Mat- och kroppspepptråd för diverse problem

[_Charlotte_]

Jag vet att det finns några här som har haft en ätstörning, eller som fortfarande har det, och en del som vet att de har problem med mat och sin kroppsuppfattning fast kanske inte riktigt en regelrätt "ätstörning". Tänkte därför starta en pepptråd för oss, där vi kan dela med oss av framgångar och få pepp och stöd i motgångar.

Kan börja med en presentation av mig själv: Normalviktig, halvfrisk från ätstörning uns med både bulimiska och anorektiska drag (men uppfyllde inte tillräckligt många kriterier för att få någon av diagnoserna). Äter tyvärr hellre "skräp" än riktig mat och har mest problem med att min kroppsuppfattning inte stämmer överens med andras uppfattning om min kropp. Vad gör man åt det förresten, att jag känner mig fet som en gris trots att folk runt mig säger att jag är normalviktig/"normalsmal"?

Just nu sjuk och har inte ätit lagad mat på snart en vecka, och jag är faktiskt såå himla sugen på riktig mat. Hoppas jag mår bra nog för att äta det snart

Någon mer som vill vara med och snacka och peppa varandra?

 

[MM]

Hur roligt det än är att du vill starta en pepptråd för oss ätstörda så tror jag bara den skulle spåra ut i att alla triggas av varandra på ett eller annat vis.

Jag själv är rejält ätstörd och skulle bara må dåligt av att läsa i en sån här tråd. Bara att läsa att du inte ätit riktigt lagad mat på en vecka satte igång min ätstörning som genast vill sluta äta och vara lika "duktig" som dig.

Förstår din tanke men jag tror inte det är någon bra idé tyvärr.

 

[_Charlotte_]

@Matmissbrukaren
Du behöver ju faktiskt inte läsa alls

Jag vet att jag inte triggas av peppande, motiverande diskussioner med andra ätstörda så för mig är det inga problem med en sån här tråd. Tror knappast (vet) att jag inte är ensam i världen om det men kanske ensam här på bukefalos, det vet ju varken du eller jag.

 

[MM]

Och du tror att mitt sjuka jag kan låta bli och gå in och läsa?

Nej, skulle inte tro det.

Jag hoppas verkligen tråden låses för det är ingen bra idé att ha en pepptråd för ätstörda.

 

[_Charlotte_]

Ledsen att säga det men värden kan inte, kommer inte, och bör inte anpassas för ätstörda. Det är vi som får lära oss och anpassa oss till resten av världen.

Jag hoppas förstås att tråden inte låses, för självklart är det inte ätstörningen som ska peppas utan friskheten. Det kan vara både bra, nyttigt och stöttande att prata med andra som förstår vad man går igenom, och som man delar mål med. Det vill säga, målet att bli frisk.

 

[MM]

Vill man att frisk så skickar man in en remiss till en ätstörningsmottagning och ser till att få riktig hjälp. Inte självhjälp via en tråd på buke.

 

[_Charlotte_]

Men snälla Tror du verkligen att man bara kan göra det ena?

Självklart kan man få professionell behandling för sin ätstörning samtidigt som man pratar med andra "vanliga människor" och stöttar varandra. Vad i hela friden får dig att tro att det är en antingen-eller-fråga?

 

[MM]

Lilla du, är det någon som vet vilken hjälp som är nödvändig för en ätstörning så är det jag. Och det är INTE en tråd på buke.

 

[_Charlotte_]

Lilla du på dig själv du Lämna översittarstilen nån annanstans är du snäll.
Du vet naturligtvis vilken hjälp DU behöver för DIN ätstörning. Och för DIG är det kanske inte en tråd på buke.
Men jag kan till 100% lova dig att du vet INTE vad jag eller någon annan behöver för hjälp/stöd för VÅR ätstörning. För andra än dig kanske en tråd på buke är en bra del i hjälpen.

 

[MM]

Tycker du verkligen det är en bra idé att sitta här på buke, en bunt ätstörda människor och diskutera vikt, spyor, hetsätningar och förhållandet till sin kropp?

Berätta för andra att idag hade jag en väldigt dålig dag. Åt en sockerkaka men fick sån ångest att jag spydde upp den igen och nu ska jag aldrig mer äta

Och sen ska andra sitta och peppa personen till att inte svälta sig själv?

 

[Fagelungen]

Förstår bådas åsikter. Gränsen mellan vad som är triggande och vad som är peppande är hårfin, och kan vara så olika från person till person. Omedvetet kan man faktiskt trigga varandra utan att det är meningen. Sånt gör mig ofta så orolig att jag inte vågar prata om problemen så ingående.

Men första tanken när jag såg tråden var att - fan vad kul och bra!!
Men jag är rädd för att @Matmissbrukaren har rätt. Även om två personer hade blivit hjälpta av en sån här tråd, så finns risken att person tre oavsiktligt hittar tråden och blir triggad, är jag rädd...

 

[_Charlotte_]

Tycker du på fullt allvar att du är den person som sitter med den unika kunskapen om vad alla andra ätstörda behöver för stöd? Alla kanske inte har t.ex. närstående de kan få stöd av, vissa kanske väntar på att komma till ästörningsenheten eller bara behöver lite mer pepp och stöd.

Man kan diskutera på olika sätt, och min tanke var att de som skriver här för det första VILL bli friska, och för det andra tänker efter lite extra om hur man skriver. Att diskutera problem behöver verkligen inte vara triggande, att prata kring till exempel matscheman och ge förslag på bra mat kan också vara hjälpande. Likaså att prata om olika sätt att få en bättre kroppsuppfattning, det finns ju många sätt för att lära sig se sin kropp som den faktiskt är. Jag behöver dock säkert inte berätta det här för dig, du vet ju redan allt som är värt att veta om ätsörningar och tillfrisknande (?)

 

[_Charlotte_]

@Fagelungen
Man behöver ju inte heller prata så ingående, där förstår jag dig och håller även till viss del med. Tanken har inte heller varit att någon ska skriva vad de ätit/inte ätit, eller vad de spytt/inte spytt, eller hur många gånger de vägt sig idag o.s.v. utan mer allmänt, typ "det här har hjälpt mig bra!" eller "jag tänker såhär, har ni nåt tips på hur jag kan tänka istället?" eller "har ni något tips på bra mellanmål?" eller vad man nu vill ha för tips.

 

[MM]

Jag är uppriktigt ledsen för din skull som inte kan se hur dålig den här tråden är för oss ätstörda

 

[_Charlotte_]

Tack, så skönt att du bryr dig!
Jag är ledsen för din skull också, om du verkligen inte kan förstå att något som kan vara dåligt för en person kan vara jättebra för någon annan.

Själv kan jag till exempel inte läsa bantningstips varken i tidningar eller på buke, så jag låter helt enkelt bli trådar där det räknas kalorier och minuter på löpbandet. Svårare än så behöver det inte vara.

 

[tolksele]

Jag har till och från haft problem med selective eating disorder (extrem kräsenhet) men sen jag träffade min blivande man (vi förlovade oss nyligen och jag gillar att skriva det ) händer det typ aldrig

 

[_Charlotte_]

@tolksele

Först och främst: grattis tillförlovningen!

Sedan: Vad skönt att det går bra för dig nu! Är det något speciellt som har gjort att det går bra, eller är det "bara" den blivande mannen?

Förresten, om jag får fråga, den "störningen", brukar det gälla typ vissa livsmedel som det alltid handlar om eller varierar det från period till period, eller hur fungerar det?

 

[tolksele]

Tack @_Charlotte_

Jag tror att det "bara" är han faktiskt, eller kanske mer att jag mår bra i livet generellt. Fast jag inte visste hur dåligt jag uppenbarligen mådde innan.. Mina mardrömmar försvann också strax efter vi träffats (med hjälp av lite KBT också).

Tja alltså, vissa (mycket färre) saker äter jag fortfarande inte. Men alla andra gillar inte allt heller så det får vara. Idag vågar jag smaka på nya saker

För mig var det att jag inte åt nya saker, får lätt matfobi och kunde inte äta en maträtt för ofta - alltså ny sak varje dag i matlåda, aldrig rester. Vissa saker fick uteslutas i långa perioder. Kunde också "bli mätt på" något under en måltid. Då var det bara att sluta äta och plocka fram filen med flingor typ. Åt inte mat som andra lagat. Så inte så mycket om specifika livsmedel utan mer hela rätter.

 

[_Charlotte_]

@tolksele Vad skönt att du mår bra nu Ofta är det väl så att ätstörningar blir mycket värre när man mår dåligt även på andra sätt, och tvärtom att de blir bättre när man mår bättre i övrigt.

Låter jobbigt att ha det så, kan man säga att det finns en del likheter med matfobi?
Det där med att inte äta nya saker känner jag igen mig i, jag kan inte komma ihåg när jag sist åt något jag inte ätit tidigare Men annars är jag tvärtom, jag äter mer än gärna samma sak varje dag i en vecka eller två, sen tröttnar jag och äter nästa maträtt en vecka i sträck

 

[tolksele]

@_Charlotte_ det kan man nog ja, jag hade nog en liten kombination av båda.

Som tur är gillar sambon också "barnmat" (alltså, sånt man åt när man var liten, pannkakor, hamburgare, köttfärssås och så vidare) med "rena" smaker och få ingredienser så ingen som tycker att jag är tråkig där hemma

Tycker det bara blir roligare och roligar att laga mat (helst tvårätters så jag får göra efterrätt också).

Att äta regelbundet så jag inte mår illa (har kanske med blodsockret att göra) hjälper mig mycket. Och sen mitt mantra, något som mamma sa ibland till folk när jag var liten "hon får äta vad hon vill bara hon äter".

Det finns hopp!