@Fridolfina, jag tror inte att det är någon bra idé att nämna dieter i den här tråden. Koltrast var inne på rätt spår med sina förslag till riktlinjer, tycker jag.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Intressant! Jag har varit väldigt kräsen med mat men inte så extremt att jag skulle kalla det för någon sjukdom. Var väldigt strikt med vad jag gillade och kunde äta och ville sällan prova nya saker. Utan gillade bara samma gamla vanliga, hatade förändringar. Tror detta berodde på bortskämdhet men tror du det kanske kunde finnas några likheter iallafall?Tack @_Charlotte_
Texten kanske kan upplevas som triggande, vet dock inte men scrolla förbi om du är känslig. (Inget illa menat men ville varna iallafall.)
Jag tror att det "bara" är han faktiskt, eller kanske mer att jag mår bra i livet generellt. Fast jag inte visste hur dåligt jag uppenbarligen mådde innan.. Mina mardrömmar försvann också strax efter vi träffats (med hjälp av lite KBT också).
Tja alltså, vissa (mycket färre) saker äter jag fortfarande inte. Men alla andra gillar inte allt heller så det får vara. Idag vågar jag smaka på nya saker
För mig var det att jag inte åt nya saker, får lätt matfobi och kunde inte äta en maträtt för ofta - alltså ny sak varje dag i matlåda, aldrig rester. Vissa saker fick uteslutas i långa perioder. Kunde också "bli mätt på" något under en måltid. Då var det bara att sluta äta och plocka fram filen med flingor typ. Åt inte mat som andra lagat. Så inte så mycket om specifika livsmedel utan mer hela rätter.
Sen kan jag känna att det här med ätstörningar är så otroligt komplext. Vi finns i alla storlekar och för min del är det extremt jobbigt eftersom jag MÅSTE tänka på att gå ner i vikt för min hälsas skull eftersom jag ÄR väldigt stor, det är liksom en del av den ätstörning jag lider av.Hur lätt är det att bli frisk från en ätstörning samtidigt som man måste ner i vikt?
Försöker flytta fokus från viktnedgången och fokusera på att må bra och leva hälsosamt, men det är svårt.
Jag vet att det finns några här som har haft en ätstörning, eller som fortfarande har det, och en del som vet att de har problem med mat och sin kroppsuppfattning fast kanske inte riktigt en regelrätt "ätstörning". Tänkte därför starta en pepptråd för oss, där vi kan dela med oss av framgångar och få pepp och stöd i motgångar.
Kan börja med en presentation av mig själv: Normalviktig, halvfrisk från ätstörning uns med både bulimiska och anorektiska drag (men uppfyllde inte tillräckligt många kriterier för att få någon av diagnoserna). Äter tyvärr hellre "skräp" än riktig mat och har mest problem med att min kroppsuppfattning inte stämmer överens med andras uppfattning om min kropp. Vad gör man åt det förresten, att jag känner mig fet som en gris trots att folk runt mig säger att jag är normalviktig/"normalsmal"?
Just nu sjuk och har inte ätit lagad mat på snart en vecka, och jag är faktiskt såå himla sugen på riktig mat. Hoppas jag mår bra nog för att äta det snart
Någon mer som vill vara med och snacka och peppa varandra?
En riktig frukost(jag ska leta efter listor och återkomma, men en riktig frukost brukar inom äsvården bestå av tex 3dl yoghurt/fil, 1 dl müsli och två smörgåsar med smör och pålägg, en frukt och ett glas mjölk samt te eller kaffe) är ofta det första steget.
Vad bra! Frukten kan vara ett glas juice och eller grönsaker på smörgåsarna också. Grejen med det är att täcka in alla grupper på kostcirkeln och äta allsidigt vid varje måltid.Det här är min frukost (förutom frukten) Att äta ordentlig frukost har alltid varit min räddning. Tycker dessutom att det är löjligt gott med frukost.
Och just det, med risk för att låta tjatig:
Har ni läst Mattillåtet av Gisela van der Ster? Den är en riktig bibel för den som vill bli frisk från sin ätstörning och jag kan verkligen, verkligen rekommendera den till alla(ja, till och med för dem som bara är normalätstörda!). I boken finns allt från hur mycket och vad en bör äta till näringslära och en självhjälpsplan för att stabilisera ätande och bli kvitt svält respektive hetsätning. LÄS!LÄS!LÄS!
Jag tycker att den är väldigt bra att ha hemma. För mig har den varit till nytta på olika sätt under olika perioder. Ibland som uppslagsverk, ibland för att påminna mig om sånt jag egentligen vet...Ja, den är jättebra!
Jag fick låna den av min kurator och det var fullt av aha-upplevelser kan jag säga.
Jag vet att det finns några här som har haft en ätstörning, eller som fortfarande har det, och en del som vet att de har problem med mat och sin kroppsuppfattning fast kanske inte riktigt en regelrätt "ätstörning". Tänkte därför starta en pepptråd för oss, där vi kan dela med oss av framgångar och få pepp och stöd i motgångar.
Kan börja med en presentation av mig själv: Normalviktig, halvfrisk från ätstörning uns med både bulimiska och anorektiska drag (men uppfyllde inte tillräckligt många kriterier för att få någon av diagnoserna). Äter tyvärr hellre "skräp" än riktig mat och har mest problem med att min kroppsuppfattning inte stämmer överens med andras uppfattning om min kropp. Vad gör man åt det förresten, att jag känner mig fet som en gris trots att folk runt mig säger att jag är normalviktig/"normalsmal"?
Just nu sjuk och har inte ätit lagad mat på snart en vecka, och jag är faktiskt såå himla sugen på riktig mat. Hoppas jag mår bra nog för att äta det snart
Någon mer som vill vara med och snacka och peppa varandra?
För någon här kan en motgång vara att den personen faktiskt åt något under dagen....där vi kan dela med oss av framgångar och få pepp och stöd i motgångar.
För någon här kan en motgång vara att den personen faktiskt åt något under dagen.
Ska ni peppa den personen att låta bli det nästa dag då?
Jag måste tyvärr hålla med @Blueberry. Jag har också rapporterat den här tråden och då specifikt det inlägg där en användare helt utan skrupler tipsar om hur man understödjer sin ätstörning på bästa sätt. Jag tror (tyvärr) inte att det kommer vara en engångsföreteelse i en sån här tråd.