Mer ingående förklaring om mens/sexliv?

[virra]

Barn är med på det mesta bara man försöker förklara. Vi har många olika individer i vår familj så jag har hittills fått förklara autism, aspbergers och homosexualitet. Nu har grabben en kusin som ska göra ett könsbyte och jag går och funderar en smula på hur jag ska få till den förklaringen på en korrekt men ändå vettigt ur barnperspektiv. Det lutar åt att helt enkelt säga som det är!

Ja, vad ska du annars säga? Förlåt, men började i min egen fantasi fantisera kring en massa konstiga berättelser som bland annat innefattade Conchita Wurst

OT: Kom att tänka på min (i övrigt fantastiska) dagmamma som fick oss att förstå att om vi onanerade eller lekte sex, så skulle vi inte kunna få barn när vi blev vuxna Snacka om skambeläggning!

 

[virra]

Prenumerationen på KP kan ha varit mina föräldrars bästa köp till mig när jag var liten.

Vad fint! Min mamma sa inte ett ord, men gav mig "Grottbjörnens folk" när jag var tolv. De många sexscenerna i första boken handlar om hur den blonda Ayla blir våldtagen av en svartmuskig grottman. Känns rätt olämpligt på många sätt

 

[Blueberry]

Vad fint! Min mamma sa inte ett ord, men gav mig "Grottbjörnens folk" när jag var tolv. De många sexscenerna i första boken handlar om hur den blonda Ayla blir våldtagen av en svartmuskig grottman. Känns rätt olämpligt på många sätt

Men fy. Lite taskig start, kanske.

Allmänt:

Jag har ärligt talat inget minne av att jag har velat prata med mamma om sånt här. Jag har alltid föredragit andra källor, och jag skulle nog tro att mamma känner viss sorg eller förlust över det.

 

[Energi]

Hon är väldigt öppen som alla barn och berättade i alla fall häromdagen för lillasyster att man kan vara kär i antingen killar eller tjejer. Sen har vi en bok hemma som tar upp det där med att säga nej angående kroppen.

Jag är bara rädd att om jag inväntar frågorna kommer de aldrig och hon får höra från sämre källor istället.

Kan du inte ta upp det då, lite "har du tänkt på hur spännande det är med kroppen? Till exempel...
Vad tycker du är spännande med din kropp?"

 

[Lupino]

Vad är det för bok? Jag fick också KP, jättebra tidning!

"Vilda säger nej" http://www.pion.se/dokument/4954 . Barnen älskar boken och jag tycker den tar upp ett mycket viktigt ämne.

 

[Lupino]

Men fy. Lite taskig start, kanske.

Allmänt:

Jag har ärligt talat inget minne av att jag har velat prata med mamma om sånt här. Jag har alltid föredragit andra källor, och jag skulle nog tro att mamma känner viss sorg eller förlust över det.

Jag berättade aldrig för min mamma att jag fått mens, skötte det helt själv. Jag VET att min mamma var ledsen över det. Jag tänker att mina barn självklart får välja vad DE vill berätta, men att jag kan vara ute i god tid innan saker blir pinsamt för dem så lyssnar de nog på mig i alla fall .

 

[Lupino]

Prenumerationen på KP kan ha varit mina föräldrars bästa köp till mig när jag var liten.

Du har rätt! Jag hade också (och älskade) kamratposten. Kan bli en bra present att få på 8-årsdagen (då fixar hon nog bättre att läsa än nu, hon har inte börjat ettan än och jag tror man vill läsa tidningen själv).

 

[Freyja_bus]

Vi pratar när frågor uppstår och försöker att berätta på ett enkelt och "barnanpassat" sätt (ärligt och tydligt alltså). Våra stora tjejer (5,5 år och snart 4 år) har länge vetat hur bebisar blir till och var de kommer ut. Vi har pratat om mens många gånger oxå eftersom de frågat om mina bindor och tamponger

En bra bok är Familjeboken (E Summamen). Den tar inte bara upp det som är norm, utan lyfter även andra perspektiv kring familj och bebistillverkning

 

[Björk]

I allmänhet tror jag att det kan vara bra att vara så öppen som möjligt med så mycket som möjligt. Viktigt att prata om mens till exempel med både döttrar och söner. När jag var liten var det extremt mycket hysch hysch och pinsamheter kring mens, vilket rent av var plågsamt, eftersom man fick skämmas för något som ju är... helt naturligt minst sagt. Det gällde att dölja, att bindor inte fick synas genom byxorna, att ingen fick se att man smusslade in en binda när man skulle på toa, att absolut inte få mensfläckar genom byxtyget osv osv. J****gt onödigt kan man tycka såhär i efterhand

*nickar*
jag tror faktiskt båda våra barn varit med mig på toan när jag suttit där och stoppat in en tampong. Det är ju inte så att jag visar en "demo", men råkar de vara där (ja, jag har till och med lärt mig bajsa med sällskap sen jag fick barn) och jag ska sätta i en binda i trosan eller sätta in en tampong så gör jag det. De kan ha frågat "vad gör du med den mamma?" och då förklarar jag att man kan använda tampongen/bindan när man har mens och blöder lite från snippan.

 

[Björk]

Jag berättade aldrig för min mamma att jag fått mens, skötte det helt själv. Jag VET att min mamma var ledsen över det. Jag tänker att mina barn självklart får välja vad DE vill berätta, men att jag kan vara ute i god tid innan saker blir pinsamt för dem så lyssnar de nog på mig i alla fall .

Jamen precis!
Jag minns också att jag tyckte det var pinsamt att prata med mamma och pappa om vissa saker, men då var jag kanske 10 år och äldre. Innan den åldern minns jag inte hur/när vi pratade om kroppen, sex osv. Men jag tror att jag fick (liksom våra barn) rätt tidig information, just för att jag inte har något specifikt minne av något "blommor och bin"-samtal.

Det är ju så mycket enklare att liksom ta det NU, när våra är små, innan det blir pinsamt. Då vet de ju mycket redan när de börjar känna den känslan och då känns det helt okej för mig om de läser KP eller böcker. Men det är klart att jag hoppas de känner sig trygga med att fråga oss så länge som möjligt.

Min grabb frågade en dag om jag hade haft en snopp i min snippa någon gång. Och då sa jag att "ja, du vet ju hur bebisar blir till och för att ni skulle bli till så måste ju pappas spermier simma in i min snippa till ägget". - Har du gjort det många gånger? frågade han. - Ja, det har jag, många fler än när ni blev till. (jag har också förklarat att man kan skydda sig och att vuxna tycker om att vara med varandra så, att det är skönt för dem).
- Jaha, svarade han. Sen var den saken ur världen liksom.

 

[Sandra78]

Det tycker jag är det fina med att ha djur. Vår dotter, 3,5 år, var inte stor när hon uppmärksammade att tiken blödde. Med tiden har hon förstått att det heter "löp" och att hon blöder för att hon ska kunna få valpar ihop med en hanhund.
Så att även mamma/kvinnor "löper" föll sig ganska naturligt (även om det ju egentligen inte är samma sak, jag vet ;-)). Hon har även förstått att varken hon eller tikvalpen är stora nog än, utan löp resp mens kommer när man börjar bli vuxen.

 

[Sol]

Min dotter är 8 månader så hon är lite för liten men sonen på snart 6 år har fått veta grunderna. Han har sett mina tygbindor och min menskopp så han har frågat vad det är för något och då har jag bara sagt rakt ut vad det handlar om. Inga krusiduller eller omskrivningar.

Om sex har vi bara tagit grunderna. Att det behövs spermier och ägg. Spermier kommer från män och ägg från kvinnor. Tillsammans kan de bli ett barn och hur det går till kan vara lite olika (vi har två homosexuella par i familjen och de har barn så snopp-i-snippa-snacket funkar inte rakt av).

Sedan är vi genomgående väldigt noga med att han ska veta att hans kropp är hans. Att han alltid får säga nej och att han ska respektera nej från andra. Oavsett om det handlar om våld, kramar, pussar eller whatever.

 

[sweep]

Ja, det var ju så jag tänkte, men nu fick jag ändå en tankeställare om hur tidigt det kan komma! Jag var ändå 13 år och tyckte det var jobbigt att smussla med mensskydd. Hur tidigt kan ungdomar använda tampong förresten?

Jag vill bara säga att alla kan faktiskt inte använda tampong då det kan göra ont så att lära barn/ungdomar att dom ska använda tampong och att det är det "enda" som är OK genom att sätta fram tampongpaket, osv kan bli väldigt fel.
Bättre att tala om och visa alla alternativ som finns så barnet/ungdomen själv kan välja vad som passar henne bäst när den dagen kommer.

 

[Mirtai]

Våra barn (8, 6 och 4) har full koll på hur barn blir till. De hade pratat om det på förskolan så när vi berättade att de skulle få ett syskon visste de att pappas stoppar snoppen i snippan, det kommer spermier till ett ägg och så blir det ett barn

Vi har också pratat om barn som har två pappor eller mammor och då har vi sagt att det då är det en kille som gett bort sina spermier till en av mammorna eller så är det en tjej som lånat ut sin mage till papporna.

Vad gäller mens så har även våra sett bindor/tamponger och frågat. Har sagt som det är, i min mage kommer varje månad ett ägg och väntar på spermier. Kommer inga sådana så det inte blir en bebis så åker ägget ut tillsammans med blodet som bebisen ska bo i (lite förenklat, jag vet).

Är väldigt glad att vi haft de här samtalen redan för barnen är helt obrydda och tycker varken det är pinsamt eller konstigt.

Vi har också pratat om det här med att utforska den egna kroppen. Då har vi sagt att man gärna får ta på sin egen snippa/snopp men det gör man på sitt rum eller på toaletten och inte bland folk.

 

[Lupino]

Åh, nyss inbjöd dottern till samtal genom öppningsfrasen om att "pappa har stoppat snoppen i din snippa två gånger" helt ur det blå precis vid nattning.

Jag passade då på att dra hela snacket så nu är det gjort helt utan att dottern tyckte det var det minsta pinsamt.

Tack alla för inputen!

 

[Björk]

Bra!!

 

[Girasol]

Nu är mina barn för små än, men jag minns när jag var liten. Då var min favoritbok "Per, Ida och Minimum" av Grethe Fagerstöm och Gunilla Hansson. En bok som tar upp allt sånt där som jag tror du är ute efter.

Ohh jag älskade den boken då jag var liten!

 

[Maqurell]

Ja, vad ska du annars säga? Förlåt, men började i min egen fantasi fantisera kring en massa konstiga berättelser som bland annat innefattade Conchita Wurst

OT: Kom att tänka på min (i övrigt fantastiska) dagmamma som fick oss att förstå att om vi onanerade eller lekte sex, så skulle vi inte kunna få barn när vi blev vuxna Snacka om skambeläggning!

Kan nu berätta att jag sa som det är vilket besvarades med ett: -Jaha. Blir hen ledsen om jag säger fel namn?
På det svarade jag nej, men att vi kan ju försöka vårt bästa allihop med att säga rätt. Och så var den saken ur världen. Barn är härliga!
Jag har dock inte gått in på att förklara själva operationen, I cross that bridge when I get there...

Jag ska dock försöka hålla Conchita utanför det hela, hen skapa förvirring under eurovison så det räckte. ( Vi kom dock fram till att man stolpa runt med skägg och klänning om man blir lycklig av det och att man inte behöver förstå allt utan bara gilla läget ibland)