tjenixen
Trådstartare
Jag skulle behöva bolla en sak...
I höstas träffade jag en kille, vi blev introducerade för varandra genom en gemensam vän på fb (bra vän till oss båda). endast tidsmässiga omständigheter har gjort att vi inte träffats tidigare. Vi sågs, klickade, kom väldigt väl överens. Bestämde oss för att ses igen, vilket vi gjorde ca en månad senare.
Under det perioden så började det hända saker i mitt privatliv (orkar inte riktigt gå in på allt här, men sjukdomar, uppbrott, dödsfall, extrem arbetsbörda summerar det rätt bra). Andra gången vi sågs hade en sak hänt, tredje gången en till, fjärde gången två saker till.. alltså för min del var jag emotionellt uttömd och hade svårt att hantera den situation som börjat uppstå mellan mig och honom.
Vi hördes inte jättemycket, och det var han som gjorde de flesta ansträngningar (jag hade snöat in på att i stort sett inte ta initiativ alls, bara vara ärlig, uppmuntrande och tillgänglig, men ärligt talat var jag nog bara det till ...30-40%?). Jag hade svårt att klura ut om vi sågs som vänner eller dejtade, och två gånger sov han hos mig men jag sade nej till sex, ja till annat.
Efter sista gången vi sågs åkte han bort, sedan hade väldigt mycket med jobb. Likaså jag. Vi sprang på varandra på stan någon månad senare och det var ömsesidiga leenden. Sedan har vi inte hörts förutom när jag tog kontakt för några månader sedan och bad om råd om en jobbgrej, och sedan när jag nyligen skickade sms med invit om att ses (besvarades positivt, men inget hände).
Av vänner som träffat honom vet jag att han har varit öppen med att han träffat otroligt mycket tjejer (sedan vi slutade ses, under tiden också kanske) och var ganska destruktiv i flera månader. Nu har han flickvän, en av de han träffat under en längre tid.
Grejen är: Jag har försökt jobba ganska mycket med mig själv de senaste månaderna. Framförallt att lära mig säga vad jag tycker, tänker och känner till folk i den mån att jag vill vara generös gentemot andra i mina relationer. Vara modig och bemöta obekväma situationer för att mina vänner och mina relationer betyder mycket för mig och är värda den ansträngningen från min sida.
Det har varit några gånger de senaste månaderna där vi "borde" ha varit på samma tillställning, men av olika anledningar har planerna fallit i stöp. Bl a har en vän försökt träffa honom i två månader (samma person som mailade oss i början), men han gör sig inte tillgänglig.
Jag har velat vara ärlig med honom och säga som det är: jag känner mig dum för hur det blev under den perioden vi sågs. Trots att jag inte egentligen kan be om ursäkt för något så var det för mycket som pågick för att jag skulle kunna hantera situationen helt enkelt. no big deal, det var bara så det var, men jag skulle vilja ta mitt ansvar för situationen och säga det öga mot öga. det är ändå en person jag fick gott intryck av och som känner många av mina vänner.
nu verkar det ju inte bli något öga mot öga. Så jag funderar på att skicka ett väldigt enkelt mail (typ som paragrafen ovanför, lika långt, lika rakt på sak).
MEN. jag kan helt enkelt inte komma på om det är en bra idé eller inte. En vän i helgen hintade att han kanske höll sig ifrån mig/situationen för att han nu har flickvän och inte vill bli "frestad" (<- mitt dåliga ordval). Jag kan inte komma fram till om det är en egoistisk anledning till att jag vill säga detta till honom eller om det är för att jag tycker att han förtjänar ärlig kommunikation? det gav jag honom inte alls under tiden vi sågs.
de två gånger jag har kontaktat honom de senaste 6 månaderna har jag fått helt vanliga sjyssta, glada svar. inget konstigt. Även om jag erkänner att jag tycker det känns oavslutat med honom så är jag inte ute efter att sabba något eller gå emellan. Jag har tillräckligt med dejter mm som kan underhålla mig
så, vad säger buke om mailet?
(Jag ska tillägga att det var faktiskt den här "relationen" som gav mig OTROLIGT många utropstecken och aha-moment angående mig själv, hur jag beter mig och vad jag gör i relationer. Hur det påverkar och kan upplevas av andra. Vilka hangups jag har och hur jag (inte) hanterar dem. Både i kärleksrelationer och vänsapsrelationer. Man skulle kunna säga att det var den som satte en mycket stor boll i rullning. På det sättet har han fått lite överdimensionerat utrymme i min hjärna generellt. Stackars karl.)
I höstas träffade jag en kille, vi blev introducerade för varandra genom en gemensam vän på fb (bra vän till oss båda). endast tidsmässiga omständigheter har gjort att vi inte träffats tidigare. Vi sågs, klickade, kom väldigt väl överens. Bestämde oss för att ses igen, vilket vi gjorde ca en månad senare.
Under det perioden så började det hända saker i mitt privatliv (orkar inte riktigt gå in på allt här, men sjukdomar, uppbrott, dödsfall, extrem arbetsbörda summerar det rätt bra). Andra gången vi sågs hade en sak hänt, tredje gången en till, fjärde gången två saker till.. alltså för min del var jag emotionellt uttömd och hade svårt att hantera den situation som börjat uppstå mellan mig och honom.
Vi hördes inte jättemycket, och det var han som gjorde de flesta ansträngningar (jag hade snöat in på att i stort sett inte ta initiativ alls, bara vara ärlig, uppmuntrande och tillgänglig, men ärligt talat var jag nog bara det till ...30-40%?). Jag hade svårt att klura ut om vi sågs som vänner eller dejtade, och två gånger sov han hos mig men jag sade nej till sex, ja till annat.
Efter sista gången vi sågs åkte han bort, sedan hade väldigt mycket med jobb. Likaså jag. Vi sprang på varandra på stan någon månad senare och det var ömsesidiga leenden. Sedan har vi inte hörts förutom när jag tog kontakt för några månader sedan och bad om råd om en jobbgrej, och sedan när jag nyligen skickade sms med invit om att ses (besvarades positivt, men inget hände).
Av vänner som träffat honom vet jag att han har varit öppen med att han träffat otroligt mycket tjejer (sedan vi slutade ses, under tiden också kanske) och var ganska destruktiv i flera månader. Nu har han flickvän, en av de han träffat under en längre tid.
Grejen är: Jag har försökt jobba ganska mycket med mig själv de senaste månaderna. Framförallt att lära mig säga vad jag tycker, tänker och känner till folk i den mån att jag vill vara generös gentemot andra i mina relationer. Vara modig och bemöta obekväma situationer för att mina vänner och mina relationer betyder mycket för mig och är värda den ansträngningen från min sida.
Det har varit några gånger de senaste månaderna där vi "borde" ha varit på samma tillställning, men av olika anledningar har planerna fallit i stöp. Bl a har en vän försökt träffa honom i två månader (samma person som mailade oss i början), men han gör sig inte tillgänglig.
Jag har velat vara ärlig med honom och säga som det är: jag känner mig dum för hur det blev under den perioden vi sågs. Trots att jag inte egentligen kan be om ursäkt för något så var det för mycket som pågick för att jag skulle kunna hantera situationen helt enkelt. no big deal, det var bara så det var, men jag skulle vilja ta mitt ansvar för situationen och säga det öga mot öga. det är ändå en person jag fick gott intryck av och som känner många av mina vänner.
nu verkar det ju inte bli något öga mot öga. Så jag funderar på att skicka ett väldigt enkelt mail (typ som paragrafen ovanför, lika långt, lika rakt på sak).
MEN. jag kan helt enkelt inte komma på om det är en bra idé eller inte. En vän i helgen hintade att han kanske höll sig ifrån mig/situationen för att han nu har flickvän och inte vill bli "frestad" (<- mitt dåliga ordval). Jag kan inte komma fram till om det är en egoistisk anledning till att jag vill säga detta till honom eller om det är för att jag tycker att han förtjänar ärlig kommunikation? det gav jag honom inte alls under tiden vi sågs.
de två gånger jag har kontaktat honom de senaste 6 månaderna har jag fått helt vanliga sjyssta, glada svar. inget konstigt. Även om jag erkänner att jag tycker det känns oavslutat med honom så är jag inte ute efter att sabba något eller gå emellan. Jag har tillräckligt med dejter mm som kan underhålla mig
så, vad säger buke om mailet?
(Jag ska tillägga att det var faktiskt den här "relationen" som gav mig OTROLIGT många utropstecken och aha-moment angående mig själv, hur jag beter mig och vad jag gör i relationer. Hur det påverkar och kan upplevas av andra. Vilka hangups jag har och hur jag (inte) hanterar dem. Både i kärleksrelationer och vänsapsrelationer. Man skulle kunna säga att det var den som satte en mycket stor boll i rullning. På det sättet har han fått lite överdimensionerat utrymme i min hjärna generellt. Stackars karl.)
Senast ändrad:
