Mammaprylen... är den så himla kul?

[Comatose]

Jag ska ha barn i april, det blir förstås spännande och nytt, men jag kan inte FÖRSTÅ den här mammahetsen. Varför verkar så många bli totalt uppslukade och sluta fungera i sina vanliga sammanhang?

Jag var på en återträff för ett tag sedan. Vi hade inte setts på tio år. Vi var femton tjejer som skulle dricka vin och käka, skvallra lite om vad som hänt de senaste åren och ha det trevligt. En av dem tog med sin halvårsgamla bebis. Det hade ju varit trevligt om det varit en fika eller liknande som vi skulle gå på, men nu fick alla trippa på tå och prata tyst hela kvällen, för att den inte skulle vakna.

Ehh, så gör man väl inte?

Jag skulle aldrig komma på tanken ärligt talat. Antingen hade jag lämnat bebisen hos hens pappa, eller så hade jag vackert stannat henne och tänkt att "just nu är det inte läge för det här, jag följer med nästa gång". Jag tycker det var skitkonstigt. Under middagen hade alla supermammor (alla äter ekologiskt, använder tygblöjor och är allmänt jätteduktiga på allt som har med hus och hem att göra) diskussioner om färgen på deras ungars bajs och verkade noll och intet intresserade av något annat än barn.

Jag blev rätt trött faktiskt. Jag har ingen lust att bli sådär. Självupptagen och helt obekymrad om världen omkring mig. Min kväll blev väl SISÅDÄR kul, för när de var klara att prata om bebisars började de prata om hur härligt det var att vara gift. Ungefär där kräktes jag i munnen och gick hem.

Vad hände? De här tjejerna var de svartklädda rebellerna på gymnasiet, de som aldrig skulle gifta sig... Nu var de förvandlade till Stepford wives allihop. Alltså. Det enda de gjort är att klämma ut en unge och det har, ärligt talat, många gjort innan dem. Men de betedde sig som att de var i något slags upphöjt tillstånd. Lite bättre liksom.

Jag är inte intresserad av BARN. Jag tycker knappt ens OM dem, blir ofta obekväm med många ungar. Jag kommer förstås älska ihjäl mitt eget barn, men jag tänker inte ha mitt barn som mitt fritidsintresse. Och jag tänker näppeligen sitta och prata bajsfärger vid middagsbordet. Men hur håller man det här ifrån sig? Tycker ni att ni har blivit fröken Duktig-Stepford wives sen ni fick barn? Ser ni några sådana tendenser? Ville ni det rentav?

Jag är nyfiken på hur ni tacklar det här med MODERSKAPET...

 

[Amha]

Haha, jag förstår dig! nu kan jag berätta hur jag är. Jag har ett barn på 1,5.

Jag tycker inte om barn i allmänhet. Jag är såndär som när man är på öppna förskolan och ska prata om barn, intressera sig för andras barn osv blir det svårt för mig att spela med. Jag har börjat lära mig det sociala föräldraspelet och sådär men för att vara uppriktigt intresserad måste jag ha en relation till barnet och tycka att både barnet och dess föräldrar är tillräckligt intressanta att byta mer än några artiga ord om barnets ålder med. Nu kanske jag blir halshuggen i mammaträff-tråden men det är sån jag är. Jag är mycket intresserad av mitt barn, jag passar andra barn jag har relation till osv men jag är inte så imponerad av den stora massan så att säga.

Jag har med mig barnet på det mesta då jag är föräldraledig och även på helger och kvällar om sambon är med. Vi är inte så intresserade av att lämna bort barnet utan klarar oss gärna själva. Därför är hon med på såväl restauranger som bröllop. Vi var även på kryssning med henne och kommer snart att åka på kryssning igen. För oss är det viktigt att hon tidigt får vara med så allt sånt är avdramatiserat. Det är okej att äta ute och vid sådana tillfällen måste hon vara lite dämpad och sysselsätta sig med aktiviteter som går att utföra på en vanlig stol osv. Blir det kaos får man sätta i sig maten i turbofart eller be om matlåda och lämna snabbt. Jag vill verkligen inte få onda ögat pga barnet.

Bröllopet vi var på var "barnfritt" men det var allt för långt för att lämna barnet och åka. Tösen fick leksaker vid bordet och om det var viktigt för henne att göra olika ljud vid tal så tog jag barnet och gick därifrån en stund så att brudparet inte stördes och de var mycket glada i dottern och undrade var de kunde göra en beställning

Iom att jag själv inte gillar barn bara för att de är barn är jag noga med att jag och mitt barn inte är till besvär. Jag försöker att inte prata om ointressant barnkrafs med folk som inte har intresset (att diskutera tösens avföring eller amning är saker som jag INTE gillar, blev irriterad när jag fick frågan om jag kunde amma för det är mycket privat) och det är av högt värde för mig att andra tycker om mitt barn och inte ser henne som en otäck skitunge. Jag checkar av om det är OK att ta med barnet, annars får man stanna hemma eller lämna bort.

 

[hvala]

Jag kan bara tala för mig själv men nu när jag går hemma med min 6 veckor gamla dotter får jag inte så mycket stimulans. Det som händer i mitt liv är det som händer med min dotter, eftersom jag och hon typ sitter ihop (känns det som). Alltså är det det jag har att prata om.

Lägg på en rätt rejäl sömnbrist och förmågan att hålla intelligenta diskussioner avtar rejält.

Och något jag insett sen jag blev förälder är att bebisbajs är väldigt viktigt - hur bebisen bajsar avgör hur hon mår och påverkar i allra högsta grad hur jag mår och vad jag/vi kan och orkar ta oss för... Men det är klart att man behöver ju inte tala vitt och brett om det för det.

Att få barnvakt är för övrigt inte så himla enkelt för alla och det är inte heller alla som vill lämna ifrån sig sina barn. Jag tycker du överreagerar stort angående det, om det inte ligger mer bakom än vad du skriver.

 

[Amha]

Tillägger: jag är också en gammal svartklädd rebell. Äter helst ekologiskt för att jag tror att det är bra för mig, en hel del vegetariskt numer också och delvis använt tygblöjor. Är kass på att städa men snickrar gärna till grannarnas (hrm.. Männen mest då) stora glädje trivs dock med att gå hemma och pyssla med allt möjligt. Fikar väldigt gärna.

 

[Amha]

@hvala ja det där med barnvakt är ju rätt bökigt ibland. Samtidigt, är det en sån typ av träff, kollar man inte av att det är OK att ta med sig barnet? Eller det kan ju ha fattats beslut över huvudet på ts såklart. Då är det ju inte mycket att göra.

 

[Imogen]

Jag ska också få barn i april. Jag hoppas att jag inte kommer bli totalt uppslukad och sluta fungera i andra sammanhang (om vi pratar efter första första tiden).

Men vad vet jag? Jag har inte barn sedan tidigare och jag har ingen aning. Därför är jag vääldigt försiktig med att uttrycka mig hur mammor borde eller inte borde vara, vad som är "för mycket" insnöad på föräldraskapet och på förhand bestämma mig för vad jag kommer vilja diskutera med andra. Det känns som att risken att jag kastar sten i glashus är ganska hög annars

Att ett gäng småbarnsföräldrar som träffas tenderar att prata om sina barn är väl inte konstigare att om ett gäng hästnördar som precis köpt varsin häst träffas så tenderar de att diskutera just hästar in i minsta detalj?

 

[Tora]

Med de vänner som inte har barn så pratar jag så gott som bara om barnen om dom frågar. Vissa är ju lite mer intresserade av barnen så då blir det på ett naturligt sätt mer barnprat men fortfarande inte mycket alls.

Är det däremot ett helt sällskap där det gärna pratas om barn så pratar även jag gärna om mina barn. Utbyter erfarenheter och plockar upp lite råd och andras erfarenheter.

Så är det ett helt sällskap av mammor (speciellt om barnen är ganska så små fortfarande) så får man nog tåla ett och annat barnprat. Det är trots allt för de flesta en ganska stor sak att bli förälder och då är det nog ganska så naturligt att vilja prata om det.

 

[Teilani]

Man orkar nog inte vara rebell hela livet, så jag tror de flesta blir mer svensson när de blir äldre. Sen kan man ju rebellera i sitt eget liv/umgänge och våga vägra tygblöjor och ekomat. Man måste verkligen inte göra som alla andra!

Jag brukar säga att jag är en rätt dålig mamma. Jag har inte funderat så mycket på vad det ultimata bästa för sonen är, utan vad som är praktiskt för våran familj just nu. Tygblöjor är inte praktiska! Här har vi kört pampers och libero beroende på vilka kuponger vi haft. Vi har enbart använt våtservetter att torka lilla rumpan med, trots att en BVC-tant försökte inbilla mig att de är indränkta i kemikalier. De är praktiska.

Vi vill inte ha med honom på restaurang eftersom då en av oss måste underhålla honom medan den andra kastar i sig sin mat. Inte njutbart. Så vi har haft barnvakt flera gånger, ett par tonårstjejer vi fått kontakt med via grannarna. Det har funkat utmärkt, även om de ser helt slutkörda ut efter en kväll våran turbo-unge

Annars tänker jag sällan på mig själv som mamma, jag är många andra saker och även om sonen är viktigast så är det inte han som definierar mig som människa.

 

[Comatose]

Jag ska också få barn i april. Jag hoppas att jag inte kommer bli totalt uppslukad och sluta fungera i andra sammanhang (om vi pratar efter första första tiden).

Men vad vet jag? Jag har inte barn sedan tidigare och jag har ingen aning. Därför är jag vääldigt försiktig med att uttrycka mig hur mammor borde eller inte borde vara, vad som är "för mycket" insnöad på föräldraskapet och på förhand bestämma mig för vad jag kommer vilja diskutera med andra. Det känns som att risken att jag kastar sten i glashus är ganska hög annars

Att ett gäng småbarnsföräldrar som träffas tenderar att prata om sina barn är väl inte konstigare att om ett gäng hästnördar som precis köpt varsin häst träffas så tenderar de att diskutera just hästar in i minsta detalj?

Alltså, jag förstår hur du tänker med att man ska vara försiktig med att uttala sig om saker innan man sitter i det... Men, jag tänker också tvärtom: om jag INTE är medveten om det innan kanske jag bara sugs upp i den där (enligt mig) ganska hjärndöda Mamatidnings-gemenskapen utan att reflektera över det, och så slutar jag tänka på sånt som är viktigt på riktigt och börjar prata skit (bokstavligt talat alltså ).

Jag vet också att jag har kompisar (bland annat en som finns här) som har varit noga med att inte prata så mycket barn med mig tidigare (även om hon nog tycker att det är kul att jag är mer intresserad nu!) De har sett till att prata om sådant som också intresserar mig - för så gör väl riktiga kompisar, de kör väl inte bara på om sitt?

Och jo, jag tycker nog att man får hejda sig lite om det finns personer i gruppen som inte verkar ha nåt intresse av barn. På samma sätt som man ju får hejda sig om det finns personer i sällskapet som inte är intresserade av hästar. Då sitter man väl inte och diskuterar fölbajsfärger hela kvällen? Det är ju vansinnigt självupptaget och oartigt tycker jag.

Jag stämmer i bäcken, tänker jag, skärper till mig lite redan innan!

 

[Comatose]

Och något jag insett sen jag blev förälder är att bebisbajs är väldigt viktigt - hur bebisen bajsar avgör hur hon mår och påverkar i allra högsta grad hur jag mår och vad jag/vi kan och orkar ta oss för... Men det är klart att man behöver ju inte tala vitt och brett om det för det.

Att få barnvakt är för övrigt inte så himla enkelt för alla och det är inte heller alla som vill lämna ifrån sig sina barn. Jag tycker du överreagerar stort angående det, om det inte ligger mer bakom än vad du skriver.

Jag förstår att det är viktigt för dig och din bebis hur hens bajs ser ut, men skulle du verkligen få för dig att vid ett middagsbord ta upp nyansskillnaderna mellan bröstmjölksbajs och matbajs? Där passerar man ganska många gränser tycker jag.

Och om jag inte fick barnvakt (barnvakt? Barnet har ju en pappa) så skulle jag stanna hemma och inte förutsätta att alla andra skulle anpassa sig efter mig och mina behov. Speciellt inte när det är en grupp människor som inte setts på tio år. Rätt oschysst att sitta och hyssja på folk då.

 

[Kattennizze]

Jag är som Tora ungefär. Jag tycker dessutom det är underbart att vara på jobbet och ha vuxendiskussioner med intelektuell stimulans. Jag skulle aldrig drömma om att gapa om mina barn i tid och otid. Folk tycker inte det är så spännande direkt. Däremot om nån frågar så är det en helt annan sak. Sen är jag en person med stor integritet och gillar inte att prata om mig själv och mitt privatliv på jobbet etc.

 

[Kattennizze]

Sen med tre småtingar under fem år kan man säga att all tid som inte handlar om barnen är vääääääldigt välkommen.....jag menar, jag har ju ett vanligt liv också höll jag på att skriva.

 

[Hiddeous]

Vi har enbart använt våtservetter att torka lilla rumpan med, trots att en BVC-tant försökte inbilla mig att de är indränkta i kemikalier. De är praktiska.

Hon har rätt, de är kemikaliebomber och ska inte användas i stor utsträckning. Blöta vanligt papper är urenkelt. Minst lika enkelt/jobbigt som att ständigt köpa våtservetter och tjäna ihop de pengar som krövs för att köpa dem. Så - bortsett från barnens hälsa låter det bara som falsk ekonomi, att göra som ni gör.

 

[Comatose]

Hon har rätt, de är kemikaliebomber och ska inte användas i stor utsträckning. Blöta vanligt papper är urenkelt. Minst lika enkelt/jobbigt som att ständigt köpa våtservetter och tjäna ihop de pengar som krövs för att köpa dem. Så - bortsett från barnens hälsa låter det bara som falsk ekonomi, att göra som ni gör.

- Börjar ni nu prata om bajsborttagningssätt i just den HÄR tråden?

 

[Hiddeous]

- Börjar ni nu prata om bajsborttagningssätt i just den HÄR tråden?

Hahaha, nej, det var nog mer miljömuppen i mig som blev lite provocerad.

I övrigt är jag nog en sådan där person som gillar att prata om typ allt, fekalier inget undantag, som don't get me started!

 

[hvala]

Jag förstår att det är viktigt för dig och din bebis hur hens bajs ser ut, men skulle du verkligen få för dig att vid ett middagsbord ta upp nyansskillnaderna mellan bröstmjölksbajs och matbajs? Där passerar man ganska många gränser tycker jag.

Och om jag inte fick barnvakt (barnvakt? Barnet har ju en pappa) så skulle jag stanna hemma och inte förutsätta att alla andra skulle anpassa sig efter mig och mina behov. Speciellt inte när det är en grupp människor som inte setts på tio år. Rätt oschysst att sitta och hyssja på folk då.

Nej jag håller med om att det inte är lämpligt att sitta och prata om det vid matbordet men jag har förståelse för att ämnet kan komma upp i föräldragrupper. Och man glömmer lätt att inte alla är småbarnsföräldrar och vana vid sånt.

Jag ser inte barnets närvaro som ett problem, däremot var det ju inte rätt att ni andra skulle behöva anpassa er till det. Du verkar inte ha koll på varför hon hade med barnet så det är dumt att spekulera, hon hade säkert sina skäl.

 

[Comatose]

Hahaha, nej, det var nog mer miljömuppen i mig som blev lite provocerad.

I övrigt är jag nog en sådan där person som gillar att prata om typ allt, fekalier inget undantag, som don't get me started!

Nej, snälla, vänta tills maj i alla fall, då kanske jag är mer lättövertalad!

 

[Comatose]

Nej jag håller med om att det inte är lämpligt att sitta och prata om det vid matbordet men jag har förståelse för att ämnet kan komma upp i föräldragrupper. Och man glömmer lätt att inte alla är småbarnsföräldrar och vana vid sånt.

Jag ser inte barnets närvaro som ett problem, däremot var det ju inte rätt att ni andra skulle behöva anpassa er till det. Du verkar inte ha koll på varför hon hade med barnet så det är dumt att spekulera, hon hade säkert sina skäl.

Då är det det som jag ska jobba på att inte glömma då: att barn och deras föräldrar inte är navet som jorden cirkulerar kring. Och att det finns andra människor runt omkring mig som inte uppskattar barntjat.

 

[Teilani]

Hon har rätt, de är kemikaliebomber och ska inte användas i stor utsträckning. Blöta vanligt papper är urenkelt. Minst lika enkelt/jobbigt som att ständigt köpa våtservetter och tjäna ihop de pengar som krövs för att köpa dem. Så - bortsett från barnens hälsa låter det bara som falsk ekonomi, att göra som ni gör.

Eller hur åh nej kemikalier, jag har läst mer kemi än jag tyckt varit riktigt roligt under min första universitetsutbildning. Jag läser innehållsförteckingen och blir inte skakig i knäna.

 

[Mirtai]

Hon har rätt, de är kemikaliebomber och ska inte användas i stor utsträckning. Blöta vanligt papper är urenkelt. Minst lika enkelt/jobbigt som att ständigt köpa våtservetter och tjäna ihop de pengar som krövs för att köpa dem. Så - bortsett från barnens hälsa låter det bara som falsk ekonomi, att göra som ni gör.

Om du kan komma på hur man gör det när skötbordet inte får plats i badrummet tar jag gärna mot tips! Använde aldrig våtservetter innan men sedan vi flyttade får vi inte plats med skötbordet i badrummet.

Jag hade en kvinna i min omgivning som är otroligt intelligent, drivande, feminist osv osv. När hon fick sitt första barn blev hon helt personligthetsförändrad. Bara barnet som gällde, pappan fick inte vara föräldraledig och det var knappt han fick hantera barnet ens. Det fick mig att inse att det verkligen inte går att förutse hur man blir när man blir mamma.

Men det gjorde också att jag var medveten om vilken mamma jag vill vara och ofta tänker på hur jag beter mig. Även om jag gärna skulle prata om underverket där hemma konstant så låter jag bli i de flesta fall. Jag skulle älska att vara fl. hur länge som helst men inser vikten av att pappan tar ett lika stort ansvar osv.

Tyvärr känns det som många saknar lite sunt förnuft när det kommer till barnen och i vilka sammanhang man kan ha med dem/prata om dem.

Sedan trodde jag att det tillhörde normal social kompetens att kunna vara lite inlyssnande på vad de man umgås med vill prata om och tycker är intressant?