Det gör ju jätteskillnad var man handlar, och typiskt nog verkar många råd för att få ner matkostnad innebära att man kan ta bilen en bra bit till en billigare butik, och att man har plats att förvara maten. Vi har varken bil eller plats (två lådor i frysen och ett överskåp för torrvaror), i en rätt normal trea. Nu har jag ställt en frysbox i garderoben, men det kan ju knappast räknas som en "normallösning" som man ska behöva ta till för att komma ner till konsumentverkets norm?
(Och det är ju möjligt enbart för att jag inte har några barn som behöver ha kläder där. )
Jag tänker att den typen av "extralösningar" är något man gör om det verkligen krisar, inte en standard som ska behövas för att klara sig. Eller så har jag missförstått konsumentverkets norm när jag tolkar det som "en rimlig standardnivå man kan förvänta sig". (Och jag är väldigt tacksam för att numera kunna leva över den nivån, för det är väldigt slitigt att hela tiden behöva räkna kronor och ören.)
Nu hugger jag ditt inlägg som sista i raden av exempel på hur mycket billigare det blir om man själv kan ordna en del dyra ingredienser. Att köpa den där torkade svampen i butik, och tex lite färska "salladsgrönsaker" på det, det höjee ju totalpriset på maten drastiskt. Att kunna plocka eget är helt klart ett privilegium som gör mycket i längden.
Färska grönsaker är tillsammans med "gott bröd" en av de dyrare posterna i min kost. Nu har jag ju bara förlikat mig med att det är så, och jag kan leva med att lägga ca 4000:-/mån på mat utan att räkna in en enda utelunch i det, men man ska ju vara medveten om vad det gör för skillnad. Tyvärr är det också de ingredienserna som gör att maten går från "meh" till "mums".