Men pengar, det är lycka?

[Karma]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

 

[Lovisaleonora]

Var och en väljer själv hur den vill leva. Vilka val man gör, vad man värdesätter.

Att följa en norm gör ingen lycklig.

 

[avslutat medlemskap]

Det jag värdesätter mest är att jag kan sätta fötterna på golvet på morgonen och klä på mig och fixa frukosten för egen maskin, jag kan sköta mig själv och göra det jag vill i den mån min sargade kropp tillåter. Jag strävar inte efter det senaste, just nu strävar jag efter att samla så mycket pengar och byggnadsmaterial att det räcker för att bygga mig ett nytt litet hus då det som står här är rivningsfärdigt och icke renoveringsbart. Det nyaste-senaste gör ingen människa lycklig någon längre stund och jag har allt vad jag behöver, köpt för en liten slant eller skänkta-tillvaratagna grejer som är fullt fungerande och mer än väl fyller mitt behov.

 

[Korven]

@MacGyver , det nyaste -senaste är ju gammalt om nån timme.

 

[Lilla]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Fantastiskt skrivet!

 

[avslutat medlemskap]

@MacGyver , det nyaste -senaste är ju gammalt om nån timme.

Exakt så resonerar jag också. Köper jag nåt nytt (vilket händer så sällan) så köper jag med kvalitet som räcker länge och gärna har ett "meranvändarvärde" dvs. passar till många användningsområden och då tänker jag främst på div. verktyg och maskiner.

 

[Mabuse]

Nu när julen närmar sig har jag börjat fundera. Vilket samhälle har vi skapat? Har funderat i flera dagar på det här med konsumtion. Varför ska man ha den nyaste modellen av telefon när man har en fullt fungerande, köpt för dyra pengar den också? Varför ska man ha den nyaste bilen som rullar lika bra som en som är ett år äldre, eller två? Den där nya TV:n när man redan har tre fullt fungerande som står i förrådet men som inte har just den där nya funktionen alla pratar om?

Varför visar folk stolt upp sin nya Iphone, nya bilen eller valfritt dyrt skräp istället för att visa den där teckningen barnet gjort på dagis förra veckan? Det är en så otrolig hets på att ha allt det nyaste, finaste. Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det, människor som ligger sömnlösa på natten och funderar över alla sina dyra lån.

Vi har det så bra i Sverige. De allra flesta av oss. Tak över huvudet, yttrandefrihet, möjligheten att göra i princip vad du vill. Rent vatten, värme och mat. Men det duger aldrig, det ska vara mer. Du ska maxa din inkomst, avundas och vilja ha mer av allt, speciellt pengar.

Undrar hur många som faktiskt hinner sätta sig ner och njuta av det de har? Njuta av saker de inte (förhoppningsvis) har köpt, sin familj, sina vänner, sina djur. Många människor jag har träffat som inte har "allt" ser lyckligare ut än de som har allt men ständigt glimten av stress och jakt i ögonen.

Vart jag ville komma, det vet jag inte. Men jag har börjat förakta själva köpandet. Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Jag tycker nog det är väldigt trevligt att ha pengar, och paradoxalt nog är det trevligaste just att man aldrig behöver tänka på dem om man har dem. Har man inga pengar måste man tänka på dem hela tiden, för att se till att de räcker. Och pengar är ju en väldigt tråkig sak att ägna sin tid till.

Jag är jätteglad åt att ha råd med en bra telefon, och ha råd att använda den och fylla den med musik och böcker. Den gör mitt liv lättare och roligare, och jag är glad att jag har turen att ha råd med den. Visst klarade jag mig utan smartphone också, men det är trevligare med. Så är det ju med det mesta som kostar pengar, man klarar sig med något enklare, men det är trevligt att kunna ha råd med något bättre. För det är ofta just bättre, det som är dyrare. Det är roligare att t ex rida en bra häst i en bra sadel på ett bra underlag, för det är bekvämare och roligare.

Sen finns det mycket som är värt att uppleva som inte är dyrt, men det ena förtar inte det andra. Det är mysigt att gosa med barnen eller maken, och det också roligt att kunna göra det i en bra säng i en vacker bostad.

Ligger man vaken på nätterna och oroar sig över räkningarna så har man väl handlat mer än man har råd med, men det är ju egentligen en annan fråga.

 

[Karma]

Jag tycker nog det är väldigt trevligt att ha pengar, och paradoxalt nog är det trevligaste just att man aldrig behöver tänka på dem om man har dem. Har man inga pengar måste man tänka på dem hela tiden, för att se till att de räcker. Och pengar är ju en väldigt tråkig sak att ägna sin tid till.

Jag är jätteglad åt att ha råd med en bra telefon, och ha råd att använda den och fylla den med musik och böcker. Den gör mitt liv lättare och roligare, och jag är glad att jag har turen att ha råd med den. Visst klarade jag mig utan smartphone också, men det är trevligare med. Så är det ju med det mesta som kostar pengar, man klarar sig med något enklare, men det är trevligt att kunna ha råd med något bättre. För det är ofta just bättre, det som är dyrare. Det är roligare att t ex rida en bra häst i en bra sadel på ett bra underlag, för det är bekvämare och roligare.

Sen finns det mycket som är värt att uppleva som inte är dyrt, men det ena förtar inte det andra. Det är mysigt att gosa med barnen eller maken, och det också roligt att kunna göra det i en bra säng i en vacker bostad.

Ligger man vaken på nätterna och oroar sig över räkningarna så har man väl handlat mer än man har råd med, men det är ju egentligen en annan fråga.

Men hur konsumerar du? Köper du det du vill ha/behöver eller köper du nytt som du sedan uppgraderar till ännu nyare, det "senaste" för att aldrig vara ute? Självklart kan dyrare vara bättre, och ekonomiskt oberoende trevligt Jag skrev ett stycke om det som jag sedan tog bort eftersom jag kände att det inte hörde till själva saken, jag tror givetvis att människor kan vara lyckliga oavsett vad de har eller inte har, och att det är helt individuellt.

-

Jag reflekterade mest över den enorma konsumtionshetsen, och hur den svenska avundsjukan spelar in. Varför det är så många som mår dåligt, så många som köper mer än de har råd till och vad det är som gör att de människorna tror sig bli lyckligare av pengar?

Jag har svårt att bli imponerad av nya saker, har svårt att vilja ha mer hela tiden. Ser ingen nytta med det och kommer förmodligen aldrig bli den som visar upp mina nya grejer. Gör eller köper jag något så gör jag det för min egen skull, inte för andra. Har svårt att känna den där längtan efter att vara bättre än någon annan som så många verkar känna. Blir så mycket lättare imponerad av att någon lärt sin hund något kul, i princip Tycker det är onödigt viken press så många känner, som går in i väggen eller aldrig hinner spendera tid med de som betyder mest. Försöker inte tala om för någon hur de ska leva, det skiter jag fullständigt i. Bara reflekterar och funderar över vad som verkar vara normen.

 

[Mabuse]

Men hur konsumerar du? Köper du det du vill ha/behöver eller köper du nytt som du sedan uppgraderar till ännu nyare, det "senaste" för att aldrig vara ute? Självklart kan dyrare vara bättre, och ekonomiskt oberoende trevligt Jag skrev ett stycke om det som jag sedan tog bort eftersom jag kände att det inte hörde till själva saken, jag tror givetvis att människor kan vara lyckliga oavsett vad de har eller inte har, och att det är helt individuellt.

-

Jag reflekterade mest över den enorma konsumtionshetsen, och hur den svenska avundsjukan spelar in. Varför det är så många som mår dåligt, så många som köper mer än de har råd till och vad det är som gör att de människorna tror sig bli lyckligare av pengar?

Jag har svårt att bli imponerad av nya saker, har svårt att vilja ha mer hela tiden. Ser ingen nytta med det och kommer förmodligen aldrig bli den som visar upp mina nya grejer. Gör eller köper jag något så gör jag det för min egen skull, inte för andra. Har svårt att känna den där längtan efter att vara bättre än någon annan som så många verkar känna. Blir så mycket lättare imponerad av att någon lärt sin hund något kul, i princip Tycker det är onödigt viken press så många känner, som går in i väggen eller aldrig hinner spendera tid med de som betyder mest. Försöker inte tala om för någon hur de ska leva, det skiter jag fullständigt i. Bara reflekterar och funderar över vad som verkar vara normen.

Fast min åsikt är nog att man blir lycklig av pengar, allt annat lika. Jag har provat att ha pengar och inte ha pengar, och det är mycket trevligare och enklare att ha dem. Aldrig behöva oroa sig över en oväntad räkning, bo bekvämt, ha bra och funktionella kläder, äta det man vill.

Sen är det lätt hänt att påverkas av andra, att dras med i habegär. Bästa sättet att bli av med det är inte hela tiden umgås i kretsar där andra har mer, eller titta på saker man inte egentligen har råd med. Man ser sig ju i relation till sin omgivning, oavsett hur mycket man har kommer man vilja ha mer och känna sig olycklig om man alltid har mindre eller sämre än andra som man ser som sina gelikar.

 

[Enya]

Oj, jag är inte alls sån att jag behöver nyast, dyrast eller senaste av någonting. Min telefon är inne på sitt 5e år, ena datorn är inne på sitt samma år, andra är 2 år gammal, men köpt billigare då den är ihop skruvad av min bror, jag har en DVDspelare som är på sitt 10e år och en gammal tjocktv. Jag har inget av ekonomiskt värde och skulle inte lägga ut en massa 1000 lappar på nya telefoner, datorer eller tvapparater. Det är liksom inte jag. Samma är det med hästprylar, de har liksom inte kostat många kr och mycket är begagnat. Jag är snål ibland. Har aldrig tyckt att pengar gör en lycklig. Levde med en man som var uppvuxen med att ha det senaste och det funkade ju inte om han var arbetslös och det störde honom. När han köpte något var han lycklig 5 minuter typ och sedan strävade han efter något annat man köper för pengar. Pengar tillförde inget vettigt i livet.

Hade jag haft mer pengar hade jag åkt i väg mer, köpt ett nintendo wii spel (super mario bros ) och en annan telefon eftersom skärmen är sprucken på flera ställen på min.

 

[Lotheb]

Jag drömmer om att vara miljonären din granne.

Dvs leva normalt ha tryggheten avpengar och satsa på familj och upplevelser. Men detta beteende är något jag ändrat bara dom senaste åren. Kanske är det en mognadsprosess . Kanske är det för jag växte upp med lite pengar Så att när jag väl hade tillgång så ville jag ha det nyaste och roligaste och bästa. Sen har det ju med utveckling och göra. Tycker tex inte telefonerna erbjuder något nytt roligt idag jämfröt med 3-4 år sedan bara lite större snabbare kanske. Men inget nytt.

mvh håller med konsumtion känns inte vidare vättigt.

 

[Lejonelle]

Varför ska man ha den nyaste modellen av

Att jobba så mycket så man aldrig hinner njuta av det,

Det finns så mycket mer i livet än pengar, det gäller att ta tillvara på det.

Att ha pengar är absolut ingen garanti för lycka, men visst kan ekonomiska bekymmer vara enormt påfrestande. Så det ska inte underskattas, visst är pengar viktigt, speciellt för den valfrihet som de kan ge.

Men konsumtion har aldrig skapat lycka för mig i alla fall. Jag har gärna lite gamla och väl använda grejer och gillar att köpa second hand om jag måste köpa något, helst vill jag inte köpa alls. Tycker inte det är kul helt enkelt.

 

[Enya]

Fast min åsikt är nog att man blir lycklig av pengar, allt annat lika. Jag har provat att ha pengar och inte ha pengar, och det är mycket trevligare och enklare att ha dem. Aldrig behöva oroa sig över en oväntad räkning, bo bekvämt, ha bra och funktionella kläder, äta det man vill.

Sen är det lätt hänt att påverkas av andra, att dras med i habegär. Bästa sättet att bli av med det är inte hela tiden umgås i kretsar där andra har mer, eller titta på saker man inte egentligen har råd med. Man ser sig ju i relation till sin omgivning, oavsett hur mycket man har kommer man vilja ha mer och känna sig olycklig om man alltid har mindre eller sämre än andra som man ser som sina gelikar.

Jo, lite så tänker jag också, att enda sättet pengar skulle göra mig lycklig är att slippa oroa mig för ekonomin och att äta mat som jag hellre hade ätit om jag hade haft råd. Att inte vända på varje krona. Jag har haft det tufft ekonomiskt med tanke på elräkningar och sedan jag flyttade ne massa mil och tog tjänstledigt från jobbet har det varit ännu tuffare. Den här månaden har jag 6 kr i plånboken och jag får pengar på tisdag.... Det BLIR bättre, men har ju tagit sin tid. Men fy fasen vad det är jobbigt när en elräkning dimper ner i lådan och man vet att man får vända på pengarna för att betala. DÅ hade pengar varit bra och gjort mig mer lycklig. Nu slipper jag elräkningar och jag slipper den oron och det är guld!

 

[Gnist]

Fast min åsikt är nog att man blir lycklig av pengar, allt annat lika. Jag har provat att ha pengar och inte ha pengar, och det är mycket trevligare och enklare att ha dem. Aldrig behöva oroa sig över en oväntad räkning, bo bekvämt, ha bra och funktionella kläder, äta det man vill.

+1 på ovanstående.

Sen kan man ju fråga sig om det är lycka att inte ha pengar?

Svaret blir NEJ, man är inte lycklig om man inga pengar har, för det innebär stress och ångest varje månad som räkningar ska betalas. Utan pengar så ger minsta lilla oväntade utgift sömlösa nätter, mer stress, ångest och oro. Att vända på örena för att få mat på bordet i af de flesta dagar är inte heller att räkna till lycka direkt.

Sen om folk spenderar sina pengar på ny mobil, ny soffa, ny what ever eller samlar dem på hög på banken skiter jag fullständigt i.

Sticker det i ögonen när någon köper nytt, eller om man går och ondgör sig för sig själv över hur folk "slösar" med sina pengar, så kanske man ska fundera över varför vad andra gör med sina pengar påverkar en..

 

[MalinJ]

Men hur konsumerar du? Köper du det du vill ha/behöver eller köper du nytt som du sedan uppgraderar till ännu nyare, det "senaste" för att aldrig vara ute? Självklart kan dyrare vara bättre, och ekonomiskt oberoende trevligt Jag skrev ett stycke om det som jag sedan tog bort eftersom jag kände att det inte hörde till själva saken, jag tror givetvis att människor kan vara lyckliga oavsett vad de har eller inte har, och att det är helt individuellt.

-

Jag reflekterade mest över den enorma konsumtionshetsen, och hur den svenska avundsjukan spelar in. Varför det är så många som mår dåligt, så många som köper mer än de har råd till och vad det är som gör att de människorna tror sig bli lyckligare av pengar?

Jag har svårt att bli imponerad av nya saker, har svårt att vilja ha mer hela tiden. Ser ingen nytta med det och kommer förmodligen aldrig bli den som visar upp mina nya grejer. Gör eller köper jag något så gör jag det för min egen skull, inte för andra. Har svårt att känna den där längtan efter att vara bättre än någon annan som så många verkar känna. Blir så mycket lättare imponerad av att någon lärt sin hund något kul, i princip Tycker det är onödigt viken press så många känner, som går in i väggen eller aldrig hinner spendera tid med de som betyder mest. Försöker inte tala om för någon hur de ska leva, det skiter jag fullständigt i. Bara reflekterar och funderar över vad som verkar vara normen.

Jag tycker du blandar och ger lite. Att köpa något nytt handlar inte om längtan efter att vara bättre än någon annan. Och det handlar inte om att man köper något för någon annans skull eller för att imponera. Den jantelagsinställningen blir jag kräkfärdig på!

Jag köpte en liten fin cabriolet nu i somras och det gjorde jag helt och hållet för min egen skull. Jag njuter verkligen av min bil, älskar att köra den. Den ger MIG glädje. Och jo, jag visade upp bilder på den på facebook när jag fick hem den. Det gjorde jag inte för att försöka imponera eller vara bättre, jag gjorde det för att jag var så jäkla glad och ville dela med mig av min glädje, precis som jag också delar med mig av min glädje över dom vardagliga små tingen. Ska man inte få dela med sig av alla olika glädjeämnen i livet?

 

[Lotheb]

+1 på ovanstående.

Sen kan man ju fråga sig om det är lycka att inte ha pengar?

Svaret blir NEJ, man är inte lycklig om man inga pengar har, för det innebär stress och ångest varje månad som räkningar ska betalas. Utan pengar så ger minsta lilla oväntade utgift sömlösa nätter, mer stress, ångest och oro. Att vända på örena för att få mat på bordet i af de flesta dagar är inte heller att räkna till lycka direkt.

Sen om folk spenderar sina pengar på ny mobil, ny soffa, ny what ever eller samlar dem på hög på banken skiter jag fullständigt i.

Sticker det i ögonen när någon köper nytt, eller om man går och ondgör sig för sig själv över hur folk "slösar" med sina pengar, så kanske man ska fundera över varför vad andra gör med sina pengar påverkar en..

Fast håller inte riktigt med.
Några av de gångerna jag känner mig lyckligast är när jag inte har tillgång till pengar, teknik eller liknande.
DVS på vandring i skogen. Man är i ett tillstånd där man har vad man behöver för stunden och dagarna framöver.

Hade man kunnat återkapa detta utan krav på motprestation så hade man lätt kunnat vara lycklig utan pengar.
Det är trygghet som ger lycka inte pengar per se. Tycker det är ganska viktigt att göra skillnad på det.

Men det är samma med övervikt. Man blir inte lycklig bara för man går ner i vikt. Lycka kommer av att jobba med sig själv. Att vara trygg i sig själv i sin omgivning och ha trygghet i tak över huvudet och mat på bordet för sig och sina nära.

 

[Gnist]

Fast håller inte riktigt med.
Några av de gångerna jag känner mig lyckligast är när jag inte har tillgång till pengar, teknik eller liknande.
DVS på vandring i skogen. Man är i ett tillstånd där man har vad man behöver för stunden och dagarna framöver.

Och så vill du leva alltid?

För mig är det två vitt skilda saker faktiskt. Att frivilligt ge sig ut i naturen utan telefon och lämna alla måsten för att njuta av lugnet och "friheten" under några dagar/nån vecka är en sak, men det är en helt annan sak att sakna pengar för att få vardagen att gå ihop dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad..

 

[Lotheb]

Och så vill du leva alltid?

För mig är det två vitt skilda saker faktiskt. Att frivilligt ge sig ut i naturen utan telefon och lämna alla måsten för att njuta av lugnet och "friheten" under några dagar/nån vecka är en sak, men det är en helt annan sak att sakna pengar för att få vardagen att gå ihop dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad..

Nej men det vart bara ett exempel på det jag menar längre ner i inlägget. =)

 

[Mabuse]

+1 på ovanstående.

Sen kan man ju fråga sig om det är lycka att inte ha pengar?

Svaret blir NEJ, man är inte lycklig om man inga pengar har, för det innebär stress och ångest varje månad som räkningar ska betalas. Utan pengar så ger minsta lilla oväntade utgift sömlösa nätter, mer stress, ångest och oro. Att vända på örena för att få mat på bordet i af de flesta dagar är inte heller att räkna till lycka direkt.

Sen om folk spenderar sina pengar på ny mobil, ny soffa, ny what ever eller samlar dem på hög på banken skiter jag fullständigt i.

Sticker det i ögonen när någon köper nytt, eller om man går och ondgör sig för sig själv över hur folk "slösar" med sina pengar, så kanske man ska fundera över varför vad andra gör med sina pengar påverkar en..

Jag tycker också att många som jobbar väldigt mycket inte alls i första hand gör det för pengarnas skull, utan för att arbetet ger annat - känsla av att ha åstadkommit något, bekräftelse, uppskattning, vad det nu är. Jag jobbar själv mer än jag borde mellan varven, men inte för pengarna. Extrapengarna är en bonus, men jobbar mycket gör jag för att folk ska bli såpass nöjda med mig så att jag får behålla jobbet, om man ska vara krass. Det är vad extrainkomsterna går till också - antingen meritera mig så att jag får bättre chanser för fortsatt jobb, eller samla på hög så att jag inte står på bar backe den dag jag inte får jobb längre.

Så det finns ju många orsaker till att folk jobbar mycket, mer än att de vill ha råd att köpa många saker. Jag jobbar för att få fortsätta jobba, kan man säga. Så kan det också vara.

 

[Mabuse]

Och så vill du leva alltid?

För mig är det två vitt skilda saker faktiskt. Att frivilligt ge sig ut i naturen utan telefon och lämna alla måsten för att njuta av lugnet och "friheten" under några dagar/nån vecka är en sak, men det är en helt annan sak att sakna pengar för att få vardagen att gå ihop dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad..

Dessutom är det ju bara lugn och frihet om man vet med sig att när man kommer hem igen så finns hemmet kvar, det finns mat hemma, och pengar att betala mat och hyra med. Att vara ute i skogen ett par dagar för att man är hemlös, och inte har någon annanstans att ta vägen eller några pengar att köpa mat för i övermorgon tror jag inte är det minsta avkopplande.

Det är ju bara att titta på de rumänska tiggarna, de äger verkligen ingenting och bor i skogen eller under broarna. Jag tycker inte det verkar det minsta avundsvärt eller avkopplande. Just för att det är kallt och obekvämt att leva så, och inte särskilt avkopplande att hela tiden oroa sig framtiden, att veta att man aldrig får bli sjuk, eller hur man ska klara sig när det fryser på.