Mamman har utbildningsångest

[Ramona]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Sakta i backarna!!
Det är 2 år kvar tills han ens behöver tänka på vad han ska göra med resten av sitt liv.

Jag är 29 år nu och står ungefär där din son står...jag vet inte riktigt vad jag vill bli. Jag är dock inte orolig för studielånen, eftersom jag har en stabil ekonomi eftersom jag jobbat sedan jag tog studenten.
Jobb har aldrig varit något problem för mej, snarare tvärtom. Jag har noll förståelse för ungdomar som säger att de inte kan få ett vettigt jobb...eller folk i min egna ålder som säger att de inte kan få jobb.

Låt tiden visa vad som är bäst och låt honom tänka över sin situation själv och mogna in i den. Det är han som måste leva sitt liv och det är han som själv måste välja vilken bana han ska ta i livet.

Själv rekommenderar jag att arbeta lite innan man börjar plugga på universitetets-nivå. Jag började plugga i september och det är stor skillnad på livserfarenhet och kunskap på 19-åringarna jämfört med oss som jobbar några år.
Jag har redan ett CV som är klart att skicka in.....många jag pluggar med har aldrig haft ett jobb. Jag står helt oförstående och funderar på hur man får motivationen till att plugga inför ett jobb man inte har en aning om hur det kommer att bli!! När man inte vet ett dugg om arbetslivet.

Låt grabben komma fram till vad han vill själv och var bara med som ett stöd.
När det gäller din man tycker jag att han är en stark och målinriktad person som satsade på sin dröm istället för att leva ett tråkigt rutinliv han inte trivdes med. All eloge till din man som förverkligade sina drömmar även om det inte alltid är guld och gröna skogar!!

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag har inte kollat beloppet på länge, men det befinner sig ju i stark tillväxt då det vida överskrider min årslön.

Antalet terminer har jag glömt, men jag har lånat maxantal terminer på både högskole- och gymnasial nivå. Läste som sagt in gymnasiet som vuxen, samt har gått lite på folkhögskola med inriktning på en av mina hobbies.

Jag har även lånat under ett par olika system (pga regeländringar), i vilka lånedelen var betydligt större än i det ena än i det andra.

 

[Jane_Done]

Sv: Mamman har utbildningsångest

*kl*

Kommer in lite sent i tråden men vill ganska allmänt säga att jag blir lite matt på tänket att en universitetsutbildning i de flestas tankar måste vara yrkesinriktad.

Så ser inte jag det, in på universitet och känn dig för är min tanke. Det är en utbildning i sig att ha pluggat vad det nu än är. Man lär sig grundläggande kritiskt tänkande och kan för vilken arbetsgivare som helst sen visa att man har förmågan att ta till sig kunskap. Och det kommer man ganska långt med.

Vad man sen arbetare med, tja det varierar ju genom livet och numera har vi ju inte EN utbildning utan flera och plockar på under resans gång.

 

[elefanten]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag går sista året natur. Jag vet iofs vad jag ska bli, veterinär, men det är många många som inte vet det. De flesta, även mina föräldrar och lärare, råder mig att jobba ett år iaf innan jag börjar plugga just för att få en paus från pluggandet och tjäna lite pengar. Så det tycker jag du kan råda honom iaf...

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Kommer in lite sent i tråden men vill ganska allmänt säga att jag blir lite matt på tänket att en universitetsutbildning i de flestas tankar måste vara yrkesinriktad.

Snuttadags!!!

Kan inte du söka jobb på min fakultet?

 

[Jane_Done]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Snuttadags!!!

Kan inte du söka jobb på min fakultet?

Tja om lönen är bra så

Det där med yrkesinriktningen på universitet har förresten Christina Florin skrivit om, som råååååkade vara verksam på Frescati när det begav sig; Där de härliga lagrarna gro.

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

*kl*

Kommer in lite sent i tråden men vill ganska allmänt säga att jag blir lite matt på tänket att en universitetsutbildning i de flestas tankar måste vara yrkesinriktad.

Så ser inte jag det, in på universitet och känn dig för är min tanke. Det är en utbildning i sig att ha pluggat vad det nu än är. Man lär sig grundläggande kritiskt tänkande och kan för vilken arbetsgivare som helst sen visa att man har förmågan att ta till sig kunskap. Och det kommer man ganska långt med.

Vad man sen arbetare med, tja det varierar ju genom livet och numera har vi ju inte EN utbildning utan flera och plockar på under resans gång.

Absolut, men det kan ju vara bra att veta att vissa utbildningar gör det svårare att få jobb än om du inte haft dem. och även om man lyckas få ett helt okvalificerat jobb, hur glad blir man att gå till ett sånt efter att ha tränat sig i kritiskt tänkande och analys i fyra år? Samtidigt som man ser kursare gå till kvalificerade, välbetalda jobb?

 

[Jane_Done]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Det kanske är specifikt för humaniorastudenter men det är ju få som räknar med att kunna försörja sig inom sitt område.

Jag personligen räknar mig som en rikare människa ändå trots att alla som ser universitetsutbildning som en yrkesutbildning anser att jag är vanvettig med enbart stora studieskulder.

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jo, men poängen är ju att när man lärt sig om kritiskt tänkande och utvecklat sig som människa och allt det där i flera år, så kan det kännas ganska tungt att för resten av livet packa ner hjärnan igen och ha ett okvalificerat jobb (som man dessutom kommer att ha väldigt svårt att få, eftersom man är överkvalificerad). Jag tycker personligen att det är en hemsk känsla att vara 28, och veta att för varje dag som går så blir du bara dummare, och glömmer det som du har kunnat.

Om jag inte hade kunnat få ett kvalificerat jobb efter det att jag pluggat klart, så hade jag ärligt talat hellre nog inte pluggat alls. Det man inte vet om saknar man inte, typ.

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag hade ärligt talat inte en tanke på framtida jobb när jag pluggade. Det är först de senaste åren som det visat sig att det mot alla odds kanske, peppar peppar, går att leva på det här konstiga som jag håller på med. Det gläder mig, men ingick faktiskt inte i kalkylen från början.

 

[Pallas]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Det kanske är specifikt för humaniorastudenter men det är ju få som räknar med att kunna försörja sig inom sitt område.

Jag personligen räknar mig som en rikare människa ändå trots att alla som ser universitetsutbildning som en yrkesutbildning anser att jag är vanvettig med enbart stora studieskulder.

Nja, det är det nog inte längre. Min man är biolog (världens främste expert på gallsteklar) och världen skriker efter folk med hans kompetens, även Sverige, även om Svea inte vill betala för det... Då kan man ju söka i hela världen tänker man sig, men nu ser vår livssituation ut riktigt så att det passar i dagsläget. Kanske att vi lämnar Sverige igen om några år, då min äldste son är myndig. Min man har sökt jobb i Norge bland annat och får han det får han flytta själv, jag tänker inte lämna min äldste son igen innan han är myndig.

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag hade ärligt talat inte en tanke på framtida jobb när jag pluggade. Det är först de senaste åren som det visat sig att det mot alla odds kanske, peppar peppar, går att leva på det här konstiga som jag håller på med. Det gläder mig, men ingick faktiskt inte i kalkylen från början.

Nej, det är klart. Så tänker ju väldigt många, man läser det man tycker är kul och tänker att det där med jobb ordnar sig alltid, den dagen den sorgen.

Det jag menar är att det kan bli ett något rude awakening när man inser att man med dedär roliga studierna har låst sig ute från arbetsmarknaden utan att mena det.

Och att det faktiskt inte är så kul nödvändigtvis att gå till ett jobb där man inte använder hjärnan alls, och känna hur skallen rostar igen av pur overksamhet efter dedär roliga, utvecklande studierna. Man lär sig inget nytt, och glömmer det man kunde. Roligare kan man ha det.

 

[escodobe]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag håller med de flesta här, jag tror det är en fördel att ha jobbat några år innan plugget. livserfarenhet och jobberfarenhet är bra både i skolan och när man sedan söker jobb. Det märks rätt stor skillnad på de som kommer direkt från gymnasiet och de som jobbat en del, åtminstonde enligt mina erfarenheter.
Men kanske inte jobba FÖR många år. Det är mindre kul att sänka sin levnadstandard när man är ca 30 och kanske har barn, och jag an ibland få lite panik över att jag kommer vara över trettio innan jag är klar med utbildningen.
(medans skolkamraten har panik över att hon ALDRIG har jobbat på riktigt)

 

[Inte_Ung]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Om jag fick leva om mitt liv, så skulle jag ha skaffat mig ett yrke under gymnasiet eller strax efter.
För att ha en platå att stå på under tiden jag studerade och om studierna går litet kasst så att jag skulle behöva ta ett extra år mitt i.
Då så hade jag kunnat jobba både extra under studietiden och fått ett jobb i ett paus-år.

Så jag hade velat haft någon form av jordbruks och häst utbildning.
Bl.a. för att nu lätt kunna få alla konstiga tillstånd som myndigheterna kräver.

 

[Inte_Ung]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag håller inte med dig.
Det finns nya utmaningar i allt.
Efter 20 år i kvalificerat arbete så kör jag numera buss.
Och det är en annan utmaning i det.
Och inte tycker då jag att det är särskilt fördummande.

Det blir ju vad man gör det till.
Precis som alla jobb.

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Nej, det är klart. Så tänker ju väldigt många, man läser det man tycker är kul och tänker att det där med jobb ordnar sig alltid, den dagen den sorgen.

Fast helt ärligt: jag ser helst att mina ungdomar gör som jag i det avseendet. Men eftersom jag inte vill styra dem alltför mycket säger jag det inte fullt så tydligt till dem. Skulle de visa prov på stark målmedvetenhet beträffande ett visst yrke, skulle jag stötta det, men faktiskt vara mer orolig än i det fall de gör som jag gjorde.

Det kan säkert falla illa ut, men det kan allt. Att stå där med en utbildning för ett jobb man inte vill ha är heller inte bra.

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag håller inte med dig.
Det finns nya utmaningar i allt.
Efter 20 år i kvalificerat arbete så kör jag numera buss.
Och det är en annan utmaning i det.
Och inte tycker då jag att det är särskilt fördummande.

Det blir ju vad man gör det till.
Precis som alla jobb.

Vet ju inte jag skulle säga att köra buss inte kräver någon hjärnverksamhet alls, det är ju din definition.

Men om jag vore i din sits skulle jag tycka att det var ganska tråkigt att känna att jag höll på att glömma bort hela min utbildning, eftersom jag inte använde den.

Men människor är ju olika. Jag beskrev hur jag fungerar, och jag skulle hellre inte ha pluggat alls, än att plugga, och sen sitta i fyrtio år och bara känna hur jag långsamt glömmer bort allting.

 

[Mabuse]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Det kan säkert falla illa ut, men det kan allt. Att stå där med en utbildning för ett jobb man inte vill ha är heller inte bra.

Då har man ju åtminstone en försörjning. Det är värre att stå där med en utbildning i ingenting.

Och, hur mycket man än gillar bildningstanken, så är det inte så Sverige fungerar. Här har vi en tradition av extremt yrkesinriktade utbildningar, och ett stort mått av trångsynthet när det gäller vem man anställer för vad. I england exempelvis så är universitetet mycket viktigare, där är det inga problem för exempelvis en historiker att bli managementkonsult, bara man kommer från ett bra universitet. Mer sympatiskt på många sätt, kan jag tycka, men nu är det ju inte där vi bor.

 

[Petruska]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Jag vill framhålla att jag inte anser att det finns särskilt många rätt eller fel här. Jag säger inte direkt att jag har rätt, men att det är så här jag resonerar och känner. Det är därför jag vill vara lite försiktig med att påverka ungdomar.

Det är också så att runt mig har de flesta väldigt udda yrken och påfallande många har yrken av osäker karaktär, tex konstnärer. Det gäller både släktingar och vänner. Jag är helt enkelt känslomässigt främmande för yrkesutbildningar.

Och jag vet att det är otypiskt, men runt mig är folk överlag väldigt tursamma med sina udda yrken. Det är också enklare att klara sig med lite pengar när man har kul, enligt min erfarenhet.

 

[Jane_Done]

Sv: Mamman har utbildningsångest

Nja, det är det nog inte längre. Min man är biolog (världens främste expert på gallsteklar) och världen skriker efter folk med hans kompetens, även Sverige, även om Svea inte vill betala för det... Då kan man ju söka i hela världen tänker man sig, men nu ser vår livssituation ut riktigt så att det passar i dagsläget. Kanske att vi lämnar Sverige igen om några år, då min äldste son är myndig. Min man har sökt jobb i Norge bland annat och får han det får han flytta själv, jag tänker inte lämna min äldste son igen innan han är myndig.

Jag förstår inte riktigt, menar du att det är lättare eller svårare för naturvetare att jobba med det man utbildat sig för?