Måltider med ettåring

[Luktpion]

Matsituationerna har börjat bli väldigt tråkiga med vår son som nyss fyllt ett år. När vi introducerade mat började vi ge pure som han åt själv med sked, och små bitar med plockmat som han väl inte var så överdrivet förtjust i. Han åt väl inte supermycket men ammade en hel del så det kändes ändå lugnt tills han var runt 10 månader. Då kändes det som han borde börja äta lite större portioner än ett par matskedar per mål, men det gick bra att mata honom då så det har vi gjort mer och mer.

Men nu senaste veckorna är det inte alls kul längre. Han vill knappt ha något alls att äta och vi typ "lirkar" i honom mat genom att distrahera honom med saker på bordet som han kan greja med, då öppnar han munnen när vi för fram skeden. Plockmat bara kastar han i golvet. Han blir arg och frustrerad snabbt. Det känns helt fel att lura i honom mat, men det är så stressande när han inte ätit på hur länge som helst. Han ammar lite fortfarande så han svälter ju knappast ihjäl men det känns ändå väldigt jobbigt. Vissa kvällar går det dock hur bra som helst att äta, då gapar åt allt möjligt.

Alltså hur GÖR man?! Jag vill inte att det ska bli/fortsätta vara stress och press att äta. Jag vill att han ska kunna sitta själv och äta och inte att vi matar honom, men han äter knappt något om vi inte matar. Vågar man låta honom reglera det helt själv? Samtidigt så vrider han ofta bort huvudet direkt när vi erbjuder någon mat och vill absolut inte ha, men sedan när han väl fått smaka lite så vill han ha mer. Så det verkar vara en tröskel att börja äta.

Han är en stadig grabb på 13 kilo och ammar som sagt lite fortfarande. Hur mycket vågar man låta honom sköta det själv? Är det vettigt att bara ställa fram plockmat och ge honom skedar med "burkmat" så han helt själv får bestämma om han ens ska börja äta? Jag är nervös över att humöret och sömnen ska bli kass om han går med tom mage. Samtidigt så känns det som vi lägger grunden till en väldigt negativ inställning till mat som det är nu så något måste ändras. Jag tar tacksamt emot alla tips och idéer på hur vi kan ta oss ur detta.

 

[Tora]

Jag tycker det där låter rätt så normalt att man får ”lura dem lite”. Snarare är det nog ribban som ligger lite för högt att han ska klara det själv. Fortsätt som ni gör men stressa inte upp er själva över det. Låter normalt i mina öron med att man får distrahera barnet under måltiderna.

 

[vinkelina]

Jag har tröttnat på att mata mina barn när de varit runt 10 månader. De har fått sitta och plocka med makaroner, morotsstavar osv. 90% landat på golvet men de har inte tagit många veckor så är det ungefär 50/50.

Och barn klarar sig på förvånansvärt lite mat, de reglerar det själva. I kväll åt soon to be tvååringen en skiva skinka till kvällsmål med storebror på 3 år klämde i sig tre smörgåsar. Båda barnen ligger på en vikt på ca 15 kg. Ibland äter de mindre och ibland mer.

Det är visserligen svårt, men försökt att inte stressa över maten. Han äter de han äter och får även i sig energi via amning. Funkar flaska kan de ju vara ett bra komplement med välling eller nått

 

[lilleknodd2]

Hur mycket och hur ofta ammar han? Vilka klockslag erbjuder ni mat eller amning?
Det kan ju vara så simpelt att han inte är så hungrig?

 

[pollex]

Jag tycker det där låter rätt så normalt att man får ”lura dem lite”. Snarare är det nog ribban som ligger lite för högt att han ska klara det själv. Fortsätt som ni gör men stressa inte upp er själva över det. Låter normalt i mina öron med att man får distrahera barnet under måltiderna.

Jag håller inte alls med om att man normalt ska behöva distrahera barnen under måltiderna. Äter de inte så är de väl inte hungriga/äter igen det sedan tänker jag.

 

[WildWilma]

Han verkar ju få i sig näring ändå.

Vår dotter äter typ bara halva portioner (om ens det ibland) och är liten (snart år är och lite dryga 8 kg) men vill hon inte äta så kan vi ju inte tvinga henne. Hon vill gärna äta själva, ibland är hon nöjd om hon får hålla i en sked så kan man ge henne ett par tuggor med en annan sked. Hon gillar frukt så det blir många mellanmål med frukt.

 

[DarkInNight]

Får han samma mat som er?

 

[Tora]

Jag håller inte alls med om att man normalt ska behöva distrahera barnen under måltiderna. Äter de inte så är de väl inte hungriga/äter igen det sedan tänker jag.

Att sitta stilla och koncentrera sig på att äta är fullt normalt för en ettåring.

 

[ameo]

Att sitta stilla och koncentrera sig på att äta är fullt normalt för en ettåring.

Och jag skulle vilja påstå att det är lika normalt att ettåringar inte vill sitta stilla och äta mat, eftersom barn är olika - även inom samma familj med så lika uppväxtförhållanden som det är möjligt för helsyskon att ha....
Jag har haft någon som ätit allt villigt genom hela uppväxten och någon jag fått distrahera. Och alla möjliga varianter i olika perioder med alla mina fyra.

 

[Tora]

Och jag skulle vilja påstå att det är lika normalt att ettåringar inte vill sitta stilla och äta mat, eftersom barn är olika - även inom samma familj med så lika uppväxtförhållanden som det är möjligt för helsyskon att ha....
Jag har haft någon som ätit allt villigt genom hela uppväxten och någon jag fått distrahera. Och alla möjliga varianter i olika perioder med alla mina fyra.

Det är ett ”inte” som saknas i mitt inlägg så jag håller med dig till fullo. Det är alltså fullt normalt att inte kunna sitta stilla.....

 

[tara]

Släpp. Om ungen är hungrig äter den. Jag trodde det och våra ungdomar är normalstorlek. Varken feta eller smala. Däremot har en väldigt dåligt bordsskick. Det skäms jag lite för mitt ansvar i.

 

[Luktpion]

Tack för alla svar. Lite blandade meningar då alltså. Det jag känner är typ; inget annat djur måste väl tjata och distrahera sina ungar för att få i dem mat? De borde väl rimligen någonstans själva ha en drift om att äta nog mycket. Men jag är med i en FB grupp om plockmat och där verkar 10-månaders sätta i sig stora tallrikar med mat. Jag inser att det nog inte speglar den stora massan av småbarn, men det stressar mig när min allt som oftast äter bara litegrann om ens det. Jag bör nog gå ur den gruppen, inser jag. Fast det är bra recept där ibland.

Angående amningen känns det svårt att veta hur mycket han får i sig. Jag tror inte att det är så stora mängder, det låter inte som han klunkar så mycket. Han ammar kanske var 5:e timme. Som ett exempel från idag: Han åt kvällsmat kl 21, ammade någon gång på natten och kl 07. Sen gick vi upp kl 09 och kl 11 ville han inte ha någon mat. Borde han inte vara hungrig då?

Han får samma mat som vi när det är något som passar att ge honom, men det verkar inte spela så stor roll vad jag märkt. Han verkar inte så intresserad av att ha just det vi äter.

Det som skaver i mig är hur jobbigt det måste kännas att någon koncentrerar sig på en när man äter, och stundvis "tjatar". Det känns inte bra. Jag är så ledsen på att han blir så arg på mig och att det bara är jobbigt vid bordet nu. Jag kanske borde testa imorgon att han får bestämma bara helt själv, och se om det går helt åt fanders eller inte...

 

[nejlica]

Har lite samma problem här hemma, ibland äter ettåringen helt okej, ibland knappt något alls .

Jag kan försöka truga och lura i första skeden, ibland vill hon då ha mer och ibland inte. Vill hon inte ha så får det vara så, vill inte tvinga henne utan som du är inne på ge en positiv bild av mat.

Men äter han rätt okej när du matar hade jag släppt att han ska äta själv, kan tycka att det är lite mycket begärt av en ettåring. Här äts det mest plockat, och har gjort så sedan vi började med mat i princip, och den äter hon ju såklart själv. Men att få i sig några större mängder själv med sked är helt klart överkurs för våran.

Ibland får hon lite grönsaker att tugga på medan vi lagar maten, en ostbit efter maten eller ett fat med frukt att stå och plock med vid soffbordet om hon ätit dåligt. Upplever att hon behöver den tiden att få pilla och greja med maten lite ifred.

Hon får ersättning och välling och växer som hon ska, så jag tröstar mig med det de dagar hon äter dåligt

 

[Sedna]

Jag tänker såhär. Sluta stressa. Låt barnet äta själv och plocka/leka med maten. Komplettera med amning. Jämför inte med andra.

Mina barn har ätit själva tidigt, en som ätit lite och enformigt medan andra barnet slevat in. Helt olika alltså, men lika välmående.

 

[Badger]

Tack för alla svar. Lite blandade meningar då alltså. Det jag känner är typ; inget annat djur måste väl tjata och distrahera sina ungar för att få i dem mat? De borde väl rimligen någonstans själva ha en drift om att äta nog mycket. Men jag är med i en FB grupp om plockmat och där verkar 10-månaders sätta i sig stora tallrikar med mat. Jag inser att det nog inte speglar den stora massan av småbarn, men det stressar mig när min allt som oftast äter bara litegrann om ens det. Jag bör nog gå ur den gruppen, inser jag. Fast det är bra recept där ibland.

Angående amningen känns det svårt att veta hur mycket han får i sig. Jag tror inte att det är så stora mängder, det låter inte som han klunkar så mycket. Han ammar kanske var 5:e timme. Som ett exempel från idag: Han åt kvällsmat kl 21, ammade någon gång på natten och kl 07. Sen gick vi upp kl 09 och kl 11 ville han inte ha någon mat. Borde han inte vara hungrig då?

Han får samma mat som vi när det är något som passar att ge honom, men det verkar inte spela så stor roll vad jag märkt. Han verkar inte så intresserad av att ha just det vi äter.

Det som skaver i mig är hur jobbigt det måste kännas att någon koncentrerar sig på en när man äter, och stundvis "tjatar". Det känns inte bra. Jag är så ledsen på att han blir så arg på mig och att det bara är jobbigt vid bordet nu. Jag kanske borde testa imorgon att han får bestämma bara helt själv, och se om det går helt åt fanders eller inte...

Äter ni samtidigt? så han ser er äta?

Det här med plockmat, det är ju en trend, men det kanske inte är så att alla barn tycker om det lika mycket. Att mata honom med varannan sked så länge det finns något att plocka med och något att skopa upp i egen sked gaffel måste ju räcka utmärkt. Då har han ju alternativet att plocka i sig maten om han hade föredragit det.

Om plockmat till 100% alltid hade varit det lättaste sättet att få i alla barn tillräckligt med mat skulle man ju garanterat gjort så på 50-talet också, om inte annat så för att spara tid från matning.

Jag försökte söka men tyckte inte jag hittade något, men är motoriken så färdig att det är lätt för honom att äta med tex skeden. Det kanske blir mycket att tänka på, tugga, sked, plocka osv. Det är säkert olika för olika barn, motorik, intresse, vad man tycker om osv.

Vi tyckte nog plockmat lät jättekul och trendigt när det kom (barnet är nu 9), men vårt barn var bara inte så gulligt plockigt helt enkelt och tyckte inte det var så gott. Tråkigt men vad ska man göra, förr eller senare är ju barnet 3 eller 4 och plockar ändå. (det är ju helt underbart med barn som kan plocka i sig hela måltiden själv, men det är ju det barnet och om ett par år spelar det ju ingen roll ändå. )

Sedan har jag för mig att om barn visar ointresse för mat är några av de saker de gör i vår stad i vården (läst någonstans) att ha lite intressantare smaker som parmesan och dyl.

Men jag håller med om att inte truga så mycket (tror man ska vara försiktig att skapa onda cirklar med det), mata är något annat såklart.

(Vi har aldrig tjatat eller distraherat i mat, och ibland hällt chili i för att piffa upp, vårt barn gillar mat. Men har kusiner som blev i olika mån blev tjatade, distraherade eller bara åt köttbullar men är ok ändå.)

 

[westernsuzie]

Om han inte är extremt underviktig eller rasar i vikt skulle jag personligen lägga ner tjatet helt. Och inte ge plockmat utan helt vanlig mat (det ni äter) på en tallrik och en sked så får han äta själv medan ni äter. Gör måltiderna till en trevlig mysig stund och strunta glatt i om 90% hamnar på golvet på och inget i munnen för det kommer ändra sig, jag lovar!

Om han ammar så mycket som var femte timme är han kanske inte superhungrig heller, enligt min personliga erfarenhet ammar så stora barn väldigt effektivt och får i sig mer än man tror. Jag märkte stor skillnad på vår yngsta när jag slutade amma före jul och han inte drog i sig nån liter bröstmjölk per dygn längre. Helt plötsligt började han glufsa i sig mat på ett helt annat sätt. Men sen är barn förstås olika, vissa är mer matglada än andra och ändå verkar de flesta klara sig rätt bra på det de petar i sig. Det kan också variera väldigt, ibland äter de ingenting på veckor för att sedan äta massvis i några dagar. Jag tänker att det är för att barn äter när de är hungriga och inte för att man ”ska”. Det tänker jag att man ska vara rädd om så att de fortsätter att lyssna på sin kropp och hunger istället för Lära sig strunta i kroppens signaler och äta för att göra mamma och pappa nöjda, vilket jag tror kan ge problem senare i livet i värsta fall.

 

[westernsuzie]

Ytterligare ett tips är att ställa tallriken en bit bort men så att barnet når så att barnet får välja själv och dra den närmare när det är redo. Väldigt viktigt för vissa barn att de absolut inte känner sig överkörda på minsta sätt utan BESTÄMMER SJÄLV när de vill äta

 

[Linn-Nora]

Jag håller med att så länge barnet är pigg, frisk och ökar, och framförallt inte minskar, i vikt är det ingen fara Tycker @westernsuzie skriver jättebra

Däremot vet jag känslan och för ett år sedan hade jag kunnat skriva en liknande tråd då mitt barn är väldigt liten i maten och kräsen. Nu är det bättre när hon närmar sig två, men hon äter bara om hon vill och egentligen tror jag att det är en bra sak, precis som skrivs i inlägget ovan. Att kunna följa hungern och inte äta bara för att är nog ganska bra egenskap.

Men som sagt förstår jag stressen. Jag tror dock också att han förmodligen får i sig mer mjölk än vad som hörs. Det är sällan jag hör min dotter klunka när hon ammar numer, men ändå är det fulla kissblöjor. Så gå på det

Sen så har jag märkt att i alla fall mitt barn inte gillar mat som smakar för lite. Därmed behöver man inte ösa på salt, men lite grann och att krydda maten med massa smaker är nog inte fel Jag förstår dom barn som inte äter burkmat, den smakar ju ingenting. Sen är kanske mina smaklökar inte så finkänsliga som ett litet barns, men ändå
Så lite salt och krydda är mitt tips.

Vi körde annars med plock eftersom det sällan gått att mata. Och makaroner är superbra! Ris är också bra, gärna lite klibbigare. Och ärtor! Och blodpudding i bitar.
Sen att låta det ta tid. I efterhand önskar jag att jag kunnat tänka mer så själv, men även jag såg andra barn som gapade som fåglar efter skeden och fattade inte vad jag gjorde för fel. Men som andra skrivit, barn är olika och matresan verkar variera rätt mycket

 

[Luktpion]

Tack så mycket för era svar, de lugnar. Jag håller med angående burkmaten, den smakar INGENTING så vi har kryddat den ett tag. Favoritmaten har varit en ganska stark currygryta. Ja vi äter samtidigt.

Idag har han fått välja helt själv och hittills fått i sig en tsk rödvinbärsgele, en msk katrinplommon och någon tsk blåbärsklämmis och lite vatten. Vi gav honom skedar med lite mat på som han åt av. Han ville absolut inte bli matad. Allt plockbart åkte i golvet. Det känns ändå helt ok, och som ni säger så kanske han får i sig mer mjölk än jag trott.

Jag har också märkt att han helst ska "hitta" maten själv. Brukar låtsas tappa bitar på golvet när jag står vid diskbänken och ibland slinker det ner något men för det mesta inte.

Det känns bra idag, han har inte varit arg på mig förutom när jag torkade honom runt munnen... Tack igen från en orolig förstagångsmamma

 

[vinkelina]

Äta med sked har inte fungerat här före barnen närmat sig 18 månader. Eller de har hållit skeden i ena handen och ätit med fingrarna med den andra handen. Än idag är det ca 50/50 på hand och gaffel.