Min bästa vän.

[Tussinussen]

"Jag vill verkligen bli duktigare i dressyren och öva mer. Medans ponnyn vill bli riden i skogen."

Där har du det hela. Ni är fel för varandra. Du vill ha en dressyrläromästare, han vill ha någon som vill lulla runt på trevliga skogsturer.

Kanske det finns någon som vill ha honom på foder, om du inte vill sälja? Så kan du leta en ponny som passar dig bättre.

 

[svea]

Vet du vad, jag har fått göra mig av med ett par hästar som inte passade för mig, och det är hemskt när man lämnar dem ifrån sig. Men om man hittar ett bra hem hos någon som tycker om hästen och tar hand om den så känns det ändå ganska bra efteråt. Din ponny verkar vara en bussig ponnykompis, och såna hästar växer inte på trän. Det finns säkert många familjer som vill ha en snäll ponny att lufsa runt med, och som kan erbjuda ett bra sista hem.

 

[Alexandra_W]

Någonstans måste man ju välja. Ha just den hästen - eller skaffa en annan som passar bättre för vad man vill.

Jag hamnade med en tidigare häst i sitsen att jag med tiden ville mer än hästen ville. Dessutom hade hon svårt för det jag ville. Hon gjorde det men det var mycket mer slit än med en genomsnittlig häst, både för henne och mig.

Hon var en fantastisk häst och en klippa på många vis. Men hon ville hoppa och ridas ut. Inte träna dressyr på ridbanan. Jag ville helst rida dressyr fem dagar i veckan.

Jag försökte att lägga ner mina ambitioner och ge henne vad hon behövde. Såg ingen vits traggla och slita med dressyren när läget var som det var. Hästen var glans och nöjd. Men jag var det inte. Jag försökte smygträna dressyr i skogen och blev nästan irriterad när hon hade så svårt för det jag ville. Plötsligt var ingen av oss glada.

Där insåg jag att jag måste göra något. Att det inte var ett alternativ att fortsätta som innan. Nu hade jag möjligheten köpa en unghäst och så fick den dressyrs (inte 5 dagar i veckan dock) och mitt sto fick hoppa och ridas ut. Alla nöjda och så kunde jag, när jag fick utlopp för dressyrandet på unghästen, igen njuta av alla bra sidor mitt sto hade.

Så. Problemet kommer inte gå över av sig själv. Du måste välja och framförallt göra något. Vill du inte sälja så börja rid ponnyn ordentligt (den går på halvfart nu), vill du annat än vad ponnyn vill/kan så får du sälja/låna ut ponnyn. Men han kommer tyvärr aldrig bli det du önskar och han inte är - och det är orättvist mot honom att sitta och önska det.

 

[Myzan87]

Min ponny gillar inte heller banan så jag brukar göra så att jag avslutar med något som hon tycker är rolig. Dessutom kör jag aldrig längre än 30min på banan.

 

[As_Vegas]

Ca 4 dagar i veckan mellan 30 min till 1h beroende på

Det är inte särskilt mycket du rider hästen. På 30 minuter hinner hästen bli uppvärmd, men inte mycket mer än så. Du behöver rida betydligt mer, och framför allt jobba på att stärka hästens muskler och kondition. Om hästen inte är i bra form blir ett dressyrpass rätt fysiskt jobbigt, och det är tillräckligt för att få en häst att inte tycka om dressyr. Om hästen å andra sidan är i god form så blir dressyren inte fysiskt jobbig utan mer en mental utmaning/lek, vilket de allra flesta hästar uppskattar.
Jag tycker att det är lagom med ungefär dubbelt så långa/ansträngande pass i skogen som på banan, och max hälften av passen på banan. Dressyrpass på max 30 minuter (fram- och avskrittning ej inräknat), och uteritter mellan 1-2h med en hel del trav och galopp, backar etc.
Om du vill bygga upp hästens styrka och kondition rekommenderar jag i första hand böcker om fälttävlan och distansridning. Det är viktigt att man bygger upp hästen långsamt, så ta hjälp med att lägga upp en plan för just din ponny.

Jag tror att bättre kondition och muskulatur kommer att lösa de flesta av dina problem med ponnyn. Resten kan en duktigt tränare hjälpa dig med. Det är få hästar som inte uppskattar dressyrarbete, men det gäller att hitta rätt upplägg.

 

[Klaralg03]

Du säger att han behöver mer tid, men samtidigt säger du att du HAR tid och att det är motivationen som tryter.
Jag skulle säga såhär: Börja göra mer mysiga saker med honom? Gosa, umgås, trickträna. Rid ut, men om ni ska vara ute jättelänge så ta mycket skrittpauser.
Han är verkligen inte för gammal för att hopptränas, om det inte är något fel på honom också? Kör igång med små skutt, rid mycket över bommar, rid barbacka, växla med korta dressyrpass. Vad är det som inte fungerar i dressyrridningen? Är han lat eller tycker du att han inte kan tillräckligt mycket? Då får du lära honom! Ridningen blir inte nödvändigtvis enklare på en annan häst, särskilt inte som du säger att du verkligen gillar den häst du har.

Jag rider på hög nivå med min häst, och har gjort det med mina tidigare också. Vi rider på sm-kvaltävlingar och hoppas på att rida sm nästa år. Ändå kan vi gå ut i paddocken bara för att leka. Häromdagen växlade vi trickträning med barbackaridning bettlöst och både han och jag skiner som solar efter att ha galopperat barbacka och känt oss "fria". Dressyrpassen består av mycket uppmjukande, en kortare stund hårt jobb och sedan nedvarning. Försöker alltid göra saker han tycker är kul.
Det går alltså att leka även med en häst som tävlas. Man kan vara bästis med sin tävlingskamrat.

Jag tror det hade känts bättre för dig om du gjorde mer roliga grejer med din häst, utan att få panik över att du inte "träningsjobbar" alltid. Det ena tar inte ut det andra

Ja vi tränar mycket trick, det är något både jag och ponnyn tycker om! Han är utbildad LB enligt ägaren men jag vet inte. Han kan knappt skolorna längre. Hoppas kan han göra han är ju faktiskt gammal tävlingsponny. Men jag ska prova att göra mer sådant, tack för tipsen!

 

[Klaralg03]

Det är inte särskilt mycket du rider hästen. På 30 minuter hinner hästen bli uppvärmd, men inte mycket mer än så. Du behöver rida betydligt mer, och framför allt jobba på att stärka hästens muskler och kondition. Om hästen inte är i bra form blir ett dressyrpass rätt fysiskt jobbigt, och det är tillräckligt för att få en häst att inte tycka om dressyr. Om hästen å andra sidan är i god form så blir dressyren inte fysiskt jobbig utan mer en mental utmaning/lek, vilket de allra flesta hästar uppskattar.
Jag tycker att det är lagom med ungefär dubbelt så långa/ansträngande pass i skogen som på banan, och max hälften av passen på banan. Dressyrpass på max 30 minuter (fram- och avskrittning ej inräknat), och uteritter mellan 1-2h med en hel del trav och galopp, backar etc.
Om du vill bygga upp hästens styrka och kondition rekommenderar jag i första hand böcker om fälttävlan och distansridning. Det är viktigt att man bygger upp hästen långsamt, så ta hjälp med att lägga upp en plan för just din ponny.

Jag tror att bättre kondition och muskulatur kommer att lösa de flesta av dina problem med ponnyn. Resten kan en duktigt tränare hjälpa dig med. Det är få hästar som inte uppskattar dressyrarbete, men det gäller att hitta rätt upplägg.

Jo vi har jobbat mcyket med det, speciellt med min tränare. Ponnyn är i inprincip tävlingsskick men han kan inte supermycket och tycker därför att det är ganska tråkigt att "lalla" runt. Jag har inte kunskapen att lära honom sådant eller någon i min omgivning har inte utbildat en häst. Han går i form i alla gångarter, visst han ha det lite svårt i galoppen. Men det är inte det utan det är att han blir springig, och drar fjuxar med huvudet. Han kommer inte till ro liksom och tycker inte det är kul. Rider ca 5-6 dagar i veckan. Men 5 dagar utav dem rider vi ut. Och det blir tröttsamt när man gör det om och om igen. Tack för tipsen!

 

[Klaralg03]

"Jag vill verkligen bli duktigare i dressyren och öva mer. Medans ponnyn vill bli riden i skogen."

Där har du det hela. Ni är fel för varandra. Du vill ha en dressyrläromästare, han vill ha någon som vill lulla runt på trevliga skogsturer.

Kanske det finns någon som vill ha honom på foder, om du inte vill sälja? Så kan du leta en ponny som passar dig bättre.

Det är lite det som är problemet. Alla är så fästa i ponnyn, pratat med mamma om det. Hon har en konstig åsikt att "om du inte ycker om att rida så ska du inte rida". Vet inte hur jag ska säga ett bra argument imot. Jag vill ju rida. Men utvecklas mer på banan.

 

[Klaralg03]

Vet du vad, jag har fått göra mig av med ett par hästar som inte passade för mig, och det är hemskt när man lämnar dem ifrån sig. Men om man hittar ett bra hem hos någon som tycker om hästen och tar hand om den så känns det ändå ganska bra efteråt. Din ponny verkar vara en bussig ponnykompis, och såna hästar växer inte på trän. Det finns säkert många familjer som vill ha en snäll ponny att lufsa runt med, och som kan erbjuda ett bra sista hem.

Där är ett problem, han är ganska så busig av sig. Ryttaren som ska rida honom måse vara erfaren, hade aldrig vågat sätta upp min kompis som kanppt ridit på honom ute. För han kan dra bara sådär, alla "små" duktiga ryttare vill ju tyvärr tävla.

 

[Klaralg03]

Någonstans måste man ju välja. Ha just den hästen - eller skaffa en annan som passar bättre för vad man vill.

Jag hamnade med en tidigare häst i sitsen att jag med tiden ville mer än hästen ville. Dessutom hade hon svårt för det jag ville. Hon gjorde det men det var mycket mer slit än med en genomsnittlig häst, både för henne och mig.

Hon var en fantastisk häst och en klippa på många vis. Men hon ville hoppa och ridas ut. Inte träna dressyr på ridbanan. Jag ville helst rida dressyr fem dagar i veckan.

Jag försökte att lägga ner mina ambitioner och ge henne vad hon behövde. Såg ingen vits traggla och slita med dressyren när läget var som det var. Hästen var glans och nöjd. Men jag var det inte. Jag försökte smygträna dressyr i skogen och blev nästan irriterad när hon hade så svårt för det jag ville. Plötsligt var ingen av oss glada.

Där insåg jag att jag måste göra något. Att det inte var ett alternativ att fortsätta som innan. Nu hade jag möjligheten köpa en unghäst och så fick den dressyrs (inte 5 dagar i veckan dock) och mitt sto fick hoppa och ridas ut. Alla nöjda och så kunde jag, när jag fick utlopp för dressyrandet på unghästen, igen njuta av alla bra sidor mitt sto hade.

Så. Problemet kommer inte gå över av sig själv. Du måste välja och framförallt göra något. Vill du inte sälja så börja rid ponnyn ordentligt (den går på halvfart nu), vill du annat än vad ponnyn vill/kan så får du sälja/låna ut ponnyn. Men han kommer tyvärr aldrig bli det du önskar och han inte är - och det är orättvist mot honom att sitta och önska det.

Vad bra att det slutade bra! Jag rider honom 5-6 gånger i veckan just nu. Jag har funderat på det så länge. Min mamma vet om hur jag känner och mår över det. Men hon säger bara "om du inte tycker dte är kul att rida så ska du inte rida". Men jag vill rida, bara mer så jag tycker det är kul. Att kunna ha ett bra dressyr pass utan att behöva jobba rumpan av mig bara för ponnyn ska kunna göra en bra skänkelviking. Så jag är lite fast, jag får sälja ponnyn med vill inte. Om jag säljer honom så vill mamma inte att vi köper en ny. Men samtidigt så har vi så kul när det går bra. När jag köpte honom kunde jag inget. På provridningen kom jag ihåg att jag inte ville ha ponnyn. Men sedan så blev mamma så förtjust så vi köpte honom. En månad efter var jag fast. Men ju mer och mer tiden går ser jag hur lite han kan. Och jag har inte kunskap att lära honom (Ridit i 2,5 år)

 

[EmmaBovary]

Vad bra att det slutade bra! Jag rider honom 5-6 gånger i veckan just nu. Jag har funderat på det så länge. Min mamma vet om hur jag känner och mår över det. Men hon säger bara "om du inte tycker dte är kul att rida så ska du inte rida". Men jag vill rida, bara mer så jag tycker det är kul. Att kunna ha ett bra dressyr pass utan att behöva jobba rumpan av mig bara för ponnyn ska kunna göra en bra skänkelviking. Så jag är lite fast, jag får sälja ponnyn med vill inte. Om jag säljer honom så vill mamma inte att vi köper en ny. Men samtidigt så har vi så kul när det går bra. När jag köpte honom kunde jag inget. På provridningen kom jag ihåg att jag inte ville ha ponnyn. Men sedan så blev mamma så förtjust så vi köpte honom. En månad efter var jag fast. Men ju mer och mer tiden går ser jag hur lite han kan. Och jag har inte kunskap att lära honom (Ridit i 2,5 år)

Det är väl sällan optimalt, men med hjälp av en tränare så kan ni faktiskt lära er tillsammans, det är absolut inte omöjligt

 

[Klaralg03]

Det är väl sällan optimalt, men med hjälp av en tränare så kan ni faktiskt lära er tillsammans, det är absolut inte omöjligt

Han är 22 år i Mars. Tränaren kan jag rida för 2g månaden. Och det finns ingen annan bra i närheten (Vi kan inte åka runt för att träna). Men ska defentivt tänka på saken

 

[EmmaBovary]

Han är 22 år i Mars. Tränaren kan jag rida för 2g månaden. Och det finns ingen annan bra i närheten (Vi kan inte åka runt för att träna). Men ska defentivt tänka på saken

Det är nödvändigtvis ingen ålder på en ponny, jag har ridit storhäst som var helt igång när han var 28! Men när han är lite äldre så får du passa så att du inte misstar det du beskriver som att han tycker är tråkigt, inte beror på smärta eller så. Det ska man förvisso alltid tänka på, oavsett ålder på hästen. Finns det ingen annan duktig, som inte är tränare, som kan ge dig en lektion någon gång i veckan utöver de två gånger i månaden du tränar för tränare? Om jag vore som du skulle jag försöka sluta tänka "allt eller inget" utan att försöka göra så gott det går med den här ponnyn om du nu tycker om honom, ofta är det liksom ett steg man måste över innan träningen känns enklare/roligare.

 

[Klaralg03]

Det är nödvändigtvis ingen ålder på en ponny, jag har ridit storhäst som var helt igång när han var 28! Men när han är lite äldre så får du passa så att du inte misstar det du beskriver som att han tycker är tråkigt, inte beror på smärta eller så. Det ska man förvisso alltid tänka på, oavsett ålder på hästen. Finns det ingen annan duktig, som inte är tränare, som kan ge dig en lektion någon gång i veckan utöver de två gånger i månaden du tränar för tränare? Om jag vore som du skulle jag försöka sluta tänka "allt eller inget" utan att försöka göra så gott det går med den här ponnyn om du nu tycker om honom, ofta är det liksom ett steg man måste över innan träningen känns enklare/roligare.

Han har inget problem, kollat med vetrinär. Försöker tänka så, för när han tycker det är kul så är han så ambitiös! Superfint verkligen, min tränare har sagt till mig att vi lätt hade kunnat åka ut och börja tävla och vinna klasser. Men jag vet verkligen inte hur jag gör under dem tillfällena. Har du något tips på hur man får hästen starkare i dressrrörelserna?

 

[Alexandra_W]

Vad bra att det slutade bra! Jag rider honom 5-6 gånger i veckan just nu. Jag har funderat på det så länge. Min mamma vet om hur jag känner och mår över det. Men hon säger bara "om du inte tycker dte är kul att rida så ska du inte rida". Men jag vill rida, bara mer så jag tycker det är kul. Att kunna ha ett bra dressyr pass utan att behöva jobba rumpan av mig bara för ponnyn ska kunna göra en bra skänkelviking. Så jag är lite fast, jag får sälja ponnyn med vill inte. Om jag säljer honom så vill mamma inte att vi köper en ny. Men samtidigt så har vi så kul när det går bra. När jag köpte honom kunde jag inget. På provridningen kom jag ihåg att jag inte ville ha ponnyn. Men sedan så blev mamma så förtjust så vi köpte honom. En månad efter var jag fast. Men ju mer och mer tiden går ser jag hur lite han kan. Och jag har inte kunskap att lära honom (Ridit i 2,5 år)

Jag tror egentligen inte det är "mer ridning" du saknar i meningen fler pass, längre pass eller liknande. Utan just det du skriver i meningen efter, att kunna rida mer och få mer för det, och inte behöva slita så förtvivlat för att få till saker i dressyren.

Och det där är viktigt. Det ligger mycket sanning i "det ska vara kul att rida". Naturligtvis måste man slita och kämpa med, men man måste känna att slitet ger effekt, att man kommer framåt. När det bara så att säga bli kämpande så är det inte roligt att rida heller, och då blir ingenting roligt. Samma sak det du skrev i annat inlägg att det blev tråkigt att rida ut hela tiden. Det är nog inte uteritter du tycker är tråkigt, utan hur det blir på dem? Jag rider ut 99 av 100 pass och tycker det är roligt att rida min fröken de flesta pass. Men det är för uteritt inte är någon jätteskillnad mot t ex dressyrpass på bana. Jag kan göra allt utom volter på uteritten. Sidvärtsrörelser, övergångar, tempoväxlingar, variera formen, öva fattningar, utbilda framåt osv. T ex om jag kände att vårt mål var galoppombyten i språnget så skulle jag kunna träna mot det på enbart uteritter. Först genom att jobba på att få snabba övergångar galopp - trav - galopp, sen galopp - skritt galopp etc. När vi behärskade enkla byten (galopp - ner till skritt - skritt några steg - galopp igen) så hade jag kommit en bra bit på vägen mot målet.

Men det kräver att hästen dels tycker det är roligt att jobba/man lyckas göra det roligt, samt att man så att säga "får till det". Om hästen bara älgar på uteritter och man kämpat i två månader för att få den att skritta utan att takta, ja då känns målet långt bort och man tappar sugen.

Vad en häst tidigare är utbildad till för nivå är inte alltid så relevant. Den behöver också vilja jobba/göra rätt även med en mindre rutinerad ryttare. Om en häst så är utbildad MSV så hjälper inte det om den med en mindre rutinerad ryttare inte ens försöker utan tar chansen att bralla runt som den känner för. En sån häst lär man sig balans på, men inte nödvändigtvis så mycket utveckling av sin ridning.

Naturligtvis kan hur mycket man lär sig påverkad av hur motiverad man är, hur mkt tränarhjälp man får och hur mycket man kämpar. Men man måste komma dit att man får tillbaka något för det man lägger in, att man faktiskt känner att det går framåt.

Om du tänker tillbaka (ibland blir man hemmablind) ärligt, känns det som du kommit framåt i din ridning och att det är lättare för dig och ponnyn att idag göra rörelser/saker som för X månader sedan var jobbiga/svåra/inte fungerade? Om svaret ärligt är nej på den frågan blir nog faktiskt både du och ponnyn lyckligare om ni skiljs åt. Du bör ha en ponny som vill jobba, tycker det är roligt med dressyr och är lite förlåtande och bjuder till lite även om det inte alltid blir helt hundra rätt. Och ponnyn, vid 22 års ålder kanske han vill gå i pension och faktiskt tuffa runt i skogen utan större krav. Det finns ryttare som tycker det är toppen med, alla har vi olika mål.

 

[As_Vegas]

Jo vi har jobbat mcyket med det, speciellt med min tränare. Ponnyn är i inprincip tävlingsskick men han kan inte supermycket och tycker därför att det är ganska tråkigt att "lalla" runt. Jag har inte kunskapen att lära honom sådant eller någon i min omgivning har inte utbildat en häst. Han går i form i alla gångarter, visst han ha det lite svårt i galoppen. Men det är inte det utan det är att han blir springig, och drar fjuxar med huvudet. Han kommer inte till ro liksom och tycker inte det är kul. Rider ca 5-6 dagar i veckan. Men 5 dagar utav dem rider vi ut. Och det blir tröttsamt när man gör det om och om igen. Tack för tipsen!

Du kan visst lära ponnyn nya grejer! Med en bra tränare så lär ni er tillsammans nya grejer, det är inget måste att som ryttare vara bättre utbildad än sin häst. Däremot behöver man stöd i form av en bra tränare.
Varför blir uteritterna tråkiga?
Allt du gör på banan går att göra i skogen. När jag hade ponny lärde jag mig rida tom godkända LB-program utan tillgång till ridbana mer än en gång i veckan.

 

[Klaralg03]

Jag tror egentligen inte det är "mer ridning" du saknar i meningen fler pass, längre pass eller liknande. Utan just det du skriver i meningen efter, att kunna rida mer och få mer för det, och inte behöva slita så förtvivlat för att få till saker i dressyren.

Och det där är viktigt. Det ligger mycket sanning i "det ska vara kul att rida". Naturligtvis måste man slita och kämpa med, men man måste känna att slitet ger effekt, att man kommer framåt. När det bara så att säga bli kämpande så är det inte roligt att rida heller, och då blir ingenting roligt. Samma sak det du skrev i annat inlägg att det blev tråkigt att rida ut hela tiden. Det är nog inte uteritter du tycker är tråkigt, utan hur det blir på dem? Jag rider ut 99 av 100 pass och tycker det är roligt att rida min fröken de flesta pass. Men det är för uteritt inte är någon jätteskillnad mot t ex dressyrpass på bana. Jag kan göra allt utom volter på uteritten. Sidvärtsrörelser, övergångar, tempoväxlingar, variera formen, öva fattningar, utbilda framåt osv. T ex om jag kände att vårt mål var galoppombyten i språnget så skulle jag kunna träna mot det på enbart uteritter. Först genom att jobba på att få snabba övergångar galopp - trav - galopp, sen galopp - skritt galopp etc. När vi behärskade enkla byten (galopp - ner till skritt - skritt några steg - galopp igen) så hade jag kommit en bra bit på vägen mot målet.

Men det kräver att hästen dels tycker det är roligt att jobba/man lyckas göra det roligt, samt att man så att säga "får till det". Om hästen bara älgar på uteritter och man kämpat i två månader för att få den att skritta utan att takta, ja då känns målet långt bort och man tappar sugen.

Vad en häst tidigare är utbildad till för nivå är inte alltid så relevant. Den behöver också vilja jobba/göra rätt även med en mindre rutinerad ryttare. Om en häst så är utbildad MSV så hjälper inte det om den med en mindre rutinerad ryttare inte ens försöker utan tar chansen att bralla runt som den känner för. En sån häst lär man sig balans på, men inte nödvändigtvis så mycket utveckling av sin ridning.

Naturligtvis kan hur mycket man lär sig påverkad av hur motiverad man är, hur mkt tränarhjälp man får och hur mycket man kämpar. Men man måste komma dit att man får tillbaka något för det man lägger in, att man faktiskt känner att det går framåt.

Om du tänker tillbaka (ibland blir man hemmablind) ärligt, känns det som du kommit framåt i din ridning och att det är lättare för dig och ponnyn att idag göra rörelser/saker som för X månader sedan var jobbiga/svåra/inte fungerade? Om svaret ärligt är nej på den frågan blir nog faktiskt både du och ponnyn lyckligare om ni skiljs åt. Du bör ha en ponny som vill jobba, tycker det är roligt med dressyr och är lite förlåtande och bjuder till lite även om det inte alltid blir helt hundra rätt. Och ponnyn, vid 22 års ålder kanske han vill gå i pension och faktiskt tuffa runt i skogen utan större krav. Det finns ryttare som tycker det är toppen med, alla har vi olika mål.

Tack för det långa och bra svaret! Jag har haft honom i ett år i jan. Och vi har inte kommit någonstans han har "lärt" sig att gå i korrekt form. Men inget annat. jag hade länge i tanke att köra dressyr ute. Men då drar han bara iväg! Och vägrar att svara!

 

[Klaralg03]

Du kan visst lära ponnyn nya grejer! Med en bra tränare så lär ni er tillsammans nya grejer, det är inget måste att som ryttare vara bättre utbildad än sin häst. Däremot behöver man stöd i form av en bra tränare.
Varför blir uteritterna tråkiga?
Allt du gör på banan går att göra i skogen. När jag hade ponny lärde jag mig rida tom godkända LB-program utan tillgång till ridbana mer än en gång i veckan.

Jag hade länge i ranke att rida dressyr ute, men han drar bara iväg, vill inte lyssna. Springer och sticker, det går inte. Ja självklart går det, men tanken var att när vi köpte ponnyn att vi skulle jobba tillsammans. Och sedan när vi inte kommer någon stans!

 

[Alexandra_W]

Tack för det långa och bra svaret! Jag har haft honom i ett år i jan. Och vi har inte kommit någonstans han har "lärt" sig att gå i korrekt form. Men inget annat. jag hade länge i tanke att köra dressyr ute. Men då drar han bara iväg! Och vägrar att svara!

Jag tycker verkligen du ska sätta dig ner med dina föräldrar och prata, kanske kan du visa den här tråden?

Det går absolut att med mycker mer tränarinsats, kanske en mer rutinerad ryttare som rider till ponnyn några dagar i veckan osv att få ordning på det så ni tillsammans kan komma vidare. Eller lämna iväg ponnyn på tillridning ett tag. Men det man måste fråga sig är - tycker jag - om det "är värt det"? Du kommer lära dig massor, men är slita på det viset vad du vill? Är det vad ponnyn vill?

Det ÄR inte fult att vilja att ridningen ska vara rolig och åtminstone lätt mellan varven. Och det FINNS ponnyer som snällt bär omkring sina ryttare om så tygeln glappar och ryttaren flaxar. Som INTE tar varje chans att öka farten/slippa jobba/sluta lyssna. Nej man lär sig inte samma sak och på ett sätt inte lika mycket på det, men det är mycket roligare. Och det SKA vara roligt att rida, allrahelst när man är orutinerad och ung/barn.

Så, jag vidhåller att utefter det i tråden iaf, så vore du min dotter skulle jag såvida du inte låg och grät på golvet och tyckte "jag vill ha honom kvar, snälla mamma" byta ut ponnyn mot en som just nu passade dig bättre, och hitta en ryttare som passade ponnyn bättre. (Naturligtvis då förutsatt att man har råd och sådana saker).

Men prata med dina föräldrar, och jag tycker du ska visa den här tråden i sin helhet. Jag tycker du beskrivit väl utefter dina förutsättningar hur du känner kring ponnyn, och det kan vara svårt i en pratad diskussion få fram allt det till en förälder. Det kan även vara lättare som förälder att verkligen förstå om man får läsa och sen fundera i lugn och ro på vad man läst.

 

[As_Vegas]

Jag hade länge i ranke att rida dressyr ute, men han drar bara iväg, vill inte lyssna. Springer och sticker, det går inte. Ja självklart går det, men tanken var att när vi köpte ponnyn att vi skulle jobba tillsammans. Och sedan när vi inte kommer någon stans!

Om du inte gör några framsteg alls är det kanske dags att titta efter ny tränare. Ponnyn verkar inte lyssna och samarbeta med dig varken på banan eller i skogen, och det ska en bra tränare kunna hjälpa dig med. Såklart tar det tid, men det ska inte kännas som om du står still. Med en bra tränare gör man framsteg, ibland pyttesmå och ibland stora, och man får hjälp att hitta motivationen i de perioder det går lite trögt.