Ljuger barn?

[Enya]

Ja det undrar jag. Kan barn runt 4-5 år ljuga medvetet? Och om barn inte ljuger, vad kallar man det de säger då, sånt som de säger som inte är sant?

För mig är ljuga, att inte tala sanning, oavsett anledning till att man ljuger. Men vad tycker ni?

 

[Kimz0r]

Sv: Ljuger barn?

Ja, barn kan ljuga medvetet.

/Kimz0r, delar din definition av lögn, eller "allt som inte är sant är lögn".

 

[Madick]

Sv: Ljuger barn?

Ja, det tror jag. Min 4 åring ljuger en hel del, medvetet, och han är fullt medveten om vad ljuga är för något. Dessutom är de flesta lögner otroligt genomskinliga. Exempel: "Du får inte ta godispåsen med dig ut i poolen" "Nej då (med händerna bakom ryggen)" "Har du godispåsen?" "NEEEEEJ DÅ (försöker gömma händerna ännu mer frenetiskt)"

Det är ju inte för att vara elak, utan för att testa tror jag. Vad kommer man undan med, och vad kommer man inte undan med.

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Ja, barn kan ljuga medvetet.

/Kimz0r, delar din definition av lögn, eller "allt som inte är sant är lögn".

Mina barns släkt på pappans sida säger att barn inte ljuger. Så när sönerna säger att hunden Nadya tog sönder leksaken så är det inte lögn, elelr när det var mormor som knyckte godis från mammas skåp, elelr när lillebror gråter och säger att storebror bet honom och storebror säger att det var marsvinet....så ljuger de inte. Det är ju inte sant, men de ljuger ju inte

För storebror hade sagt att min pojkvän slog honom i rumpan. Och det hade han sagt i samband med att kusinen och han hade jagat varandra och på lek smiskat varandra i rumpan. Han hade sagt det helt allvarligt och fått frågan varför, om han hade gjort något osv, men då hade min son bara fortsatt leka. Nu heter det hos dem att min son blir misshandlad, han har ju dessutom blåmärken ( trädklättrare + lillebror...).

I morgon ska vi träffa släkten.... vet egentligen inte om jag vågar... äldsta sonen har en bula i pannan som är alldeles blågrön nu. Han var med på jobbet och såg inte vart han gick utan gick rakt in i ett pingisbord och stångade det med full kraft...... misshandel av mig då eller?

En annan kusin till barnen, en pojke på 3 år böjde sig fram med rumpan mot min syster och sa "Smiska mig i rumpan" varav hon gjorde det och han skrattade. Vågar man göra nåt sånt nu då? Och , det som min pojkvän gör med pojkarna är att ta dem i armen och säga ifrån ordentligt, anledningen till att han håller dem är ju för att annars smiter de, det är väl det våldsammaste han gjort mot dem. De leker med honom, klänger och busar, eller gjorde, för nu vågar vi inte tillåta nåt sånt, han vill inte åka dit för misshandel när han är oskyldig.

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Ja, det tror jag. Min 4 åring ljuger en hel del, medvetet, och han är fullt medveten om vad ljuga är för något. Dessutom är de flesta lögner otroligt genomskinliga. Exempel: "Du får inte ta godispåsen med dig ut i poolen" "Nej då (med händerna bakom ryggen)" "Har du godispåsen?" "NEEEEEJ DÅ (försöker gömma händerna ännu mer frenetiskt)"

Det är ju inte för att vara elak, utan för att testa tror jag. Vad kommer man undan med, och vad kommer man inte undan med.

Ja, sånt sysslar de båda med, den ena är 4 år och 4 månader och den andra är 2 år och 10 månader. Det är mest den äldre, men även den yngre har börjat. När man frågar vem som gjorde det elelr det så skyller de på varandra......

 

[Litenvit]

Sv: Ljuger barn?

Visst kan de ljuga! Värre än en häst kan trava!

 

[Lambi]

Sv: Ljuger barn?

I 4-5 års åldern brukar många barn komma på att man inte alltid behöver säga precis som det är (lyssnat på vuxna? ). Det i samband med att de börjar förstå att det pågår saker utanför "jaget", de hör saker som de inte riktigt förstår, fantasin är på språng (det är ju då alla dessa underbara låtsaslekar tar form) och prövar hur vi omkring dom påverkas av det. Försök fuska i spel med barnet och de vet att du "luras" för att de ska vinna!

Kommer ihåg hur jag själv 5 år gammal försökte hålla fast vid att min plånbok som såg ut som en fågel kunde flyga, när ingen såg. Det blev väldigt jobbigt när jag blev konfronterad med mamman och jag helt enkelt inte kunde ge mig, det var för pinsamt! Blev nog lite försiktigare sen. Har sett mina barn göra ungefär dessamma i den åldern.

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

Att ljuga medvetet, med beräknande, är ganska ovanligt.

Däremot säger barn ofta det dem tror att vuxna vill höra,vilket förmodligen är fallet för dig.

Blir barn pressade att "berätta", så gör dem det för att bli "fria" och för att dem ser att den vuxne lugnar sig och blir nöjd.
Det är barn en FENA på att snappa upp, och framförallt barn som har det otryggt, eller varit traumatiserade på något sätt.

För dina barn, som vet om svårigheterna med släkten, förlusten av pappa och din nya man + graviditet, så är det faktiskt inte konstigt att det kommer just sådant här.

Det stora problemet är hur OMGIVNINGEN hanterar informationen.

Får man uppmärksamhet av en "lögn", såär det stor risk att man fortsätter.

Små barn förstår inte konsekvensen av det. Och det är väldigt viktigt hur du nu hanterar situationen inför dina barn.

Jag är på språng, men jag ska hjälpa dig i kväll med tips på msn.

Håll ut.

 

[Stollan]

Sv: Ljuger barn?

Det finns undersökning som vissar att barn mer medvetet för egen vinning börjar att ljuga runt 4,5 års ålder.
Just denna visades på tv:n där barnet om den ljög medvetet (vit lögn) skulle vinna ett klistermärke och barnet i fråga var medveten om att det var ok att ljuga i just den situationen.
Detta upprepades dessutom så barnet hade chans att fatta "galoppen" och den vuxna påtalade hur barnet skulle kunna "vinna" tills sig klistermärket genom att inte säga sanningen innan det utfördes den andra gången.
Så rent praktiskt kan man förvänta sig att en 4-5 åring mycket väl kan uttala ljögner för att undgå bannor eller för att få andras beundran för den delen också.
Själv kom jag till förskolan och talade om att jag minsan hade fått en ½ stor spruta rätt igenom halsen när jag var 4½

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Ja båda två har massor av fantasi, speciellt den äldre av dem Det ser jag som nåt positivt och när han lagar mat på sin spis ute i trädgården så låtsar även jag att det är det han gör och är med i leken. ag tycker det är kul att de kan fantisera och leka så, minns när jag själv lekte, hur roligt jag kunde ha.

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Att ljuga medvetet, med beräknande, är ganska ovanligt.

Däremot säger barn ofta det dem tror att vuxna vill höra,vilket förmodligen är fallet för dig.

Blir barn pressade att "berätta", så gör dem det för att bli "fria" och för att dem ser att den vuxne lugnar sig och blir nöjd.
Det är barn en FENA på att snappa upp, och framförallt barn som har det otryggt, eller varit traumatiserade på något sätt.

För dina barn, som vet om svårigheterna med släkten, förlusten av pappa och din nya man + graviditet, så är det faktiskt inte konstigt att det kommer just sådant här.

Det stora problemet är hur OMGIVNINGEN hanterar informationen.

Får man uppmärksamhet av en "lögn", såär det stor risk att man fortsätter.

Små barn förstår inte konsekvensen av det. Och det är väldigt viktigt hur du nu hanterar situationen inför dina barn.

Jag är på språng, men jag ska hjälpa dig i kväll med tips på msn.

Håll ut.

Tyvärr hanterar omgivningen ( pappans släkt...) det rent åt helvete.... Jag ser inte det onormalt att en 4 åring har blåmärken och rivmärken, men de tyckte dem. Dessutom så har de HÖRT att F inte tycker om barn och inte vill ha barn så de anmälde mig till soc om att f misshandlar Eric. Jag frågade om vad hans åsikt om vad han tycker om barn har med saken att göra och då sa fastern till mig att då har han lättare för att gå över gränsen. Dessutom drog hon upp ( i telefon med mig i går) att eftersom han itne vill ha barn och inte kommer att ta hand om sitt så är han ingen bra pappa till mina pojkar, att det faktiskt är så här att han VISST vill ha sitt barn och visst tänker ta hand om det OCH ser fram emot det, det tror de inte på för de oärligaste skvallertanterna i byn ( som dessutom inte är välkomna hem till faster just pga att de ÄR oärliga skvallertanter...) har rätt och vi fel... ( speciellt F som känner en hel del för sitt barn...).

Jag vet inte hur jag ska hantera detta, skällde ut henne i telefonen och oturligt nog fanns barnen i samma rum, men jag förklarade att jag var arg därför skällde jag, men att vi blev sams efteråt, som de ju hörde.

Fastern hotar med att driva igenom umgängesrätt för hon hävdar att hon har rätt enligt lagen. Då talade jag om för henne att det var hon välkommen att försöka göra, för den rätten har hon inte. Och även om hon skulle ha umgängesrätt, så innebär inte det att hon kan kräva att mina barn ska stanna hos henne över natten, som ju är hennes krav, jag har aldrig förbjudit henne att träffa dem, så varsågod och försök. Jag talade om för henne att umgängesrätt har man om man har någon vårdnad om barnen, men eftersom pappan till dem är död så har hon inget att hämta här utan jag har ensam vårdnad.... då sa hon att efteorms pappan är död faller hans vårdnad till hans mamma, men eftersom hon inte orkar ta hand om barnen så har hans syster fått den....... Skrattretande tycker jag. Dock blev hon lite paff när jag sa att hon har fel och att hon faktiskt kan kämpa sig blå om att träffa barnen, om jag inte går med på det så lär hon aldrig se dem mer.

Denna släkten, tror de att jag är både blond OCH blåögd???? Jag har faktiskt brunt hår och grå ögon, så det så

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

Som jag ser det är det stor skillnad på att ljuga och fabulera.

Själv anser jag att ordet ljuga är oerhört negativt och inte ska användas när man beskriver barns egenskaper.
Och när man beskriver olika situationer blir dem ryckta ur sitt sammanhang.

Att din dotter beskrev att hon fått en spruta genom halsen, tycker inte jag är ett ljug, det finns säkert en förklaring till att hon berättade det.


KL


Små barn går igenom olika faser i sin uppväxt, det vet vi ju, och när dem är som mest omnipotenta och det sammanfaller i en separationsfas så blir det svårt för dem att hålla reda på hur "saker och ting" verkligen är.
De provar sig fram inom sina egna referensramar.

Det handlar mångt och mycket i hur omgivningen hanterar fabulerandet, eller står ut.

I den här tråden kan man läsa att barn ljuger som hästar travar.
I en annan "När blodsbanden brister", så upprörs man över att barn inte blir trodda när de ex pratar om övergrepp.

....

 

[Stollan]

Sv: Ljuger barn?

Det var inte dottern som berättade om sprutan utan jag när jag var lite.
Visst fanken fanns det orsak, dom andra barnen blev stumma av beundran och barn testar gränser och lögn är en av dom gränser som testas.
Det var bra mycket mer dramatsikt med en spruta i halsen än i benet och smart nog räknade jag ut att det skulle ge mer uppmärksamhet.
Ärligt talat en 4 åring som inte minns att sprutan (som förövrigt är obehaglig) togs i benet bara några få timmar senare utan trodde det var i halsen har mentala probelm som behöver kollas upp. Visst är minnet inte speciellt långvarit hos en 4 åring men så kort är det faktiskt inte.
Att barn har svårt att skilja vad som hänt i en dröm i den ålder är en sak och att barn lätt missuppfattar situationer är en sak men att medvetet ändra på sanningen såpass grovt är en helt annan.
Det är något som barn som är lite yngre inte kan utan det krävs en

Om ett barn medvetet skyller på andra för fel dom själva gjort för att slippa bannor då ljuger den.
Fabulerar kommer från ordet fabel och är inte rätt ord för sammanhanget.
Ljuger gör alla barn under sin uppväxt och tillhör en del av testa gränser. Det är en rätt naturlig del i samhället vi lever i från topp till botten och behöver läras in när man skall använda det och hur.
Att inte inse det är ju inte att vara juste gentemot barnet.
Om du sedan kallar själva företeelsen för "icke sanning" är ju upp till dig men var väl medveten att det är hur du reagerar på företeelsen som betyder något oavsätt ord du använder för det.
Det är nämligen inte själva ordet som är laddat utan värderingen för den som använder ordet i sig.
I Sverige är det lite av tradition att det skall vara så skamfullt att ljuga och att man inte skall göra det för att andra tycker illa om det.
Detta tycker jag är fel.
Fabulera gör både jag och dottern samt maken. Vi hittar på hur vi skulle göra om vi hade haft pengar. Vi fantiserar hur vi skulle göra i andras kläder. Det är jättebra för fantasin att fabulera. Fantasin i sig är ovärdelig i inlärning av nya saker.
Att sedan inte kunna skilja på fantasi och verklighen är en sak vilket också tillhör sk fabulering. Att medvetet tala osanning med mål att lura någon det är inte fabuleing utan det är ren skär lögn.
Ialla fall för mig är det så.
Däremot är jag inte av uppfattningen att barn av elakhet ljuger utan för att dom helt enkelt oftast inte klarar av att hejda sig och låta bli.
Det är vuxenansvar att se till att så lite utrymme för lögnen finns men samtidigt som vuxen inse att det barn som inte ljuger under sin uppväxt någongång är mycket sällsynt och bara för att barnet ljuger så innebär det inte att barnet kommer bli mytoman som vuxen.
Det läggs helt enkelt för mycket vuxenvärdering på barn i själva handlingen och det tycker jag är själva problemet.
Här hemma spelar det ingen roll hur jag benämner "icke sanning" för dottern reagerar lika starkt på det oavsätt OM det inte är sant.
Du kan säga gallemattias om du vill. Dotterns förra lärares älsklingsord för osanning.
Här tas lögnen för det den är och värderas för dess enskilda värde och klumpas inte ihop i en enda stor röra. Här lär man sig med tiden att själva lögnen inte är det som är problemet utan att framtida lögner kan leda till att barnets säkerhet underminderas.
Största problemet är faktiskt att vuxna tar så hårt på att barn ljuger och ser det som ett nederlag. Som om det vore ett svek likt en vuxen som med vilja att skada andra sprider lögner istället för att se det för vad det är.
Ett steg i den sociala och mentala utvecklingen.
Som när barn slåss, gråter, har sina perioder av kaos innan utevcklingssprång sker, som när dom svär osv.
Problemet är när det inte ses för vad det egentligen är utan bara fastnar på att det är.
För mig är lögn inte speciellt laddat men inget jag brukar använda mig av eftersom det om inte annat ändå kommer och biter en i rumpan förr eller senare.

 

[Stollan]

Sv: Ljuger barn?

Om undersökningen om barns förmåga att luras till sin egna förmån så som jag minns den:

Det handlade om en sådan där tygdocka (apa) som man sätter på handen som barnet då skall lura av bästa klistermärket från denna tygapan.
Instruktionen är att apan skall fråga vad för klistermärken den tycker att apan skall ha och barnet i fråga får då behålla det andra.
Först frågas barnet vilket klistermärke den tycker bäst om och barnet talar om vilket.
Sedan frågar den vuxna vilket klistermärke apan skall ha (dvs den som barnet då inte vill ha) och säger att det som barnet välje får apan och det andra får barnet själv behålla.
Barnen över 4,5 år valde då det fulaste klistermärket först för att få det snyggaste själv.
Barnen som var yngre valde det finaste och då fick apan det och barnet fick det fulaste. Barnen som gjorde detta såg man missnöjet på.
Proceduren upprepas och till barnen som var yngre än 4,5 år talade man om att barnet skulle välja det fulaste först så apan fick den och barnet fick då det finaste för sig själv.
Samma sak upprepades trots tydliga instruktioner alltså barnen 4,5 år och över valde det fulaste först för att själv få det finaste (världens nöjdaste uttryck i ansiktet också) medans dom yngre valde det finaste först och gick miste om den för att få det som dom uppfattade fulast och som dom i samtalet tyckte apan skulle ha.
Yngre barn har alltså inte den mentala förmågan att inse orsak och verkan på den nivån. Det krävs visst mått av abstrakt tänkande att visualisera detta och medvetet lura någon.
När ett barn kan detta så kan dom ljuga och då snackar vi äkta lögn.

 

[Rockriddaren]

Sv: Ljuger barn?

Visst kan de ljuga! Värre än en häst kan trava!

Yupp, från det att de kan kommunicera.
De testar helt klart, och för att komma undan med något de inte får.
minne äldsta kille kläcker ur sig 'lillebror' skitfort om något han gjort inte gick som tänkt, men lillebror är för liten för att försvara sig muntligt.

och till dig med blåmärken på barnen... gösses, här är det skrubbsår, blåmärken hela tiden. barnmorskan som tydligen haft stillsittande barn stirrade på sonen som har blåmärken från träd, bord, stenar m.m., revor efter lekarmed pinnar, hunden, andra saker som sticker ut.
har pratar vi barn som blir skitiga från ytterdörren till de 10 metrarna till bilen... och de kan blåneka!

 

[Rockriddaren]

Sv: Ljuger barn?

Yngre barn har alltså inte den mentala förmågan att inse orsak och verkan på den nivån. Det krävs visst mått av abstrakt tänkande att visualisera detta och medvetet lura någon.
När ett barn kan detta så kan dom ljuga och då snackar vi äkta lögn.

även detta måste ju ske i olika åldrar.

 

[Litenvit]

Sv: Ljuger barn?

***raderat, nån annan har skrivit ungefär detsamma ***

 

[mimus]

Sv: Ljuger barn?

Oj vilket långt svar, och jag som inte kan citat svara och dela upp texten, dessutom är jag bara snabbt hemma på lunch.

Det är bla det jag mena, HUR man reagerar på företeelsen, som sedan blir följden av barnets fortsatta "karriär" inom "ljugandet".

Att ljuga är väldigt negativt laddad, och hur omgivningen hanterar det blir mera svaret på orsak och verkan.

Jag delar din åsikt helt och fullt att barn inte ljuger av skär elakhet, det är därför jag motsätter mig att man tillförskansar barn den egenskapen, att ljuga. Det är som när 2 åringer vägrar dela med sig av sina leksaker, och vuxna säger att barnet är snålt som inte kan dela med sig.
Det är helt med utvecklingen som du så bra beskriver själv, men man lägger på ett ord som blir väldigt negativt.

Och många gånger lär sig barnet att det ÄR en som ljuger, eller är snål, det tar väldigt lång tid att hjälpa över dessa ungar, till att få egenvärde och tro på att de faktiskt är väldigt kompetenta.
Fortsätter man in i vuxen ålder med sitt sätt och sitt hyperomnipotenta sätt så börjar vi sätta ganska grava diagnoser.

Sen är det skillnad på vardags"ljug", och det som senare blir ett stort problem, de situationer du beskriver, är ändå ganska harmlösa, när jag skriver så har jag i åtanke helt andra situationer.

Men då kommer man återigen in på "nätdialoger", det blir nyanslöst och man vet inte vad andra har för erfarenheter.

 

[Enya]

Sv: Ljuger barn?

Men för mig är ordet att ljuga när man pratar om småbarn inte negativt, jag atr inte hårt på att de gör det alls. Däremot när en 30 åring ljuger så blir jag sur för det är enbart för att såra och tänka på sig själv. Ett litet barn tänker mest på sig själv i den åldern för den andra biten är ju inte utvecklad helt ännu.

Men ljuga gör de ju i alal fall och då är det fel av vuxna att stämpla dem som elaka och egoistiska när de ljuger.

 

[TinyWiny]

Sv: Ljuger barn?

Fy vilken jobbig sits du är i
Tyvärr är det ofta så att andra som inte har "normala" halvvilda små barn inte förstår det här med att barn faktiskt får diverse blåmärken skrubb och rivsår.
Denna sommar är pepar peppar den första som jag inte har behövt varken plåstra om eller åka till sjukan med nåt av barnen , och mina är fjorton och sexton nu.
Vad gäller lögner så är det helt normalt för barn att ljuga eller förvränga sanningen, det är ju deras sätt att upptäcka världen, de har ju insett att de inte "behöver" säga sanningen och att deras historia får mer uppmärksamhet om de kryddar den lite.
Var barnvakt häromkvällen till min kompis tre och ett halvt åring, efteråt berättade han för sin mamma att jag hade puttat honom, om hon då hade gått i gång på detta så hade han säkert "kryddat" historien lite extra men eftersom hon inte gjorde det så sa han att det var när vi skulle få plats i hans lilla säng båda två.
Tyvärr så är det ju så att om man som vuxen lägger in en massa av våra vuxen värderingar i vad barnen säger så kan det bli så fel.
Som flickan som sa att hon hoppade på pappa och pappan blev anmälld för incest , hon och pappan hade ju bara lekt...
Det enda råd jag kan ge dej är att försöka förklara för dina barn när ni ska till släkten, att de inte ska säga vissa saker, jag vet att det är jättesvårt och att man absolut inte ska behöva göra det men ibland har man inget val
Lycka till TinyWiny