Och det är så jävla fult faktisktDet där har jag också varit med om. De vill göra det lätt för sig och pressa.. och gärna skuldbelägga lite.![]()
Och fruktansvärt stressande
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Och det är så jävla fult faktisktDet där har jag också varit med om. De vill göra det lätt för sig och pressa.. och gärna skuldbelägga lite.![]()
Jag blir lite förvånad över en del svar i tråden. Såklart man inte måste svara i telefonen när man är ledig men för mig är det märkligt att man inte har en bättre dialog på arbetsplatsen än så. Jag jobbar som gruppledare och på min arbetsplats är vi ett team. Det finns formella saker som ligger på mig men annars hjälps vi åt. Om jag ringer till någon så svarar de såklart och är den medarbetaren mitt i något så säger den det och jag letar vidare efter någon som kan komma och jobba. Det är ju inte svårare än så.
Sen finns det ju avvägningar att göra. Nu i jul när många vill vara lediga men coronasmittan skjuter i höjden och det blir extra sårbart så har vi diskuterat igenom hur många vi behöver vara i tjänst och om vi ska ta risken att gå på minimum mot att om det blir kris så är flertalet redo att hoppa in, jag inkluderat. För mig är det sättet att förhålla sig till varandra det normala. Jobbet ska ju vara roligt och vi är alltid beroende av varandra. Vi jobbar alltså på schema och har dag, kväll, sov jour och var fjärde helg.
Ja, det är arbetsgivarens ansvar. Dessvärre blir det ju dåliga konsekvenser om det inte finns utrymme för dialog och flexibilitet. Då måste verksamheten kanske säkras med fler nej till ledigheter. Vi vill inte ha det så utan behöver man ledigt så hjälps vi alla åt så det funkar. Är ytterst sällan jag varit tvingad till att neka och då har det utan undantag gällt sent påkommen begäran. Om jag kommer ihåg rätt har det hänt två gånger under 2021.Jag tycker inte att det är arbetstagarens ansvar att se till att det finns tillräckligt med personal för att få en verksamhet att gå ihop, det är arbetsgivarens ansvar.
I ärlighetens namn har det nog hänt att vi fått in personal som inte varit helt med på noterna. Det har varit svårt att hantera men gruppen som helhet har hjälpt till att slussa in nya medarbetare och ofta har det gått bra men det har hänt att någon jobbat ett år och sen slutat. Det har nog inte varit vår syn på bemanning som varit orsaken till det men det kan ju ha varit en bidragande orsak.Jag tror det beror så mycket på yrke, på vilken arbetsgivare man har och hur ofta chefen ringer. Det är ju toppen om man kan ha en bra dialog kring det som ni har och alla är överens om det. Har man däremot en arbetsgivare man känner sig utnyttjad av på ett eller annat sätt, om chefen ringer samma person varje gång man är ledig eller om man ofta blir inbeordrad då kan jag förstå att benägenheten är mindre att svara när jobbet ringer. Dels för att man behöver vila och återhämtning och dels kanske för att arbetsgivaren har gått över gränsen för många gånger så att man känner att det verkligen inkränktar på ens privatliv vid upprepade tillfällen.
Ja, det är arbetsgivarens ansvar. Dessvärre blir det ju dåliga konsekvenser om det inte finns utrymme för dialog och flexibilitet. Då måste verksamheten kanske säkras med fler nej till ledigheter. Vi vill inte ha det så utan behöver man ledigt så hjälps vi alla åt så det funkar. Är ytterst sällan jag varit tvingad till att neka och då har det utan undantag gällt sent påkommen begäran. Om jag kommer ihåg rätt har det hänt två gånger under 2021.
Jag förstår att din och dina kollegors arbetssituation är så pressad att det inte är möjligt att hålla längre och vill förtydliga att jag inte på något sätt vill skuldbelägga att ni helt enkelt inte orkar längre. Det är fundamentala fel i vårdens personalpolitik.
Det hoppas jag med! Det är så mycket tid man tillbringar på jobbet så det behöver vara kul och inte slita isär en i bitarJag håller absolut med dig och hoppas att vi inom en snar framtid kan ha det på samma sätt som er![]()
Jag blir lite förvånad över en del svar i tråden. Såklart man inte måste svara i telefonen när man är ledig men för mig är det märkligt att man inte har en bättre dialog på arbetsplatsen än så. Jag jobbar som gruppledare och på min arbetsplats är vi ett team. Det finns formella saker som ligger på mig men annars hjälps vi åt. Om jag ringer till någon så svarar de såklart och är den medarbetaren mitt i något så säger den det och jag letar vidare efter någon som kan komma och jobba. Det är ju inte svårare än så.
Sen finns det ju avvägningar att göra. Nu i jul när många vill vara lediga men coronasmittan skjuter i höjden och det blir extra sårbart så har vi diskuterat igenom hur många vi behöver vara i tjänst och om vi ska ta risken att gå på minimum mot att om det blir kris så är flertalet redo att hoppa in, jag inkluderat. För mig är det sättet att förhålla sig till varandra det normala. Jobbet ska ju vara roligt och vi är alltid beroende av varandra. Vi jobbar alltså på schema och har dag, kväll, sov jour och var fjärde helg.
Jag har en medarbetare som är som du, hon svarar ja till allt även på bekostnad av sig själv. Det tog ett tag innan jag fick korn på det och hon har säker haft stunder när det inte blev bra. Numera har vi en överenskommelse att hon inte ”får” svara direkt utan återkomma när hon hunnit tänka efter. Människor är olika och det är inte alltid lätt att möta alla på det vis som de behöver. Det tar tyvärr tid att fatta ibland.Mitt default-svar är alltid och har alltid varit "Javisst, inga problem!" oavsett om jag gör våld på mig själv, därför har jag slutat svara direkt i telefonen om jag ser att det är jobbet som ringer. Jag föredrar att låta det gå till voicemail eller låta chefen skicka ett sms med förfrågan istället alterantivt ringer jag helt enkelt upp när jag har samlat mig och efter moget övervägande kan svara ja eller nej. Jag avskyr att bli överraskad med frågan på en ledig dag.
Och nej, min chef kan inte tvinga mig att svara i telefonen, hen kan inte heller ändra schemat närmare än 48 timmar (tror jag att det är), så står skrivet i kontraktet. Jag kan också meddela att jag helt enkelt inte KAN jobba vissa dagar och då inte bli schemalagd, nu när jag ändrat kontrakt till 0 timmar.
Tror det går att jämföra med behovsanställd i Sverige, om det fortfarande finns som anställningsform.
Innebär inte inbeordring extra betalt, undantagsfall osv?Ponera att chefen skriver ett sms ”hej Törnis vill meddela att du är inbeordrad att jobba imorgon”
Hur funkar det?
Jag önskar att alla arbetsgivare kunde resonera lika klokt.Jag har en medarbetare som är som du, hon svarar ja till allt även på bekostnad av sig själv. Det tog ett tag innan jag fick korn på det och hon har säker haft stunder när det inte blev bra. Numera har vi en överenskommelse att hon inte ”får” svara direkt utan återkomma när hon hunnit tänka efter. Människor är olika och det är inte alltid lätt att möta alla på det vis som de behöver. Det tar tyvärr tid att fatta ibland.
Sambon har haft beordrad övertid nu i höst, de har inte fått något extra förutom övertidsersättning. På sambons jobb var det alla som jobbar företaget som var beordrade övertidInnebär inte inbeordring extra betalt, undantagsfall osv?