I området jag "tillhör" ser många mig som en okunnig, knepig besserwisser med udda ideér. Allt jag gör granskas och kommenteras och för inte så länge sedan hörde jag att en händelse med tre år på nacken fortfarande diskuteras
.
Hade ny häst som varit mkt ohanterad den ville bla inte vara själv i hagen osv.
Jag valde att abrupt vänja den vilket gjorde att den racade sig svettig och skrek i 4-5 dagar, därefter var den stencool men många tyckte jag var idiot, djurplågare.
Själva daltar de med sina hästar, de skall inte lämnas själva, de kan inte ridas ut själva, de vill inte gå nära vattenspridare eller över broar, de är inte trafiksäkra, de vill inte bli borstade, de får bara gå ute ett par timmar om dagen, de måste gå själva, de......osv.
JAG vill ha en anpassningsbar häst som är så pass lugn i sig själv att den kan hanteras av alla och inte blir uppstressad av nya saker och plötsliga händelser.
Säkerhetstänkande är a & o.
För att hästen skall kunna uppfylla dessa kriterier krävs det mkt tid, arbete och envishet.
Klara mål och konsekvent handlande.
Jag umgås mkt med hästarna, går ut i hagen bara för att klia, leka, prata.
Jag tar mig tid att just i början lägga ned timmar bara på att umgås med hästen utan för mkt krav. Jag lär mig läsa just den individen och ger den en chans att läsa mig.
Mina önskemål lägger jag på undan för undan så det inte blir för mycket intryck och låter hästen misslyckas - hamna i en onödig konflikt.
När man väl fått denna social bas att stå på där ledarskapet är självklart och infunnit sig utan direkt våld - ja då är det som alla spärrar lösts och hästarna brukar bli enormt tillmötesgående och "mysiga".
Ställer upp i vått och torrt.
Jag upplever det däremot som väldigt svårt att gå tillbaka när man väl gått för fort fram.
När det gäller hästarnas behov så är de ute i princip jämt i liten flock. De fodras enligt analys med tyngdpunkt på strå.
När det gäller ridning så är det stor variation.
Stallet har bara fyra boxar som är öppna så hästarna kan titta ut - vilket de gör så fort någon är i stallet.
Bra luft, vilket gör att stallet är vidrigt för oss människor (kallt).
Jag tror våra hästar trivs bra, de är otroligt positiva, fullt hanterbara (inga problem att leda trots storm) - visar inte ens lite foderilska.
Min nuvarande häst är bara fyra år, var en riktig liten rackarunge som treåring, envis som synden och mkt egna idee´r. Idag är allt lugnt och jag känner mig trygg med henne - en fyraåring!
Satte igång henne igår, då hade hon stått i tre månader. På med sadeln och så en lite tur ut med skritt och trav - inga problem. Vi träffade på trafik och badfolk med badbollar och badminton :smirk: - inga problem.
Så här har det alltid varit (efter hästen som fick mig att tänka till och ändra min hantering)...lugnt.
Folk må tycka att jag är ett riktigt pucko, de tycker nog min hästhantering är fjantig och överdriven men jag ser skillnaden...mellan deras och mina hästar.
Detta med att hästar inte skall äta när man rider osv har jag inte ens behövt anstränga mig med att förmedla på något sätt så fungerar det ändå. Hästarna vet exakt vad som är ok och inte utan att jag behöver öka trycket mer än med kroppshållning eller tryck med sätet.
De läser mig som en öppen bok.
Visst är det dock en stor skillnad. Mina hästar är känsliga för små signaler - det är ju så vi hållt på från dag 1, så när jag skall hjälpa till med andra hästar om det så bara rör sig om att ta in från hagen så upplever jag dem som halvdöda, sega och okänsliga - väldigt ouppmärksamma på människan men uppmärksamma på omgivningen.
Nej tack, jag går min egen väg i fortsättningen också.
. 
