Inte läst hela tråden. Men när jag var 13-14-15 så red jag ponnyer åt en uppfödare/försäljare. Jag fick rida, träna och tävla. Och Mocka, sopa osv. Bra deal tyckte jag. Det var aldrig något tvång, om jag inte var där mockade ägaren, dennes barn eller i värsta fall drängen i ladugården. Ibland när familjen åkte bort hade jag hela stallet (12 tror jag det var) och hand om allt. Men jag tillfrågades och det fanns vuxen på gården.
När jag tränade och tävlade betalade jag (min mamma) aldrig något. Jag visade även ponnyer för spekulanter och provred nya ponnyer.
Det var såklart en stor vinst för stallet att ponnyer reds, reds in, tävlade osv. Och en vinst för mig få rida hur många ponnyer jag ville.
Baksidan var det att ponnyerna såldes. Alla ponnyer utom döttrarnas ponnyer var tillsalu. Oftast kändes det ändå okej, men några fäste man sig vid. En hade jag som min I flera år. Dog inombords varje tävling en spekulant kom fram, eller när speakern i högtalaren la till att ponnyn var till salu. Satt och hoppades ponnyn skulle kasta av spekulanter mm.
Jag försökte övertala pappa att köpa den ponnyn men han tyckte hon var för dyr. Hon var dyr med, skitdyr. Det var därför det tog tag innan hon såldes. Men när hon kom ut på banorna var det kört. Hon gick fö SM senare.
Men aldrig någonsin sas att den skulle inte säljas osv. Utan jag fick ha vilken ponny jag ville som min ponny - tills den dag den såldes.
Och det är väl här jag kan känna utifrån trådstarten det blivit snett. Att TS endera lovats eller uppfattat att just hens ponny inte ska säljas och att påminnelse eller hot om att den kan det används som påtryckning.