Sv: min lille misse
tack alla så snälla ni är, tårarna bara rinner när jag läser era fina svar.
idag 26 Mars 2008 kl 08:27 somnade en sann och trogen vän in för gott.
hans hjärta kämpade in i det sista precis när veterinären kom tillbaka för att lyssna och det gått 5min så hade hans hjärta slutat slå.
han tog t.o.m andetag efter att han fått sprutan, han var stark min lille misse men det behövde han vara för att överleva som han gjorde innan vi hämtade honom från "gatan".
saknar honom så det gör så ont, saknar alla stunder när han låg i mitt knä här hemma, alltid kom han och la sig och spann så högt bara man tittade på honom.
min lilla älskling hoppas han har det bra nu.
vart lite ledsen när han fick den lugnande sprutan för förra gången mådde han så illa av den, denna gången med men kräktes inte så mycket denna gången iallafall.
satt sen och höll i honom på en stol han somnade in mer och mer i min famn, jag tror han var tygg där jag hoppas det.
solen sken så fint utanför jag lät han se ut över ängarna och ut mot hans frihet från alla smärtsamma minnen och det faktum att han slapp kvävas till döds....för det hade han gjort om vi inte tagit bort honom
veterinären sprutade in medelet direkt in i hjärtat men hans hjärta vägrade sluta slå, så jag tog upp honom lite så han skulle slippa ligga där helt ensam och kall på veterinär bordet.
det kändes jobbigt när han precis när vi kom hoppade ner från veterinär bordet och skulle ut genom dörren, jag tror han visste vad som väntade för så har han aldrig reagerat de andra gångerna vi varit där.
men när jag höll i honom var han lugn igen.
sen visste vi inte om vi skulle ta med han hem eller lämna kvar honom men eftersom det är massa snö och fruset här så kändes det bäst att han tog honom.
dessutom hade jag inte mått bra av att ta hem hans kropp, det finns ju ingenting mer kvar där, min lilla fina misse har ju flugit iväg någon annanstans.
tittade honom i ögonen när veterinären sagt att han var borta, han var verkligen borta hans ögon var helt tomma det fanns ingen misse kvar där längre jag hoppas han flög iväg för att se ner på oss och tack oss jag hoppas han ser det så.
när vi åkte hem kändes det som att himlen öppnade sig och han tittade ner på oss det kändes skönt på nåt sätt att han slapp lida men saknaden efter honom är så stor.
veterinären sa att han hade inget krimatorium(stavas) men jag ville inte att han skulle brännas vill inte.
men han sa att han skulle begrava honom ute i skogen det kändes jätteskönt för på nåt sätt kändes det som att han skulle komma tillbaka från där vi hämtade honom lite.
den veternären är så himla underbar, hans lilla klinik ligger mitt ute på landet med skog och kor överallt, helt underbart och vi kom en halvtimme för tidigt men fick endå gå in.
han är så himla bra och snäll och förstånde det kändes verkligen bra att åka till honom.
och att han sa att vår lilla misse skulle få ligga i skogen det kändes bra.
denna dagen är jobbig men jag försöker tänka på att han slipper ha svårt att andas mer och jag hoppas han inte glömmer oss för vi älskade honom verkligen så himla mycket trots att han bara fick vara hos oss i ett halvår.
men jag hoppas att han njöt av varje sekund han hade mitt knä att ligga i, han kunde ligga och värma sig framför vår vedspis och kamin och all mat han fick alla fisk han älskade som han fick varje dag.
saknar dej så det gör så himla ont lilla misse du var verkligen speciell aldrg träffat en så underbart perfekt och snäll kisse som du inget ont ska få hända dig mer.
kommer aldrig glömma dig älskar dej föralltid!
