Matvägrande 3åring

[Mabuse]

Måste fråga ni som aldrig tjatar om maten, om barnet äter bara köttbullar en dag och inte rör potatisen om ni serverar mer köttbullar efter att de är uppätna även om det är potatis kvar på tallriken och ni vet att barnet gillar potatis?

Är det mat vi ofta ätit innan och vet att barnet gillar det brukar jag vara så hemsk att jag inte serverar mer av t.ex kött förrän hon ätit åtminstone lite av potatisen/grönsaker då hon gärna äter enbart kött de dagar vi serverar det och jag känner inte att det är helt okej. Tänker att visar hon intresse för potatisen är hon mer hungrig men hon har flera gånger sagt nej till potatis och då ändå varit nöjd efter maten.

Just att äta enbart kött har jag lite svårt för, äta sig mätt på sovlet liksom. Så om femåringen ätit enbart kött skulle jag nog be honom äta något annat också innan det blev mer kött.

Men i övrigt så får barnen välja själva vad de vill äta. Det är sällan de äter upp, och sällan de äter av allt på bordet, men uppenbarligen lyckas de ju peta i sig vad de behöver, även om man som förälder kan tvivla på det ibland när de är mätta efter två tuggor.

 

[Amha]

Just att äta enbart kött har jag lite svårt för, äta sig mätt på sovlet liksom. Så om femåringen ätit enbart kött skulle jag nog be honom äta något annat också innan det blev mer kött.

Men i övrigt så får barnen välja själva vad de vill äta. Det är sällan de äter upp, och sällan de äter av allt på bordet, men uppenbarligen lyckas de ju peta i sig vad de behöver, även om man som förälder kan tvivla på det ibland när de är mätta efter två tuggor.

Det är lite så jag känner med. Jag är inte alls lika pipig om det är enbart vegetariska produkter på bordet.

 

[Badger]

Det beror på barnet. Ett äldre kommunikativt barn kan jag be äta mer än bara kött. Men yngre barn pressar jag aldrig.

Vi gjorde likadant, nu när barnet är fem så får han oftast inte mer av någonting innan han ätit någonting annat också. I alla fall om det är ont om just det- med motiveringen att andra ska också få chansen att just den maten. Man kan inte bara äta sig mätt på Halloumi bara för att det är gott. Vi andra vill också ha Halloumi. Men det beror lite på situationen såklart. Om han i alla fall smakat på köttet så kan han få mer broccoli och potatis (kött kan ju vara lite segt). Han behöver definitivt inte smaka på allt, vi har bra skumma saker till bordet ibland med vitlök i mängd som får håret att resa sig. Däremot ska läbbiga saker helst stanna kvar på hans tallrik även när de inte äts (inte flyttas till mammas tallrik eller tillbaka till serveringsfatet.).

När han var tre så hade vi nog bara den ynka regeln att han skulle sitta kvar vid bordet en stund oavsett om han åt eller inte. Det var specialdesignat eftersom han gärna ville iväg och det gav mer belöning än att vara kvar och få även god mat. Han kunde inte gärna förutse att han skulle bli hungrig senare i den åldern. Men fick iofs aldrig om någonting efter middagen oavsett. Han bad inte om det heller, vi äter ganska sent. Han är inte åt det pinniga hållet utan åt det helt mittpåkurvan hållet. Så vi har aldrig oroat oss om det blir tre majskorn en dag. Och det blir det nästan aldrig, han äter det mesta. (eller säger tack jag är mätt om det är underligt eller läskigt efter en smakbit, lite weird artighetsnivå.)

Så om jag har för mig rätt så när han var tre så accepterade vi att han bara åt broccoli ena dagen, bara potatis nästa och bara kött den tredje. Även om vi föreslog smaka och lukta och la upp lite vadsom på tallriken - men kokt potatis är ju inga konstigheter som man behöver smaka på direkt. Han visste hur det smakade och väljer bort helt enkelt. Nya saker presenterades lite mer.

Tycker inte det är någon speciell omoral i att äta bara kött som liten. Grejen är väl att det måste räcka till alla. Sedan kan jag tänka mig att det lättare blir så med köttbullar och barnkorv än med ugnsgrillad kyckling och boeuf bourguignon. När vi äter med familjer som serverar barnmat 1a så slukar han Denniskorven och ngn enstaka broccolibukett. Korven är nog så allra extraspeciellt barnvänlig och god att allt annat slås ut totalt. Pasta kan ju också slå nästan allt annat.

 

[Brandgul]

Barn har kvar förmågan att reglera sitt matintag. De äter mer och mindre olika dagar.

Men sen kommer tjatet om att äta upp allt på tallriken. Ät ditten och datten för att få efterrätt osv och vips så förstör vi denna fiffiga funktion och skapar barn som äter sig till övervikt. Man ska äta med magen och inte med ögonen eller för barnen i Afrika.

Barn ska se ut som Emil i Lönneberga. På en femåring ska du se revbenen. En femåring som har putmage är överviktig. Ändå ser jag barn med kroppsform som inte helt smala vuxna som tvingas av sina föräldrar att äta upp på tallriken.

Jag tycker att det är helt galet. Och sorgligt att föräldrarna inte besitter mer kunskap.

Vårt äldsta barn har bara ätit kött och frukt. Jag har haft en väldigt långsiktig inte tjata strategi för det. Idag när han är i skolåldern äter han ofta sallad till sitt kött, äter potatis osv. Annars tycker jag att ett äpple efter maten duger.

Jag vill inte att barnen ska bli rädda för mat. De äger sin tallrik och slipper ha läbbiga saker på den. Lägg en liten smaktallrik bredvid istället. Gör så att barnen blir trygga i att de aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den lilla tallriken. När de testat er ett oändligt antal gånger att ni inte ska tjata, tvinga eller göra en affär av smakbit på lilla tallriken så kommer de tordas smaka. Ignorera ignorera ignorera så kommer de själva en dag utbrista att de tordes smaka för att få uppmärksamhet för sin bedrift. :-D

 

[Blueberry]

Barn har kvar förmågan att reglera sitt matintag. De äter mer och mindre olika dagar.

Men sen kommer tjatet om att äta upp allt på tallriken. Ät ditten och datten för att få efterrätt osv och vips så förstör vi denna fiffiga funktion och skapar barn som äter sig till övervikt. Man ska äta med magen och inte med ögonen eller för barnen i Afrika.

Barn ska se ut som Emil i Lönneberga. På en femåring ska du se revbenen. En femåring som har putmage är överviktig. Ändå ser jag barn med kroppsform som inte helt smala vuxna som tvingas av sina föräldrar att äta upp på tallriken.

Jag tycker att det är helt galet. Och sorgligt att föräldrarna inte besitter mer kunskap.

Vårt äldsta barn har bara ätit kött och frukt. Jag har haft en väldigt långsiktig inte tjata strategi för det. Idag när han är i skolåldern äter han ofta sallad till sitt kött, äter potatis osv. Annars tycker jag att ett äpple efter maten duger.

Jag vill inte att barnen ska bli rädda för mat. De äger sin tallrik och slipper ha läbbiga saker på den. Lägg en liten smaktallrik bredvid istället. Gör så att barnen blir trygga i att de aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den lilla tallriken. När de testat er ett oändligt antal gånger att ni inte ska tjata, tvinga eller göra en affär av smakbit på lilla tallriken så kommer de tordas smaka. Ignorera ignorera ignorera så kommer de själva en dag utbrista att de tordes smaka för att få uppmärksamhet för sin bedrift. :-D

Konceptet med smaktallrik ska jag komma ihåg och anamma när det blir dags

 

[Kattennizze]

Barn har kvar förmågan att reglera sitt matintag. De äter mer och mindre olika dagar.

Men sen kommer tjatet om att äta upp allt på tallriken. Ät ditten och datten för att få efterrätt osv och vips så förstör vi denna fiffiga funktion och skapar barn som äter sig till övervikt. Man ska äta med magen och inte med ögonen eller för barnen i Afrika.

Barn ska se ut som Emil i Lönneberga. På en femåring ska du se revbenen. En femåring som har putmage är överviktig. Ändå ser jag barn med kroppsform som inte helt smala vuxna som tvingas av sina föräldrar att äta upp på tallriken.

Jag tycker att det är helt galet. Och sorgligt att föräldrarna inte besitter mer kunskap.

Vårt äldsta barn har bara ätit kött och frukt. Jag har haft en väldigt långsiktig inte tjata strategi för det. Idag när han är i skolåldern äter han ofta sallad till sitt kött, äter potatis osv. Annars tycker jag att ett äpple efter maten duger.

Jag vill inte att barnen ska bli rädda för mat. De äger sin tallrik och slipper ha läbbiga saker på den. Lägg en liten smaktallrik bredvid istället. Gör så att barnen blir trygga i att de aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den lilla tallriken. När de testat er ett oändligt antal gånger att ni inte ska tjata, tvinga eller göra en affär av smakbit på lilla tallriken så kommer de tordas smaka. Ignorera ignorera ignorera så kommer de själva en dag utbrista att de tordes smaka för att få uppmärksamhet för sin bedrift. :-D

Jag tycker ofta det är så jobbigt med mina barn när vi är på badstranden etc eftersom de är så magra i jämförelse med andra barn och de är såklart inte utmärglade, utan de är normalviktiga åt det slankare hållet. Men andra barn är så tjocka nuförtiden, och det känns som om mina barn är undantagen fast jag vet att de är sundast. Jag bor i ett område dock där många barn tyvärr är småfeta.

 

[turbofling]

Smaktallrik var ett bra tips, det ska jag införa.

 

[ako]

@Brandgul jag tycker du resonerar klokt (som vanligt) och håller till fullo med om att ingen ska behöva ha något de inte vill ha på tallriken (hade aldrig kunnat äta något om det låg en bit inlagd sill på min tallrik ...) . Smaktallrik var smart!

Min grundtanke var att jag aldrig skulle tjata om mat heller, men har tyvärr lite gått ifrån det. Inte så att de måste äta upp, eller äta allt, men i alla fall äta lite. Och dricka! Varför? Jo för att de blir aptrista i humöret om de inte äter, börjar tjata om macka en timme senare och bryter i hop när vi säger nej... Hur hade du gjort där?

 

[Amha]

@Brandgul jag tycker du resonerar klokt (som vanligt) och håller till fullo med om att ingen ska behöva ha något de inte vill ha på tallriken (hade aldrig kunnat äta något om det låg en bit inlagd sill på min tallrik ...) . Smaktallrik var smart!

Min grundtanke var att jag aldrig skulle tjata om mat heller, men har tyvärr lite gått ifrån det. Inte så att de måste äta upp, eller äta allt, men i alla fall äta lite. Och dricka! Varför? Jo för att de blir aptrista i humöret om de inte äter, börjar tjata om macka en timme senare och bryter i hop när vi säger nej... Hur hade du gjort där?

Inte adresserat till mig men jag svarar ändå. Grönsaksstavar som står färdigt i kylen att plocka fram kanske kan vara något? Personligen tycker jag om grönsaker men det är ju knappast lika "roligt" som en macka när man struntat i mat och inte heller lika omständigt.

 

[Badger]

Jag vill inte att barnen ska bli rädda för mat. De äger sin tallrik och slipper ha läbbiga saker på den. Lägg en liten smaktallrik bredvid istället. Gör så att barnen blir trygga i att de aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den lilla tallriken. När de testat er ett oändligt antal gånger att ni inte ska tjata, tvinga eller göra en affär av smakbit på lilla tallriken så kommer de tordas smaka. Ignorera ignorera ignorera så kommer de själva en dag utbrista att de tordes smaka för att få uppmärksamhet för sin bedrift. :-D

Vi har som regel att man aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den stora (lagom stora) tallriken som man äter från. Man måste inte heller smaka, men uppmuntras att göra det. Det är helt enkelt eftersom vid alla middagar med släkten vänner (även utan barn) och restaurangbesök så finns inte den lilla tallriken bredvid och det ser inte bra ut (för övriga vid bordet) att komma vandrande med rester till föräldrarnas tallrikar eller lägga tillbaka i skålen eller lägga på faster Agdas tallrik för att hon sitter bredvid. -Lägg det där på kanten och kom nu ihåg att du inte ska äta det så blir det bra. Sedan när det gäller gästbarn försöker jag komma ihåg att fråga innan jag lägger upp någonting, men glömmer lätt eftersom A inte är så noga längre med vad som ligger på tallriken (äta det behöver han ju inte).

 

[Badger]

Vi har som regel att man aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den stora (lagom stora) tallriken som man äter från. Man måste inte heller smaka, men uppmuntras att göra det. Det är helt enkelt eftersom vid alla middagar med släkten vänner (även utan barn) och restaurangbesök så finns inte den lilla tallriken bredvid och det ser inte bra ut (för övriga vid bordet) att komma vandrande med rester till föräldrarnas tallrikar eller lägga tillbaka i skålen eller lägga på faster Agdas tallrik för att hon sitter bredvid. -Lägg det där på kanten och kom nu ihåg att du inte ska äta det så blir det bra. Sedan när det gäller gästbarn försöker jag komma ihåg att fråga innan jag lägger upp någonting, men glömmer lätt eftersom A inte är så noga längre med vad som ligger på tallriken (äta det behöver han ju inte).

Men det är ju inte riktigt samma kategori som smaktallriken, dvs att inte behöva äta upp på sin egen tallrik heller mer.

Ako: Men för mig händer det jämt och ständigt i livet att jag måste äta med saker jag helst undviker på tallriken (en gång en liten hög miniålar) och det vore jobbigt att försöka springa ut från middagen med en matbit att slänga (för att den låg på förrättstallriken) så jag tänker mig att det är enklast för A att kunna det också.

 

[Brandgul]

@Brandgul jag tycker du resonerar klokt (som vanligt) och håller till fullo med om att ingen ska behöva ha något de inte vill ha på tallriken (hade aldrig kunnat äta något om det låg en bit inlagd sill på min tallrik ...) . Smaktallrik var smart!

Min grundtanke var att jag aldrig skulle tjata om mat heller, men har tyvärr lite gått ifrån det. Inte så att de måste äta upp, eller äta allt, men i alla fall äta lite. Och dricka! Varför? Jo för att de blir aptrista i humöret om de inte äter, börjar tjata om macka en timme senare och bryter i hop när vi säger nej... Hur hade du gjort där?

Det beror på barnet. Man måste gå på magkänslan. Vad tål detta barn? Äldre barn kan man resonera med. Men de kanske inte måste äta upp allt varenda dag, men tugga i sig lite kan ju vara klokt för humöret.

 

[Brandgul]

Jag tycker ofta det är så jobbigt med mina barn när vi är på badstranden etc eftersom de är så magra i jämförelse med andra barn och de är såklart inte utmärglade, utan de är normalviktiga åt det slankare hållet. Men andra barn är så tjocka nuförtiden, och det känns som om mina barn är undantagen fast jag vet att de är sundast. Jag bor i ett område dock där många barn tyvärr är småfeta.

Förr tyckte vi Tjorven var tjock. Nu tycker vi att Teddy och Freddy är smala. Uppemot 20% barn är idag överviktiga.

 

[Brandgul]

Vi har som regel att man aldrig aldrig behöver äta upp det som ligger på den stora (lagom stora) tallriken som man äter från. Man måste inte heller smaka, men uppmuntras att göra det. Det är helt enkelt eftersom vid alla middagar med släkten vänner (även utan barn) och restaurangbesök så finns inte den lilla tallriken bredvid och det ser inte bra ut (för övriga vid bordet) att komma vandrande med rester till föräldrarnas tallrikar eller lägga tillbaka i skålen eller lägga på faster Agdas tallrik för att hon sitter bredvid. -Lägg det där på kanten och kom nu ihåg att du inte ska äta det så blir det bra. Sedan när det gäller gästbarn försöker jag komma ihåg att fråga innan jag lägger upp någonting, men glömmer lätt eftersom A inte är så noga längre med vad som ligger på tallriken (äta det behöver han ju inte).

Det är jättebra om man kommer dit. Men tyvärr är många barn redan "förstörda" och är livrädda för att ha det där på tallriken. Jag ifrågasätter vissa förskolors mat"pedagogik".

Men visst har du rätt om barnet accepterar det.

 

[Badger]

Det är jättebra om man kommer dit. Men tyvärr är många barn redan "förstörda" och är livrädda för att ha det där på tallriken. Jag ifrågasätter vissa förskolors mat"pedagogik".

Men visst har du rätt om barnet accepterar det.

Mjo, självklart är det ingen grej att starta med om man har problem, jag tänkte mest i allmänhet.

Jag trodde många förskolor hade bra matpedagogik egentligen - utom detaljen att vår förra var lite udda vid ett tillfälle som klagade på att vårt barn inte äter grönsaker. Jättekonstigt eftersom han slukar alla grönsaker utom tomater och sallad. Antar att de menade -han äter inte de grönsaker vi lagt i salladsskålen och där lägger vi bara tomater och salladsblad? Så vi blev bara förvirrade och struntade i det (eftersom han slukar gurka och paprika och broccoli och blomkål osv osv till den grad att man inte kunde lämna en paprika på bordet utan att få stora bett i den.) (nu äter han tomater ibland)

 

[Amha]

Det är jättebra om man kommer dit. Men tyvärr är många barn redan "förstörda" och är livrädda för att ha det där på tallriken. Jag ifrågasätter vissa förskolors mat"pedagogik".

Men visst har du rätt om barnet accepterar det.

Vad är det för matpedagogik?

 

[ako]

Inte adresserat till mig men jag svarar ändå. Grönsaksstavar som står färdigt i kylen att plocka fram kanske kan vara något? Personligen tycker jag om grönsaker men det är ju knappast lika "roligt" som en macka när man struntat i mat och inte heller lika omständigt.

Värt ett försök! Tack för tips!

 

[ako]

Det beror på barnet. Man måste gå på magkänslan. Vad tål detta barn? Äldre barn kan man resonera med. Men de kanske inte måste äta upp allt varenda dag, men tugga i sig lite kan ju vara klokt för humöret.

Nej, så klart inte behöva äta allt! Det tycker jag nästan är övergrepp! Jag menade mer att jag blivit lite hårdare med att sitta kvar och (helst) äta i alla fall lite av något (gurka? Potatis? Nån köttbulle? Whatever ) samt framförallt dricka, eftersom jag har märkt att om man släpper dem för tidigt från bordet så drar den ena den andra med sig o ingen får något i sig alls. Nu är det här inget jättebekymmer för oss, men det händer ändå några gånger i veckan att någon vrålar att hen avskyr maten (utan att ha smakat) o då drar hen med sig den andra - allt medan bäbis tittar storögt - och så har ingen ätit nåt alls och sen kommer taskigt humör och mack- tjat. Att de äter pyttelite i bland och massor i bland verkar ju vara rätt normalt och likaså är ungarna normala. 3- åring har lite bäbismage kvar (smal i övrigt) o 7- åring ser ut "som Emil". Men just att sitta kvar så att man faktiskt hinner äta och inte prioriterar lek eller TV, samt framförallt får i sig vätska, har vi senaste månaden blivit mer bestämda med. Innan kunde de få gå efter ett par min om de inte ville ha (alls eller mer), nu får de sitta i sisådär 10 -15 hur som helst. Tänker att det inte kan skada att sitta med och prata heller. Snarare tvärt om.

 

[Brandgul]

Vad är det för matpedagogik?

Det kan tex vara att barnen måste äta upp maten för att få en knäckemacka. Helt bakvänt i min värld. För de ska lyssna på magen och inte äta upp allt på tallriken.

Jag skulle aldrig göra så mot mina barn hemma heller. En del barn stimuleras av att börja med att äta något gott. Ibland måste de kanske ha glassen först för att få igång aptiten om de är riktigt trötta och hungriga.

 

[lil-sis]

Det beror på barnet. Man måste gå på magkänslan. Vad tål detta barn? Äldre barn kan man resonera med. Men de kanske inte måste äta upp allt varenda dag, men tugga i sig lite kan ju vara klokt för humöret.

Måste man någonsin äta upp allt?