Men gud, kommer jag grejja det här?

[Acses]

Börjar med att varna om gnälltråd, jag upptäckte precis hur rädd jag verkligen är för det här nya steget.

I våras upptäckte jag och sambon att vi skulle få tillök, inte alls planerat(jag åt p-piller), men ack så välkommet. Sommaren har gått åt att vänta, längta planera och ställa sig in i rollen som förälder. För sambon är det nog enklare än för mig då han har en dotter sedan innan. Då graviditeten vart jävligt krävande, kräkningar uppemot 10 gånger /dag, vaknat på nätterna och spytt rätt ut, blödande magsår, låga järnvärden. trötthet och deprission, så har jag inte riktigt funnit mig in i tanken att jag snart blir mamma, hela dagarna har gått åt att tycka synd om sig själv. ()

Sambon och jag hade gjort upp en plan, han sparade sin semester i sommras och varslade cheferna om att han tänker ta ut den i samband med min förlossning + de 10 pappadagarna. Vi tyckte det var det ultimata, då får vi båda mycket tid hemma första veckorna och vi kan avlasta varandra när det är som tuffast.

Men så kom ett arbetserbjudande sambon inte kunde tacka nej till och nu har den planen kraschat och dött. Lönen blir betydligt bättre (mer än dubbla) men dagarna blir längre eftersom han måste pendla tills vi hittat nytt boende närmare jobbet. Han börjar på nya jobbet den 1:a november, lillfjölan är planerad till den 10:e.

Och nu är jag rädd! Sambon kommer vara borta uppemot 14 timmar/dag (bland kommer han även sova på andra orten för enkelhetens skull). Jag är rädd att jag inte kommer klara ansvaret med bebisen ensam under så långa dagar, jag känner mig bortkommen och förvirrad... för jag vet inte hur man sköter om en bebis, och nu ska jag klara av det själv. Tänk om jag dödar henne? Svälter henne? Tappar henne? Klär henne för varmt eller för kallt så hon fryser ihjäl? Tänk om hon blir sjuk eller sätter något i halsen eller slutar att andas i sömnen?

Jag känner mig mindervärd för att jag är så rädd, för det finns ju tusentals och åter tusentals mammor som klarar sånt här helt ensamma utan att gnälla. Jag har inte ens hållt mig bebis i famnen och jag grinar redan över vad som kan hända, att det kan bli jobbigt.

Jag tror inte jag hade vart lika rädd om jag hade haft någon annan i närheten att ty mig till och fråga om saker, men jag är ensam här. Ingen släkt, inga vänner. Bara sambon.

Så snälla, sparka mig i arslet och be mig skärpa mig.

 

[Mammadutt]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

klart du klarar det... men INGET jobb eller lön i världen ska kunna göra att man missar första viktiga tiden, går det inte snabb-ragga boende NU NU NU? tycker ni skall vara tillsammans i början och du behöver avlastning.... har du ngn annan som kan komma och vara i början annars? Det löser sig alltid!

 

[Acses]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Snabbragga boende är väl alltid möjligt, om än svårt (Jobbet ligger i sthlm, och hur det är med vita hyreskontrakt där känner nog de flesta till. ) Vi har redan börjat leta boende i trakten, men vill gärna hitta något som vi kan tänka oss att bo permanent, då vi ganska nyligen flyttade till lägenheten vi bor i nu, och att flytta massor med gånger är ju inte jätteroligt.

Känner mig så sniken, det var jag som peppade och puschade honom att söka jobbet, och nu sätter jag mig nästa emot det, trotts att jag viste redan innan vad det innebar.

Troligtvis skulle jag kunna flörta lite med min mamma, så hon kom och bodde här och hjälpte mig till en början, det borde inte vara någon omöjlighet.

Uäk! Känner mig så menlös, jag vet ju att det går, och om andra grejjar det så borde ju jag också göra det!

 

[Mammadutt]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

men sthlm är stooort.... om du bara hamnar i själva sthlm kan han ju ta sig hem varje dag väl? har du kollat typ haninge, sollentuna, andra lite mer avlägsna? där har jag vänner som fått vita kontrakt fort :-)

 

[mino]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Jag tycker att du ska göra en krisplan så att du vet vad du kan ta till OM det skulle bli ohållbart. Tex, skaffa listor från samtliga hämtmatställen i närheten eller som har hemkörning, kolla om det finns hemkörning med matvaror, tex netxtra eller liknande. Ring bvc redan innan så att du har en kontakt du kan gå till/ringa till om du undrar över något ("är det normalt att de skriker så här?"). Osv.
Man har en tendens att fixa det mesta särskilt om man har en plan för hur man ska göra om det skiter sig. Men jag tycker absolut att ni ska se till att din sambo tar ut de 10 pappadagarna trots nytt jobb. Har man bara stöd de första dagarna hemma, första gången ute med barnvagnen och sånt så är det inte så läskigt sen. Det fixar du!

 

[cirkus]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Du grejar det !!!!
Eller rättare sagt NI grejar det !

Det konstiga är att när man väl har sitt barn så kan man mycket mer än vad man trodde innan. Jag hade aldrig bytt en blöja eller ens hållit i ett spädbarn när jag fick mina tvillingar, som jag var ensamstående med från dag ett.

Låg ambitionsnivå och att våga be om hjälp var min paroll. Om någon ville komma och hälsa på var de välkomna, men då kunde de inte räkna med att jag kokade kaffe eller fixade bullar eller middag utan det fick de göra och alla, absolut alla som kom var helt glada med det.

Även om du inte har någon du känner på orten nu, så kanske du lär känna någon annan nybliven förälder som du kan ta stöd och få hjälp av.

Spark och pepp och kram !

 

[mino]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Kan även meddela att priserna håller på att gå ner i sthlms innerstad så nu kommer det att bli lättare på bostadsmarknaden. Ekerö är för övrigt nice och inte så jättedyrt om man vill ha nära till hästar.

 

[Acses]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Jag tycker att du ska göra en krisplan så att du vet vad du kan ta till OM det skulle bli ohållbart. Tex, skaffa listor från samtliga hämtmatställen i närheten eller som har hemkörning, kolla om det finns hemkörning med matvaror, tex netxtra eller liknande. Ring bvc redan innan så att du har en kontakt du kan gå till/ringa till om du undrar över något ("är det normalt att de skriker så här?"). Osv.
Man har en tendens att fixa det mesta särskilt om man har en plan för hur man ska göra om det skiter sig. Men jag tycker absolut att ni ska se till att din sambo tar ut de 10 pappadagarna trots nytt jobb. Har man bara stöd de första dagarna hemma, första gången ute med barnvagnen och sånt så är det inte så läskigt sen. Det fixar du!

Vilka underbara tips! Så långt hade jag aldrig kunnat tänka på egen hand. Min Barnmorska jobbar för BB-hemvård och jag har redan fått nummer till dem dit jag kan ringa med alla frågor och funderingar.

De tio dagarna ska sambon ta ut, det varslade han nya cheferna om redan innan han fick jobbet så den biten är inga problem, jag är mest rädd för hur det ska gå efteråt.

 

[Acses]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Låg ambitionsnivå och att våga be om hjälp var min paroll. Om någon ville komma och hälsa på var de välkomna, men då kunde de inte räkna med att jag kokade kaffe eller fixade bullar eller middag utan det fick de göra och alla, absolut alla som kom var helt glada med det.

Strongt! Ska försöka lägga det på minnet, jag behöver inte vara supermamma, gästerna kan hitta kaffet själva! *antecknar*

 

[Acses]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

men sthlm är stooort.... om du bara hamnar i själva sthlm kan han ju ta sig hem varje dag väl? har du kollat typ haninge, sollentuna, andra lite mer avlägsna? där har jag vänner som fått vita kontrakt fort :-)

Vi letar ju hus (visst är jag gnällig? )

Iofs har vi sagt att lägenhet kan duga till att börja med, även om vi hellst av allt vill hitta något permanent redan från början.

Vi har ev. fått möjlighet att låna en lägenhet under veckorna (helgerna är den upptagen), så att sambon och jag ska kunna spendera tid ihop även när han jobbar.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Jag är säker på att du grejar det här jättebra!
Jag har haft ångesten fram tills nu. Min sambo är lokförare och sover mycket borta, har långa dagar kontra många lediga dagar. Jag visste inte hur vi skulle fixa det, tänk om han skulle vara i Mora just den natten då värkarna började osv.

Det löste sig genom att vi råkade på hans chef för ett par veckor sedan och sen dess har han som tur var fått hålla sig i närheten med sina körningar (sthlm, eskilstuna, uppsala osv). Han har också tagit ut semester from den 17 - 27 och därefter tar han sina 10 pappadagar om det känns behövligt.

Hade det inte löst sig på det sättet så har vi redan nu klart i frys och annat med matlådor och sånt som är bra att ha hemma. Blöjor finns i mångfalt ifall jag inte vågar mig ut själv. Min syster har sparat lite semester för att kunna komma upp och vara en hjälpande hand. Vänner jag har är också redo att komma och hjälpa till om det behövs.

Jag är från Göteborg och all min familj bor därnere. Sambons familj bor i Stockholm, vi i Västerås. Så vi har verkligen fått tänka och krixa till det.

Min mamma står redo inför förlossningen och är redan nerpackad i en väska eller hur man skall säga för att kunna komma hit snabbt och hjälpa oss iordning.

Så allt löser sig alltid!
Jag kommer förmodligen läggas in och sättas igång nästa vecka, det bästa är väl att hålla på det till sambons semester börjar, men för min del är det lättast att få ut den NU!

Heja på! Ni klarar det. Man är mer supermamma än man tror..

 

[Sar]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Du kommer säkert att fixa det här jättebra! Det är dock kalas om du kan ha din mamma på "stand-by" om inte allt går enligt planerna. Själv blev jag snittat (efter en lång och rätt trevlig förlossning) med prematura barn. Jag blev själv rätt sjuk efteråt (PUPP hette det) och vi blev inlagda en månad. Där hade inte jag klarat mig utan stöd både från min sambo (tog ut semester + pappadagar så vi var hemma tillsammans de 3 första månaderna) och övrig familj.
Går allt "enligt planerna" så kommer det att gå utmärkt. Blir det inte riktigt som man tänkt så löser man även det men då är det skönt att ha ett socialt när runtom sig!

 

[chrysler]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Blir det ohållbart får din sambo hoppa av jobbet & leta ngt mer passande, du ska inte behöva känna dig så ensam som du gör.
men jag tror det kommer fixa sig, du kommer tycka allt är så naturligt när du har en egen bebis, jag har själv alltid varit jätteosäker på barn tills jag fick min son, jag visste exakt vad han hade för behov & vet exakt vad hans gnäll/skrik & andra tecken betyder.
Det där med kläder är inte heller svårt, vad hade du svettats i?barn gillar inte att vara för ombyltade & det blir oftast varmare än man tror, känn på bakhuvudet, ryggen, bröstet, pannan om det är för varmt.
Nu var jag rätt så säker i min mammaroll & har aldrig varit orolig över ngt, eller ens haft frågor ang babisen ´men jag livar att det känns mer naturligt när du väl fått barn.

 

[Amandas]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

vart i sthlm är jobbet? Jag vet flera hus med tomt som ni kan hyra

 

[Acses]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

KL

Tack för alla svar! Jag känner mig fortfarande vilsen, men inte fullt så rädd när man läser om andras erfarenheter. Sambon och jag har suttit och pratat igenom tänkbara lösningar om det skulle dyka upp problem, det är mycket man tagit för självklart innan som ändras nu.

Amandas: Han ska jobba mitt i innerstan, 2 minuters promenad från Centralen. Så pendla kommer han ju alltid att få göra, men avståndet kommer ju ändock bli bättre, när vi väl hittat våran gård.

 

[astronaut]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Du kommer klara det galant, det är jag säker på
Kan ju tala om att min syrras man är militär (en av de högre graderna) och är ofta ute på övningar o.s.v.

Han har sedan Augusti varit borta under veckorna och hemma under helgen. Snart är det tydligen planerat att han ska utomlands och jobba under 3 månader (militärer med småbarn kan välja det). Sedan tre år tillbaka så är syrran min van att ha två småbarn att ta hand om själv. Dock inte hela året ut, utan det kanske rör sig om 4-5 månader/år. Min syrra trodde inte hon skulle klara det heller, men det har funkat galant.

 

[taccotad]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Du fixar det! Även om det är skitjobbigt så klarar du det. Jag kände likadant men då har jag ändå en sambo som är hemma betydligt mkt mer än din. Ibland tyckte jag dagarna var skitjobbiga och räknade minuterna tills sambon skulle komma hem. Men det gick, fanns liksom inget annat val. Värst var väl första tiden med alla nya omställningar, ammande, onda bröstvårtor, trötthet, en bebbe som inte kunde somna, trötthet igen, stress för att jag inte hann med nåt här hemma osv.

Du klarar det!

 

[cirkus]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Vad glad jag blir när jag läser vad just DU skriver !

Du var så skeptiskt och så (ursäkta nu... egoistisk) innan du fick barn. Och nu är du ... så jäkla bra !!!!!!!!

Precis så är det som Chrysler skriver. Man bara vet !!!!! Och man är den bästa mamman/pappan till JUST SIN BEBIS. Helt naturligt

 

[Mammadutt]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

mammainstinkterna är starka.... du ska se att du är ett lejon och skyddar din lilla bebis... det är så mkt som bara blir självklart... allt faller på plats... Hoppas ni hittar en gård snart

 

[mimmipigg]

Sv: Men gud, kommer jag grejja det här?

Du fixar det där plättlätt!
Hur man handskas med en bebis sitter lika mycket i ryggmärgen hos människan som hos hundar, hästar m.fl.
Har du någon trygg flerbarnsmamma i släkten/bekantskapskretsen så be om hjälp där med alla frågor.
Du får ditt första barn och kan ägna all tid åt bebisen, ta bort alla måsten tills du har fått in en rutin, brukar ta 3 månader.
Tvätta när det är nödvändigt, mat är det ju bara du som ska ha får jag föreslå frysdisken på ICA? Städning är överkurs.
Se till att ha fyllt förråden innan karln börjar arbeta så du inte behöver flänga ut till affären.
Framförallt - sov när du kan!
Sen finns ju alltid buke att fråga!