MIn 6 år gamla tik tjuvparad !

Jag tar hellre eventuella risker med en abortspruta än de komplikationer som kan uppstå vid valpning.
För åldern på tiken i fråga eller allmänt ?
Är det så mycket komplikationer med hundfödslar ?
Är ju så många som föder upp ändå och alla valpar jag någonsin köpt eller hört om har fötts utan problem.
Men googlar man så kommer många skräckexempel opp.
 
Jo men så är det ju för människor också om man ska se det så
Jag funderar mer på om åldern är så pass avgörande som det skrivs eller om det helt enkelt är komplikationer i alla åldrar.
Riskerna ökar med stigande ålder, och kroppens förmåga till återhämtning försämras. Det tar längre tid både att återhämta sig efter en normal mammatid, och att läka från eventuella problem.

Jag hade inte sparat en kull som inte var planerad. Det produceras massor av valpar, jag tycker att det är vårt ansvar att se till att de valpar vi tar fram är genomtänkta parningar som har stor chans att föra rasen framåt.
 
Jag har ingen aning om hur det ser ut i din ras men i min är det vanligt att förstagångstikar är äldre. Inte ovanligt med tikar 5-6 år eftersom man vill hinna tävla ett par år först. Vår förra kull var på en 5-åring som förstakull.
Men alla raser har inte samma förutsättningar.
Okej intressant att veta.
Undrar om det har något med storlek att göra med.
Jag har ju småhund.
Dock är ju min ras byggd som en stor synd hundras.
Med långa ben och ingen tung kropp och normal nos.
 
Risker med en abortspruta kan du läsa på Fass. Alizin heter läkemedlet.
Överlag är riskerna med en abortpsruta mindre än vad risker under dräktighet, valpning och digivning är.
Bäckenet är gjort av skelett dvs hårt, oavsett om tiken är 1 år eller 12 år. Men konplikationsrisker ökar ju äldre tiken är när den får sin första valpkull. Du får också räkna med att tiken missar nästan hela agilitysäsongen pga tävlingskarens.
Intressant tack för ditt svar
Vad är det för risker som ökar hos en äldre hund ?/:)
Jag har bara fått fram att bäckenet stelnar ??
Jag menar konditionsmässigt och återhämtning tror jag inte är någon skillnad om hunden är 4 eller 6 år ? Det är ju fortfarande den nästa tiden av hundens liv.
Och min tik är i mycket god kondition jämfört med sällskapspapillons.
Tävlingssäsongen kommer ju gå bort helt om jag skulle behålla valparna eftersom de kommer i maj isåfall.
Å andra sidan har jag tre till att tävla med och denna tiken är den som jag satsat minst på så sätt då hon är "blygast " .
 
Intressant tack för ditt svar
Vad är det för risker som ökar hos en äldre hund ?/:)
Jag har bara fått fram att bäckenet stelnar ??
Jag menar konditionsmässigt och återhämtning tror jag inte är någon skillnad om hunden är 4 eller 6 år ? Det är ju fortfarande den nästa tiden av hundens liv.
Och min tik är i mycket god kondition jämfört med sällskapspapillons.
Tävlingssäsongen kommer ju gå bort helt om jag skulle behålla valparna eftersom de kommer i maj isåfall.
Å andra sidan har jag tre till att tävla med och denna tiken är den som jag satsat minst på så sätt då hon är "blygast " .
Om hon är blyg och i vanliga fall rädd för kompostgallret, är hennes mentalitet bra nog att ärva?
 
Intressant tack för ditt svar
Vad är det för risker som ökar hos en äldre hund ?/:)
Jag har bara fått fram att bäckenet stelnar ??
Jag menar konditionsmässigt och återhämtning tror jag inte är någon skillnad om hunden är 4 eller 6 år ? Det är ju fortfarande den nästa tiden av hundens liv.
Och min tik är i mycket god kondition jämfört med sällskapspapillons.
Tävlingssäsongen kommer ju gå bort helt om jag skulle behålla valparna eftersom de kommer i maj isåfall.
Å andra sidan har jag tre till att tävla med och denna tiken är den som jag satsat minst på så sätt då hon är "blygast " .


Fundera också på hur mycket du kan vara iväg och tävla om du har en valpkull hemma.
Jag hade gett en abortspruta, hade jag velat göra kombinationen hade jag gjort den planerat tidigare troligen.
 
Om hon är blyg och i vanliga fall rädd för kompostgallret, är hennes mentalitet bra nog att ärva?
Mycket sant.
Värt att tänka på också.
Hon är mer försiktig än de andra överlag .
Dock väldigt trevlig och rolig att träna och lätt att lära och handskas med .
 
Fundera också på hur mycket du kan vara iväg och tävla om du har en valpkull hemma.
Jag hade gett en abortspruta, hade jag velat göra kombinationen hade jag gjort den planerat tidigare troligen.
Det var bra tänkt !
Vet inte alls hur mycket mannen vill vara delaktig.
 
Utöver vad som redan sagts: OM du väljer att låta tiken få en valpkull, kan du få riktigt bra valpköpare till valparna? Det kan, framförallt med söta småhundar vara lätt att råka på oseriösa köpare och det är inte alltid det är tydligt vilka som ljuger om sin kunskap/erfarenhet/tänkta hundägarliv...

Själv hade jag utan tvekan valt att ge tiken en abortspruta. Jag har träffat tikar som fått det efter tjuvparningar och ingen har haft några negativa biverkningar att tala om efter det. Om jag inte minns helt tokigt så är det inte helt ovanligt med komplikationer vid förlossningen hos papillon? En uppfödare jag pratade med förut nämnde det i alla fall och var mycket noga med vad hon avlade på just för att slippa sådant. Det i kombination med tikens ålder, att kullen inte är planerad och allt annat som kan gå fel... och sedan den kanske inte helt perfekta mentaliteten som nämnts.

Har du någon anledning att låta tiken få en kull?
 
Hade jag råkat ut för en tjuvparning så är den första frågan efter själva tikens hälsostatus: "kommer detta tillföra aveln något värdefullt"
Med värdefullt ska hälsa, mentalitet, exteriör och rasegenskaper vägas in.
Känner man att något av föräldrardjuren har någon svaghet på något område eller att de inte är en perfekt matchning (två teoretiskt bra djur behöver inte stämma över ens av olika skäl) då bör man absolut avstå från kull.
Ingen ras behöver fler mediokra hundar. Avelshundar ska alltid vara de där som "har det där extra".
 
Fast då får typ 95% av uppfödarkåren lägga av,dom flesta avlar på hundar som "duger" eller där bara en av föräldrarna är den där extra.
Det måste väl bero mycket på ras med kan jag tänka mig.
Såklart en brukshund ska ha det extra, men en sällskapsras är nog skönt med lite lugn i sig, trygg och stabil bara utan att vara en hetsporre som kräver mycket.
Min ras är ju visserligen sällskapsras men tro det eller ej mina papillon orkar och går att träna precis som mina stora hundar.
De är en stor hund i liten kropp.
Dock tänker jag mer exempelvis en Lhasa apso,ska inte de just vara ganska mellanmjölk ? Är inte det deras syfte ?
Att just vara en medioker sällskapshund :)
 
Fast då får typ 95% av uppfödarkåren lägga av,dom flesta avlar på hundar som "duger" eller där bara en av föräldrarna är den där extra.

Isf borde dom det ja. Sen gäller det att veta vad som nedärvs. Som jag nämnde...det som ser bra ut på papperet kan vara annorlunda irl.
Själva så tackade vi nej nyligen till två kanontikar (systrar) för att tittar man bakåt så ser det ojämt ut med mentaliteten. Just dessa två och en kullbror är kanon rakt igenom. Men andra i släkten och kullen dras med avreaktionsproblem och social osäkerhet. Lite lotto mao.
Det kan också vara tvärt om. Riktigt stabila linjer men någon enstaka har inte ribban riktigt lika högt, men nedärver mycket bra.
Avel är komplext.
 
Det måste väl bero mycket på ras med kan jag tänka mig.
Såklart en brukshund ska ha det extra, men en sällskapsras är nog skönt med lite lugn i sig, trygg och stabil bara utan att vara en hetsporre som kräver mycket.
Min ras är ju visserligen sällskapsras men tro det eller ej mina papillon orkar och går att träna precis som mina stora hundar.
De är en stor hund i liten kropp.
Dock tänker jag mer exempelvis en Lhasa apso,ska inte de just vara ganska mellanmjölk ? Är inte det deras syfte ?
Att just vara en medioker sällskapshund :)
Vad som är det lilla extra skiljer sig mellan raserna. En sällskapshund ska vara trygg, miljöstark, socialt okomplicerad med folk och hundar, inte reagera på ljud och så klart vara frisk. Inte så självklara saker!
 
Hade jag råkat ut för en tjuvparning så är den första frågan efter själva tikens hälsostatus: "kommer detta tillföra aveln något värdefullt"
Med värdefullt ska hälsa, mentalitet, exteriör och rasegenskaper vägas in.
Känner man att något av föräldrardjuren har någon svaghet på något område eller att de inte är en perfekt matchning (två teoretiskt bra djur behöver inte stämma över ens av olika skäl) då bör man absolut avstå från kull.
Ingen ras behöver fler mediokra hundar. Avelshundar ska alltid vara de där som "har det där extra".
Min hane har det lilla extra då han redan används i avel och är efterfrågad.
Tiken är tveksamt, en mycket mysig och glad liten tjej men inte speciellt showig.
Dock söker man ju olika grejer hos en hund.
Mina vänner som inte tränar hund älskar henne för hon är så mysig och enkel i vardagen.
 
Det måste väl bero mycket på ras med kan jag tänka mig.
Såklart en brukshund ska ha det extra, men en sällskapsras är nog skönt med lite lugn i sig, trygg och stabil bara utan att vara en hetsporre som kräver mycket.
Min ras är ju visserligen sällskapsras men tro det eller ej mina papillon orkar och går att träna precis som mina stora hundar.
De är en stor hund i liten kropp.
Dock tänker jag mer exempelvis en Lhasa apso,ska inte de just vara ganska mellanmjölk ? Är inte det deras syfte ?
Att just vara en medioker sällskapshund :)

En hund kan vara mellanmjölk på många sätt, inte bara arbetsegenskaper. Hyffsad hälsa. Hyffsad mentalitet. Hyffsad exteriör.
 
Min ras är ju visserligen sällskapsras men tro det eller ej mina papillon orkar och går att träna precis som mina stora hundar.
Varför skulle dom inte kunna det? Det är andra gången jag ser dig dissa "småhundar" ,jag har frallor som skulle kunna få vilken stor hund som helst att lägga sig ner o dö.
Min 27cm stora pinne har lika mycket ork o energi som mina dobbisar.
 
Utöver vad som redan sagts: OM du väljer att låta tiken få en valpkull, kan du få riktigt bra valpköpare till valparna? Det kan, framförallt med söta småhundar vara lätt att råka på oseriösa köpare och det är inte alltid det är tydligt vilka som ljuger om sin kunskap/erfarenhet/tänkta hundägarliv...

Själv hade jag utan tvekan valt att ge tiken en abortspruta. Jag har träffat tikar som fått det efter tjuvparningar och ingen har haft några negativa biverkningar att tala om efter det. Om jag inte minns helt tokigt så är det inte helt ovanligt med komplikationer vid förlossningen hos papillon? En uppfödare jag pratade med förut nämnde det i alla fall och var mycket noga med vad hon avlade på just för att slippa sådant. Det i kombination med tikens ålder, att kullen inte är planerad och allt annat som kan gå fel... och sedan den kanske inte helt perfekta mentaliteten som nämnts.

Har du någon anledning att låta tiken få en kull?

Förmodligen blir det en spruta.
Jag spånar mest, dom är båda 2 otroligt fina o h trevliga hundar iaf och köpare till valparna skulle jag vara mycket noga med.

anledning att få en kull skulle vara en upplevelse i sig, en stor upplevelse.
Och förhoppningsvis sälja ett par bra valpar till behövande .
 
Varför skulle dom inte kunna det? Det är andra gången jag ser dig dissa "småhundar" ,jag har frallor som skulle kunna få vilken stor hund som helst att lägga sig ner o dö.
Min 27cm stora pinne har lika mycket ork o energi som mina dobbisar.
Jag dissar verkligen inte småhundar, har ju själv småhundar ?
Men jag vet verkligen hur många pappisar som hamnar i hem som inte ger dom tillräckligt för människor ofta inte förstår hur mycket krut det är i småhundar med.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp