Ja så har jag tyvärr blivit uppfostrad,som ensambarn. Om något ska göras, har jag alltid fått göra allt själv. Ingen har någonsin brytt sig om mina behov,eller att hjälpa till på något sätt. Därför gick jag in i väggen och blev deprimerad. Ok jag ska säga som det är. Watch out. Det är ingen rolig läsning...
I ena sovrummet föreligger en lukt av urin. I detta rum behöver en akut sanering göras. plus heltäckningsmattan måste tas bort i rummet. Detta upptäckte jag EFTER att luktsaneringen efter mammas död,var klar. Luktsaneringen gick på försäkringen,men knappast urinfläcken på heltäckningsmattan.
Tvivlar på att en ny köpare vill ta tag i en sådan sak?
Jag själv har inte orkat ta tag i det också,det har blivit för mycket för mig helt enkelt,så nu får det vara,tills jag åker ner igen,även om fuktsanerare varnar mig för att urinlukt är svår att få bort,och att detta är akut=behövs göras omedelbums.
Mammas kyl/frys slängde jag också ut,pga hela kylen var svart av mögel invändigt. Det tog ett bra tag innan jag fick tag på någon som ville ta hand om det,men till slut anlitade jag en flyttfirma som kom och hämtade det, och körde det till skroten.
Så ja. Jag har haft lite att pyssla med i mammas hus. Och det tar aldrig slut.....