Mental träningsHJÄLP!

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Många ggr är tävlandet drivkraften- att orka träna.
Ser en del som slutar att tävla o sen även att rida någonting, fast man har hästarna kvar.

Man har inga mål kvar o intresset dalar.

Det är självklart för mig.

Inte katten skulle jag år efter år, trotsa väder och vind, rida på nätterna för att det ibland är ända lediga tiden som finns, eller arbeta så hårt som jag gör för att ha råd med träningar.
Pussla för att ta ledigt, fixa barnvakt mm mm, om jag inte hade mål.

Nej, jag skulle nöja mig med "knäckebrödshästar" och ha dem omkring mig bara för att jag älskar em så mycket.
Tänk att får vara hemma hos familjen, eller få en sovmorgon någon gång.

BTW och knapplån.
Jag är nog väldigt prestigelös och är trygg i mig själv ochdet jag gör, jag går dessutom min egen väg.

Trots det tävlar jag.
Trots det blir jag nervös.
Jag måtte vara unik.

 

[malinsky]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Absolut är det många som vågar, men alltför många vågar det INTE och det är synd tycker jag.

Jag tror inte att jag är unik när det gäller det på något vis.

 

[malinsky]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

BTW och knapplån.
Jag är nog väldigt prestigelös och är trygg i mig själv ochdet jag gör, jag går dessutom min egen väg.

Trots det tävlar jag.
Trots det blir jag nervös.
Jag måtte vara unik.

Vet inte hur du och andra ser på nervositet.. tror inte att prestiglöshet och "icke nervositet" går hand i hand när det gäller bla tävlingar.

Jag har sett många trygga människor bli nervösa, så jag tror det är olika saker.

Nervositet är ju också ett utslag också av adrenalin som utsöndras när man ska prestera, vilken trygg människa som helst har ju den funktionen

Men allt i min värld är inte heller svart eller vit som jag kanske vill få det att låta.. vill poängtera det.

 

[axel]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Det är självklart för mig.

Inte katten skulle jag år efter år, trotsa väder och vind, rida på nätterna för att det ibland är ända lediga tiden som finns, eller arbeta så hårt som jag gör för att ha råd med träningar.
Pussla för att ta ledigt, fixa barnvakt mm mm, om jag inte hade mål.

Nej, jag skulle nöja mig med "knäckebrödshästar" och ha dem omkring mig bara för att jag älskar em så mycket.
Tänk att får vara hemma hos familjen, eller få en sovmorgon någon gång.

BTW och knapplån.
Jag är nog väldigt prestigelös och är trygg i mig själv ochdet jag gör, jag går dessutom min egen väg.

Trots det tävlar jag.
Trots det blir jag nervös.
Jag måtte vara unik.

vad vi är lika.
Ibland rider jag bara för att de inte ska få jucket i hagen o göra sig illa.
Men jag tror oxå att det går i vågor- ibland är det jobbigt o man börjar ifrågasätta om det är värt allt slit, vilket man kommer på ngn dag senare- att det är det visst. Det är ju en livsstil o hästarna ger mig själsfrid, men visst tar det emot ibland, mkt pga vädret o mörkret.
2 hästar att rida på vintern är egentligen mer än vad jag har tid för- säger jag som sitter här så mkt Prioriteringar

Hästarna har hållt sig friska, bara småblessyrer, så vi får se om det håller tillbaka till tävlingsbanorna. Ser fram mot det iallafall.

 

[flashlight]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Pussla för att ta ledigt, fixa barnvakt mm mm, om jag inte hade mål.

Nej, jag skulle nöja mig med "knäckebrödshästar" och ha dem omkring mig bara för att jag älskar em så mycket.
Tänk att får vara hemma hos familjen, eller få en sovmorgon någon gång.

BTW och knapplån.
Jag är nog väldigt prestigelös och är trygg i mig själv ochdet jag gör, jag går dessutom min egen väg.

Trots det tävlar jag.
Trots det blir jag nervös.
Jag måtte vara unik.

Det där hänger inte ihop alls för mej, att vara prestigelös osv och inte tävla

Det handlar väl om intressen, antar jag.

För egen del rider jag och har mål i det som räcker för mej. Jag tränar för att nå mina mål. Det är en del av ridningen. MEn oavsett tävling har jag alltid ridit i ur och skur även på den tiden jag inte hade tillgång till ridhus.

Målen handlar om att utbilda hästen och för att jag inte tävlar betyder det inte att den inte skulle kunna starta tex LA i alla fall, än så länge, imorgon. För mej är det målen. Att komma framåt.

Jag harvar inte ensam och inbillar mej att allt är ok fast det är åt skogen. Jag har folk sóm tittar och kommer med synpunkter, utom tränaren.

Visst, vissa dagar rider jag för att hästen behöver röra sej, men oftast för att jag har en plan och ett schema oavsett tävlingar. Kanske är det istället det som är unikt? Det vet jag inte.

 

[traloppan]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Jag behöver absolut mina tävlingar för att vara motiverad att rida, eller åtminstonde ett mål. Det bevisar inte minst det faktum att min häst periodvis stått i flera månader just för att jag inte hafft någon motivering (inga tävlingar).

Speciellt nervös blir jag nog inte på tävling. Jag kan tex. utan problem äta en massa innan jag ska rida o så.
Har en vän som jag ofta samåker med till tävling om vi startar nära varandra, hon åker precis som jag annars alltid själv. Hon är likadan o det är rätt skönt för vi kan vara vrålhungriga när vi kommer fram o gå rakt bort o äta för att sedan ta ut o rida fram.
Hon är dessutom väldigt klok o kommer ofta med bra feedback o tankar.

Nej, för mig är det nog snarare prestationsångesten? Att jag vill vara så förbannat ducktig? O att jag inte har något tålamod alls (känns inte som rätt ord men hittar inte det ord jag söker just nu).

Prestigen har jag nog till mångt o mycket släppt. Jag skämtar utan problem o ofta om mig själv o hur jag beter mig/tänker, allt blir rätt så mycket enklare då.
Och jag kan ärligt erkänna att jag lider lite med vissa personer som det går hemskt bra för. Detta kan jag också erkänna för just dessa personer. Tror inte det gör så mycket om jag kan erkänna för mig själv o andra att det faktiskt stör mig när det kommer en nykomling utan större förutsättningar o det går JÄTTEBRA för den redan från början .

Något du skrev som jag tycker är vicktigt är det här med att njuta av vad man faktiskt presterat. Det har jag väldigt svårt för. Bagatelliserar ofta våra framgångar.
Jag sätter ribban väldigt högt o höjer den väldigt snabt o skyndar mig så mycket att nå målet att jag inte hinner att njuta av vägen. Många gånger känner jag snarare lättnad än glädje över en seger. :smirk:

Jag har ställt mig frågan om jag hade typ tre månader kvar att leva, skulle jag tävla då? Förmodligen inte. Skulle jag rida? Antagligen. Hur skulle jag då rida? Jag skulle nog mest umgås med min häst, klappa, borsta, o rida barbacka. Galoppera fort så tårarna rinner (skräckblandad förtjusning!) o rida till skitbra musik - vilket jag älskar. Jag får ofta påminna mig själv att njuta av stunden, o det är inte lätt när man är van att leva 10 (minst) år frammåt i tiden, men det blir nog bättre!

Men sen är också frågan om man över huvud taget skulle tävla om självkänslan var på topp o prestigen o allt annat. Vad är det för mening då? Om man inte tävlar för att få yttre bekräftelse eller framgång, vad är då moroten?

 

[traloppan]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Ordet jag sökte är otålig! Jag är FRUKTANVÄRT OTÅLIG!!!

 

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Det där hänger inte ihop alls för mej, att vara prestigelös osv och inte tävla

Det handlar väl om intressen, antar jag.

För egen del rider jag och har mål i det som räcker för mej. Jag tränar för att nå mina mål. Det är en del av ridningen. MEn oavsett tävling har jag alltid ridit i ur och skur även på den tiden jag inte hade tillgång till ridhus.

Målen handlar om att utbilda hästen och för att jag inte tävlar betyder det inte att den inte skulle kunna starta tex LA i alla fall, än så länge, imorgon. För mej är det målen. Att komma framåt.

Jag harvar inte ensam och inbillar mej att allt är ok fast det är åt skogen. Jag har folk sóm tittar och kommer med synpunkter, utom tränaren.

Visst, vissa dagar rider jag för att hästen behöver röra sej, men oftast för att jag har en plan och ett schema oavsett tävlingar. Kanske är det istället det som är unikt? Det vet jag inte.

Jag förstår inte var för man kan vara prestiglös och samtidigt tävla?
Utveckla gärna hur du tänkte så ska jag försöka svara.

Jag har redan nått mitt livsmål gällande mina tävlprestationer. Det är väl därför jag "hukar mig", när jag trots allt går vidare upp i klasserna.

Fördelen med att inte ha ett tävlingsinriktat mål, är att man MÅSTE inte rida varje dag, om hästen är ute hela dagen i hagen, man MÅSTE inte massera eller stretcha flera ggr/veckan, osv.
Det blir en helt annan ridning, även om man fortsätter att utvecklas.
Så är det för mig, jag skulle lätt kunna ge min häst en vilodag, om jag ex jobbat över 2 timmar pga kriser på jobbet (har ett väldigt känslomässigt krävande jobb), sonen har aktviteter eller mycket läxor, och det är snöstorm, eller skitväder.
MEN är det en tävling eller träning som jag har planerat in, ja, då är det bara "pået" igen, oavsett.

För mig är det att ta ansvar.

Jag harvar nog runt här hemma ensam och inbillar mig att det är ganska ok, så iofs, där skiljer vi oss.

Men en sak sätter jag prestige i, ska jag erkänna.
Jag värderar högt att mina hästar mår så bra, att de har ett bra liv.
Jag var otroligt mallig över mitt gamla sto, som jag förlorade i våras 29 år gammal. Att få höra av folk, hur fin hon var, fräsch, och alltid så otroligt snäll, det kunde få mig att lysa i flera dagar. Måste bara tillägga att hon fattas mig oerhört. Jag sålde en lovande fin avkomma till henne, för att att ha råd att ha henne gåendes här så länge hon ville.

Jag är nog en idiot, när jag tänker efter......

 

[malinsky]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Ordet jag sökte är otålig! Jag är FRUKTANVÄRT OTÅLIG!!!

Det kan också bara var så att du vill lite för mycket

Tror du kommer klara det galant. man ska inte krångla till saker, men bara du vet VARFÖR det blir som det blir kan du ju göra något åt det

 

[flashlight]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Ok, jag undrar om vi missförstår varandra nu. Det jag svarade på var detta:

Jag är nog väldigt prestigelös och är trygg i mig själv ochdet jag gör, jag går dessutom min egen väg.

Trots det tävlar jag.
Trots det blir jag nervös.
Jag måtte vara unik.

Du satte ett motsatsförhållande mellan prestigelös och tävling som jag ser det i ditt inlägg. Jag svarade att jag inte tycker det behöver vara varken motsats eller hänga ihop. Prestige och tävling alltså.

För mej är det inte något negativt att man vill tävla. OM man vill ha den motivationen i sin ridning kan jag förstå det också. Jag har det inte. Men det är inte rätt eller fel, kanske också olika perioder, kanske skulle jag tänka annorlunda om jag verkligen åkte ut, jag vet inte. Det känns inte som en viktig del för att fortsätta träna med mål.

Jag är inte särskilt prestigelös alltid, det kan vara lite olika beroende på situation bla. Om jag ska vara .

Vet inte om du förstår bättre nu?

 

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Jag förstår bättre nu.

 

[traloppan]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Fast så där kan jag göra ändå, fast jag tävlar...

Jag har lärt mig att inte rida när jag är på dåligt humör, då kommer jag bara att ångra mig...
Är jag trött är det ingen större idé att rida dressyr och finns det då ingen möjlighet att tex. rida ut (beckmörkt, snöstorm osv.) är det bättre att strunta i det.
Är det pissväder (regn, snö, storm) och det bara finns möjlighet att rida ute skiter jag oftast också i det.. varken jag eller hästen tycker ju det är kul så varför ska vi?

Vid några tillfällen har jag åkt o tävlat trotts att hästen stått mycket eller länge (typ en vecka).
Det har i de fallen varit en tävling jag redan varit anmäld till och som varit nära.
Det är absolut inget jag rekomenderar men jag har resonerat som så att det är inte värre för min häst att gå en medelsvår klass än att rida ett lätt dressyrpass efter vila här hemma så jag har åkt på vinst o förlust o tänkt att jag rider fram, känns det okej så startar jag, annars stryker jag mig o åker hem igen.. Är jag redan anmäld så har jag ju inget att förlora?
(Kan tillägga att det gått rätt bra.. ena gången var jag trea i Msv Bn - fem placerade- o var 2 p från 62 % i Msv An..)

Det är rätt skönt att göra sådär, då har jag inte lagt ner så mycket jobb på att putsa osv. (fast det gör jag inte längre jämfört med förr..) utan bara "borstat av honom" o "dammat av" grejerna. Inte ridit fram så länge utan bara värmt upp o kollat att gas o broms funkar. Hmm.. kanske är min melodi det där.. fast han behöver ju inte stå i en hel vecka.. :smirk:

 

[Susan]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Nu är jag nyfiken, jag såg på Mc Kenna igår. Och han pratade just om negativa tankar.

"Patieneten" fick ordagrant uppge de negativa tankarna hon hade, och han skrev upp.
Sedan Upprepade han dem alla för henne med en helskruvad röst och det var helt omöjligt att inte skratta - det förtog udden.
och var rasande effektivt.


Något du känner igen?

 

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Det måste jag säga att jag blir imponerad av, att tävla utan att ha ridit på ett tag.
Så kunde jag göra med valackens mamma, men då hoppade vi endast.
Men med valacken är det stört omöjligt, han skulle rejsa omkring som en blådåre...........

Samtidigt är det bra att avdramatisera själva tävlingsmomentet, jag skrev tidigare i tråden att jag gör som du numer, inte fejar och fixar så mycket.

 

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Ett annat sätt som används i lösningsfokuserat arbete och reteaming, är att man skriver ner sina svårigheter eller hjärnspöken på en lapp, och coachen går runt med en papperskorg och de som är beredda får slänga sitt papper innan själva coachingen börjar.

 

[axel]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Jag som inte putsar o fejar till vardags tycker att det som är så bra med tävlandet är att grejorna blir putsade o även hästen ibland.

så gissa hur grejorna ser ut nu

 

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Fnissar, du är för rolig du.

Jag är noga med min dyra sadel, och med kandaret.
För övrigt så har jag billiga hööksträns för en hundring, de langar jag i vattenbad någon gång då och då, så blir dem rena och fina.....

 

[axel]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Ja men jag har "skräpträns" o kandar till vardags.

tycker att det är så tråkigt med bra kvalité på grejorna, för de håller ju i 30 år eller mer- ej moderiktiga

tycker om alla nya huvudlag som är fodrade i nacken.

 

[traloppan]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Det måste jag säga att jag blir imponerad av, att tävla utan att ha ridit på ett tag.
Så kunde jag göra med valackens mamma, men då hoppade vi endast.
Men med valacken är det stört omöjligt, han skulle rejsa omkring som en blådåre...........

Samtidigt är det bra att avdramatisera själva tävlingsmomentet, jag skrev tidigare i tråden att jag gör som du numer, inte fejar och fixar så mycket.

Gissar att det är en av fördelarna med att ha arab Han kan stå i 4,5 månad o är precis som vanligt att rida, kan sitta upp o göra seriebyten, piaff, rubbet! Han är svår att utbilda men det han kan det kan han så att säga.
Alla mina vänner som har halvblodshästar (o rider dygnet runt när det är tävlingssäsong) är avundsjuka på mig för det

Hållår även med Axel om det här med att grejerna blir putsade när man ska tävla, det blir de ju oftast, även om jag inte är lika noga som förr. De blir ju avtorkade i alla fall, o det är minsann inte så bara!

 

[mimus]

Sv: Mental träningsHJÄLP!

Men det var ju nästan lite kul att höra.
Valackens mamma hade ju Immer som morfar, och hon var mycket arabliknande.
"Bara" 156 cm, smidig som en katt och med ett steg som fick folk att dåna, litet vacker fin mejslat huvud.

Jag hade ju beställt en större kopia av henne, och visst är dem lika i utseende, men honom är det mera "klös" i.........