Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

[TryAgain]

Hej!

Jag postade några trådar i början av min graviditet då jag blev så himla dålig, det hela resulterade i flera veckors inläggning med dropp då jag fick Hyperemesis Gravidarum.
Vågen ändrade inte sig alls uppåt eftersom att jag inte kunde äta alls utan endast livnärde mig på dropp.
Nu har det börjat vända- tack och lov!
Och jag har gått upp i vikt. Men bara på magen.
Jag är lång och smal och det är endast magen som sticker rätt ut.

Folk i omgivningen som jag inte känner undrar hur långt det är kvar och när jag säger November blir reaktionen hela tiden: 'Men Oj vilken mage du har redan!' 'Är du säker på att du inte har tvillingar?'

Jag vet inte hur jag skall hantera detta.
Är jag fet? Är det det dom vill säga?
Andra säger att jag ser insjunken ut i ansiktet.

Jag vet inte riktigt vad jag vill med denna tråd, jag får bara sådanna skuldkänslor, att först kan jag inte behålla någon mat och är orolig för att barnet i min mage ska ta skada, och så fort man börjar må bättre, så ska det kommenteras om hur j*vla stor min mage är.
Måste säga att de kommentarerna får mig att må dåligt..

Jag är i vecka 23, är 180cm lång och väger 69 kilo nu efter att ha gått upp.

Jag vet att det inte finns något rätt eller fel egentligen, att alla ser olika ut och väger olika.
Men jag tar ändå illa vid mig.
Istället för att vara stolt över min fina mage, så får de där kommentarerna mig att skämmas- för tydligen får jag inte vara så stor redan..?

 

[vindvissla]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Lagg ut en bild har sa ska vi beratta hur fin och alldeles lagom mage du har! Annars kan du ju browsa runt i magtraden lite och se hur otroligt stor skillnad det kan vara pa graviditetsmagar och att alla ar precis lika normala.

Jag fick ocksa ett par dumma kommentarer under min graviditet, mest hatade jag "du har blivit lite pluffsig i ansiktet", ehh tack?? Men jag sket i dem och forsokte inse att min kropp som gravid gor lite som den sjalv vill. Sen nar barnet ar ute kan man bestamma sjalv igen.

Skont att du mar battre nu!

 

[KisseNova]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Var stolt istället för att ta åt dig. Vissa tjejer har knappt ingen mage medan andra får enorma magar.

När jag väntade min son så följde jag tvillingkurvan ett bra tag men sonen vägde 3880 gram så stor mage behöver inte betyda stor bebis.

 

[Calazirya]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Och dom som har liten mage får höra det till förbannelse:

- Gud äter du inget, du vet att det kan skada barnet. Att gå upp så lite kan inte vara bra osv, har du ätstörning?

När jag sedan fick mage fick jag höra:

- Har du svalt en fotboll eller ?

Det verkar som om gravid = allmän egendom, dvs så fort man är gravid är det okej att diskutera och uttrycka sig kring vikt och ta på personen. Jag vet att det är svårt, men jag nådde en gräns och sedan struntade jag i kommentarer och var stolt över den mage jag hade.

Det är jättebra att du börjar må bättre nu, det är ju huvudsaken

 

[Vilya]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Jag vet precis hur jobbigt det är med Hyperemesis Gravidarum, hade det med sonen. Har också fått den typen av kommentarer om att man var stor, även det med sonen, med dottern syntes det knappt alls och då fick man höra att det säkert var en minibebis eller om man hade räknat rätt på tiden. När jag senare väntade tvillingar fick jag inga kommentarer om att jag var stor utan då var det mer om hur jobbigt det skulle bli med två. Folk har åsikter om allt så tro på dig själv och strunta i vad andra säger!

 

[TryAgain]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Tack, vad gulliga ni är

Jag tror att mitt självförtroende fick sig en rejäl känga nu när jag mådde så dåligt. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte 'tålde' sitt eget barn och utsatte barnet för fara pga ofrivillig 'svält'.

Så när man äntligen kan äta igen, ska det kommenteras en massa om det istället.

Nu har jag då också fått foglossning som behandlas med sjukgymnastik (som är otroligt smärtsamt) och har även en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (Ulcerös kolit) som har blossat upp, så jag känner mig ganska så uppgiven över hur dålig jag är som mamma som inte kan vara gravid på ett normalt och friskt sätt

Usch vad jag gnäller! Förlåt så mycket.

Jag är väldigt stolt över min mage i min ensamhet, och tillsammans med sambon och vår dotter som tycker den är väldigt fin och klappar och pussar magen

 

[nordsvensken]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Jag minns din HG-tråd, skönt att du börjat må bättre! Vet precis hur du känner gällande att "inte ens kunna vara gravid på ett normalt sett"... Jag kände också så.

Försök strunt i kommentarerna. Jag vet att det är svårt, men som sagt, försök. Jag spydde ju hela graviditeten med bägge barnen, och nu sista graviditeten fick jag ständigt höra: "det är viktigt för bebisen att du äter!" "Du måste tänka på bebisen! Ta lite mat nu!". Det är inte alls kul att höra, när man inte kan...

 

[Vilya]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Jag vet inte om jag skrev det i din förra tråd men jag gick ner 14 kg innan det typ vände, mådde fortfarande illa, och då gick jag upp två kg. Sonen vägde 4045 g, hade massor av vatten och en stor fin moderkaka så honom gick det ingen nöd på även fast jag under flera månader hade en kost som bestod av en hamburgare med sallad om dagen en bra dag och en ostmacka eller inget en sämre dag

Vågade mig på en graviditet till och då blev det tvillingar vilket ofta ger värre illamående men då mådde jag hur bra som helst, kräktes kanske tre gånger och mådde lite illa fram till exakt v. 12

 

[jerseyko]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Dumma kommentarer får man höra ofta tyvärr.
Var stolt över din mage! Stor som liten. Kolla i magtråden så får du se hur olika alla magar är. Och jag vet att jag med min "jättemage" hade mindre midjeomfång än en bukefalist med minimage. Det är så olika och ser så olika ut.


Jag blir ganska elak när jag mår dåligt, hade jag varit gravid nu och fått kommenar om en stor mage så hade jag nog sagt någonting i stil med "Min mage försvinner när bebisen kommer ut, vad ska du göra åt din?" eller "Tack, när är du själv beräknad?"

 

[missjackpot]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Tack, vad gulliga ni är

Jag tror att mitt självförtroende fick sig en rejäl känga nu när jag mådde så dåligt. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte 'tålde' sitt eget barn och utsatte barnet för fara pga ofrivillig 'svält'.

Så när man äntligen kan äta igen, ska det kommenteras en massa om det istället.

Nu har jag då också fått foglossning som behandlas med sjukgymnastik (som är otroligt smärtsamt) och har även en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (Ulcerös kolit) som har blossat upp, så jag känner mig ganska så uppgiven över hur dålig jag är som mamma som inte kan vara gravid på ett normalt och friskt sätt

Usch vad jag gnäller! Förlåt så mycket.

Jag är väldigt stolt över min mage i min ensamhet, och tillsammans med sambon och vår dotter som tycker den är väldigt fin och klappar och pussar magen

kanske delvis KL:
Att läsa det här är som att läsa om mig själv. Jag har precis som du Ulcerös kolit och väldiga problem med kost. Är 170 lång har väger 50kg (innan jag blev gravid).
Jag kan inte förstå varför de med ens man blir gravid är ok att säga precis vad man vill till en och när som helst ta på ens mage. Varför inte se på alla som idivider där varje graviditet är olik den andra och magarna ser självklart olika ut eftersom vi ser olika ut från början

Jag har precis som du svåra foglossningar och är sjukskriven 100%. Är gravid i v.23. MEN nu har jag släppt allas kommentaren och är så stolt och nöjd över min mage och över att man verklgen ser att jag är gravid!!

Lycka till nu och var stolt

 

[trazel]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Vet precis hur du känner gällande att "inte ens kunna vara gravid på ett normalt sett"... Jag kände också så.

+1 till på det!


TS: Jag fick massor av kommentarer om att min mage var så liten (jag levde på frukt i 3 månader eftersom det var det enda som stannade någorlunda länge i magen)... Sen när jag kunde börja äta mer igen, runt vecka 23-25 någonting så gick jag ju upp rätt fort i vikt och det mesta hamnade på magen, vilket inte alls är speciellt konstigt. Då började folk tycka jag hade stor mage i stället.

Fast när jag tänker efter så fick jag nog inte så mycket kommentarer i alla fall, för jag gick sällan utanför huset (nära till toalett att spy på och foglossning från ).

Jag mådde som bäst runt v. 38 eller så. Då fick magen ju vara hur stor som helst och illamåendet hade gett med sig ganska mycket. Än finns det hopp för att få känna hur mysig graviditeten är också för dig (jag var ytterst tveksam till att det kunde vara mysigt att vara gravid).

 

[Kattennizze]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Det är ingen som kommenterat min mage och jag väntar ändå tvillingar. Ingen vågar kanske? Märkligt hur som. Jag är både fet och gravid och gammal dessutopm, ingen lyckad kombo faktiskt. Du är ju på gränsen till underviktig så skit du i kommentarer, har folk inga liv? Du ska vara jättestolt över dig själv, jag vet vilket helvete det är med illamåendet. Tack gode gud att det är över även för dig. Om nån skulle säga till mig dessa saker om jag var så lång och vägde så lite skulle jag säga mina siffror och fråga om de tycker att det är så alarmerande? Suck vilka idioter det finns. Jag är 1.64 och vägde senast 89 kg men har nog gått upp ännu en del. Så jag är tjock, det är INTE du alls!

 

[Teilani]

Sv: Men oj vilken mage du har! Är det tvillingar?

Jag tror inte du behöver ta det som negativt, människorna runt dig försöker förmodligen bara hitta nåt att säga för att du ska känna att de bryr sig och intresserar sig för dig och magen.

Tycker det är synd att det har blivit negativt med stora gravidmagar, klart tufft för mamman att bära på, men i övrigt så är det ju vackert! Har smal-idealet gått så långt att en kvinna inte kan känna att det är positivt att magen växer och blir stor och rund och fin?

Alldeles oavsett så är ju det viktigaste att ni mår bra båda två och jag hoppas att du kan slappna av och inte oroa dig för mycket under resten av graviditeten.