long reining

[Lina_F]

Jag försöker lära mig grunderna i arbete på lång tygel men känner mig just nu lite förvirrad. Jag upplever att det även inom detta område finns lite olika läror? Jag får nämligen inte ihop hjälpgivningen riktigt efter att dels ha tränat för en elev till Bent och dels ha sett Piet Bakker visa och förklara lite av sin metod. Vilka olika skolor finns det? Svea eller någon av er andra som arbetar era hästar i långa tyglar, kan ni hjälpa mig att reda ut begreppen?

 

[psychogrrl]

Sv: long reining

Här borde agrundvig komma in och svara

Men jag kan svara kort till att börja med.

Det finns lite olika skolor beroende på vad man har för syfte med träningen. Vissa anser att arbete på långa tyglar är "kronan på verket" och bara kan utövas på en häst som redan är fullt utbildad vid hand, under sadel och vid tömkörning. Sedan finns det de som anser att man kan börja jobba hästen på långa tyglar samtidigt som alla de andra varianterna till skolning (vid hand, ridning, tömkörning etc).

Jag är väldigt nyfiken på Piet Bakker, men har inte sett honom och han har ju inte gett ut någon bok tyvärr!

Tom Anders Eriksson (kusk, tömkörare) jobbar på långa tyglar då och då (även om det inte är något han visar upp så sa han iaf till mig att han tyckte det var ett praktiskt arbete när man började komma upp till skolorna osv).

Jag själv är väl halvt självlärd och sedan fått hjälp av min tränare. Jag överför mycket av hjälperna från ridningen, men använder min kroppsposition (i förhållande till hästen) istället för sitsen.

 

[Agrundvig]

Sv: long reining

Det er rett som Psychogrrl sier, at det finnes flere skoler.

Piet Bakker er nok den som har mest og lengst erfaring med lange tøyler, på verdensbasis. Han har viet sitt liv til den klassiske dressuren, og spesielt kunsten å arbeide på lange tøyler. Han er nå pensjonist. Metodene hans er de samme som i Wien (SRS), og prinsippene er ridning. Målet er å kunne gjøre alle øvelsene tilhørende den høyere skolen kun ved hjelp av seg selv, en pisk og et par lange tøyler. Hesten skal arbeide fritt og selvstendig.

BB vet jeg ikke noe om når det gjelder lange tøyler, jeg har ikke sett hverken ham eller noen av hans elever gjøre noe som ligner, d.v.s. jeg har sett de gjøre noe som ligner på tømmekjøring, men det er jo noe ganske annet - selv om det for et utrent øye kan se nokså likt ut. Nå skal det legges til at jeg ikke har sett så mange av disse elevene, og at det godt kan være noen 'der ute' som gjør det bedre enn de få jeg har sett. De trenger m.a.o. ikke være representative for nivået, for å si det sånn.

Lange tøyler beskrives av 'mesterne' slik: Om man hele tiden forminsker og forfiner hjelperne så langt det går, så sete og sjenkel til slutt være overflødige, og da står man på bakken og arbeider hesten på lange tøyler.

Dette synes jeg er en treffende beskrivelse som forteller målet.

I Wien (og i Spania/Portugal) pleier de å introdusere lange tøyler for en hest som allerede er skolert under rytter. Piet Bakker begynner med å arbeide en unhest på lange tøyler før den innrides, (man kan selvsagt begynne senere), og så følger lange tøyler treningen med i resten av utdannelse, d.v.s. ridning og lange tøyler går 'hånd i hånd' gjennom hele hestens liv. Hvilket går helt utmerket, noe jeg selv har erfart med flere hester som jeg har trent.

Problemet med å arbeide på lange tøyler er å gjøre lite nok. De aller fleste gjør for mye, og da er det selvsagt forvirrende både for hest og rytter. I førsten er det både forvirrende og slitsomt, men utrolig lærerikt, og de fleste hester synes det er gøy å måtte løse oppgaver på egen hånd.

Man skiller også mellom lange tøyler som går gjennom en salett eller lignende (slik som f.eks. Cadre Noir i Frankrike), og frie lange tøyler slik det gjøres i Wien, Portugal og Spania. Til tross for at utstyret avviker litt, er det mye som er likt. En av forskjellene er rytterens plassering i traverser og renverser etc. Når man arbeider med frie lange tøyler (kun tøyle, ikke gjennom ringer eller lignende), vil rytterens posisjon (ytterposisjon/innerposisjon etc) alltid være 'sjenkelhjelpen' i øvelsen, slik at man direkte kan overføre hjelperne man gir fra bakken til hjelperne oppsittet. Man har også tøyletakene som går via hestens hals slik at man 'på ridevis' plasserer hestens skulder i forhold til bakparten, akkurat som når man rir. Derfor synes jeg at grunnen i 'frie lange tøyler' er mer lik ridningens prinsipper.

Mye kan sies om denne treningsformen, som uten tvil er svært spennende og interessant.

Håper dere forstår Norsk.

M.V.H.
Anne Grundvig

 

[Lina_F]

Sv: long reining

Tack psychogrll och agrundvik för era svar!
Norskan gick förresten alldeles utmärkt att hänga med i. Långa tyglar är verkligen en intressant träningsform, om än väldigt avslöjande! Känsligheten i handen och medvetenheten om kroppsspråket sätts på prov har jag märkt :smirk: Jag började skriva ett långt svar med frågor om position och timing av tygeltag men insåg att jag kanske ska läsa Piet Bakkers häfte först. På återhörande…

 

[Agrundvig]

Sv: long reining

Om än väldigt avslöjande!

Der sa du det, m.a.o. du har forstått hvorfor treningen er så bra, både for hest og rytter. Man får en hest som er ærlig i øvelsen, og en rytter som gjør akkurat lite nok til å hjelpe/forklare/guide hesten til hva den skal gjøre, lar hesten så gjøre øvelsen mens rytteren kontrollerer (og eventuelt korrigerer om nødvendig) at hesten gjør rett. På denne måten får rytteren følelse for det hesten gjør (det skjer rett foran øynene til rytteren, og når man ser hva som skjer, får man samtidig en følelse for det), hvilket gjelder både de feilene hesten gjør, hva rytteren må gjøre for å korrigere disse, og hvordan det kjennes ut når øvelsen utføres korrekt. Denne følelsen for hva som skjer, og hvordan det kjennes når det er rett, tar rytteren med seg opp på ryggen, og er da i stand til å gjenkjenne det samme her - for hesten gjør nemlig akkurat det samme under rytter, d.v.s. de feilene den gjør på bakken når den arbeides på lange tøyler, gjør den også under rytter. Denne tankegangen er det som ligger bak når man bruker lange tøyler i hele hestens utdannelse. Det finnes m.a.o. ingen ende, men følger hesten hele veien i resten av dens liv.

Slik det forklares av de gamle mesterne så har ridningen en ende, i og med at målet er å bruke mindre og mindre hjelpere, og da står man til slutt igjen på bakken kun med en lang tøyle. Tøylen kan man ikke ta bort, men hjelperne kan gjøres mindre og mindre i det uendelige.

I dette ligger selvsagt ikke kun innvirkning med tøylen, men med hele kroppen. Ikke slik at man får hesten til å 'imitere' seg selv, men gjennom at man setter ting på kommando (gir beskjed om det som skal skje), og så skal hesten gjøre det, og når hesten 'gjør det' så gjør vi det også. Dermed ser man at hjelpen gis korrekt og at hesten både forstår og aksepterer den. Noe som selvsagt ikke er å forakte når man setter seg opp og rir, og dette er grunnen til at denne treningsformen er 'väldigt avslöjande'.

Man må virkelig gå i seg selv gjennom å stille spørsmål og analysere hva som skjer og hvorfor. Unødvendig å si at man får en svært godt skolert hest?

I tillegg til disse fordelene, så finnes det en rekke andre, som for eksempel at man har 'en ting til ' å arbeide med, det er fint i forbindelse med opptrening av en hest som har vært skadet eller syk, det er fint om man av en eller annen grunn ikke kan ri hesten etc. Det finnes dog en ulempe, og det er at det er svært slitsomt for rytteren, men det blir ganske fort mye bedre bare man fortsetter å trene.