Min häst hatar mig!

[EmmaPrahl]

Sv: Min häst hatar mig!

Jag har läst igenom hela tråden och gud va glad jag blev när jag läste detta! Jag har själv tappat allt hopp, fast med en häst som var skadad hela tiden, så jag vet hur underbart det känns med minsta lilla framsteg. Det kommer bli jättebra om ni kan byta stall, få en omstart. Fortsätt kämpa och lycka till

 

[Pilo]

Sv: Min häst hatar mig!

Du som har ridhus och tillgång till lite bommar och saker kanske kunde pröva på hästagility? Youtube'a på det, det ser grymt roligt ut!

Det tar nog år av träning men man måste börja nånstans och det kanske är bra träning för er båda tills du blivit stark nog i din arm och lite tankearbete för honom

 

[gottekorgen]

Sv: Min häst hatar mig!

Min är snart 5 och avskyr ridbana och ridhus så då rider jag bara där om jag känner att han har extra energi någon dag, man orkar ju inte sitta och banka och bli arg. Jag tror det är unghästfasoner som går över av sig själv bara man inte tråkar ut dem på ridbana eller ridhus. Det går att träna saker ute i naturen också

Galoppera mycket ute så det blir frmåtbjudning.

 

[Heulwen]

Sv: Min häst hatar mig!

Hur går det nu?

 

[Jannice]

Sv: Min häst hatar mig!

Delvis KL

Jag vill också veta! Har läst igenom hela tråden nu och är jättenyfiken på hur det artade sig för er, och hur er relation funkar nu? Har ni kanske tillomed flyttat till nya stallet?

 

[_Amazing_]

Sv: Min häst hatar mig!

Tror absolut inte han hatar dig.!

Kan bero på olika faktorer när han beter sig på det här viset:
Du är ingen tydlig ledare
Maten
Har ont någonstans
Fel ridning(variera din ridning)

Börja rida för någon eller ta hjälp av duktig ryttare som kan sitta upp på honom några gånger och känna igenom honom.

Lycka till och kämpa på, ge inte upp..!!!!

 

[Martina_m]

Kände att jag bara var tvungen att skriva i min superdupergamla tråd. Tänk vad man gått igenom. Och vad jag kämpat med denna häst .

Det har så klart hänt mkt sedan jag skrev detta . Och jag har haft några års uppehåll från Buke och nu när jag kom in här igen så såg jag den här tråden. Kan bara småskratta åt allt och mycket har jag förträngt och glömt bort.

En snabb sammanfattning, min då 5,5-åring och jag hade en dålig relation (han dominant och jag inte dominant), dåliga hagar utan möjlighet till hästkompisar.

Idag är han 18 år, bor på min egna gård sedan 8 år tillbaka med stora gräshagar året runt och framför allt med kompis. När vi flyttade hit köpte jag en travare som sällskap, men har de två senaste åren själv blivit sällskapshäst åt min nya ridhäst och travaren har flyttat till annat boende. Och det har fungerat jättebra sedan första stund med yta att springa på och gräs att beta.
Han är fortfarande en speciell häst med mycket egna tankar som inte släpper in vem som helst i livet. Men han har nu blivit en gammal gubbe, på alla sätt. Han är den snällaste, och vi har en bra relation och idag går vi längs samma stig utan några tveksamheter, han och jag .
Och jag kan med största sannolikhet säga att han har lärt mig allt jag kan om hästar.
Och en klok människa sa till mig en gång:

man får inte det djur man förtjänar, man får det djur man behöver

Förmodligen mest intressant för mig att läsa, men ändå......

 

[Valle]

Sådana här uppdateringar gillar vi!

 

[cirkus]

Men gud så fint att det blev så bra!

 

[skiesabove]

Kände att jag bara var tvungen att skriva i min superdupergamla tråd. Tänk vad man gått igenom. Och vad jag kämpat med denna häst .

Det har så klart hänt mkt sedan jag skrev detta . Och jag har haft några års uppehåll från Buke och nu när jag kom in här igen så såg jag den här tråden. Kan bara småskratta åt allt och mycket har jag förträngt och glömt bort.

En snabb sammanfattning, min då 5,5-åring och jag hade en dålig relation (han dominant och jag inte dominant), dåliga hagar utan möjlighet till hästkompisar.

Idag är han 18 år, bor på min egna gård sedan 8 år tillbaka med stora gräshagar året runt och framför allt med kompis. När vi flyttade hit köpte jag en travare som sällskap, men har de två senaste åren själv blivit sällskapshäst åt min nya ridhäst och travaren har flyttat till annat boende. Och det har fungerat jättebra sedan första stund med yta att springa på och gräs att beta.
Han är fortfarande en speciell häst med mycket egna tankar som inte släpper in vem som helst i livet. Men han har nu blivit en gammal gubbe, på alla sätt. Han är den snällaste, och vi har en bra relation och idag går vi längs samma stig utan några tveksamheter, han och jag .
Och jag kan med största sannolikhet säga att han har lärt mig allt jag kan om hästar.
Och en klok människa sa till mig en gång:


Förmodligen mest intressant för mig att läsa, men ändå......

Såå roligt med uppdatering efter 13 år, och du haf kvar han!

Vad skulle du säga att du har fått för lärdomar om dig själv i relation till hästar under de här åren?

 

[Martina_m]

Såå roligt med uppdatering efter 13 år, och du haf kvar han!

Vad skulle du säga att du har fått för lärdomar om dig själv i relation till hästar under de här åren?

När jag köpte min nya häst för lite mer än 2 år sedan, sa jag till min man, att han måste säga till mig att ge upp i tid, om jag skulle behöva det.
Hästen kom hem 1 mars 2021 efter 4 dagar på lastbil, hästen var mkt mer än vad jag hade tänkt, jag gav den tid, men bara fram till midsommar samma år. Om det inte funkade fram till dess, skulle jag ge upp och sälja hästen. För jag tänkte inte gå igenom samma resa en gång till, som jag gjort med Othello. Nu blev allt så himla bra, och efter att den hästen hade landat efter en jobbig resa hit och blivit kastrerad och läkt. Så är han hästen med stort H, även om Othello är hästen med stort O, eller vad man ska säga.

Jag hade förmodligen kunnat skriva en bok om allt han lärt mig. Men jag är en helt annan människa idag, än för 15 år sedan (så klart). Men han är en stor del av det. Jag är så mycket tryggare i mig själv. Och även att jag fortfarande inte är så dominant och jag är försiktig i det jag gör, så är jag så mkt mer säker på min sak. Han har fått mig att växa och tro på mig själv, och på oss. Jag har aldrig varit med om att en häst kan ha så dåligt rykte. Ingen ville ha med honom att göra, och indirekt med mig att göra. Jag stod upp för honom. Jag kämpade med och för honom. Han har alltid varit snäll, men mkt. Brukar likna honom med en pojke som slickar på frusna lyktstolpar, det hände liksom alltid något, han råkade alltid göra något. Men med tiden så taggade han ner. Folk började acceptera honom lite smått, de såg att han funkade bra för mig. Jag köpte honom insutten när han var 3,5 år, han kastade av mig en gång. Det är alla gånger han har kastat av mig. Han är nu 18 år. Visst har jag trillat av, men då har vi gått omkull, eller en gång när han blev skrämd och hoppade åt sidan och jag låg reda ner på halsen på honom och kramade om honom, då tappade jag balansen och flög av. Men kastad av mig har han bara gjort en gång i hela sitt liv. Sen att ungar kan flyga både hit och dit från sina "änglaponnysar" såg inte mammorna (som var de värsta mobbarna i stallen vi stod på).

Jag flyttade 20 mil och tog hästen med mig. Där fanns inte hans dåliga rykte. Han blev den snälla hästen som man kunde göra allt med. Det blev en nystart på något sätt.

Othello är en häst som har ifrågasatt mig i nästan hela vårt liv tillsammans. Han köper det jag säger och ber honom om, men i nästa stund så frågar han om det fortfarande gäller. Så har det alltid varit. Men på senare år så har han slutat med det. Nu bara är han. Han gör det han ska. Men jag ställer inga krav på honom heller. Han går som en kung här på gården. Rymde för någon vecka sedan och ville inte bli fångad. Även att jag blir arg på honom där och då, är det skönt i själen att han finns kvar på något sätt . Han kom in i stallet när han hade busat klart .