Medicinera flygrädsla?

Har inget tips mot flygrädslan men se till att du inte behöver sitta bredvid barnet så att du minimerar risken att överföra rädslan. Skulle den tanken kunna hjälpa förresten? Att du måste hålla dig sansad för barnets skull alltså. Själv fungerar jag så att jag har lättare att kontrollera mig om det finns en ansvarskänsla.
 
Men om 3 glas vin fungerar och du mest blir "glad" av det, är det väl lika ok som annan medicin, som ju också påverkar ditt beteende inför barnet? Jag vet inte om det är bättre för barnet med en trött och såsig mamma med kanske dimmig blick...? Jag skulle hellre vara lite glad och salongsberusad än "konstig" av medicin som gör mig slö och underlig på annat vis.

Hur lång är flygresan?

Vore jag du skulle jag hellre dricka mitt vin och be mitt resesällskap om hjälp med barnet. De känner väl till din flygrädsla?

Själv älskar jag att flyga men förstår att man kan tycka det är obehagligt och skrämmande. Jag tycker du är tuff som flyger ändå!
 
Jag älskar också att resa men inte att flyga ...
Det jag är noga med är att välja bra flygbolag med moderna plan och att ALDRIG se filmer eller läsa artiklar om flygolyckor!
Jag betalar gärna lite extra för att slippa byten vid långresor eftersom jag inte gillar att mellanlanda - eller snarare mellanlyfta ...
Jag brukar också försöka distrahera mig med film och en bra bok. Lite vin på flygplatsen hjälper men har eg aldrig provat ngt annat. Jag sover gott i bilar, bussar och på tåg, men aldrig på ett flygplan oavsett hur lång flygningen är eller hur trött jag är ...Har funderat på att testa Atarax ... Fick det en gång mot ett getingstick och då blev jag helt däckad och sov som en stock i typ 6 timmar, så jag är lite tveksam ...
Provade att köpa ett receptfritt insomningsmedel i USA för ngt år sedan, men det var värdelöst.
 
Om du ska ta någon medicin så testa iallafall innan flygresan om du har ansvar för ett litet barn. Så att du inte mår dåligt eller nåt av medicinen tänker jag.
Absolut! Meningen är ju att jag ska bli mindre påverkad än av vinet och om jag känner att jag inte har kontroll över min kropp och min hjärna så kommer det knappast hjälpa mot ångesten ändå.
 
Det här med flygrädsla är lite konstigt ... Det hjälper liksom inte att man vet att risken för att ngt ska hända är oerhört liten. För min del handlar det om att jag i grunden tycker att det är ngt väldigt onaturligt med en massa människor i en plåtburk högt upp i luften ... Framförallt när den ska upp i luften ... Jag brukar pusta ut när skylten gör fasten seatbelts släcks eftersom jag tycker det är otäckt när planet lyfter och är sedan rätt ok. Turbulens skrämmer mig inte och inte heller att landa .. men jag gillar liksom inte tanken på att vara så högt uppe ....
 
Men om 3 glas vin fungerar och du mest blir "glad" av det, är det väl lika ok som annan medicin, som ju också påverkar ditt beteende inför barnet? Jag vet inte om det är bättre för barnet med en trött och såsig mamma med kanske dimmig blick...? Jag skulle hellre vara lite glad och salongsberusad än "konstig" av medicin som gör mig slö och underlig på annat vis.

Hur lång är flygresan?

Vore jag du skulle jag hellre dricka mitt vin och be mitt resesällskap om hjälp med barnet. De känner väl till din flygrädsla?

Själv älskar jag att flyga men förstår att man kan tycka det är obehagligt och skrämmande. Jag tycker du är tuff som flyger ändå!
Ja det är alternativet. Eller några 3 glas blir det inte, utan kanske 1-2 glas innan och eventuellt lite påfyllning på planet. Den nivån av alkohol kan jag hantera utan att bli fumlig vilket ju är faran med mer alkohol. Inte bra om jag bär barnet och planet kränger till lite! Men bäst av allt hade varit något som trollade bort ångesten utan att påverka något annat :p.
 
Ja det är alternativet. Eller några 3 glas blir det inte, utan kanske 1-2 glas innan och eventuellt lite påfyllning på planet. Den nivån av alkohol kan jag hantera utan att bli fumlig vilket ju är faran med mer alkohol. Inte bra om jag bär barnet och planet kränger till lite! Men bäst av allt hade varit något som trollade bort ångesten utan att påverka något annat :p.
DAP-halsband kanske;)

Jag förstår dig, jag hatar att flyga. Jag tar Postafen, för att jag blir åksjuk av allt som rör sig som jag inte själv kör, och blir väldigt trött av det.
 
Det jag är rädd för är inte att planet ska krocka med ett annat plan, eller explodera i ett svampmoln eller något annat som innebär en ögonblicklig död. Jag har inbillat mig att om man krockar i hög fart så dör man direkt, och det kan jag köpa (nej jag vill inte höra av någon som vet hur det egentligen går till när man dör i en trafikolycka).

Det jag är räddast för är att det ska hända något där uppe i luften, och att jag under tiden det tar för planet att nå marken ska veta att jag ska dö. Typ det som hände vid WTC-attacken, att de hade tid att skriva sms och sånt. De flesta av oss har väl haft en och annan nära-dödenupplevelse och det är ju rätt så fruktansvärt. Min längsta upplevelse har väl varat i 5 sekunder eller så. I ett flyg högst uppe tar det väl minst 15 minuter innan det når marken? Jag har haft mer än en mardröm som går ut på just det, att jag vet att nu dör jag. Den skräcken har INTE blivit bättre sedan barnets ankomst. Hur ska jag kunna titta på honom och veta att vi snart dör båda två? Suck... (varsågoda, fri insyn i en mycket sjuk hjärna...)

Jag vet innerst inne att det är extremt säkert att flyga, att de två "fallen" som sker under stigningen beror på temposänkning och ändran av klaffar, att plan inte störtar pga turbulens osv. Men det hjälper föga när hjärtat rusar och jag får metallsmak i munnen. Det har också fallit sig så att när jag väl börjat komma över min rädsla så får jag en riktigt dålig flygning med mycket turbulens och nonchalant kabinpersonal. Nu har jag faktiskt haft några "bra" flygningar, sist flög jag till S:t Petersburg med i princip noll turbulens. Några sådana flygningar till så blir jag kanske inte fullt så rädd i framtiden?
 
Ja DAP hade inte varit dumt om det fanns till människor!

Jag fick lugnande utskrivet av en läkare en gång. Det var första, enda och sista gången jag "dopade" mig på något vis pga min flygrädsla.

Anledningen till att jag aldrig ens övervägde detta igen var att jag var så dåsig och slapp att vi nästan missade anslutningsplanet i Amsterdam. Jag mådde fiiiiiin-fint och gjorde mig ingen brådska.

Det var en ganska otrevlig känsla, att vara så drogad att det liksom inte spelade någon roll huruvida vi levde eller var döda. Jag minns att jag brydde mig extremt lite.

Sedan dess har jag istället lärt mig hantera ångesten och numera är det bara jobbigt vid start och landning.
 
Det jag är rädd för är inte att planet ska krocka med ett annat plan, eller explodera i ett svampmoln eller något annat som innebär en ögonblicklig död. Jag har inbillat mig att om man krockar i hög fart så dör man direkt, och det kan jag köpa (nej jag vill inte höra av någon som vet hur det egentligen går till när man dör i en trafikolycka).

Det jag är räddast för är att det ska hända något där uppe i luften, och att jag under tiden det tar för planet att nå marken ska veta att jag ska dö. Typ det som hände vid WTC-attacken, att de hade tid att skriva sms och sånt. De flesta av oss har väl haft en och annan nära-dödenupplevelse och det är ju rätt så fruktansvärt. Min längsta upplevelse har väl varat i 5 sekunder eller så. I ett flyg högst uppe tar det väl minst 15 minuter innan det når marken? Jag har haft mer än en mardröm som går ut på just det, att jag vet att nu dör jag. Den skräcken har INTE blivit bättre sedan barnets ankomst. Hur ska jag kunna titta på honom och veta att vi snart dör båda två? Suck... (varsågoda, fri insyn i en mycket sjuk hjärna...)

Jag vet innerst inne att det är extremt säkert att flyga, att de två "fallen" som sker under stigningen beror på temposänkning och ändran av klaffar, att plan inte störtar pga turbulens osv. Men det hjälper föga när hjärtat rusar och jag får metallsmak i munnen. Det har också fallit sig så att när jag väl börjat komma över min rädsla så får jag en riktigt dålig flygning med mycket turbulens och nonchalant kabinpersonal. Nu har jag faktiskt haft några "bra" flygningar, sist flög jag till S:t Petersburg med i princip noll turbulens. Några sådana flygningar till så blir jag kanske inte fullt så rädd i framtiden?
... då är du inte ensam om att ha en sjuk hjärna ... tänker likadant ... fast om ett plan hamnar i spin ner mot marken från hög höjd så blir - om jag fattat det rätt - krafterna så stora att man blir medvetslös ... Fast det är precis sådant jag unviket att läsa om .. det liksom klistrar sig fast i hjärnan och blir till bilder som inte försvinner ...Jag bor väldigt nära en flygplats och ser dagligen plan lyfta och varje gång liksom bara väntar jag på att det ska tvärvända ner mot marken m nosen först ... fast jag har bara sett det på film en gång när den där Concorden störtade vid start ...
 
Jag försöker allt vad jag kan att tänka både rationellt ( risken är liten) och fatalistiskt ( ... är det dags att dö så är det ...) samtidigt och att andas lugnt och djupt hela tiden vid starten och om tankarna på det onaturliga tar fart. Samtidigt är jag snäll mot mig själv och tar tåget istället för flyget när det är möjligt ...
 
Men om 3 glas vin fungerar och du mest blir "glad" av det, är det väl lika ok som annan medicin, som ju också påverkar ditt beteende inför barnet? Jag vet inte om det är bättre för barnet med en trött och såsig mamma med kanske dimmig blick...? Jag skulle hellre vara lite glad och salongsberusad än "konstig" av medicin som gör mig slö och underlig på annat vis.

Hur lång är flygresan?

Vore jag du skulle jag hellre dricka mitt vin och be mitt resesällskap om hjälp med barnet. De känner väl till din flygrädsla?

Själv älskar jag att flyga men förstår att man kan tycka det är obehagligt och skrämmande. Jag tycker du är tuff som flyger ändå!
Jag håller med. Jag tog Atarax och sov som ett barn genom en 12timmars flygning till Australien. Inget jag skulle rekommendera om man har ett litet barn att hålla reda på under tiden. Då skulle jag hellre dricka mitt vin och vara glad.
 
Jo, om man kan så kan man strunta i att göra något som man har ångest för flera månader innan och förstör hela vardagen.
Flyga - eller som i mitt fall skulle vara att stoppa in handen till större spindlar - är inte nödvändigt för att ha ett bra liv.
 
Jo, om man kan så kan man strunta i att göra något som man har ångest för flera månader innan och förstör hela vardagen.
Men det är väl ändå upp till människor själva att avgöra om de anser det vara värt att flyga trots rädsla? :confused:

Uppenbarligen anser ju många det vara värt det så varför ska de då avstå endast pga rädsla?
 
Men det är väl ändå upp till människor själva att avgöra om de anser det vara värt att flyga trots rädsla? :confused:

Uppenbarligen anser ju många det vara värt det så varför ska de då avstå endast pga rädsla?
Jepp, och en lösning är att sluta flyga. Jag hade inte tyckt det var så märkligt om TS bara varit rädd under själva flygningen men hon skriver ångest och sovrubbningar MÅNADER innan.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
4 191
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden V
  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp