Min man flirtade på nätet

[mandalaki]

Inget vidare om jag skall vara ärlig..

Vad säger han då? Går det inte att tvinga honom att prestera bättre svar än dem du återgivit hittills? Och har ni alltid haft så dålig kommunikation?

 

[tott]

Inget vidare om jag skall vara ärlig..

Kan förstå det! "Händer" det nåt då?

 

[Squie]

Ja det tycker jag att det är. Det är lättare att göra det så att det är hon som har ett problem, att han inte gjort något. Självklart har DE ett problem, men hans sätt är att göra så hon tvivlar på om hon ens har rätt att känna/tänka som hon gör. Been there, got the t-shirt. Har man inte upplevt en liknande situation så är det lätt att sitta och säga en massa hur hen nog vill väl och nog talar sanning och att att den som faktiskt inte har någon skuld i det nog överreagerar...

Om jag förstår dig rätt så tror du att jag aldrig varit med om liknande situationer som TS målar upp?

 

[Squie]

Vad säger han då? Går det inte att tvinga honom att prestera bättre svar än dem du återgivit hittills? Och har ni alltid haft så dålig kommunikation?

Fast "tvinga" är det en speciellt bra strategi om man vill få en dialog att fungera, en relation att fungera. Varken tvång eller ultimatum är en god strategi att ta till. Det blir destruktivt av det.

Däremot undrar jag som du hur deras kommunikation ser ut "normalt" sett.

 

[Sleepy]

Fast "tvinga" är det en speciellt bra strategi

Det är självklart att man kan kräva svar av en vuxen människa. Inget att dalta om.

 

[Lovisaleonora]

Det är självklart att man kan kräva svar av en vuxen människa. Inget att dalta om.

Kräva och tvinga är för mig olika saker. Jag har ett krav, men jag kan inte tvinga någon (att betala t ex).

 

[Monstermom]

Vet ni jag tycker synd om @Bintang vars rop på hjälp blev att handla om några andras svartsjukesyn - sida upp och sida ner.
Hur går det för dig ts?

Jag tror som sagt att TS behöver granska exakt vad hon reagerar på hur, exakt vad som sårat och hur hon vill att saker ska utvecklas för att eventuellt läka det såret. För att kunna göra något sådant kan det vara till hjälp att få inblick i hur andra ser på respekt, gränser, svartsjuka och allt möjligt annat. Så jag har inte ansett att vi varit det minsta off topic.

Inget vidare om jag skall vara ärlig..

Hur ser läget ut nu då? Har ni helt slutat kommunicera? Har du funderat något på hur du vill att vägen framåt ska se ut?

 

[Petruska]

Det är självklart att man kan kräva svar av en vuxen människa. Inget att dalta om.

Men vad betyder det i praktiken? Om TS nu då KRÄVER och han säger just inget ändå? Så får han gå och lägga sig utan kvällsmat?

 

[Sleepy]

Jag ser Bläckis "tvinga" som kräva. Kräv en förklaring - han är vuxen och får stå för det han gör. Tar han inte den chansen så är det hans förlust.

 

[mandalaki]

Men vad betyder det i praktiken? Om TS nu då KRÄVER och han säger just inget ändå? Så får han gå och lägga sig utan kvällsmat?

I'm all for tvång i det här läget. TS vill veta vad som hänt. Han beter sig som ett arsel, vägrar svara och försöker till med lägga skuld på henne med konstiga svar om att hon vill ha slut på förhållandet (eller vad det nu var han sa).

Han försöker alltså vara så otrevlig att hon slutar "tjata". I det läget tycker jag inte att hon ska ge sig. Vill han rädda förhållandet får han tamejfan visa lite respekt och börja prata. Att vägra prata är värre än att flirta på nätet.

 

[rtf]

Nu får ni hjälpa mig att se detta ur en annan synvinkel än min. Har varit gift med min älskade man i 25 år. Vi reser mycket i jobbet båda två. Upptäckte att han inte loggat ut facebook på sin dator när jag skulle betala räkningar och upp kommer en chat med en ytlig bekant och detta i realtid! Han säger att det får bära eller brista..att han gillar henne. Han hoppas att de snart kan dela en flaska vin (är inte det en invit till sex på datingspråket). Han påstår naturligtvis att han inte menat ett dugg av detta utan bara skulle se vad som hände.. Han bedyrar att han inte menat ett skvatt av allt detta. Konversationen pågick i flera timmar. Hur fasen skall jag kunna sluta tänka på detta?

Du har all rätt att känna dig förbannad, sviken och ledsen.

Det är intressant att vissa reagerar på reell eller början på otrohet med att analysera att det är den som är utsatt som har ett ägandetänk. Men jag ser det inte så, och många med mig. Ett svek är ett svek. (Nu pratar jag om en situation där det är överenskommet att två personer är tillsammans utan andra). Du har all rätt till alla känslor som kan uppstå. Vad du sedan gör med dem vet bara du. Vi kan bolla olika synvinklar, men du ska inte känna att någon synvinkel är rätt om det inte är så du känner.

 

[Lovisaleonora]

Varför inte bara säga som det är?

"Vill du rädda det här förhållandet är början att vi kommunicerar. Vill du inte prata om det, finns det inte mer vi kan bygga på". Så hade det känts för mig.

 

[Centaur]

TS Jag förstår hur du känner. Det många verkar ha hängt upp sig på här är att en flaska vin och oskyldigt flirtande inte är så farligt. Det din man har gjort är verkligen inte oskyldigt. Att porrsurfa eller chatta med någon snygg tjej och säga att hon har fina bröst är en sak, att sitta och planera en affär och att han ska lämna dig, det får brista eller bära, är något helt annat.

För mig skulle den känslomässiga otroheten och sveket han utsatt dig för vara mycket värre än om han haft ett one night stand på en blöt affärsresa och erkände det direkt. Om han tänkte genomföra sin usla plan vet vi ju inte men din man har haft uppsåt. Det är sanslöst elakt att utsätta personen man skall älska mest av alla för det sveket och smärtan.

Jag anser att om du skriver, säger eller uppför sig på ett sätt som skulle äventyra ditt förhållande och göra partnern mycket upprörd och ledsen så har du för längst överskridit gränsen för oskyldigt flirtande.

Om jag vore i din situation hade jag inte godtagit "jamen jag meeenade ju inte..." som ursäkt. Låter mest som han ångrar att han blev påkommen.Han har ju inte ens gett dig en riktig förklaring. Jag hade för att öht kunna lita på honom igen behövt se att han visar djup ånger och vilja att reparera förhållandet genom att tex gå i parterapi. Det här är inget ni kan sopa under mattan och låtsas som det inte hänt.

 

[Bintang]

Tror att han har lite annorlunda syn på "pratandet" än vad jag har tyvärr. När jag undrar så ältar jag. Han har "ju sagt hur det var"..
Vet inte vem han skulle kunna lura. Vilken normalbegåvad människa som helst kan ju förstå att flera timmars chatt + kvällen innan också har det visat sig inte bara var för att han tyckte det var kul att locka fram vad hon skulle säga.. Jösses vad patetiskt. Har också visat sig att jag ringde mitt i deras chattande dagen innan. Fick då till svar att han inte hade tid att prata med mig.
Han har nu skrivit till den andra kvinnan och bett om ursäkt och sagt att han ångrar sig. NU! Vem lurar han med det. Detta hade han aldrig gjort om inte jag kommit på honom med fingrarna i kakburken. Han tycker att det räcker med det och så skall allt vara som vanligt igen. Det kommer ta tid för mig detta. Vi har alltid kunnat kommunicera med varandra om allt mellan himmel och jord, men detta är ett känsligt ämne tydligen.

 

[Mabuse]

Nej, men ur bristande självkänsla, osäkerhet, brist på tillit gentemot sin partner och ett behov av att ha kontroll över sin partner, vem den umgås med.

Eller ur situationen. Du får det låta som att hela orsaken till en känsla ligger hos den som känner den. Förtroende för partnern, t ex, det kommer ju sig av att man har goda skäl att tro att partnern inte kommer göra en illa. Börjar partnern sedan bete sig som en gris mot en påverkas förståss förtroendet, eller borde åtminstone göra det. Svartsjuka behöver inte heller leda till kontrollbehov - det kan förstås göra det, men det behöver inte bli så. Jag har varit svartsjuk ett antal gånger, men aldrig i livet att jag skulle få för mig att kontrollera den jag är svartsjuk på, det vore ju ett enormt övertramp integritetsmässigt. Jag har aldrig ens tänkt tanken. Kontrollbehov skulle jag snarare säga är möjlig verkan än orsak till svartsjuka.

 

[Monstermom]

Tror att han har lite annorlunda syn på "pratandet" än vad jag har tyvärr. När jag undrar så ältar jag. Han har "ju sagt hur det var"..
Vet inte vem han skulle kunna lura. Vilken normalbegåvad människa som helst kan ju förstå att flera timmars chatt + kvällen innan också har det visat sig inte bara var för att han tyckte det var kul att locka fram vad hon skulle säga.. Jösses vad patetiskt. Har också visat sig att jag ringde mitt i deras chattande dagen innan. Fick då till svar att han inte hade tid att prata med mig.
Han har nu skrivit till den andra kvinnan och bett om ursäkt och sagt att han ångrar sig. NU! Vem lurar han med det. Detta hade han aldrig gjort om inte jag kommit på honom med fingrarna i kakburken. Han tycker att det räcker med det och så skall allt vara som vanligt igen. Det kommer ta tid för mig detta. Vi har alltid kunnat kommunicera med varandra om allt mellan himmel och jord, men detta är ett känsligt ämne tydligen.

Har du förklarat för honom varför du inte är nöjd med hans "förklaringar"? Har du frågat honom varför allt ska bli "som vanligt" igen, när det var som vanligt sökte han sig ju till en annan kvinna?

Skulle han kunna tänka sig att ni tillsammans går och pratar med någon?

 

[Mabuse]

Men vad betyder det i praktiken? Om TS nu då KRÄVER och han säger just inget ändå? Så får han gå och lägga sig utan kvällsmat?

Självklart inte. Men min slutsats skulle nog tex bli att den här människan går inte att ha en vettig relation med. Att få ärliga svar på frågor jag ställer skulle jag tycka var en förutsättning, och jag skulle säga det också - så "kräva" i meningen göra tydligt att om vi ska kunna reda ut det här lär du få ta bladet från munnen, annars kommer det inte funka för mig. Sen kan förstås den andre säga att jag vill inte ändå, det får bära eller brista med relationen, så man kan förstås aldrig på riktigt tvinga en annan människa att prata.

Men med en vuxen människa skulle jag tycka att denne torde kunna ta ansvar för sitt agerande (alltså: oavsett om du vill prata eller inte, när du väljer att inte förklara så att jag förstår, så får det konsekvenser för mig och för hur jag ser på dig) och att man borde kunna vara ärlig med vad som står på spel.

 

[spinxx]

Jag blir så förvånad över att människor lever i årslånga förhållanden utan att prata med varandra.

För att ett förhållande skall kunna fungera är kommunikation det absolut viktigaste, om du frågar mig.
Och det låter ju som värsta klyschan, men för att kommunikationen skall funka måste du också veta vad du pratar om när ni väl pratar, vilket i sin tur betyder att du som person måste vara självmedveten i dina känslor, viljor och tankar. Dvs:
Hur känner jag nu?
Varför känner jag såhär?
Vad skulle få mig att känna mig bättre?
Är mina känslor befogade eller kan det vara så att jag överreagerar?
Undrar varför just detta känns så jobbigt?.

Inte förrän man kan ha denna session med sig själv kan man föra ett kommunikativt samtal med en motpart. (Motparten måste givetvis ligga på samma nivå för att det skall fungera)

Det går liksom inte om man inte pratar om varför man gör vissa saker, varför man mår bra av att skriva med någon annan än sin partner, eller varför man mår dåligt när man upptäcker att ens partner skrivit med någon annan...

Min fästman låg inte alls på samma nivå som mig när vi träffades, men vi har utvecklas tillsammans för att jag har krävt att han pratat med mig så att vi tillsammans kunnat reflektera över våra känslor och tankar.
Hur skall man annars leva ihop och undvika eller reda ut dessa händelser som kan hända vem som helst?

Jag har absolut inget bra självförtroende, men har inget alls emot om han skulle porrsurfa. Skulle han däremot inte prata om det om det kom på tapeten skulle det vara en annan femma. Jag är inte svartsjuk, inte han heller. OM sådana känslor skulle dyka upp skulle vi prata om dem, se om de var befogade och utifrån det tillsammans komma fram till hur vi skall undvika framtida , liknande scenarion. I ren respekt för varandra.

Känner att jag ordbajsar lite nu men vadfan..

Min mamma sa alltid att jag skulle beté mig som en vuxen när jag inte gjorde det...
- Döm om min förvåning är jag plötsligt hade vuxit upp och insåg att vuxna inte alls betedde sig bättre eller sämre än barn.

Börja. alltid. hos. dig. själv.

Om någon sedan förhindrar den utvecklingen som behövs så borde man fundera över om den personen verkligen skall finnas så nära en.

 

[athena_arabians]

En stilla undran... kanske mannen lät det hela gå lite för långt, inser det och faktiskt skäms? Men har svårt pga stolthet att säga det och vill därför köra strutslösning på det hela? Det ursäktar givetvis ingenting och är naturligtvis inte en bra lösning.

Att han faktiskt verkar visa att han vill vara med TS och att TS inte tidigare känt att han inte varit nöjd tycker jag talar för ett sådant scenario (eller iaf i närheten av det).

Kan han faktiskt inse att att de behöver prata kan det nog leda till att förhållandet blir ännu bättre än vad det varit tidigare (för enligt TS har det ju varit bra).

 

[Lampan]

Eller ur situationen. Du får det låta som att hela orsaken till en känsla ligger hos den som känner den. Förtroende för partnern, t ex, det kommer ju sig av att man har goda skäl att tro att partnern inte kommer göra en illa. Börjar partnern sedan bete sig som en gris mot en påverkas förståss förtroendet, eller borde åtminstone göra det. Svartsjuka behöver inte heller leda till kontrollbehov - det kan förstås göra det, men det behöver inte bli så. Jag har varit svartsjuk ett antal gånger, men aldrig i livet att jag skulle få för mig att kontrollera den jag är svartsjuk på, det vore ju ett enormt övertramp integritetsmässigt. Jag har aldrig ens tänkt tanken. Kontrollbehov skulle jag snarare säga är möjlig verkan än orsak till svartsjuka.

Jag tror vi/en del pratar om olika sorts svartsjuka i tråden.

Det finns svartsjuka som är sjuklig, den sorten där man misstänker utan grund, kontrollerar och vill äga en annan.
Det är en psykiskt sjuklig tillstånd.

Det finns svartsjuka där man regerar på en situation, som i ts fall. Den man älskar sviker en. Hela ens värld rasar och man blir totalt galen, man kan inte tänka, man vill skrika högt, man blir tom inuti och väldigt ensam, ledsen och övergiven.
Fortsätter man sen en sådan relation så är det svårt att få tillit till sin partner, då är det lätt hänt att man blir svartsjuk om partnern står och småflirtar med någon annan. Dom gamla känslorna kommer upp igen, man blir påmind om det tidigare sveket.

Till ts. Det som jag hänt dig nu, har påverkat dig så starkt
Det är viktigt att ni pratar ni inte igenom det som har hänt, att han visar vilja att gör allt för att få tillbaka ditt förtroende.
Annars kommer det inträffade sitta som en tagg i dig.
Kärleken dör lite när den man älskar sviker en