svea
Trådstartare
Alltså, en härlig sak med hästeriet är när provar något som man inte gjort på länge, och faktiskt kan märka en TYDLIG skillnad sedan sist. Annars är det ju så lätt att man inte ser framstegen som man faktiskt gör.
Jag ska vara med på en uppvisning i morgon, bland annat ska vi göra en kavalkad med ekipage från olika epoker och jag och Tristan ska visa barocken. Har inte tränat, men i dag var jag så jäkla tvungen eftersom jag ska rida på blank stång och det har jag inte gjort på ett år.
Att en av de viktigaste förutsättningarna för att rida på blank stång är att hästen verkligen går fram till bettet har jag vetat länge, inte minst genom mitt arbete med shettisarna på långa tyglar, går inte hästarna fram då så är man hundraprocentigt rökt.
Tristan har haft problem att han är lite kort i steget, han tappar gärna lösgjordheten och det har tagit lång tid att få honom att acceptera bettet. Han har också haft tendenser att krypa bakom. Nu har jag tränat hela detta år på att få stora flytande gångarter och han går verkligen fram till handen.
Och vilken SKILLNAD det är nu att rida på blank stång och enhandsfattning. Nu kan man verkligen UTNYTTJA stången på ett bra sätt. Sitta och vila med handen och bara ge frihet, frihet, frihet och släppa fram rörelsen, och tappar man lösgjordheten så "plingar" man till och får tillbaka den, eftersom hästen är väl framme på bettet. Bara låta hästen flyta på och röra sig.
KUL! Ska nog ta och återinföra ridning på enhandsfattning, någon gång varannan vecka. Det är ju otroligt bra för sitsen också!
Jag ska vara med på en uppvisning i morgon, bland annat ska vi göra en kavalkad med ekipage från olika epoker och jag och Tristan ska visa barocken. Har inte tränat, men i dag var jag så jäkla tvungen eftersom jag ska rida på blank stång och det har jag inte gjort på ett år.
Att en av de viktigaste förutsättningarna för att rida på blank stång är att hästen verkligen går fram till bettet har jag vetat länge, inte minst genom mitt arbete med shettisarna på långa tyglar, går inte hästarna fram då så är man hundraprocentigt rökt.
Tristan har haft problem att han är lite kort i steget, han tappar gärna lösgjordheten och det har tagit lång tid att få honom att acceptera bettet. Han har också haft tendenser att krypa bakom. Nu har jag tränat hela detta år på att få stora flytande gångarter och han går verkligen fram till handen.
Och vilken SKILLNAD det är nu att rida på blank stång och enhandsfattning. Nu kan man verkligen UTNYTTJA stången på ett bra sätt. Sitta och vila med handen och bara ge frihet, frihet, frihet och släppa fram rörelsen, och tappar man lösgjordheten så "plingar" man till och får tillbaka den, eftersom hästen är väl framme på bettet. Bara låta hästen flyta på och röra sig.
KUL! Ska nog ta och återinföra ridning på enhandsfattning, någon gång varannan vecka. Det är ju otroligt bra för sitsen också!
