Mamman har utbildningsångest

[Pallas]

Min äldste son går naturvetarprogrammet med goda resultat för tillfället. Han går första året och redan börjar jag panika å hans vägnar för vad som skall komma sedan. Jag har alldeles för dåliga erfarenheter av mina egna studier för att känna mig bekväm med att han snart skall välja till universitet/högskola.

Mina "bekymmer" är två:

1. Han vet inte riktigt vad han "skall bli"
2. De nya reglerna för studielån

Är det helt förkastligt att råda sitt barn att jobba ett år eller två innan vidare plugg, för att hitta sin nisch, kanske spara lite pengar och prova på arbetsmarknaden? Alltså om det är så att han inte riktigt vet när han nu skall till att välja? Inser ju dessutom en sak till - jag tar för givet att han vill läsa vidare, men det är ju inte heller säkert. Ville bara klargöra att jag inte har några synpunkter på det. Jag vet att han har stor potential, oavsett om han läser vidare eller ej.

 

[Pallas]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Någon som kan förklara lite om de nya reglerna för studielån förresten? Jag är inte så insatt. Jag vet att de har blivit restriktiva med dispenser, vilket betyder mindre möjilghet att ändra sig när man väl börjat, och att det skall betalas tillbaka i snabbare takt? Är jag ute och cyklar då?

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Lugn och fin.

Vad säger sonen själv? Pratar han om utbildning och jobb? Har han sådana planer? Är han påfallande målinriktad?

Jag tror inte på att styra honom till att prova sig fram, men ni kan ju prata om hur han tänker och hur det var för dig och hur det var för andra vuxna ni känner. Om han är mottaglig för sådana samtal.

Du har rätt om studiemedlen, och dessutom är det så att om man lånar ett par terminer, gör något annat och sen lånar och pluggar igen så måste man tydligen betala tillbaka på de gamla lånen medan man studerar, men kolla CSN:s hemsida.

 

[pavilion]

Sv: Mamman har utbildningsångest

1. Tycker inte du ska råda honom till något förutom att läsa igenom utbildningarna och fundera lite på vad han tycker verkar roligt. Tar han något år ledigt så gör han det, börjar han plugga direkt så är också bra. Eller så pluggar han inte alls. Han är vuxen och måste få tänka efter själv och ta egna beslut.

Det kan vara bra att prova på att plugga något i en studentstad. många är ganska trötta efter gymnasiet och tror att universitetet ska vara på samma sätt. Det är dock oerhört mycket roligare, både studiemässigt och socialt. Han kan gott prova på något ämne en termin innan han bestämmer sig, de flesta utbildningar är 3,5-4,5 år och du har möjlighet att få CSN i 6 år så han har tid.

2. Du betalar tillbaka i en snabbare takt till CSN med det nya systemet. Betalningarna är anpassade efter att du ska ha betalat tillbaka allt vid 55 år (eller nåt ditåt). Om du tar ett uppehåll börjar du betala av lånet efter 6 mån, återgår du till studier behöver du inte betala av lånet.

 

[Scaramouche]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Men det är ju goooott om tid för honom att komma på vad han vill göra, han har ju två år kvar av gymnasiet! För jag antar att du menar att han går naturvetenskapliga programmet som är ett nationellt gymnasieprogram, och inte naturvetarprogrammet som är en högskoleutbildning. Sen tycker jag inte du ska vara så orolig för CSN-reglerna; det är många som pluggar som inte har några problem med sånt. Låt honom göra vad han känner för och finns där som stöd för honom när han behöver det, så ska du se att allt blir bra. Om du däremot ska försöka styra in honom på vad du tycker han ska göra så är risken större att han inte blir nöjd.

 

[Britta68]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Min äldste son går naturvetarprogrammet med goda resultat för tillfället. Han går första året och redan börjar jag panika å hans vägnar för vad som skall komma sedan. Jag har alldeles för dåliga erfarenheter av mina egna studier för att känna mig bekväm med att han snart skall välja till universitet/högskola.

.

Även om du själv har dåliga erfarenheter så behöver ju det inte betyda att det kommer att gå likadant för din son?

Goda råd kan man ju försöka ge om han är mottaglig för det men (tyvärr!) är det nog så att han skall göra sina egna försök och misstag.

 

[Pallas]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Skall försöka svara er alla litegranna.

Det är såklart det naturvetenskapliga programmet han går, inte naturvetarprogrammet.

Han är inte målinriktad alls utan har glidit fram lite lojt genom hela skoltiden. Jag talar inte heller med honom om detta i dessa panikartade ordalag, utan vi jag försöker få en känsla för vad han vill och är intresserad av. Han har pratat lite om en flygingengörsutbildning i Västerås, men nu verkar den vara avhängd.

Självklart vill jag inte styra honom vare sig åt det ena eller andra hållet, jag vill bara kunna ge honom de råd som jag själv inte fick. Jag blev påverkad till att välja en utbildning som inte passade mig alls och som ledde käpprätt in i en återvändsgränd. Sen visade det sig att jag är kroniskt sjuk och sitter nu med studielån som jag inte kan betala tillbaka och en för mig värdelös utbildning som jag inte kan (eller ens vill, även om jag kunde) utnyttja. Tänk om någon hade vågat säga till mig att det är ok att inte veta vad man vill och att det är ok att jobba mellan gymnasiet och högre utbildning. Allt jag fick höra var att det var såååååå viktigt att läsa vidare. Det är det ju, åtminstone om man vill ha stor valfrihet på arbetsmarknaden, men det är ju faktiskt inget som säger att man måste göra det exakt när gymnasiet slutar. Tvärt om kan jag se en massa fördelar med att arbeta ett par år innan man läser vidare. Speciellt om man är skoltrött, vilket min son varit sedan andra terminen i första klass.

Jag skall inte stressa honom och jag skall inte styra, det är bara jag som vill ha god tid på mig att bearbeta mina egna trauman från skoltiden innan det blir dags för min son att välja.

 

[Litenvit]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag har själv en dotter som tar studenten i vår och gått natur.

Hon har inte heller en aning om vad hon vill bli när hon blir stor... Eller, hon hade en önskan, men till det räcker inte hennes poäng, dessvärre.

Jag har faktiskt rått henne till att göra något annat ett tag för att kanske komma fram till vad hon ska satsa på längre fram. Det är ingen idé att välja halvhjärtat och slösa tid och pengar på att plugga något man egentligen inte är så intresserad av.
Idag är ju inte studer en garanti för vare sig arbete eller en schysst lön, så jag tycker att det är viktigt att man har rätt roligt på vägen så att säga. Pluggar man något man gillar, så behöver man inte gräma ihjäl sig om det sedan inte ledde till bra jobb och fet plånbok. Sitter man och plågar sig igenom en jobbig utbildning och sedan inte får "betalt" för eländet på något sätt så är det ju inte så bra.

Hon ska nu iväg på au pair i ett år och det tycker jag är väl investerad tid som kommer att ge henne erfarenheter som är svåra att få senare.

Så jag håller med dig fullständigt: jag hade också velat att någon sagt till mig att man inte alls behöver leva sitt liv som på räls. Det måste inte vara så att man MÅSTE studera vidare på universitet efter avslutat gymnasium. Ett bra liv kan levas på många sätt och man måste lyssna på sig själv i första hand även om man tar andras råd i beaktande.

 

[Tintomara]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Är det helt förkastligt att råda sitt barn att jobba ett år eller två innan vidare plugg, för att hitta sin nisch, kanske spara lite pengar och prova på arbetsmarknaden? Alltså om det är så att han inte riktigt vet när han nu skall till att välja? Inser ju dessutom en sak till - jag tar för givet att han vill läsa vidare, men det är ju inte heller säkert. Ville bara klargöra att jag inte har några synpunkter på det. Jag vet att han har stor potential, oavsett om han läser vidare eller ej.

Nej. Det tycker jag inte. Jag läser för närvarande sista året på en civilingenjörsutbildning, och i princip alla jag läser med hade något år (eller flera) ledigt mellan slutet på gymnasiet och början på universitetet. Många som börjat direkt har hoppat av efter ett tag, det måste ju vara värre än att ta lite tid och fundera innan man börjar. Jag ser det inte som någon nackdel, alls, vi har diskuterat detta fenomen och det ses oftare som en fördel. Man har fått lite mer livserfarenhet och går inte direkt från gymnasiet utan att veta något annat än bara studier.
Själv tog jag ett halvår utan studier och arbetade med hästar, därefter började jag läsa engelska på universitetet som en mjukstart. Det var rätt skönt, jag kom in i hur man skulle plugga på ett universitet utan att krascha in i tunga studier på en gång.

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Pallas, jag blir nästan lite rörd. Jag känner ju inte dig, men inget, jag upprepar inget, tyder på att du skulle pressa in din son i en (prestigefylld) utbildning som inte passar honom och som skulle leda till de konsekvenser som drabbat dig.

Det enda som oroar mig kring att de unga inte vet vad de vill är att jag inbillar mig att det är svårare med (okvalificerat) jobb och bostad idag än det var på min tid.

Men är det ett problem för dig att säga till din son att du tror på att känna sig fram, att göra olika saker, att det inte är ett problem att inte veta vad man vill bli i unga år?

De unga jag träffar pratar inte alls om framtiden i termer av jobb på det sätt som jag minns från min egen ungdom, men det kan väl vara olika.

 

[Pallas]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Pallas, jag blir nästan lite rörd. Jag känner ju inte dig, men inget, jag upprepar inget, tyder på att du skulle pressa in din son i en (prestigefylld) utbildning som inte passar honom och som skulle leda till de konsekvenser som drabbat dig.

Det enda som oroar mig kring att de unga inte vet vad de vill är att jag inbillar mig att det är svårare med (okvalificerat) jobb och bostad idag än det var på min tid.

Men är det ett problem för dig att säga till din son att du tror på att känna sig fram, att göra olika saker, att det inte är ett problem att inte veta vad man vill bli i unga år?

De unga jag träffar pratar inte alls om framtiden i termer av jobb på det sätt som jag minns från min egen ungdom, men det kan väl vara olika.

Ja... det är många bottnar i detta. Läste en rapport för ca ett år sedan om ungdomars situation i inträdet till högre utbildning och arbete. Arbetsmarknaden ser helt annorlunda ut nu än när vi valde, och när våra föräldrar valde. Att arbeta 50 år på samma företag är liksom inte idealet längre. Om min son väljer en högre utbildning så kommer det finnas ca 70 helt nya yrken när han examineras, yrken som ingen tänkt på idag. Arbetsmarknaden är, på gott och ont, föränderlig på ett sätt som kan medföra svår stress för någon som måste välja en inriktning de inte vet är 100% rätt.

Jag drar in min man också, för att ytterligare identifiera ett problem. Han är doktor i systematisk zoologi och har läst 424 p på universitet. Han är idag 43 år och arbetslös. När han gjorde sitt val så räknades pensionen ut på de tio bästa åren. Idag har det ändrats så att pensionen räknas ut på hela det urkesverksamma livet. Skulle tro att hans pension halverades iom det och hade han vetat detta hade han hellre kunnat jobba kvar som limskrapare på Saab och fått en dräglig pension, istället för att slösa bort en massa år på att utbilda sig till ett viktigt yrke och dras med en studieskuld på en halv mille... Min man kommer att få ett arbete inom ett par år, han söker över hela världen, men det finns ytterligare problem med detta - han har svårt att få jobb som han är överkvalificerad för och konkurrensen om de jobb han är kvalificerad för är stenhård. Många tycker att han får skylla sig själv som valde en sån smal utbildning, men jag kan inte tycka det, hur jag än vrider och vänder på det.

Det är inget som helst problem för mig att resonera med min son och berätta att det inte är några problem att vänta om man inte känner sig säker på vad man vill. Vi skall givetvis sätta oss in i systemen och väga för- och nackdelar när det beger sig, det är ju minst ett år kvar innan han behöver tänka på det här. Bra tips tidigare i tråden att ta reda på vilka olika utbildningar som finns och vad som krävs för dem.

Visst tror jag det kan bli svårt med okvalificerat jobb, men min son är rätt lik mig och jag har inga problem att få jobb när jag kan jobba. Jag brukar trycka in en fot med milt våld och sedan vill de inte bli av med mig.

 

[Bonzaij]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Låt han ta sin tid.
Jag tycker själv det är skitjobbigt när folk frågar vad jag vill göra och liknande frågor, eftersom jag inte vet.
Det är så mycket jag vill, men vet inte riktigt vad jag ska nischa in mig på.
(Går andra året på samhällsvetenskaplig, inriktning samhäll)
Eftersom han går första året så har han gott om tid på sig.

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

De 19-25-åringar jag känner verkar extremt planlösa. Tar lite ströjobb, börjar på utbildningar, hoppar av...

Jag började plugga direkt efter gymnasiet, och har aldrig ångrat det. Fast jag var i o f s inte alls skoltrött, utan såg verkligen fram mot universitetet. Vilken lyx att få läsa bara sitt favoritämne!

Däremot gjorde jag ett ganska puckat val när jag sedan valde min långa utbildning, där hade jag kanske önskat att jag hade gjort bättre research innan, och haft folk att prata med som visste mer.

 

[Pallas]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Låt han ta sin tid.
Jag tycker själv det är skitjobbigt när folk frågar vad jag vill göra och liknande frågor, eftersom jag inte vet.

Ja, jag vet, jag vill inte stressa honom. Därav min paniktråd här på buke, istället för att trakassera honom...

Däremot gjorde jag ett ganska puckat val när jag sedan valde min långa utbildning, där hade jag kanske önskat att jag hade gjort bättre research innan, och haft folk att prata med som visste mer.

Vad intressant! Eller ja, väldigt tråkigt för dig förstås, men du kanske vill dela med dig av sådant du så här i backspegeln känner att du hade velat veta?

 

[Skogstrollet]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag är 26 år nu och har enbart jobbat sedan gymnasieexamen. Har provat på lite av allt då jag inte vetat vilken utbildning jag ska satsa på. Det har inte gått ngn större nöd på mig, har pluggat någon kvällskurs på komvux och höjt mina betyg lite samtidigt som jag hållit hjärnan igång.

Jag tror att de som går direkt till högskolan har en klart nackdel efter examen om man jämför med de som jobbat något år emellan, de saknar yrkeslivserfarenhet.
Jag vill verkligen inte dra på mig en massa studieskulder som jag sedan ska släpa på hela livet innan jag verkligen vet att jag har hittat det jag vill satsa på som gör det värt det.

Min pappa har alltid stött mig i vad jag än gjort och låtit mig ta mina egna beslut och även ta konsekvenserna av det. Det gör att jag vågar försöka själv och känner att jag har ansvaret för mitt eget liv.
Min mamma däremot är en riktigt "status"jägare... Hon tyckte det var viktigt att jag genast pluggade någon tung utbildning och fick en titel. Vi har mycket begränsad kontakt idag.

Leta information tillsammans med din son när han kommer med sina frågor sen och låt honom själv välja hur han vill göra. Det enda du behöver göra är att stötta honom då. =)

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Vad intressant! Eller ja, väldigt tråkigt för dig förstås, men du kanske vill dela med dig av sådant du så här i backspegeln känner att du hade velat veta?

Jag ville ha en teoretisk yrkesutbildning, och valde att bli ekonom, med tanken att ekonomer kan göra lite av varje. Insåg dock inte att de kanske de kan, men nio av tio tänker redovisning när man hör ordet ekonom. Så nästan alla ekonomjobb innebär att man ska sitta med siffror - plus att det går tretton på dussinet med ekonomer, det är sveriges vanligaste utbildning vad jag vet. Jag tycker att redovisning är ungefär det absolut tråkigaste man kan tänka sig, och skulle aldrig i livet vilja ha ett jobb där jag pysslar med det - fast när jag började utbildningen hade jag extremt vag uppfattning om vad det är, och vad man gör när man jobbar med det.

Så med hindsight, så att säga, hade det kanske varit bättre att läsa till psykolog - bättre arbetsmarknad, och "standardjobbet" är roligare än för en ekonom. Men tyvärr så hade jag väl inte den bästa självkänslan då, och trodde inte att jag skulle kunna vara kapabel att hjälpa folk som en psykolog gör, trodde att jag var alldeles för socialt obegåvad och neurotisk för att kunna ha ett sånt jobb. Plus att för mitt dåtida drömjobb så hade psykologstudier varit rätt irrelevant.

Men, men, det har faktiskt ordnat sig ganska bra ändå. Jag fick prova på mitt drömjobb (och upptäcka att det inte var drömjobbet), hitta ett nytt, och hade den stora turen att få det istället. Förhoppningsvis blir det hela bra ändå i slutändan - hittills har jag faktiskt haft turen att alltid hålla på med sånt som jag tycker är riktigt kul.

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag ser faktiskt inga problem med att ungdomar är lite planlösa. Jag hade varit mer bekymrad för en tonåring som gav sig på en utbildning direkt efter gymnasiet, utan att rimligen kunna veta vad den egentligen gav sig in på.

Jag hatade skolan hela grundskolan, gick inte gymnasiet, gjorde en massa olika saker, både jobb och annat, och läste sedan in gymnasiet när jag var en bit över 20. Sen läste jag det som verkade roligt på universitetet i några år och fick ett rätt bra jobb ett par år. Därefter har jag doktorerat i ett ämne som är ungefär lika gångbart som jag gissar att din mans ämne är. Jag har ett oräknat antal högskolepoäng, samma halva miljon i studieskuld som din man och synnerligen osäker arbetsmarknad. Sist jag blev erbjuden fast jobb var det på Nya Zeeland och jag tackade nej efter våndor.

Men jag har aldrig ångrat någonting och hyser hopp om att jag inte kommer att behöva göra det heller. Jag älskar det jag håller på med och sliter som ett svin hela tiden för att skapa min egen arbetsmarknad, så att säga.

Detta är inget jag rimligtvis kunnat välja i tonåren.

 

[Tintomara]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag ser faktiskt inga problem med att ungdomar är lite planlösa. Jag hade varit mer bekymrad för en tonåring som gav sig på en utbildning direkt efter gymnasiet, utan att rimligen kunna veta vad den egentligen gav sig in på.

Precis. Risken att bara gå direkt (om man inte vetat väldigt länge precis vad man vill bli, det finns ju de som verkligen vet det också) är att man läser nåt år, kanske inte tar så många poäng och hoppar av. Då står man ju där igen, utan arbetslivserfarenhet, kanske lite trött på att plugga och utan direkt idé.
Jag har och har haft många, många kursare som tog 2+ år mellan studenten och utbildningen, och det går då alldeles utmärkt för dessa också.

Vet man precis vad man verkligen vill bli när man tar studenten och känner att motivationen finns där - men vad bra, passa på och sök in då. Vet man inte alls vad man vill bli kanske det är bättre att testa på att arbeta, åka utomlands och plugga in ett språk eller liknande och hitta motivationen och drivet för något.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Själv sitter jag med lån upp över öronen, för en utbildning som jag inte ens kan tänka mig att arbeta med i nuläget, förmodligen aldrig. Jag är pedagog, läste halvt till förskolelärare men tröttnade, och då hade jag haft 4 sabbats år.

Jag vet fortfarande inte vad jag vill, men jag vill inte betala av mitt studielån som är vääääldigt högt, men det måste jag ju ändå göra..

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Lite OT, men hur får man ihop till en halv miljon i studieskulder? Jag lånade i fjorton terminer (dvs mer än man egentligen ska få), men kommer ändå inte upp i mer än 250 000 ungefär. Hur bär man sig åt för att dubbla det? För plugga i 28 terminer har ni väl ändå inte gjort?