Medicinera flygrädsla?

Livsavgörande är väl ändå inte samma sak som att ha ett bra liv?
Jag har inte sagt åt NÅGON VAD dom SKA göra, det tycker jag alla andra gör i den här tråden.
Jag gav ett annat alternativ att fundera på.
Och som sagt, jag tycker hon ska ta tag i sin rädsla istället för att nojja i MÅNADER. Fullständigt galet att hon ska göra något som har så menlig effekt på hennes liv innan rädslan är borta.
Är det bara jag som läste att det inverkar på hennes vardag så till den milda grad?
Hon kan väl för guds skull inte droga ner sig månader innan? Barnet borde väl också bli mer påverkat av att ha en förälder som har ångest under en längre tid.
Och föräldern tycker det är jobbigt att vara lite full på flyget för barnets skull men sitta och ha ångest i månader innan är helt ok?
Men jag kanske missuppfattade TS beskrivning av hur mycket ångest det ger henne innan.
Ja du har missuppfattat mig. Jag är orolig men inte helt förstörd. Barnet påverkas inte alls i dagsläget.
 
Äta är nödvändigt, bajsa också. Inte resa.
Var det svar till mig? Du skrev "bra liv", inte "nödvändigt", ser du inte vad jag citerat? :confused:

Men apropå nödvändigt: Jag har förstått att du inte tycker att det är nödvändigt att resa. Jag minns i somras, du frågade om en semestertripp du skulle göra. Tror att du skulle till Småland och sova över natten, sedan åka hem igen. En idiotisk grej att minnas men jag kommer ihåg det för att det gjorde så starkt intryck på mig. Det var så stor skillnad mot hur jag ser på resande, det berikar mig och mitt liv något så oerhört.

Men såvitt jag minns skrev jag inte i den tråden att du måste resa för att ha ett bra liv. Du skriver däremot motsatsen i den här tråden - TS eller någon annan behöver inte resa för att ha ett bra liv.
 
Fast det är just dödligheten jag avser med "risk". Det är så mycket högre risk att dö i biltrafiken än i ett flygplan. Sedan vet jag att rädsla inte är rationell, men jag är ändå övertygad om att det är bra att hänga kvar i de rationella argument som finns, att återvända dit när det känns problematiskt. Att istället för att bejaka rädslan, återvända till kunskapen.

Ju mer man vet om ämnet desto mindre lämnas att vara rädd för eller att spekulera vilt i.

De allra flesta allvarliga flygincidenter slutar helt utan dödliga eller allvarliga skador.
Men fobier kan inte lösas med logiska argument.
Jag har till exempel spindel fobi trots att jag vet att risken för att ens bli minata skadad av en spindel i Sverige är så liten att den knappt finns.
 
@Luff - jag försökte redigera men det var för sent. Skrev:

Oops, nu ser jag bättre. (Jobbar samtidigt och är splittrad). Ja, du skrev att flyga inte är nödvändigt för att ha ett bra liv. Men har du inte större krav på ett bra liv än att du klarar att äta och bajsa? Isåfall förstår jag varför vi tycker så olika. Äta och bajsa är nödvändigt för liv överhuvudtaget, men nu pratade du ju om BRA liv.

För mig är resande - via flyg - något som definitivt bidrar till ett bra liv. Acceptera att andra värderar det högre än vad du personligen gör.

Var det svar till mig? Du skrev "bra liv", inte "nödvändigt", ser du inte vad jag citerat? :confused:

Men apropå nödvändigt: Jag har förstått att du inte tycker att det är nödvändigt att resa. Jag minns i somras, du frågade om en semestertripp du skulle göra. Tror att du skulle till Småland och sova över natten, sedan åka hem igen. En idiotisk grej att minnas men jag kommer ihåg det för att det gjorde så starkt intryck på mig. Det var så stor skillnad mot hur jag ser på resande, det berikar mig och mitt liv något så oerhört.

Men såvitt jag minns skrev jag inte i den tråden att du måste resa för att ha ett bra liv. Du skriver däremot motsatsen i den här tråden - TS eller någon annan behöver inte resa för att ha ett bra liv.
 
TS vill ju resa! Att avstå från sånt man verkligen vill uppleva och göra, för att man har en rädsla som dessutom är irrationell, är lite ledsamt tycker jag. Att låta rädslor styra ens liv. Därför tycker jag TS är stentuff som faktiskt utmanar sina demoner och flyger ändå.

Jag läste ganska nyligen om en person med flygrädsla som fick jättebra stöd av en flygvärd(inna) som mer eller mindre satt hos den flygrädde och pratade positivt och stöttande. Det kan ju vara svårt om planet är fullt och flygvärden upptagen, men lite stöd tror jag absolut man kan få. Dessa människor flyger ju varje dag, flera gånger om dagen, och är inte rädda så de kan nog inge förtroende!
 
TS vill ju resa! Att avstå från sånt man verkligen vill uppleva och göra, för att man har en rädsla som dessutom är irrationell, är lite ledsamt tycker jag. Att låta rädslor styra ens liv. Därför tycker jag TS är stentuff som faktiskt utmanar sina demoner och flyger ändå.

Jag håller helt med! En del människor tycker uppenbarligen att resande är otroligt berikande. Tydligen hör @Milosari till dem som inte vill begränsa sig på den punkten.

Dessutom är det alltid snortufft att utmana sina rädslor och inte avstå för att man är rädd, oavsett om det gäller flygande eller något annat.
 
Kan inte tipsa om hur du ska hantera just den här resan men jag vet att åtminstone Arlanda har haft väldigt bra "kurser" för flygrädda. Man gick igenom hur allt med plan, flygning, turbulens etc fungerar. Man var mycket i flygplan och fick hjälp att hantera sin rädsla (tror man fick vara i cockpit tillsammans med pilot också). Var ett par reportage om de kurserna i tidningarna för nåra år sedan. Kanske kan vara något för framtiden tänker jag?
 
Nä, det tror jag inte. Vet ingen med riktigt sjuk panikångest där dessa tabletter fungerar. Det är sin sak om man bara känner sig lite orolig.
M.a.o. har du ganska dålig koll. Alla är inte som din bekantskapskrets, en person har skrivit i tråden att hen däckar av Atarax, missat det? Men de som det biter på med antihistaminer kanske inte har riktig ångest enligt din terminologi?
 
Men fobier kan inte lösas med logiska argument.
Jag har till exempel spindel fobi trots att jag vet att risken för att ens bli minata skadad av en spindel i Sverige är så liten att den knappt finns.

Lösas? Jag tror ändå att kunskapen är viktig, om du utöver din fobi dessutom trodde att du skulle dö av ett spindelbett så skulle det vara svårare att bearbeta problemet .

Fobier kan botas med kunskap och egna erfarenheter, som man får stöta och blöta. En hel del KBT metoder utgår från de två punkterna.

Att både vara rädd och okunnig om rädslans källa måste vara 10 ggr svårare.
 
Jag har varit flygrädd. Så där så att hela flygresan varit en enda lång ångest.

Vad som hjälpte mig var att börja läsa på om hur plan fungerar, hur mycket vingarna faktiskt kan flaxa. Det som också blev en sorts räddning för mig var att titta på flygbesättningen, den förlösande tanken blev om de verkligen skulle gå till sina jobb om varje arbetspass var en rejäl chanstagning i överlevande? Nej inte mest troligt.
När jag började läsa om plan blev jag också lite nördig på flygplanstyper, detta gjorde att jag såg fram mot att få flyga för att se om jag skulle kunna bocka av en ny flygplanstyp på min lista.

Nu flyger jag väldigt mycket, minst en resa i veckan, vad jag märker är att på morgonen så är det som att åka buss, jag är helt avslappnad, jag kan hela flighten. På eftermiddagen däremot så kan jag känna en lite mer anspänning, jag flyger ofta ett annat bolag hem och av någon anledning så kommer rädslan lite lättare smygande med dem? Jag kan också känna lite anstiftan till rädsla om jag flyger nya rutter som jag inte kan.

Det går alltså att lära sig hantera rädslan i mitt fall även utan vin (är inte så kompatibelt med jobbresor :) )

Ett tips är att se till att få sitta långt fram i planet, mindre buller och det skakar mer i bakredelen pga stjärtfenan.
 
Jag är flygrädd, men jag har gett mig fan på att det inte ska inverka på mitt liv, som flera redan skrivit i tråden. Att resa, se platser, möta andra kulturer och människor, det är en nödvändighet för att min liv ska vara bra. Då är flyg ofta ett "nödvändigt ont". Jag dämpar ofta ångesten med alkohol, när jag kan. 2016 resten jag till Frankrike, USA x2 och Polen, allt som allt 12 starter och landningar. Långflygen är definitivt värst. Tyvärr blir jag också orationellt rädd för terrorattacker när jag både flyger och befinner mig på en flygplats. Men all flygning hjälpte mig att bygga upp en "vana" som tillslut dämpade rädslan en del, även om den mesta ångesten fortfarande kvävs med alkohol. :angel: :p
 
Var det svar till mig? Du skrev "bra liv", inte "nödvändigt", ser du inte vad jag citerat? :confused:

Men apropå nödvändigt: Jag har förstått att du inte tycker att det är nödvändigt att resa. Jag minns i somras, du frågade om en semestertripp du skulle göra. Tror att du skulle till Småland och sova över natten, sedan åka hem igen. En idiotisk grej att minnas men jag kommer ihåg det för att det gjorde så starkt intryck på mig. Det var så stor skillnad mot hur jag ser på resande, det berikar mig och mitt liv något så oerhört.

Men såvitt jag minns skrev jag inte i den tråden att du måste resa för att ha ett bra liv. Du skriver däremot motsatsen i den här tråden - TS eller någon annan behöver inte resa för att ha ett bra liv.
Du blandar in mina känslor i TS ångest. Ingen relevans för TS alls. Om någon sa att; -Jag har ångest av att äta julbord skulle jag svara samma sak. Låt bli då.
 
M.a.o. har du ganska dålig koll. Alla är inte som din bekantskapskrets, en person har skrivit i tråden att hen däckar av Atarax, missat det? Men de som det biter på med antihistaminer kanske inte har riktig ångest enligt din terminologi?
Jag har faktiskt rätt bra koll. Jag vet ingen med ordentlig ångest som blir hjälpt av antihistamin (det är mot allergi). Däremot kan det hjälpa något att ta det innan ångesten börjar utvecklas.
 
Tänker att åka flygplan för att resa kanske inte är att jämföra med att stoppa in händerna bland större spindlar. Jag har en hutlös spindelfobi, jag skulle trots det inte strunta i att bo i skogen (där vi bor) och flytta in till staden - däremot skulle jag inte köpa en tarantella och stoppa in handen till den. Jag är också hutlöst flygrädd, jag kan inte se jämförelsen överhuvudtaget. Att inte flyga för mig skulle göra livet oerhört mycket fattigare och dessutom har jag ett jobb som kräver att jag flyger - däremot skulle jag aldrig utbilda mig till pilot.

Ts, jag röstar som @Lena Furberg med flera, drick du ett par glas vin med gott samvete. Jag botar också min flygrädsla med alkohol, inte när jag flyger själv med barnen dock, men du har ju resesällskap med dig.

Dock kan jag faktiskt rekomendera andningsövningar, du har ju varit gravid så jag tippar på att du har koll på grunderna till dessa? Profylaxandning är ju inte bara hänvisat till förlossning utan går utmärkt att använda även i andra panik- och smärtfyllda situationer. Jag har börjat med det nu då jag de senaste gångerna har rest ensam med barnen och det hjälper faktiskt fint, jag använder mig enbart av det jag lärde mig under graviditeten, men jag vet också att det finns mycket kurser för detta. Kanske värt ett försök?
 
Jag har hellre druckit de där 3 glasen vin och blivit glad och lite lullig än att ta någon medicin. Alkohol vet jag vad det gör emd mig och jag har upplevt det tidigare, inget konstigt, jag vet att jag fortfarande har kontroll på mig själv och situationen trots lite salongsberusning.

Sen tror jag att det är bättre för barnet att ha en förälder som är glad och lullig av vin än en som är väldigt rädd och överför sin rädsla på barnet. Jag förstår det som att barnets andra förälder ska åka med också och då hade det varit självklart för mig att den andra föräldern satt mellan mig och barnet så att jag kommer lite längre från barnet och barnet får föräldern som inte är flygrädd närmst sig.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 192
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp