Min far, kvinnohataren

[Koltrast]

Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det? Det måste ju(tyvärr) vara otroligt vanligt!

Han är inte uttalad antifeminist, men kläcker ur sig smått hatiska, slentriankvinnoförtryckande saker. Han är högutbildad och har flera kvinnliga kollegor, men även kvinnliga arbetskamrater med lägre utbildning än han själv. Dessa lågutbildade kvinnor tycks han förakta mycket. I min närvaro vaktar han sin tunga något, men ett och annat slinker förbi ändå och ibland kommer det liksom åt mig. Hur kan han inte reflektera över detta?

Det är liksom inget jättebekymmer, mest bara undviker jag att träffa gubben, men liksom han tycker om mig tycker jag om honom. Inte heller är jag ute efter en lösning, utan kom mest bara att tänka på detta då jag läste i tråden om den rasistiske fadern.

 

[Sezziyanen]

Haha kom hit precis efter jag läste den tråden. Jag är så nyfiken av mig.. hur är det han föraktar kvinnor? Lite svårt att tänka sig in i situationen om man inte vet vad han säger eller gör

 

[Remmer]

Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det? Det måste ju(tyvärr) vara otroligt vanligt!

Han är inte uttalad antifeminist, men kläcker ur sig smått hatiska, slentriankvinnoförtryckande saker. Han är högutbildad och har flera kvinnliga kollegor, men även kvinnliga arbetskamrater med lägre utbildning än han själv. Dessa lågutbildade kvinnor tycks han förakta mycket. I min närvaro vaktar han sin tunga något, men ett och annat slinker förbi ändå och ibland kommer det liksom åt mig. Hur kan han inte reflektera över detta?

Det är liksom inget jättebekymmer, mest bara undviker jag att träffa gubben, men liksom han tycker om mig tycker jag om honom. Inte heller är jag ute efter en lösning, utan kom mest bara att tänka på detta då jag läste i tråden om den rasistiske fadern.

De flesta män är emot feminism och nästan alla män älskar sina barn.

 

[Sezziyanen]

Jag reagerar lite på att TS skriver att "det måste tyvärr vara otroligt vanligt" med "kvinnofientliga fäder". Det tror jag verkligen inte. Nu vet jag ju inte vad han sagt och gjort men det verkar inte varit något så extremt att TS inte kan umgås ens med farsan.. Någonstans måste man kunna ta folk på gott och ont också? Jag har bråkat med mina föräldrar och de har vissa åsikter jag inte alls delar (om andra ämnen), och även fast jag är en väldigt debattglad människa tar jag inte precis varje debatt med dem. Det tycker jag inte man måste. Känns lite konstigt dock om jag skulle prata om dem på så vis TS gör. Oavsett deras åsikter som kanske avviker från mina så har de offrat hur mycket som helst för att ge mig ett bra liv, och det tycker jag liksom kräver respekt oavsett deras brister.

Men jag känner ju inte TS som sagt, och beskrivningen ovan gav inte så mycket info..

 

[Piek]

De flesta män är emot feminism och nästan alla män älskar sina barn.

Utveckla tack.

 

[Remmer]

Jag reagerar lite på att TS skriver att "det måste tyvärr vara otroligt vanligt" med "kvinnofientliga fäder". Det tror jag verkligen inte. Nu vet jag ju inte vad han sagt och gjort men det verkar inte varit något så extremt att TS inte kan umgås ens med farsan.. Någonstans måste man kunna ta folk på gott och ont också? Jag har bråkat med mina föräldrar och de har vissa åsikter jag inte alls delar (om andra ämnen), och även fast jag är en väldigt debattglad människa tar jag inte precis varje debatt med dem. Det tycker jag inte man måste. Känns lite konstigt dock om jag skulle prata om dem på så vis TS gör. Oavsett deras åsikter som kanske avviker från mina så har de offrat hur mycket som helst för att ge mig ett bra liv, och det tycker jag liksom kräver respekt oavsett deras brister.

Men jag känner ju inte TS som sagt, och beskrivningen ovan gav inte så mycket info..

Vad är kvinnofientlig? Min far strider för kvinnors rättigheter men så fort en kvinna talar slår han dövörat till. Om vi har familjemiddag och min syster eller fru pratar så kommer han mycket sällan med egna kommentarer och följdfrågor utan låter samtalet dö. När jag talar (är man) lyssnar han intresserat och spinner vidare på det med egna tankar.

Noterar även liknande mönster i min frus familj där männen har en helt annan auktoritet för fruns far i samtalen. Även han en man som till och från tar strid för kvinnor.

 

[Sezziyanen]

Vad är kvinnofientlig? Min far strider för kvinnors rättigheter men så fort en kvinna talar slår han dövörat till. Om vi har familjemiddag och min syster eller fru pratar så kommer han akdrig med följd frågor utan låter samtalet dö. När jag talar (är man) lyssnar han intresserat och spinner vidare på det med rgna tankar.

Noterar även liknande mönster i min frus familj där männen har en helt annan auktoritet för fruns far i samtalen. Även han en man som ofta tar strid för kvinnor.

Hmm.. Ja om din far verkligen vägrar lyssna på kvinnors åsikter överhuvudtaget så kan det vara så att han är något av en manschauvinist, det låter ju trist det du beskriver! Det kan ju vara så enkelt att han tycker det är mer intressant att diskutera med dig än med din syster eller fru förstås, men det går ju inte för mig att bedöma.

Fattar dock inte riktigt vad du menar i allmänhet. De tar strid för kvinnor, men lyssnar inte på kvinnor? Ahapp.

Nu undrade jag ju iofs om TS farsa..

 

[Mabuse]

Vad är kvinnofientlig? Min far strider för kvinnors rättigheter men så fort en kvinna talar slår han dövörat till. Om vi har familjemiddag och min syster eller fru pratar så kommer han mycket sällan med egna kommentarer och följdfrågor utan låter samtalet dö. När jag talar (är man) lyssnar han intresserat och spinner vidare på det med egna tankar.

Noterar även liknande mönster i min frus familj där männen har en helt annan auktoritet för fruns far i samtalen. Även han en man som till och från tar strid för kvinnor.

Fast det är väl just era familjer, snarare, det finns massor av familjer som inte följer det mönstret. Även om det tyvärr finns en hel del män som inte tar kvinnor riktigt på allvar.

 

[Remmer]

Hmm.. Ja om din far verkligen vägrar lyssna på kvinnors åsikter överhuvudtaget så kan det vara så att han är något av en manschauvinist, det låter ju trist det du beskriver! Det kan ju vara så enkelt att han tycker det är mer intressant att diskutera med dig än med din syster eller fru förstås, men det går ju inte för mig att bedöma.

Fattar dock inte riktigt vad du menar i allmänhet. De tar strid för kvinnor, men lyssnar inte på kvinnor? Ahapp.

Nu undrade jag ju iofs om TS farsa..

Jag menar att han strider för kvinnors rättigheter i politiska diskussioner som exempelvis abort, kvinnomisshandel etc.

 

[Sezziyanen]

Fast det är väl just era familjer, snarare, det finns massor av familjer som inte följer det mönstret. Även om det tyvärr finns en hel del män som inte tar kvinnor riktigt på allvar.

Och kvinnor som inte tar män på allvar. Men ja, det är ju en anekdot från en familj, eller? Jag känner inte alls igen den där beskrivningen med min familj eller någon av mina vänners eller bekantas familjer. Faktiskt har jag aldrig varit i en situation som den som beskrivs här, med en familjefader som vägrar lyssna på en enda kvinna i hushållet eller i närheten. Det är klart att det förekommer, men vad är poängen?

Jag menar att han strider för kvinnors rättigheter i politiska diskussioner som exempelvis abort, kvinnomisshandel etc.

Abort finns det väl kvinnor som är både för och emot om man tänker etiska skäl? Men det är ett sidospår så struntsamma. Fattar vad du menar då, han är för kvinnors rättigheter helt enkelt men vägrar lyssna på dem privat. Känns lite udda!

 

[Mabuse]

Och kvinnor som inte tar män på allvar. Men ja, det är ju en anekdot från en familj, eller? Jag känner inte alls igen den där beskrivningen med min familj eller någon av mina vänners eller bekantas familjer. Faktiskt har jag aldrig varit i en situation som den som beskrivs här, med en familjefader som vägrar lyssna på en enda kvinna i hushållet eller i närheten. Det är klart att det förekommer, men vad är poängen?



Abort finns det väl kvinnor som är både för och emot om man tänker etiska skäl? Men det är ett sidospår så struntsamma. Fattar vad du menar då, han är för kvinnors rättigheter helt enkelt men vägrar lyssna på dem privat. Känns lite udda!

Remmers poäng, som jag svarade på, var att de flesta män är emot feminism. Jag håller inte med, det beror på vilken sorts män man känner.

 

[tanten]

Det går inte att bortse från inlärt beteende. Man beter sig som människor gjorde under uppväxten.
Fenomenet mansplaining beror ju inte på att män är mindre intelligenta. Min tro är att det tar väldigt lång tid att bryta mönster när vi lär oss så effektivt under barnaåren. Vi gör och beter oss som våra föräldrar, oavsett vad intellektet säger.

 

[Niyama]

Min pappa hatar kvinnor, mörkhyade, homosexuella, muslimer osv. Enligt honom är kvinnor privilegierade i samhället, kvinnor hatar män och gör allt för att göra livet surt för dem. Hans favoritämne är kvinnor som anmäler män falskt för våldtäkt, det tjatade han om varje gång jag var där (trots att han vet att min bror utsatt mig). Det går inte att diskutera med honom, jag gav bara upp. Numera träffar jag honom aldrig och har bytt telefonnummer, vilket är bland de bästa beslut jag tagit.

 

[Koltrast]

Haha kom hit precis efter jag läste den tråden. Jag är så nyfiken av mig.. hur är det han föraktar kvinnor? Lite svårt att tänka sig in i situationen om man inte vet vad han säger eller gör

Tja, sådär slentrianförakt. Han är naturligtvis varken abortmotståndare eller uttalat emot mäns och kvinnors lika värde och rätt till samma rättigheter, men i handling och vardagstal kommer något annat fram. Ett "kärring" om någon kvinnlig politiker(jag ser ett mönster, männen är aldrig "gubbar" eller dylikt), han klagar över korkade medarbetare(alltid bara de kvinnliga), vänder sig främst till män i samtal osv. Sedan är han även mycket bitter över kvinnor i allmänhet, på ett sätt som jag tror färgar av sig och genomsyrar mycket.

De flesta män är emot feminism och nästan alla män älskar sina barn.

Say what????

 

[Samba]

Jag är kvinna och jag har en far. Min far föraktar kvinnor. Trots det tycker han om mig och respekterar mig i någon mån. Hur går det ihop? Hur förhåller ni andra kvinnor med kvinnofientliga eller antifeministiska fäder er till dem? Vad tänker ni om det? Det måste ju(tyvärr) vara otroligt vanligt!

Han är inte uttalad antifeminist, men kläcker ur sig smått hatiska, slentriankvinnoförtryckande saker. Han är högutbildad och har flera kvinnliga kollegor, men även kvinnliga arbetskamrater med lägre utbildning än han själv. Dessa lågutbildade kvinnor tycks han förakta mycket. I min närvaro vaktar han sin tunga något, men ett och annat slinker förbi ändå och ibland kommer det liksom åt mig. Hur kan han inte reflektera över detta?

Det är liksom inget jättebekymmer, mest bara undviker jag att träffa gubben, men liksom han tycker om mig tycker jag om honom. Inte heller är jag ute efter en lösning, utan kom mest bara att tänka på detta då jag läste i tråden om den rasistiske fadern.

Min pappa tycker föraktar de flesta kvinnor, inklusive sin fru. Nu är han gammal och helt beroende av hemtjänsten som han kallar "mina tjänare". Jag ryser när jag hör det.
Ännu värre tycker jag att det är att min mamma inte tycker om kvinnor.
Hon uttalar ofta stort förakt och tycker tex att kvinnor som blir misshandlade får skylla sig själva.
Jag har två bröder. I min familj är jag inte värd ett skit.

 

[Koltrast]

Min trådstart var lite trubbig och ganska ogenomtänkt. Jag har inga planer på att ta avstånd från min far, men jag känner viss ovilja inför att träffa honom och gör det därför sparsamt. Inget jag kommer eller kan ändra på, varken hans beteende eller mitt förhållningssätt.

Det var mest bara tanken på hur oerhört insiktslöst det är att slentrianförminska kvinnor samtidigt som man vill sina döttrar det bästa och självklart måste detta vara vanligt, tänker jag.

 

[Koltrast]

Min pappa hatar kvinnor, mörkhyade, homosexuella, muslimer osv. Enligt honom är kvinnor privilegierade i samhället, kvinnor hatar män och gör allt för att göra livet surt för dem. Hans favoritämne är kvinnor som anmäler män falskt för våldtäkt, det tjatade han om varje gång jag var där (trots att han vet att min bror utsatt mig). Det går inte att diskutera med honom, jag gav bara upp. Numera träffar jag honom aldrig och har bytt telefonnummer, vilket är bland de bästa beslut jag tagit.

Det där förstår jag verkligen att du tar avstånd från genom att bryta helt. Vilket rövhål. Min pappa är alls inte så uttalad i sitt kvinnoförakt(och har definitivt inte så extrema åsikter), så det går liksom inte riktigt att ta på eller diskutera. Det bara finns där och ibland märker jag hur det förminskar mig och tystar mig.

 

[Koltrast]

Min pappa tycker föraktar de flesta kvinnor, inklusive sin fru. Nu är han gammal och helt beroende av hemtjänsten som han kallar "mina tjänare". Jag ryser när jag hör det.
Ännu värre tycker jag att det är att min mamma inte tycker om kvinnor.
Hon uttalar ofta stort förakt och tycker tex att kvinnor som blir misshandlade får skylla sig själva.
Jag har två bröder. I min familj är jag inte värd ett skit.

Jag känner mig som om jag uppfunnit hjulet, tvåtusen år efter alla andra, men hur i helvete får dessa män ihop det?

 

[Red_Chili]

Min trådstart var lite trubbig och ganska ogenomtänkt. Jag har inga planer på att ta avstånd från min far, men jag känner viss ovilja inför att träffa honom och gör det därför sparsamt. Inget jag kommer eller kan ändra på, varken hans beteende eller mitt förhållningssätt.

Det var mest bara tanken på hur oerhört insiktslöst det är att slentrianförminska kvinnor samtidigt som man vill sina döttrar det bästa och självklart måste detta vara vanligt, tänker jag.

Det finns väl egentligen inte så jättemycket att göra. Antingen börjar du ifrågasätta hans uttalanden eller accepterar att det är som det är.

Själv ifrågasätter jag alltid, så länge jag vågar, när sådant dyker upp (som tur är så händer sådant aldrig någonsin med min far), de som jag inte vågar ifrågasätta undviker jag. Ibland fungerar det också att förklara att jag inte vill diskutera politik eller jobb med dem, beroende på vilka ämnen som nu blir värst, och sedan diskuterar vi annat istället.

 

[athena_arabians]

@Koltrast: Jag blir så ledsen när jag läser vad du skrivit (och flera andra) för det är så vansinnigt långt ifrån min uppväxt och verklighet.

Min morfar hade tre döttrar (äldsta född -37, yngsta -56) och hans "krav" på dem var att de skulle ha en utbildning så de aldrig behövde bli försörjda av en man. Utbildningen kvittade men de skulle ha ett yrke. Han och mormor hjälpte till så gott de kunde, de var vare sig rika eller utbildade. Han var också fackligt aktiv samt tog upp föreläsare från Sthlm till Rättvik på 50-talet för att föreläsa om kvinnors sexualhälsa Han blev av med jobbet där efter ett tag och flyttade då till Falun och startade eget (han var skräddare). Han var enormt nyfiken och älskade vetenskap. Det var han som formade mig väldigt mycket och ledde in mig på min professionella bana. En av mina mest uppskattade presenter som liten var en prenumeration på Illustrerad vetenskap som vi läste tillsammans. Han älskade att ta med mig på "äventyr" också, vi drog iväg till någon skog och fiskade eller plockade bär (och diskuterade hela tiden).

Min pappa var bonddräng samt slaktare och hade ingen utbildning (grundskola tom åk 6, sedan var det dags att försörja sig). Jag har aldrig upplevt att han hellre önskade sig en son eller att han förväntade sig att jag skulle vara mindre kapabel än en pojke. Jag vet att han var väldigt stolt när jag lärt mig köra traktor och hjälpte till vid höskörden. Han var också stolt över mitt yrke, speciellt när jag jobbade i närområdet (vi gillar våra gruvor här). Att jag inte är så bra på att stycka eftersom jag sällan var med som äldre tror jag det var mamma som bromsade (tyvärr) för hon hade enormt svårt för slakten.

Ingen av dem var rasist heller, trots att de var relativt fattiga och outbildade.