Min man flirtade på nätet

[Korven]

Står det nånstans i tråden vem som initierade konversationen?

 

[Lampan]

Men det är rätt långt mellan en swinger och en som chattar eller umgås med sitt ex eller går ut och kommer hem sent (tidigt på morgonen). Jag vill inte heller ha en swinger, men har inga som helst problem med att min sambo umgås med sina ex eller är ute och kommer hem typ sist av alla

Jag tog i ordentligt som exempel. Alla är olika och har gränser.
Ett swingerpar kanske också (troligtvis) har gränser för hur förhållandet ser ut.
Ts tyckte hens karl hade gått för långt

 

[Lampan]

Fast det är inte svartsjuka du beskriver ovan, det är känslorna av att bli sviken, förråd, sårad vilket faktiskt är något helt och totalt annat än svartsjuka.

Känslorna och brist på tillit efter att ha blivit sviken Kan vara svartsjuka, det kan ta tid att få förtroende igen, då är man svartsjuk om man inte litar på sin partner.

 

[Sleepy]

Tutar det upptaget när man skall prata om en händelse som påverkat förhållandet negativt är personen i fråga dum, alltså korkad, eller bara ignorant. Frågan är om man vill ha något alls utav de två.

Mitt i prick.

 

[Monstermom]

Det är precis dessa frågor jag "ältar" om. Svaren blir: Jag vet inte varför jag gjorde det. Det var inte planerat. Nähä, men varför började du chatta igen kvällen efter? "Jag vet inte". Hur skulle du spinna vidare på detta? Hur skulle du visa att du menar allvar med henne utan att jag fick reda på det? "Så långt skulle det inte gå, jag skojade bara". Tror du hon också tyckte det var roligt? "Det var dumt gjort.. Å så fortsätter det. Om o om igen. Jag har bytt sovrum. Jag orkar inte se honom.

Förklara tydligt för honom att det här är frågor du vill ha svar på, då de handlar om val han gjort är det han som har ansvar att faktiskt fiska fram dessa svar. "Jag vet inte" och liknande dumheter är inte svar, kanske vet han faktiskt inte på någon högre nivå så han kan formulera det (även om jag tvivlar lite), men då får han så lov att gräva i sig själv då. Gör tydligt att du förväntar dig att han kan kommunicera som en vuxen, inte som en grymtande tonåring. Om han har svårt att reda ut saker för sig själv så får han göra en ansträngning, helt jäkla enkelt. Kanske han behöver söka hjälp? Jamen då får han göra det då.

 

[Petruska]

I'm all for tvång i det här läget. TS vill veta vad som hänt. Han beter sig som ett arsel, vägrar svara och försöker till med lägga skuld på henne med konstiga svar om att hon vill ha slut på förhållandet (eller vad det nu var han sa).

Han försöker alltså vara så otrevlig att hon slutar "tjata". I det läget tycker jag inte att hon ska ge sig. Vill han rädda förhållandet får han tamejfan visa lite respekt och börja prata. Att vägra prata är värre än att flirta på nätet.

Ja, alltså, jag hade inte kunnat fortsätta med en person som inte pratade med mig om något jag tyckte det var viktigt att prata om. Och det hade jag gjort synnerligen klart för personen.

För mig är det rätt uppenbart att den här oförmågan/oviljan att prata enbart bidragit till att göra ont värre, om jag hade varit i TS kläder.

Hade jag varit i TS mans kläder, hade jag varit sprickfärdig över att få igång ett samtal om vad det är som händer när partner läser mina chattar. Men inte heller där verkar det ju hända särskilt mycket med TS man.

 

[Petruska]

Ja, alltså, jag hade inte kunnat fortsätta med en person som inte pratade med mig om något jag tyckte det var viktigt att prata om. Och det hade jag gjort synnerligen klart för personen.

För mig är det rätt uppenbart att den här oförmågan/oviljan att prata enbart bidragit till att göra ont värre, om jag hade varit i TS kläder.

Hade jag varit i TS mans kläder, hade jag varit sprickfärdig över att få igång ett samtal om vad det är som händer när partner läser mina chattar. Men inte heller där verkar det ju hända särskilt mycket med TS man.

Alltså, jag får nästan lust att hacka mig in på min partners kommunikationer för att sedan få se hur han skulle tackla situationen. Det är ett elände att vi har varsina datorer och inte kan varandras lösenord.

 

[Sumsum]

Om jag hade suttit och chattat med någon flera timmar flera gånger, så är förvåning ganska långt ner på listan över mina reaktioner på det. Oooops, liksom?
Klart att det finns en anledning.

Självklart! Men jag tror inte han i chock och i försvarsställning kommer säga sanningen, snarare kommer han säga det han tror blir bäst/försöka ta sig ur situationen

 

[Sleepy]

kommer han säga det han tror blir bäst/försöka ta sig ur situationen

Ynkligt och patetiskt.

@Bintang Du har det bättre utan honom.

 

[Sumsum]

Står det nånstans i tråden vem som initierade konversationen?

Det där är ju säkert flytande? En alldeles vanlig konversation om en aktivitet, gemensamt åtagande whatever driftar. Det är säkert en smygande övergång..

 

[Petruska]

Ynkligt och patetiskt.

@Bintang Du har det bättre utan honom.

Men det är något oerhört underligt med hela den här situationen. TS beskriver det som ett långt och "fantastiskt" förhållande. Mot bakgrund av det är det för mig inte obegripligt att den här chat-incidenten har uppstått, men det är mig faktiskt obegripligt att parterna inte alls förmår prata med varandra.

 

[tott]

Men om din partner hade känt en oro över den extra tiden då tex, hade ni pratat om det eller är det bara "nu blir det så"? Jag kanske är helhemsk mot min sambo, men jag säger nej när han vill utöka företaget för det skulle innebära att jag fick mindre tid till det jag vill göra och hushållet tex skulle bli främst mitt ansvar om något skulle hinnas med. Det kan vi resonera om och komma fram till en lösning som funkar för alla. Känns inte särskilt kontrollerande, beslut som påverkar det gemensamma livet måste man väl kunna ta i samråd med varandra?

Exakt!
Kommunikation och kompromisser tycker jag är det som gäller i ett förhållande, inte "jagjagjag - take it or leave it"

 

[Hjartagna]

Det där är ju säkert flytande? En alldeles vanlig konversation om en aktivitet, gemensamt åtagande whatever driftar. Det är säkert en smygande övergång..

Ny användare som bara skrivit i den här tråden. Är du personligen inblandad i TS situation? Bintangs partner eller den person som partnern chattade med?

 

[Mabuse]

Om jag hade suttit och chattat med någon flera timmar flera gånger, så är förvåning ganska långt ner på listan över mina reaktioner på det. Oooops, liksom?
Klart att det finns en anledning.

Ja, alternativet till att det finns en anledning är ju att man är en människa som på ett lite imbecillt sätt kan säga och göra vadsomhelst i flera timmar och upprepade gånger, utan att ha en aning om varför. En sån människa verkar det ju direkt olämpligt att ha gående lös, både för hans egen och andras säkerhet. Eftersom mannen i övrigt verkar hyfsat välfungerande, så känns det inte helt rimligt.

Sen kan det förstås vara så att det var för att han var intresserad av den andra, men nu tycker han det hela var dumt och pinsamt, och ju mindre sagt om det desto bättre. Typ "jag har ju sagt att det var dumt, vad vill du mer??!"

Men det vet man ju inte så länge han inte förklarar sig, och det känns hopplöst att basera en relation på gissningar av vad den andre kan tänkas tycka och känna.

 

[Mabuse]

Jag uppfattar det snarare som att vissa verkar be om lov för än det ena än det andra och att partnern helt random kan säga nej bara för att.

Jag kan ju bara svara för mig själv, vi har separat ekonomi men samråder ändå om beslut som påverkar den andre. Det innebär inte direkt att man ber om lov, utan att man just samråder. Åker jag t ex på en konferens långt borta med jobbet, så är det inte bara att jag kommer hem och informerar om att BTW, i november tänkte jag vara i Singapore i tio dagar, hoppas inte du har nåt viktigt för dig, för du lär få ta hand om barnen! Utan vi pratar om det - sen skulle han aldrig säga nej, eftersom han på det hela är en optimistisk person, men vi pratar om det innan iaf. Pratar om, inte ber om lov.

 

[Petruska]

Det är det väl inte! Om jag vill att vi åker ut på en resa eller om jag vill köpa en till häst trots att vi inte har råd med det och partnern säger "Nej, vi har inte råd med det". Är det konstigt om partnern säger nej. Det drabbar ju honom också.

Varför skulle partners bedömning av vad vi/jag har råd med vara mer korrekt än min? Varför skulle jag ens överväga att köpa en häst eller en resa som jag inte bedömde att jag/vi har råd med? Varför skulle inte min partner lita på att jag har gjort en rimlig ekonomisk bedömning innan jag kommer fram till att jag vill ha en häst till, eller en resa?

Jag pratar om alla mina projekt och påhitt med min partner, men inte sjutton är det för att partner ska kontrollräkna min ekonomiska bedömning.

 

[cirkus]

Varför skulle partners bedömning av vad vi/jag har råd med vara mer korrekt än min? Varför skulle jag ens överväga att köpa en häst eller en resa som jag inte bedömde att jag/vi har råd med? Varför skulle inte min partner lita på att jag har gjort en rimlig ekonomisk bedömning innan jag kommer fram till att jag vill ha en häst till, eller en resa?

Jag pratar om alla mina projekt och påhitt med min partner, men inte sjutton är det för att partner ska kontrollräkna min ekonomiska bedömning.

Tack!
Så funkar det hos oss också

 

[Sleepy]

Jag pratar om alla mina projekt och påhitt med min partner, men inte sjutton är det för att partner ska kontrollräkna min ekonomiska bedömning.

Det brukar nog mer handla om vad man ska prioritera; om det är så att det finns visst ekonomiskt utrymme, men att det finns olika önskemål om vad det ska gå till. Finns det ekonomiskt svängrum för båda behöver man ju inte ta sån hänsyn.

 

[Magiana]

Varför skulle partners bedömning av vad vi/jag har råd med vara mer korrekt än min? Varför skulle jag ens överväga att köpa en häst eller en resa som jag inte bedömde att jag/vi har råd med? Varför skulle inte min partner lita på att jag har gjort en rimlig ekonomisk bedömning innan jag kommer fram till att jag vill ha en häst till, eller en resa?

Jag pratar om alla mina projekt och påhitt med min partner, men inte sjutton är det för att partner ska kontrollräkna min ekonomiska bedömning.

Jag har suttit med en karl som spenderade mer än han hade råd till, vilket drabbade även mig. Han brydde sig aldrig om att räkna på vad pengarna räckte till. Det gjorde jag. I det fallet var min bedömning definitivt bättre än hans och det fanns gott om bevis på det.

Bara för att en del är ekonomiskt synkroniserade så betyder det inte att alla är det.

 

[a1agnlju]

Varför skulle partners bedömning av vad vi/jag har råd med vara mer korrekt än min? Varför skulle jag ens överväga att köpa en häst eller en resa som jag inte bedömde att jag/vi har råd med? Varför skulle inte min partner lita på att jag har gjort en rimlig ekonomisk bedömning innan jag kommer fram till att jag vill ha en häst till, eller en resa?

Jag pratar om alla mina projekt och påhitt med min partner, men inte sjutton är det för att partner ska kontrollräkna min ekonomiska bedömning.

Nej men man kan ju göra allt man kan för att totalt missförstå poängen med vad andra skriver.

Men det är ju bra att du då alltid tar så fantastiskt bra beslut att du inte behöver rådgöra med din partner.