J
JusticeGirl
Känner mig som en känslo bomb redo att sprängas när som helst 
Har haft ett otroligt tufft år, och ännu är det inte över..
Började med 21 februari förra året, så ganska så exakt ett år sedan, då dog en av mina nära bekanta, pga av alkohol problem. Jag som skötte om hans häst sen 7-8 år tillbaks var nu fodervärd åt henne. Så när det här dödsbeskedet kom slog det ner som en liten bomb. vad skulle nu hända med älskade prinsessan?? H som dog, hade inga barn, enda levande släktingen han hade var hans pappa på 95 år. Dock hade H i november året innan gift sig med en jätte gullig liten kinesdam. Men eftersom jag inte kände henne så väl och inte hade någon vidare kontakt med henne (hon bodde fortfarande till vis del i kina) så visste inte jag hur hon skulle agera ang J (hästen).. Skulle hon kräva tillbaks henne för arvgods, och sälja för att få pengar, eller skulle jag få ha kvar min älskade prinsessa.. Som tur var och med lite goda kontakter, så skrev hon över J till mig. Så 3 mars vart jag äntligen ägare till J.. som jag haft som min egen i alla dessa år.. Men nu stod det svart på vitt att hon var min. Trots sorgen av H var jag otroligt lycklig över att hon var min!
Den 5 juni kom nästa bomb fallande.. Kommer ut i sommarhagen med min dåvarande fästman, ser att J inte alls verkar pigg. Hon vill inte alls röra sig, står bara och lutar sig bakåt!! jag känner hur jag kallnar i hela kroppen, det här har jag läst om.. Hon har fått FÅNG! Som tur var fanns det några underbara människor i närheten som hjälpte mig fokusera lite. jag ringde vet. får order att ta in henne i box INGEN mat, bara vatten. Och vet. ska komma ut om ca 3 timmar.. Känns som evigheter innan vet´s bil rullar in på stallplanen. Vet konstaterar att det är fång. Ger beskedet, att J ska vara märkbart bättre innom ett dygn annars är det avlivning som gäller!!
Natten tillbringar jag i J´s box. Tårarna rinner oavbrutet. Min älskade prinsessa mitt lilla hjärta ligger och kvider och har så ont. Tankarna snurrar.. Kommer det här vara sista natten, sista timmarna med min älskling.. Jag märker knappt människor som kommer och går för att se hur det går. Som tur var hade jag min älskade syster som stanna hos mig till ganska sent. Men eftersom hon har småbarn hemma så var hon tvungen att åka hem till sin dotter. Det kännes både tråkigt och skönt att bli ensam. Lite ensamtid med J. satt och prata med henne, förklarar att jag ska göra allt i min makt för att hon ska ha det så bra som möjligt.. När natten börjar krypa sig närmare så ringer jag min dåvarande fästman och ber han komma till stallet och hålla mig sällskap och vara lite stöd för mig..
Under morgonen så piggnar J på och börjar visa intresse för hö och vatten.
Pratar med vet på eftermiddagen och hon säger att vi avvaktar några dagar. Dom närmsta 48 timmarna är nu avgörande..
J blir allt piggare under dagarna som går. Efter en vecka visar hon även tydligt att hon minsann inte vill vara ensam längre. Då får våran gamel gubbe T komma in som sällskap. Det blir ett kärt återseende och jag känner att det kanske kommer att ordna sig tillslut ändå!
Vi börjar söka med ljus och lyckat efter någon häst som vill avlösa T, så han inte ska behöva så inne hela tiden. Tyvärr med mindre lyckade försök..
Under sista veckan av juni får jag ett samtal av min sambo att min ena katt inte vill öppna ena ögat.. jag är precis påväg in i en bio salong då, och vi kommer fram till att hon kanske bara har fightas med sin syster och fått in en klo i ögat. Då dom två är små busfrön så kändes det som den mest rimliga lösningen..
Så fel jag hade.. Jag kommer hem och möter den mest hängiga katt jag någonsin har sett.. Min lilla D som alltid kommer när jag ropar. lyssnar inte alls, utan bara sover vidare. jag lyfter upp henne och sätter ner henne på golvet. Väldigt sakta och vingligt går hon in i sovrummet hoppar upp i sängen och kurrar ihop sig. Jag känner genast att nånting är fel!! Ringer i panik och med gråten i halsen till Djursjukhuset och förklarar.. Jag blir ombedd att tempa. henne, hon har 40,2 i feber. Får en akut tid och det är bara kasta sig in i bilen och åka! Vi kommer in och vet. tittar på D.. Ber om att få ha kvar henne under natten för observation. Dagen efter ringer vet och talar om att D blivit sämre under natten och fått läggas in på intensiven.. 5 dagar går innan jag får hämta hem D.
Väl hemma får jag inte ha mat och vatten obevakat framme. och hon får inte klättra på möbler då hela hennes balans sinne är rubbat. Efter några veckors medecinering och omvårdnad är D betydligt bättre. Vi åker på ett återbesök hos vet med goda resultat!
8 Juli! Dagen jag aldrig kommer glömma! Bomb nr 3! Kan börja med att berätta att T (gammal hästen) några dagar innan inte verkade riktigt ok i magen, ville inte bajsa så mycket och ignoera höet han fick. Men morötter och lite musli funkade fint. Vi tänkte att det det kanske är höet som han inte gillar, så vi åkte och köpte nytt fint hö till honom. men även det dög inte. Funderade på om han kanske börja bli förstoppad eftersom han fått stå inne några veckor och bara fått komma ut några timmar då och då, när det funnits någon häst som kunnat ta hans plats under dom få timmarna. Kvällen den 7 juli ringde vi åter igen vet och rådfråga. Hon trodde också att det kunde vara en förstoppning på g, fick order om att låta han gå ute under natten så han får röra lite på sig och äta lite gräs. Och gärna ta en promenad med honom innan. Om jag bara annat vad som skulle möta mig morgonen efter! Vid ca kl 22 så släppte jag ut honom i hagen, han verkade lycklig. sprang runt lite, åt lite gräs. Såg jätte nöjd ut!
Kl 5 på morgonen ringer min syster, (som var uppe för att ta in honom innan hon skulle iväg och ta ut hästen som stod inne).. "Jag hittar inte T.."
Hmm.. Skulle aldrig kunna tänka mig att han skulle ha rymt, men vem vet. Vårat stall (lösdrift) låg i närheten, han kanske har gått hem. jag ber syster om att kolla engångtill och ringa mig efter det (själv stod jag och gjorde mig klar för jobbet) Efter 10 min ringer hon igen.. Hon kan inte se honom någonstans.. Jag säger att jag kommer ut och tittar jag med. Kommer ut till sommarhagen, ber min sambo åka upp till lösdriften för att kolla om han har rymt hem, medan jag börjar leta här.. Hur kan en Nordis bara försvinna?? Min sambo åker upp för backen som går längst hagen och kommer inte mer än 50 m innan han stannar.. kliver ut och ropar på mig.. Pekar ner i det höga gräset som är där.. "Nej nej nej nej nej nej nej" skriker jag.. Jag förstår vad som hänt (usch nu gråter jag) för där.. Under eken en ljummen sommar morgon den 8 Juli 2010, hittar jag min älskade T. Min bästa vän genom livet, efter 14 års vänsakap och kärlek, liggandes död! Jag skriker och försöker ringa min syster som är längre ner i hagen och letar.. Tillslut får jag tag på henne, berättar att hon behöver inte leta längre. Våran PuhPuh som vi kallade hon lite fånigt sådär, finns inte mer! Vi möts upp och gråter tillsammans. Ringer till markägarna, ber om ursäkt att jag ringer så tidigt. Förklarar gråtandes vad som har hänt. Dom kommer ut. beklagar sorgen. Sen börjar arbetet!
Kroppen måste bort (hagen ingår i ett natur reservat där det dagligen går folk) J som står inne i stallet, måste flyttas då vi inte hittar något sällskap till henne. Och hon blir alledels för orolig när hon är ensam.
Hittar en box i servic stallet som vi får låna under begränsad tid och vid lunch flyttar vi henne dit. Så det var bara sätta igång att leta transport och bil som kunde dra.. Själv hade jag bara tillgång till sambon´s lilla Mazda 323..
Kroppen hämtas efter lite tjaj på Jordbruksnämnden/verket (eller vad dom nu heter) på kvällen.. Det här var en torsdag och det var ca +25 grader under dagen. Dom sa att det kunde ta upp till 3-4 arbetsdagar innan dom kunde komma.. ARBETSDAGAR! Aldrig att T kan ligga här tills måndag tisdag veckan efter?? Det kommer ju att börja lukta och barn går förbi.. Nej, redan samma kväll lyckades vi få en bil som kom och hämta T. Jag var där, men ville inte se på när hon lasta upp honom. Gick och sa hej då till T. Kysste han i pannan och tänkte att det här är sista gången jag ser dig älskade vän!
Två veckor senare blir katten D sjuk igen, får ett återfall, och vi åker in på nytt. Vet som tar emot oss säger att jag ska förbereda mig på allt! Känner att jag bara vill kräkas. lägga mig ner och försvinna ett tag.. Vad är det här inte D också!!
5 dagar senare får jag dock hem D som är lite bättre.
Vi åker med J till klinik för att röntga hovarna, där det visar en 10 gradig hovbensrotation på höger fram. Blir lite special verkad och gipsad
Fors i nästa inlägg för att det blev för långt
//JusticeGirl
Har haft ett otroligt tufft år, och ännu är det inte över..
Började med 21 februari förra året, så ganska så exakt ett år sedan, då dog en av mina nära bekanta, pga av alkohol problem. Jag som skötte om hans häst sen 7-8 år tillbaks var nu fodervärd åt henne. Så när det här dödsbeskedet kom slog det ner som en liten bomb. vad skulle nu hända med älskade prinsessan?? H som dog, hade inga barn, enda levande släktingen han hade var hans pappa på 95 år. Dock hade H i november året innan gift sig med en jätte gullig liten kinesdam. Men eftersom jag inte kände henne så väl och inte hade någon vidare kontakt med henne (hon bodde fortfarande till vis del i kina) så visste inte jag hur hon skulle agera ang J (hästen).. Skulle hon kräva tillbaks henne för arvgods, och sälja för att få pengar, eller skulle jag få ha kvar min älskade prinsessa.. Som tur var och med lite goda kontakter, så skrev hon över J till mig. Så 3 mars vart jag äntligen ägare till J.. som jag haft som min egen i alla dessa år.. Men nu stod det svart på vitt att hon var min. Trots sorgen av H var jag otroligt lycklig över att hon var min!
Den 5 juni kom nästa bomb fallande.. Kommer ut i sommarhagen med min dåvarande fästman, ser att J inte alls verkar pigg. Hon vill inte alls röra sig, står bara och lutar sig bakåt!! jag känner hur jag kallnar i hela kroppen, det här har jag läst om.. Hon har fått FÅNG! Som tur var fanns det några underbara människor i närheten som hjälpte mig fokusera lite. jag ringde vet. får order att ta in henne i box INGEN mat, bara vatten. Och vet. ska komma ut om ca 3 timmar.. Känns som evigheter innan vet´s bil rullar in på stallplanen. Vet konstaterar att det är fång. Ger beskedet, att J ska vara märkbart bättre innom ett dygn annars är det avlivning som gäller!!
Natten tillbringar jag i J´s box. Tårarna rinner oavbrutet. Min älskade prinsessa mitt lilla hjärta ligger och kvider och har så ont. Tankarna snurrar.. Kommer det här vara sista natten, sista timmarna med min älskling.. Jag märker knappt människor som kommer och går för att se hur det går. Som tur var hade jag min älskade syster som stanna hos mig till ganska sent. Men eftersom hon har småbarn hemma så var hon tvungen att åka hem till sin dotter. Det kännes både tråkigt och skönt att bli ensam. Lite ensamtid med J. satt och prata med henne, förklarar att jag ska göra allt i min makt för att hon ska ha det så bra som möjligt.. När natten börjar krypa sig närmare så ringer jag min dåvarande fästman och ber han komma till stallet och hålla mig sällskap och vara lite stöd för mig..
Under morgonen så piggnar J på och börjar visa intresse för hö och vatten.
Pratar med vet på eftermiddagen och hon säger att vi avvaktar några dagar. Dom närmsta 48 timmarna är nu avgörande..
J blir allt piggare under dagarna som går. Efter en vecka visar hon även tydligt att hon minsann inte vill vara ensam längre. Då får våran gamel gubbe T komma in som sällskap. Det blir ett kärt återseende och jag känner att det kanske kommer att ordna sig tillslut ändå!
Vi börjar söka med ljus och lyckat efter någon häst som vill avlösa T, så han inte ska behöva så inne hela tiden. Tyvärr med mindre lyckade försök..
Under sista veckan av juni får jag ett samtal av min sambo att min ena katt inte vill öppna ena ögat.. jag är precis påväg in i en bio salong då, och vi kommer fram till att hon kanske bara har fightas med sin syster och fått in en klo i ögat. Då dom två är små busfrön så kändes det som den mest rimliga lösningen..
Så fel jag hade.. Jag kommer hem och möter den mest hängiga katt jag någonsin har sett.. Min lilla D som alltid kommer när jag ropar. lyssnar inte alls, utan bara sover vidare. jag lyfter upp henne och sätter ner henne på golvet. Väldigt sakta och vingligt går hon in i sovrummet hoppar upp i sängen och kurrar ihop sig. Jag känner genast att nånting är fel!! Ringer i panik och med gråten i halsen till Djursjukhuset och förklarar.. Jag blir ombedd att tempa. henne, hon har 40,2 i feber. Får en akut tid och det är bara kasta sig in i bilen och åka! Vi kommer in och vet. tittar på D.. Ber om att få ha kvar henne under natten för observation. Dagen efter ringer vet och talar om att D blivit sämre under natten och fått läggas in på intensiven.. 5 dagar går innan jag får hämta hem D.
Väl hemma får jag inte ha mat och vatten obevakat framme. och hon får inte klättra på möbler då hela hennes balans sinne är rubbat. Efter några veckors medecinering och omvårdnad är D betydligt bättre. Vi åker på ett återbesök hos vet med goda resultat!
8 Juli! Dagen jag aldrig kommer glömma! Bomb nr 3! Kan börja med att berätta att T (gammal hästen) några dagar innan inte verkade riktigt ok i magen, ville inte bajsa så mycket och ignoera höet han fick. Men morötter och lite musli funkade fint. Vi tänkte att det det kanske är höet som han inte gillar, så vi åkte och köpte nytt fint hö till honom. men även det dög inte. Funderade på om han kanske börja bli förstoppad eftersom han fått stå inne några veckor och bara fått komma ut några timmar då och då, när det funnits någon häst som kunnat ta hans plats under dom få timmarna. Kvällen den 7 juli ringde vi åter igen vet och rådfråga. Hon trodde också att det kunde vara en förstoppning på g, fick order om att låta han gå ute under natten så han får röra lite på sig och äta lite gräs. Och gärna ta en promenad med honom innan. Om jag bara annat vad som skulle möta mig morgonen efter! Vid ca kl 22 så släppte jag ut honom i hagen, han verkade lycklig. sprang runt lite, åt lite gräs. Såg jätte nöjd ut!
Kl 5 på morgonen ringer min syster, (som var uppe för att ta in honom innan hon skulle iväg och ta ut hästen som stod inne).. "Jag hittar inte T.."
Hmm.. Skulle aldrig kunna tänka mig att han skulle ha rymt, men vem vet. Vårat stall (lösdrift) låg i närheten, han kanske har gått hem. jag ber syster om att kolla engångtill och ringa mig efter det (själv stod jag och gjorde mig klar för jobbet) Efter 10 min ringer hon igen.. Hon kan inte se honom någonstans.. Jag säger att jag kommer ut och tittar jag med. Kommer ut till sommarhagen, ber min sambo åka upp till lösdriften för att kolla om han har rymt hem, medan jag börjar leta här.. Hur kan en Nordis bara försvinna?? Min sambo åker upp för backen som går längst hagen och kommer inte mer än 50 m innan han stannar.. kliver ut och ropar på mig.. Pekar ner i det höga gräset som är där.. "Nej nej nej nej nej nej nej" skriker jag.. Jag förstår vad som hänt (usch nu gråter jag) för där.. Under eken en ljummen sommar morgon den 8 Juli 2010, hittar jag min älskade T. Min bästa vän genom livet, efter 14 års vänsakap och kärlek, liggandes död! Jag skriker och försöker ringa min syster som är längre ner i hagen och letar.. Tillslut får jag tag på henne, berättar att hon behöver inte leta längre. Våran PuhPuh som vi kallade hon lite fånigt sådär, finns inte mer! Vi möts upp och gråter tillsammans. Ringer till markägarna, ber om ursäkt att jag ringer så tidigt. Förklarar gråtandes vad som har hänt. Dom kommer ut. beklagar sorgen. Sen börjar arbetet!
Kroppen måste bort (hagen ingår i ett natur reservat där det dagligen går folk) J som står inne i stallet, måste flyttas då vi inte hittar något sällskap till henne. Och hon blir alledels för orolig när hon är ensam.
Hittar en box i servic stallet som vi får låna under begränsad tid och vid lunch flyttar vi henne dit. Så det var bara sätta igång att leta transport och bil som kunde dra.. Själv hade jag bara tillgång till sambon´s lilla Mazda 323..
Kroppen hämtas efter lite tjaj på Jordbruksnämnden/verket (eller vad dom nu heter) på kvällen.. Det här var en torsdag och det var ca +25 grader under dagen. Dom sa att det kunde ta upp till 3-4 arbetsdagar innan dom kunde komma.. ARBETSDAGAR! Aldrig att T kan ligga här tills måndag tisdag veckan efter?? Det kommer ju att börja lukta och barn går förbi.. Nej, redan samma kväll lyckades vi få en bil som kom och hämta T. Jag var där, men ville inte se på när hon lasta upp honom. Gick och sa hej då till T. Kysste han i pannan och tänkte att det här är sista gången jag ser dig älskade vän!
Två veckor senare blir katten D sjuk igen, får ett återfall, och vi åker in på nytt. Vet som tar emot oss säger att jag ska förbereda mig på allt! Känner att jag bara vill kräkas. lägga mig ner och försvinna ett tag.. Vad är det här inte D också!!
5 dagar senare får jag dock hem D som är lite bättre.
Vi åker med J till klinik för att röntga hovarna, där det visar en 10 gradig hovbensrotation på höger fram. Blir lite special verkad och gipsad
Fors i nästa inlägg för att det blev för långt
//JusticeGirl
