Mammigt barn

[TinaJ]

Min son har alltid varit rätt mammig. Men sedan jag blev gravid har det blivit extremt!
Sonen(2,5) är nu jättemammig och väljer alltid mig före pappan
Jag är halvvägs i graviditeten och det är inget barnet vet om.

Är det vanligt att blivande storasyskon blir extra mammiga när mamman blir gravid? Eller har det bara sammanfallit med någon fas?

 

[Sedna]

Ja det är vanligt att barn i den åldern blir ”mammiga”. Barn i den åldern börjar vara väldigt medvetna om omgivningen, andra människor, främlingar. Då är det tryggt med föräldern. Om ditt barn alltid varit mammig så är det inte konstigt att barnet blir ännu mer mammigt.

Jag skuller fundera mer på varför barnet inte blivit pappigt. Det kan hjälpa er sen med två barn att ha funderat över roller, omsorg, ansvar.

 

[Soapbubble]

Även om ni inte berättat för er 2,5 åringen att du är gravid så kan hen ha uppfattat att något är annorlunda och reagerar på detta.

Min äldsta var 3 år och 3 månader när mitt andra barn föddes. Så min äldsta var ungefär som ditt barn under graviditeten och hen uppfattade definitivt att något var på gång och reagerade på detta. Så jag föreslår att ni är ärliga med ert äldsta barn och inkluderar hen snarast.

 

[Dorinda]

Edit

 

[Kilauea]

Sonen var 2.5 år när lillasyster föddes och vi inkluderade honom efter rul. Läste böcker, pratade om det. På hans nivå såklart.
Så gör det, rekommenderar jag.

 

[TinaJ]

Sonen var 2.5 år när lillasyster föddes och vi inkluderade honom efter rul. Läste böcker, pratade om det. På hans nivå såklart.
Så gör det, rekommenderar jag.

Det är planen här oxå, att berätta efter RUL. Inte för att jag inte skulle vilja inkludera äldre barnet tidigare. Men dagen efter att han fått veta kommer alla veta och det är jag inte bekväm med innan RUL.

 

[TinaJ]

Ja det är vanligt att barn i den åldern blir ”mammiga”. Barn i den åldern börjar vara väldigt medvetna om omgivningen, andra människor, främlingar. Då är det tryggt med föräldern. Om ditt barn alltid varit mammig så är det inte konstigt att barnet blir ännu mer mammigt.

Jag skuller fundera mer på varför barnet inte blivit pappigt. Det kan hjälpa er sen med två barn att ha funderat över roller, omsorg, ansvar.

Jag märker faktiskt ingen skillnad i barnets beteende mot andra sista halvåret. Snarare att han blivit tryggare med många fler vuxna sista 6 månaderna.
Innan dess hände det ju massor med förskolestart osv och då blev han ju mer fäst vid oss både föräldrar.

Angående våran ansvarsfördelning hemma är jag noll och intet orolig. Är det någon som gör mer hemma är det iallafall inte jag….

 

[TinaJ]

Även om ni inte berättat för er 2,5 åringen att du är gravid så kan hen ha uppfattat att något är annorlunda och reagerar på detta.

Min äldsta var 3 år och 3 månader när mitt andra barn föddes. Så min äldsta var ungefär som ditt barn under graviditeten och hen uppfattade definitivt att något var på gång och reagerade på detta. Så jag föreslår att ni är ärliga med ert äldsta barn och inkluderar hen snarast.

Det är det jag är inne på, han har fattat att något är på gång och därför blivit mer mammig.

Han kommer att berätta för alla direkt han får veta, så det får bli först efter RUL.

 

[Sedna]

Jag märker faktiskt ingen skillnad i barnets beteende mot andra sista halvåret. Snarare att han blivit tryggare med många fler vuxna sista 6 månaderna.
Innan dess hände det ju massor med förskolestart osv och då blev han ju mer fäst vid oss både föräldrar.

Angående våran ansvarsfördelning hemma är jag noll och intet orolig. Är det någon som gör mer hemma är det iallafall inte jag….

Det är ju inte säkert att du märker något i barnets beteende gentemot andra. Att söka trygghet och närhet hos förälder är också ett sätt för barnet att processa det faktum att barnet skapar relationer med andra.

Relationen med barnet har inte nödvändigtvis något att göra med hur många sysslor man gör hemma, utan det handlar mer om hur man skapar anknytning och relation med barnet. Hur man leker, pratar, interagerar och visar omsorg. Det är inte den tid man lägger på t.ex lek som då avgör utan HUR man umgås med barnet.

Lite mer komplext än du utgår från i ditt svar skulle jag säga.

Sedan kan det vara läge att börja inkludera barnet i graviditeten, men det har mer med framtida förändringar och relationer att göra än nuvarande graviditet. En graviditeten är alldeles för abstrakt för att ett så litet barn ska förstå innebörden.