Sv: Min flickvän är hästfanatisk
Anledningen till att vi inte separerat. Ja det kan man fråga sig. Det är många gånger jag har känt att jag inte orkar och vill mer. Men ändå har det varit den lättaste vägen att gå. Med gemensamt hus och ett barn tillsammans.
Det är nog för att vi båda har haft hopp om att det trots allt ska gå och anledningen till att vi bor ihop nu är att han fortfarande har hoppet kvar.
Vi lever våra liv separat men i samma hus och undviker så mycket som möjligt att nämna "det". Vår tjej har blivit så stor nu (6år) så jag behöver inte längre ta samma "hänsyn" som tidigare. När man har småbarn är det trots allt de som får gå i första hand. Till och med före hästintresset. Men nu när hon är stor så klarar hon sig själv på ett helt annat sätt.
Hur jag står ut, vi umgås inte så mycket och vi är trots allt inte osams jämt även om vi båda kan vara på dåligt humör. Han är det för att jag kommer sent från stallet och jag är det för att huset ser ut som ett bombnedslag när jag kommer hem. Inte mer än vanliga par men jag skulle vilja säga att "det" har försvunnit, blivit kvävt av all bitterhet. Utåt sett är vi nog ett ganska normalt par. Vår dotter frågar ibland varför vi inte gifter oss och tja vad ska man svara på det? För att jag mer känner för att skilja mig
Tror hon känner på sig till viss del men vi grälar nästan aldrig. Men visst anar hon att mitt hästintresse är en källa till något som inte känns rätt.
Förlåt att jag kapar din tråd. Jag har funderat jättemycket på vad man kunde ha gjort bättre. om det hade gått att rädda det vi hade. Om vi hade kunnat kompromissa. Det har jag gjort, varit medryttare, haft uppehåll. Men som en "missbrukare" så har man alltid återvänt.
Sambon visste om att jag var hästintresserad när vi träffades. Men då bodde vi i lägenhet och hade gott om pengar båda två. Han jobbade mycket och jag var hos hästen. När jag har skaffat häst har jag alltid frågat honom vad han tycker och oftast har han sagt ja. Det är bara nuvarande foderhästen som han inte har gett sitt medgivande till. När dottern var bebis var jag hästlös ett tag. Sen blev jag medryttare och när hästen blev till salu så köpte jag honom. Hus & småbarn + häst & sämre ekonomiskt sett så blev det många sura miner. När hästen gick bort hastigt var smärtan enorm och det blev inte bättre av att leva med någon som man visste mest var lättad över att man var hästlös. Den känslan lever fortfarande mycket kvar i mig.
Jag har alltid prioriterat hästarna före resor & kläder osv. Jag skulle hellre anpassa mitt boende och bo tex i lägenhet framför hus för att kunna ha häst.
Jag har ofta känt mig extremt egoistisk som lägger så mycket tid och pengar på mitt "intresse". Men samtidigt varför ska man inte göra det man gillar bäst? Jag har aldrig hindrat sambon från att utöva sina intressen men han tar ofta upp den ekonomiska situationen som hinder för att han skulle ha möjlighet att göra något. Men jag kan inte påstå att han gjort några egna försök att hitta något eget intresse, det finns trots allt billiga hobbysar, tro det eller ej!
I början lyckades jag få med mig honom till stallet och han red några gånger. Även om han aldrig blev intresserad så tyckte jag ana att han tyckte det var roligt när han väl satt uppe på hästryggen. Men ganska snart och demonstrativt så har han avsagt sig allt vad hästar heter. Följer han med till stallet står han nästan demonstrativt med armarna i kors. Vilket gör mig ännu mer stressad. Ofta vill han därifrån så snabbt som möjligt men om han skulle hjälpa till bara lite på egen hand hade det gått snabbare.
I början när vi letade hus försökte jag övertala honom att vi skulle skaffa gård. Det har varit min dröm sedan barnsben att bo på gård med hästar. Men han var negativ bara till att lämna lägenheten och en gård skulle innebära mer jobb. Men när jag är i stallet i 3-4h med restid däremellan och han klagar på att jag inte är hemma? Hade vi haft gård hade jag iallafall varit "hemma". När jag väl är hemma går han ändå bara ut och klipper gräsmattan eller gör något annat så vi inte ses ändå det är sällan vi gör saker gemensamt mest aktiviteter när vi ska ta med dottern någonstans.
Jag är inte lastgammal men ser hans och mina föräldrar och par på jobbet som kommit upp i pensionsålder och jag har insett att det jag vill göra när jag är pensionär är att ha hästar, kanske några ponnier, kanske uppfödning i liten skala. Absolut vill jag bo på en gård. Allt som han inte vill ha. Ska han fortfarande sitta och sura? Tur nog har inte dottern blivit hästintresserad för skulle han bete sig mot henne när hon har sitt intresse som han gör mot mig (noll support) så hade han varit en usel far.
Nu har jag snöat in helt på mitt eget förhållande igen och jag är väldigt tacksam att jag kan skriva lite smått anonymt här på buke och lufta alla funderingar och känslor.