Sv: Med risk för att låta helt inkompetent...
Jag tycker att ni hanterade det hela bra med tanke på att det kom som en överraskning för er.
Sen kanske man vill hantera det liiite annorlunda om det händer igen, just för att det inte ska bli en dålig vana för hunden.
Nu känner ju inte jag din hund, men om du frågar mig så beror hela grejen med hur man gör på vilken sorts hund man har. Jag tar ett exempel från min hunds valptid:
Min hund har alltid varit väldigt självständig och en aning kaxig. Det var hon redan när jag träffade henne första gången, då var hon sju veckor gammal. När hon var tio veckor morrade hon för första gången åt en annan hund - en 10 år gammal svart labradorhane som stod på andra sidan ett hönsnätsstaket utanför vårt hyreshus. Jag stod och pratade med ägaren och hans hund gjorde absolut inte ett dugg, utan bara stod där och väntade tålmodigt på sin husse.
Så, vad gör man när ens pyttevalp står och blåmorrar mot en större och äldre hund?
Eftersom jag visste att min hund troligtvis inte var rädd för den andra hunden så gick jag därifrån. Lämnade hunden utan stöd för att se vad hon skulle göra. Hon slängde en lätt förvirrad blick bakåt mot mig, men ställde sen upp sig mot den andra hunden och morrade igen!
Nu får jag väl skit så det räcker på detta forum, men jag ville INTE ha nån hund som morrade åt andra hundar bara sådär så jag tog tre snabba kliv fram till min lilla kaxmaja och sög tag i henne.. la henne uppochner och körde bibelläsning för henne. Lugn och malande röst, inte högljutt eller nåt, utan bara: Vem tror du att du är, ska du stå här och morra åt äldre och större hundar, det tror jag väl ändå inte att du ska va, nu tycker jag du lägger av med såna här dumheter och ber först mig och sen den andra hunden om ursäkt, vad säger du? Fick en slick på nosen och då släppte jag upp henne och sen kollade jag av om hon hade nåt mer att säga till den andra hunden och det hade hon inte.. då klev vi runt staketet så att de fick hälsa och det gick också bra.
Hon har ALDRIG morrat åt en annan hund sedan dess, iaf inte åt en hund som inte morrar/skäller/gör utfall mot henne först och oftast skiter hon i det också och vi kan fortsätta gå.
Har man däremot en hund som INTE är skarp och som bara KANSKE är rädd, så tycker jag att det sätt som du hanterade det på är bra, men jag skulle inte sätta mig på huk då det kan uppfattas av hunden som att du stödjer att hon morrar/skäller. Hellre då bara stå still och vara lugn, (om den andra personen kan tänka sig ta kontakt med hunden), eller avleda din hund genom att begära kontakt med dig.
Träna även hemma på att hunden ska ta kontakt med dig (dvs titta upp på dig) på nåt kommando (jag har valt Kontakt! som kommandoord). Börja med att sätta hunden bredvid dig, inte säga någonting alls utan bara vänta ut henne. Förr eller senare kommer hon att titta upp på dig och då berömmer du på det sätt du brukar berömma (jag har ett klicker-ord och godis som beröm, eller ibland får hon vara lös sen, eller så får hon en leksak som hon gillar).
Självklart kanske det inte ens behöver hända igen det som hände för dig och din hund, men att vara beredd och ha en plan för vad man gör OM det händer är ju aldrig fel.
/JES
