- Svar: 17
- Visningar: 2 112
Ännu en skriva av sig tråd.
Jag mår inte bra och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Det känns som att jag är i ett moment 22.
Senaste veckorna/månaderna har jag bara mått sämre. Jag trivs på jobbet, men samtidigt inte. Kollegor och chef är fantastiska. Det är mig själv jag inte gillar, hurdan jag är. Jag passar helt enkelt inte in. Arbetet passar mig inte heller.
När jag var yngre tyckte jag om att jobba med människor, så för ett år sedan ungefär sökte jag mig till en receptionstjänst på mindre ort. Men det blev klart för mig att jag inte var samma person som för 10 år sedan. Jag gillar fortfarande att jobba med människor på sätt och vis, men jag är inte social, är inte socialt kompetent, har dessutom social ångest i vissa avseenden. Det funkade ändå för det var så lite flöden.
Än värre blev det när jag sökte mig till en större ort, min nuvarande. Kollegor och chef är som sagt underbara, jag önskar verkligen att jag var en annan person och hade trivts bättre. Men jag känner att jag hamnar utanför pga mig själv, min oförmåga att vara social, ”rapp i käften”. Folk kan prata med mig, men skrattar aldrig med mig. Jag säger aldrig något roligt, är alldeles för ”stel” för det. Jag vet inte riktigt vad som är roligt...
Värst av allt är nog ändå att jag varit på arbetsplatsen i några månader nu, men det känns som att jag inte lärt mig något. Det är otroligt många moment att kunna, men jag kan inte merparten. Jag frågar ofta mina kollegor om råd, och det funkar om jag vill ha en second opinion, men jag vill själv ha ett hum om svaret. Vissa av mina kollegor är väldigt driftiga och pålästa, och har ett svar på alla frågor från kunden. Jag vill också vara sådan, men tror inte det någonsin kommer hända. Jag tror jag är för förvirrat lagd för att lära mig allt och hålla det i minnet.
Jag passar inte riktigt in, varken socialt eller för arbetsuppgifternas del. Nu med Corona har vi inte så mycket flöde, men jag blir ändå stressad över det flödet vi har. Jag trivs nog inte med ”mycket att göra”. Jag antar att jag kanske trivs med mer monotona arbetsuppgifter, där det inte är hur många moment som helst.
Jag har nyss blivit heltidsanställd, och tänkte först att jag skulle stanna ett par år i alla fall, men jag är osäker. Jag har funderat på studier, men där kommer moment 22. Jag har inte rätt till CSN och under studietiden kommer jag i så fall bli inkomstlös. Jag kommer aldrig ha orken att jobba samtidigt som 100% studier. Jag orkar inte heller läsa upp kurser i flera års tid, eller vad det kan ta. Vad ska jag göra undertiden förutom studera, när jag inte trivs på mitt jobb? Jag har väldigt svårt att få jobb.
Förutom detta så har jag även senaste veckorna känt att jag tappat minnet. Jag glömmer arbetsuppgifter. Sådana saker jag egentligen vet hur man ska göra, det är bara helt tomt i mitt huvud. Jag har dessutom fått svårt att koncentrera mig. Jag klarar knappt av att följa konversationer från andra.
Igår var det kris. Det kändes som att jag lämpade över alla arbetsuppgifter på mina kollegor, för jag klarade inte av att ta det. Jag blir helt tafatt när jag inte vet, inte förstår hur jag ska göra. Jag kan sitta skitlänge med en uppgift och undra vad jag har framför mig. Igår satt jag länge och undrade hur jag skulle skanna ett papper. Jag hade glömt hur man gjorde, var tvungen att fråga en kollega tillslut.
Ibland kommer kollegor och frågar om jag vet hur man gör i ett ärende, och även om jag vet känner jag mig helt blockerad. Jag kan inte minnas.
Jag är alltid jättetrött. Sover dåligt. När jag varit sjuk hemma har jag spelat bort hela dagarna och inte orkat göra något annat. Nu orkar jag inte ens det. När jag kommer hem sätter jag mig bara ner och tittar tomt framför mig. Jag har ingen ork.
Jag får ångestattacker oftare och oftare i takt med att jag känner mig misslyckad på jobb.
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte heller varför det blivit såhär. För mycket stress sedan i höstas, delvis. Jag har haft regelbundna gallstensanfall och därefter mycket värk i kroppen. Det i kombination till att jag inte känner jag valt rätt yrke och inte vet hur jag ska ta mig vidare är nog en stor anledning.
Jag mår inte bra och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Det känns som att jag är i ett moment 22.
Senaste veckorna/månaderna har jag bara mått sämre. Jag trivs på jobbet, men samtidigt inte. Kollegor och chef är fantastiska. Det är mig själv jag inte gillar, hurdan jag är. Jag passar helt enkelt inte in. Arbetet passar mig inte heller.
När jag var yngre tyckte jag om att jobba med människor, så för ett år sedan ungefär sökte jag mig till en receptionstjänst på mindre ort. Men det blev klart för mig att jag inte var samma person som för 10 år sedan. Jag gillar fortfarande att jobba med människor på sätt och vis, men jag är inte social, är inte socialt kompetent, har dessutom social ångest i vissa avseenden. Det funkade ändå för det var så lite flöden.
Än värre blev det när jag sökte mig till en större ort, min nuvarande. Kollegor och chef är som sagt underbara, jag önskar verkligen att jag var en annan person och hade trivts bättre. Men jag känner att jag hamnar utanför pga mig själv, min oförmåga att vara social, ”rapp i käften”. Folk kan prata med mig, men skrattar aldrig med mig. Jag säger aldrig något roligt, är alldeles för ”stel” för det. Jag vet inte riktigt vad som är roligt...
Värst av allt är nog ändå att jag varit på arbetsplatsen i några månader nu, men det känns som att jag inte lärt mig något. Det är otroligt många moment att kunna, men jag kan inte merparten. Jag frågar ofta mina kollegor om råd, och det funkar om jag vill ha en second opinion, men jag vill själv ha ett hum om svaret. Vissa av mina kollegor är väldigt driftiga och pålästa, och har ett svar på alla frågor från kunden. Jag vill också vara sådan, men tror inte det någonsin kommer hända. Jag tror jag är för förvirrat lagd för att lära mig allt och hålla det i minnet.
Jag passar inte riktigt in, varken socialt eller för arbetsuppgifternas del. Nu med Corona har vi inte så mycket flöde, men jag blir ändå stressad över det flödet vi har. Jag trivs nog inte med ”mycket att göra”. Jag antar att jag kanske trivs med mer monotona arbetsuppgifter, där det inte är hur många moment som helst.
Jag har nyss blivit heltidsanställd, och tänkte först att jag skulle stanna ett par år i alla fall, men jag är osäker. Jag har funderat på studier, men där kommer moment 22. Jag har inte rätt till CSN och under studietiden kommer jag i så fall bli inkomstlös. Jag kommer aldrig ha orken att jobba samtidigt som 100% studier. Jag orkar inte heller läsa upp kurser i flera års tid, eller vad det kan ta. Vad ska jag göra undertiden förutom studera, när jag inte trivs på mitt jobb? Jag har väldigt svårt att få jobb.
Förutom detta så har jag även senaste veckorna känt att jag tappat minnet. Jag glömmer arbetsuppgifter. Sådana saker jag egentligen vet hur man ska göra, det är bara helt tomt i mitt huvud. Jag har dessutom fått svårt att koncentrera mig. Jag klarar knappt av att följa konversationer från andra.
Igår var det kris. Det kändes som att jag lämpade över alla arbetsuppgifter på mina kollegor, för jag klarade inte av att ta det. Jag blir helt tafatt när jag inte vet, inte förstår hur jag ska göra. Jag kan sitta skitlänge med en uppgift och undra vad jag har framför mig. Igår satt jag länge och undrade hur jag skulle skanna ett papper. Jag hade glömt hur man gjorde, var tvungen att fråga en kollega tillslut.
Ibland kommer kollegor och frågar om jag vet hur man gör i ett ärende, och även om jag vet känner jag mig helt blockerad. Jag kan inte minnas.
Jag är alltid jättetrött. Sover dåligt. När jag varit sjuk hemma har jag spelat bort hela dagarna och inte orkat göra något annat. Nu orkar jag inte ens det. När jag kommer hem sätter jag mig bara ner och tittar tomt framför mig. Jag har ingen ork.
Jag får ångestattacker oftare och oftare i takt med att jag känner mig misslyckad på jobb.
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag vet inte heller varför det blivit såhär. För mycket stress sedan i höstas, delvis. Jag har haft regelbundna gallstensanfall och därefter mycket värk i kroppen. Det i kombination till att jag inte känner jag valt rätt yrke och inte vet hur jag ska ta mig vidare är nog en stor anledning.
Det som utmattar är ofta det där malande eviga smånaggandet - smärta, vantrivsel som man inte kan förklara, maktlöshet... när saker inte är tillräckligt bra för att vara bra och ändå inte tillräckligt dåliga för att kräva en resolut omedelbar åtgärd.
