Min fina Nora, nu finns hon inte mer

[Bapelsin]

Igår fick Nora livmoderinflammation och eftersom hon redan hade en del andra problem var det enda alternativet att låta henne somna in. Det är så tomt här hemma utan henne

Det blev ett fint avsked trots omständigheterna och hon fick somna in i min famn. Men det var så fruktansvärt att lämna henne där och åka hem. Jag hade gossat in henne bland en massa kuddar, så som hon älskade att ligga här hemma, men det kändes ändå som ett svek att gå. Hon var ju alltid vid min sida och nu fick hon ligga där ensam i havet av kuddar. Och jag gick

Här hemma är det tyst. Så tyst. Och stilla. Barnen har tänt massor med ljus och ställt fram bilder på henne, och jag har sovit med hennes halsband under kudden. Kommer man någonsin återhämta sig efter en sån här förlust? Nora var verkligen min once in a lifetime-hund. Hon var något alldeles extra

 

[Scata]

jag beklagar sorgen. Det blir så tomt, så tomt

 

[Vassi]

Så ledsen för er skull!

 

[pepp]

beklagar. Hon var verkligen en bukefavorit för mig.
Man återhämtar sig, men saknaden finns alltid kvar går inte en dag utan att jag tänker på Totte.

 

[mysboll]

Så fruktansvärt sorgligt! Lider med dig!

 

[Nepenthe]

Nej så sorgligt

 

[Springer]

Jag var helt oförberedd på att när jag åkte hem från veterinären var det med ett tomt koppel.
Det var förstagången jag inte hade en annan hund hemma.
Så man gråter i veckor, går inte ut och går för hur kan man gå där utan att bli påmind om att man skall ha ett koppel i handen.
Men så småningom kommer en ny underbar hund in i hemmet.
Man glömmer aldrig de andra, men livet fortsätter med en härlig kompis.

 

[snorp]

Den 17/11 var det 2 år sedan min älskade prinsessa somnade in och det tog lång tid att gå vidare. Jag hade ju Viktor redan då tack och lov för utan honom vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom den närmsta tiden efter förlusten.

Jag beklagar din förlust så oerhört mycket och hoppas du finner vad som hjälper just dig med din sorg

 

[Trasten]

Visa bifogad fil 106919

Igår fick Nora livmoderinflammation och eftersom hon redan hade en del andra problem var det enda alternativet att låta henne somna in. Det är så tomt här hemma utan henne

Det blev ett fint avsked trots omständigheterna och hon fick somna in i min famn. Men det var så fruktansvärt att lämna henne där och åka hem. Jag hade gossat in henne bland en massa kuddar, så som hon älskade att ligga här hemma, men det kändes ändå som ett svek att gå. Hon var ju alltid vid min sida och nu fick hon ligga där ensam i havet av kuddar. Och jag gick

Här hemma är det tyst. Så tyst. Och stilla. Barnen har tänt massor med ljus och ställt fram bilder på henne, och jag har sovit med hennes halsband under kudden. Kommer man någonsin återhämta sig efter en sån här förlust? Nora var verkligen min once in a lifetime-hund. Hon var något alldeles extra

Men neeeej så obeskrivligt sorgligt!! Det har märkts här på Buke att du verkligen uppskattade Nora så länge du fick ha henne. Hoppas att du och barnen lyckas göra något fint av sorgen med tiden.

 

[startpompe]

Så fruktansvärt, kan inte tänka mig hur det måste kännasHon verkar ha varit en så rolig och härlig hund

 

[KesoNeso]

Beklagar verkligen, det är alltid lika tufft och jobbigt.

 

[nightcrawler]

Beklagar Alltid lika jobbigt och hemskt när man förlorar sina älsklingar

 

[Bulldoozer]

Så otroligt tråkigt att höra, mina tankar finns hos dig ❤.

 

[Red_Chili]

Åh nej! Jag beklagar, så hemskt!

 

[Bison]

Så sorgligt

 

[Kilauea]

Usch så tråkigt. Beklagar förlusten. Det gör så ont, men det blir bättre. Tids nog.

 

[DarkInNight]

Jag beklagar verkligen
Det är tio år sedan mitt allt, min älskade fina häst vandrade vidare. Det gör fortfarande ont, jag saknar honom fortfarande och hästeriet kommer aldrig bli detsamma utan honom. Men på något konstigt sätt har jorden fortsatt att snurra.

All styrka till dig i denna stora sorg.

 

[farin]

Beklagar din förlust

 

[Asko]

Men nej det är något visst med staffar, så jag blev glad varje gång jag såg henne här på buke Beklagar er förlust!

 

[Trasten]

Men nej det är något visst med staffar, så jag blev glad varje gång jag såg henne här på buke Beklagar er förlust!

Ja det blev jag med! Åh när hon tog över en grop i trädgården i våras, det var såååååå gulligt.