Min man flirtade på nätet

[athena_arabians]

Det är väldigt o-cool att det finns människor som tolkar svartjuka som att det är ett tecken på kärlek..

Svartsjuka bottnar INTE öht i kärlek, det är inte coolt och det är inte förekommande i en trygg och sund relation oavsett det är en vänrelation eller en kärleksrelation etc.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=255&

Exakt, i många av de fall där kvinnor mördats av sin partner har det föregåtts av stark svartsjuka från mannens sida.

 

[Petruska]

Är jag tillsammans med någon som inte tillåter mig att göra det jag tycker är viktigt Då är han fel person för mig
Dvs vi har olika syn på hur ett förhållande ska se ut

Om jag vore tillsammans med någon som inbillade sig att vad jag gör och inte gör handlar om vad hen tillåter mig, så är hen fel person för mig. Att tillåta mig är lika illa som att förbjuda mig. Jag gör som jag tycker, partner gör som hen tycker. Och så pratar vi med varandra.

Det är ingen skillnad mellan kärleksrelationer och andra relationer på den punkten. Mina vänner kan inte heller tillåta mig saker, eller förbjuda mig.

 

[Lampan]

Som redan nämnts i tråden är det ju full möjligt att vara gräsligt svartsjuk på någon som man inte ens har en relation med, att reagera med svartsjuka mot ett par där man är hemligt förälskad i en av parterna.

På vilket sätt hör svartsjuka och respekt ihop? Jag kan både respektera och förvänta mig respekt från andra människor utan att det är någon svartsjuka inblandat. Om någon behandlar mig illa (tex genom att lova något och sedan avsiktligt bryta mot det), var kommer svartsjukan in?

Att bli respektlöst behandlad är väl något upprörande i sig, inte för att det på något sätt skulle göra en svartsjuk?



Så vad tillför svartsjukan? Vad är positivt med svartsjukan, vad gör det märkligt att någon inte sätter svartsjuka gränser runt sin partner?

Är det inte sunt att man själv avgör hur man vill bete sig mot andra och mot sin partner, att det inte är något som avgörs av några krav som motparten ställer? Om svartsjukekrav ska diktera ramarna i ett förhållande, var är egentligen just den där respekten då?



Vore jag tillsammans med någon som försökte tillåta mig något över huvud taget skulle han få veta ett och annat innan han åkte ut med huvudet först - alldeles oavsett om det var något viktigt för mig eller ej. Det är inte synen på om vad-det-nu-handlar-om är något viktigt eller trivialt som är på något sätt avgörande för mig där, det är tanken att han skulle ha något som helst att diktera om till mig.

För att slippa svartsjuka så måste man vara tillsammans med någon som har samma sy på förhållandet som man själv, man måste var överens om vad som gäller

Vad jag menar med tillåta är att man måste ta hänsyn till varandra Jag kan tex inte säga att jag SKA åka till Kreta i slutet av månaden. Jag måste fråga om det är okey med honom om jag åker den månaden. Han måste i så fall ta hand om allt hemma
Om han säger att det är bättre om jag åker nästa månad. istället För han har mer tid då till allt hemma etc är det okey

Om han säger att jag inte får åka öht....
Då åker han ut!

 

[Lampan]

Om jag vore tillsammans med någon som inbillade sig att vad jag gör och inte gör handlar om vad hen tillåter mig, så är hen fel person för mig. Att tillåta mig är lika illa som att förbjuda mig. Jag gör som jag tycker, partner gör som hen tycker. Och så pratar vi med varandra.

Det är ingen skillnad mellan kärleksrelationer och andra relationer på den punkten. Mina vänner kan inte heller tillåta mig saker, eller förbjuda mig.

Herregud ibland måste man väl ändå fråga om det är okey för parten om man exempelvis köpa ny häst eller bil eller resa

 

[Monstermom]

För att slippa svartsjuka så måste man vara tillsammans med någon som har samma sy på förhållandet som man själv, man måste var överens om vad som gäller

Menar du att svartsjuka är något som orsakas av andra? Det är inte den som har känslan som har ansvaret för den, utan det är den som inspirerar känslan som ska kontrollera sitt beteende så känslan inte uppstår?!

Vad jag menar med tillåta är att man måste ta hänsyn till varandra Jag kan tex inte säga att jag SKA åka till Kreta i slutet av månaden. Jag måste fråga om det är okey med honom om jag åker den månaden. Han måste i så fall ta hand om allt hemma
Om han säger att det är bättre om jag åker nästa månad. istället För han har mer tid då till allt hemma etc är det okey

Om han säger att jag inte får åka öht....
Då åker han ut!

För min del åkte han ut vare sig han sa att jag inte fick just då eller att jag inte fick alls. I helvete att han har något "får" att plocka fram eller undanhålla.

Däremot kan man diskutera vad som skulle passa och varför, men om jag vill åka nästa vecka och han inte kan... rasta hunden, tex, då. Då är det ju mitt problem att lösa hundrastningen eftersom jag tydligen tänkt lägga det ansvaret på honom, ett ansvar som i vanliga fall är mitt. Dvs, resan går inte att ordna som jag tänkt, jag kan ordna om eller skjuta upp.

Om det är en mindre praktisk sak, som att han vill ha sällskap på en familjefest som råkar vara då jag tänkt åka, då får vi ju diskutera saken. Hur vill vi (obs, vi, inte jag) anpassa våra planer för att om möjligt komma runt en planeringskonflikt.

Om min partner säger "jag skulle föredra om x pga y" kan jag diskutera och se om vi kan mötas, om han kommer med "du kan inte x för att y" så är det slutdiskuterat permanent.

 

[Petruska]

Herregud ibland måste man väl ändå fråga om det är okey för parten om man exempelvis köpa ny häst eller bil eller resa

Det har ju ingenting med dina tidigare exempel att göra.

Om jag - eller min partner - skulle köpa någon av de sakerna, skulle vi båda lita på att det funkar ekonomiskt och praktiskt. Men givetvis skulle vi prata om en så stor grej i livet, eftersom vi ju skulle gå och tänka på det ganska mycket. Vi skulle dock inte be varandra om lov, eftersom vi är vuxna människor, kan vi inte ge varandra tillstånd till saker och ting. Inte heller förbjuda varandra.

 

[Lampan]

Det är väldigt o-cool att det finns människor som tolkar svartjuka som att det är ett tecken på kärlek..

Svartsjuka bottnar INTE öht i kärlek, det är inte coolt och det är inte förekommande i en trygg och sund relation oavsett det är en vänrelation eller en kärleksrelation etc.

http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=255&

Ja det står också att svartsjukan kan vara BEFOGAD
Läste du det?
Sen är det svåra att avgör när den är befogad, det är väl där meningarna går isär

 

[Mabuse]

Varför då? Min partner hade inte blivit svartsjuk av de där skälen.

Vi pratar ju hela tiden om allting, så det hade vi ju gjort även under de omständigheterna, men jag kan inte föreställa mig att hen skulle bli svartsjuk. Sen hade min partner inte sagt det där om "jag litar på dig", för det hade ju inte haft med saken att göra. Min partner anser sig inte äga eller ha rätt till något alls av mig eller mina känslor, och på den punkten är vi rörande eniga.

Så ingen av er skulle bry er om den andre gick därifrån? Jag förstår inte riktigt. Om man litar på någon, så innebär det ju just att man har förtroende för dem, man tror att de kommer välja det som är bäst för en oavsett vad som händer - och fast de hade kunnat välja annorlunda. Om jag säger att jag litar på dig, så innebär det ju exakt precis att jag inte äger dig, du är fri att göra mig illa men jag tror inte du kommer göra det. Om jag äger nån behöver jag ju inget förtroende, då kan jag ju kontrollera och styra dig så att du inte kan göra mig illa. Vilket förstås skulle bli en gräslig relation.

 

[Lampan]

Menar du att svartsjuka är något som orsakas av andra? Det är inte den som har känslan som har ansvaret för den, utan det är den som inspirerar känslan som ska kontrollera sitt beteende så känslan inte uppstår?!



För min del åkte han ut vare sig han sa att jag inte fick just då eller att jag inte fick alls. I helvete att han har något "får" att plocka fram eller undanhålla.

Däremot kan man diskutera vad som skulle passa och varför, men om jag vill åka nästa vecka och han inte kan... rasta hunden, tex, då. Då är det ju mitt problem att lösa hundrastningen eftersom jag tydligen tänkt lägga det ansvaret på honom, ett ansvar som i vanliga fall är mitt. Dvs, resan går inte att ordna som jag tänkt, jag kan ordna om eller skjuta upp.

Om det är en mindre praktisk sak, som att han vill ha sällskap på en familjefest som råkar vara då jag tänkt åka, då får vi ju diskutera saken. Hur vill vi (obs, vi, inte jag) anpassa våra planer för att om möjligt komma runt en planeringskonflikt.

Om min partner säger "jag skulle föredra om x pga y" kan jag diskutera och se om vi kan mötas, om han kommer med "du kan inte x för att y" så är det slutdiskuterat permanent.

Jag menar inte att svartsjuka orsakas av andra, jag menar att vi måste ha samma syn på relationen
Jag skulle tex aldrig kunna bli ihop med en swinger och en swinger skulle inte kunnabli ihop med mig. Vi skulle råka i konflikt direkt

Det övriga håller jag med om, jag kanske jämkar lite mer än du, men i stort håller jag med

 

[Mabuse]

Det har ju ingenting med dina tidigare exempel att göra.

Om jag - eller min partner - skulle köpa någon av de sakerna, skulle vi båda lita på att det funkar ekonomiskt och praktiskt. Men givetvis skulle vi prata om en så stor grej i livet, eftersom vi ju skulle gå och tänka på det ganska mycket. Vi skulle dock inte be varandra om lov, eftersom vi är vuxna människor, kan vi inte ge varandra tillstånd till saker och ting. Inte heller förbjuda varandra.

Men lever ni helt separata liv då? Annars blir det ju lätt att man påverkas av att den ena t ex emigrerar, radikalt byter arbetstider, sätter sig i skuld, eller vad det nu kan vara. Inte så att man ber varandra om lov, men att man väger in den andres åsikter, särskilt när det gäller sånt som kommer påverka honom/henne.

 

[Monstermom]

Jag menar inte att svartsjuka orakad av andra, jag menar att vi måste ha samma syn på relationen
Jag skulle tex aldrig kunna bli ihop med en swinger och en swinger skulle inte kunnabli ihop med mig. Vi skulle råka i konflikt direkt

Men menar du att anledningen att man behöver samma/liknande syn på förhållanden för att funka ihop är pga svartsjuka?

Vad är det som avgörs av svartsjuka, helt enkelt?

 

[Lampan]

Det har ju ingenting med dina tidigare exempel att göra.

Om jag - eller min partner - skulle köpa någon av de sakerna, skulle vi båda lita på att det funkar ekonomiskt och praktiskt. Men givetvis skulle vi prata om en så stor grej i livet, eftersom vi ju skulle gå och tänka på det ganska mycket. Vi skulle dock inte be varandra om lov, eftersom vi är vuxna människor, kan vi inte ge varandra tillstånd till saker och ting. Inte heller förbjuda varandra.

Enligt ditt sätt att resonera borde du kunna räkna ut om du har råd att köpa en ny häst och köpa den, utan att fråga din partner?
Varför är inköp viktigare än hur man behandlar varandra?
Personligen tycker jag det är viktigare att ta hänsyn till hur jag förhåller mig till min partner, än ett hästköp

 

[Lena Furberg]

Exakt, i många av de fall där kvinnor mördats av sin partner har det föregåtts av stark svartsjuka från mannens sida.

-Forgive me, Delilah, I just couldn´t take it no more!!! (Strof ur Tom Jones´ jättehit Delilah från 60talet.... Texten är hemsk!!)

 

[Lampan]

Men menar du att anledningen att man behöver samma/liknande syn på förhållanden för att funka ihop är pga svartsjuka?

Vad är det som avgörs av svartsjuka, helt enkelt?

Vad jag säger är attman kan undvika svartsjuka om man har liknande syn på relationen (det är mycket som blir lättare om man har en liknande syn)
Jag och min sambo har ungefär liknande syn på hur vi vill att vår relation ska se ut
Det underlättar, det bli färre missförstånd och mindre troligt att svartsjuka uppstår

 

[Petruska]

Enligt ditt sätt att resonera borde du kunna räkna ut om du har råd att köpa en ny häst och köpa den, utan att fråga din partner?

Men hur läser du? Nej, jag skulle prata om det. Men jag skulle inte prata om det för att be om lov, och jag skulle inte prata om det för att jag är "skyldig" min partner att prata om det. Jag skulle prata om det därför att jag gillar att prata med min partner och jag gillar när vi är delaktiga i varandras liv. Ett hästköp är en stor grej för mig, och att inte prata om det skulle innebära en distans mellan mig och min partner som jag inte vill ha.

 

[Petruska]

Men lever ni helt separata liv då? Annars blir det ju lätt att man påverkas av att den ena t ex emigrerar, radikalt byter arbetstider, sätter sig i skuld, eller vad det nu kan vara. Inte så att man ber varandra om lov, men att man väger in den andres åsikter, särskilt när det gäller sånt som kommer påverka honom/henne.

Nej. Jag säger att jag skulle kunna göra det där utan att partner blev svartsjuk. Däremot skulle jag ju inte kunna göra det under bibehållen närhet och delaktighet i varandras liv, och därför gör jag heller inte så. För jag vill vara nära och delaktig. (Sen finns det givetvis risk att partner tröttnar på mig och dumpar mig, om jag tex emigrerar, men det är ju en annan sak.)

 

[Gnist]

Ja det står också att svartsjukan kan vara BEFOGAD
Läste du det?
Sen är det svåra att avgör när den är befogad, det är väl där meningarna går isär

Läste Du öht texten och förstod den

Svartsjuka i sig bottnar ALDRIG i kärlek.

Om partnern är otrogen så känner man sig sviken, inte respekterad, sårad, bedragen, men svartsjuk?? Ingen jag känner som blivit bedragen (inklusive mig själv) har nånsin känt nån svartsjuka i det läget faktiskt..

Går man sen in i ett nytt förhållande så är det just ett nytt förhållande och ev ny partner ska ju inte "straffas" för vad en tidigare partner gjort i min värld!

Får man, efter att ha blivit bedragen ett onormalt kontrollbehov som visar sig som svartsjuka så är man 1) inte redo för ett nytt förhållande och 2) bör söka hjälp för att få ordning på sin självkänsla igen.

Svartsjuka bottnar utan undantag i kontrollbehov, brist på tillit och låg självkänsla. Hur någon kan tro att det har med kärlek att göra begriper jag inte och kommer aldrig att begripa.

 

[Monstermom]

Vad jag säger är attman kan undvika svartsjuka om man har liknande syn på relationen (det är mycket som blir lättare om man har en liknande syn)
Jag och min sambo har ungefär liknande syn på hur vi vill att vår relation ska se ut
Det underlättar, det bli färre missförstånd och mindre troligt att svartsjuka uppstår

Då har ni alltså ett förhållande definierat av svartsjukeramar? Och du ser eventuell svartsjuka som... motiverad av omständigheter? Inget problem i sig?

 

[Milosari]

Om vi vänder på det.
Vi säger att min sambo inte skulle bli det minsta svartsjuk oavsett vad jag gör.
Han låter mig hålla på och flirta, chatta, gå på krogen, umgås med mina ex, komma hem på morgonen., utan att ifrågasätta något alls.
Han säger, jag litar på dig, du får göra vad du vill, jag vet att du älskar mig

DET hade varit minst sagt konstigt

Du beskriver mitt förhållande där... Jag är inte ute sent på krogen så ofta men min sambo har ibland kommit hem ungefär samtidigt som jag går upp. Helt okej för min del så länge vi inte avtalat att göra något den dagen. På samma sätt ser inte han något problem med att jag försvinner hela helger eller fler dagar för att träna hund och/eller umgås med mina vänner. Vi har inte firat en enda nyårsafton ihop eftersom vi har helt olika uppfattning om hur det nya året bör firas in.

Ett annat typ av förhållande är helt otänkbart för mig. De karlar som uttryckt någon sorts begäran att jag ska stanna hemma/höra av mig ofta/tvingas förklara varför jag är ett par timmar försenad, de åker ut med huvudet före. Jag slutar vara attraherad så fort jag känner mig lite kvävd, och det ska verkligen inte mycket till. Så är det alternativet lever jag hellre ensam. Kanske är det mitt eget behov av frihet som gör att jag inte kan känna svartsjuka? Jag kan ju inte vara fri som fågeln samtidigt som någon är "min". Att "äga" någon binder på sätt och vis fast mig själv också.

 

[Milosari]

Men lever ni helt separata liv då? Annars blir det ju lätt att man påverkas av att den ena t ex emigrerar, radikalt byter arbetstider, sätter sig i skuld, eller vad det nu kan vara. Inte så att man ber varandra om lov, men att man väger in den andres åsikter, särskilt när det gäller sånt som kommer påverka honom/henne.

Om man har separat ekonomi så får man väl köpa vad man vill för sina pengar? Enda gången jag har bett min sambo om lov att köpa något var när jag skulle köpa en till hund. Eller jag bad inte om lov att få köpa hunden egentligen, utan jag frågade om han ville passa den när jag jobbade. Och om han trodde att hans andningsvägar skulle fixa det (han är pälsdjursallergiker och jag hade redan en hund). Men hade jag köpt en häst så hade jag talat om det, inte bett om lov. Hästen kommer inte bo under samma tak som honom, och han behöver aldrig passa den. Min sambo har i sin tur satt sprätt på en halv miljon utan att fråga mig en enda gång. Hans pengar, hans business.