Ljudrädsla

[inverterad]

Sen spelar det också stor roll hur hundens övriga mentalitet ser ut, och hur stor rädsla hunden har. Punkträdslor är mycket mer lätt-tränade än mer generaliserad ljudrädsla. En hund med mycket leklust och nyfikenhet är mycket mer lätt-tränad än en hund som har väldigt lite av de egenskaperna.

Fokus borde inte vara på att träna bort rädslor utan på att avla fram hundar som inte har dem från första början. Det är ett sånt lidande för hunden och en sån ångest för ägaren att se sin hund lida.

 

[Fruentimber]

Sen spelar det också stor roll hur hundens övriga mentalitet ser ut, och hur stor rädsla hunden har. Punkträdslor är mycket mer lätt-tränade än mer generaliserad ljudrädsla. En hund med mycket leklust och nyfikenhet är mycket mer lätt-tränad än en hund som har väldigt lite av de egenskaperna.

Fokus borde inte vara på att träna bort rädslor utan på att avla fram hundar som inte har dem från första början. Det är ett sånt lidande för hunden och en sån ångest för ägaren att se sin hund lida.

Exakt så!

 

[inverterad]

Exakt så!

Ja, jag kan tänka mig att vi har hört liknande argument från uppfödare i våra raser, att det är valpköparens fel att hunden utvecklar rädslor och att det är bara att träna... kanske ännu mer i min ras iofs. Det gör mig så fruktansvärt arg för det är ett sånt svek både mot hunden och mot valpköparen.

 

[Fruentimber]

Ja, jag kan tänka mig att vi har hört liknande argument från uppfödare i våra raser, att det är valpköparens fel att hunden utvecklar rädslor och att det är bara att träna... kanske ännu mer i min ras iofs. Det gör mig så fruktansvärt arg för det är ett sånt svek både mot hunden och mot valpköparen.

I min ras är allting valpköparnas fel.

 

[SiZo]

Fast det är ju ingen här som påstått att man aldrig tränat på det? Allra minst jag. Givetvis har vi tränat, börjat om på skott fler gånger än jag kan räkna eftersom jag ville att han skulle hålla för tävling. Men hans avbrutna MH talar med tydlighet i kombination med hans alltmer ökade rädsla för alla former av ljud. Han behöver slippa och jag har inte möjlighet att lägga 24 timmar av dygnet på att träna hans ljudkänslighet.

Ingen av de som svarat i tråden är några nybörjare, mig veterligen. Jag är tämligen säker på att de testat både det ena och det andra.

Det var så jag uppfattade dig när du skrev att det var bättre att inte utsätta hunden alls.

 

[SiZo]

Sen spelar det också stor roll hur hundens övriga mentalitet ser ut, och hur stor rädsla hunden har. Punkträdslor är mycket mer lätt-tränade än mer generaliserad ljudrädsla. En hund med mycket leklust och nyfikenhet är mycket mer lätt-tränad än en hund som har väldigt lite av de egenskaperna.

Fokus borde inte vara på att träna bort rädslor utan på att avla fram hundar som inte har dem från första början. Det är ett sånt lidande för hunden och en sån ångest för ägaren att se sin hund lida.

Fast står man där med en hund som redan är rädd och som redan existerar så hjälper det ju inte den individen att avla bättre i framtiden. Givetvis är bättre avel den långsiktiga lösningen. Men det hjälper inte hunden jag har idag.

Jag tycker absolut att man kan fokusera på båda delar.

 

[Fruentimber]

Det var så jag uppfattade dig när du skrev att det var bättre att inte utsätta hunden alls.

Ah okej, det menade jag förstås inte.

 

[SiZo]

Ah okej, det menade jag förstås inte.

Jag tänkte väl, det lät så himla konstigt

 

[Fetaost]

Min första tik var skott och åskrädd. Det eskalerade. Ljud från tvn med nyårsraketer osv var hon helt oberörd för så träning på inspelade ljud var inte aktuellt.
De två sista nyåren låg hon och jag i vårat badrum som låg i mitten av huset (inga fönster eller ytterväggar) och hon skakade, tuggade skum och kissade ner sig. Då gav jag upp.
Åren efter åkte hon med bekanta till en skogscamping där smällare och fyrverkerier var förbjudna. De hade säsongsplats och var där så mycket de kunde. Perfekt lösning.
Skottfasthet var prio ett när jag avlade och prio ett nu när jag letade hund igen.

 

[em-pirre]

Fast står man där med en hund som redan är rädd och som redan existerar så hjälper det ju inte den individen att avla bättre i framtiden. Givetvis är bättre avel den långsiktiga lösningen. Men det hjälper inte hunden jag har idag.

Jag tycker absolut att man kan fokusera på båda delar.

Men om mamman var ljudrädd så har ju uppfödaren gjort en rejäl miss om hen avlat på den tiken...

 

[SiZo]

Men om mamman var ljudrädd så har ju uppfödaren gjort en rejäl miss om hen avlat på den tiken...

Jag är uppfödaren så jag har bara mig själv att skylla. Jag visste dock inte att hon var ljudrädd när hon parades. Bodde på landet och hade liksom aldrig varit med om fyrverkerier eller så. Nån enstaka smäll från jägare gick bra. Efter hennes kastrering blev hon dock rädd för allt, och då menar jag allt. Så de rädslorna låg väl därunder, men när de inte syns så är det svårt att ta med dem i beräkningen.

 

[MissFideli]

Min syster hade en hund med ljudrädsla. Det blev mer och mer, tillslut fick hon dra hunden utanför trädgården om den skulle med. En bildörr som slog igen och hunden blev totalt blockerad. Försökte man då ta i den, bet den. Hennes andra hund av samma ras och med samma pappa, reagerade inte alls.
När det stod mellan att försöka få den omplacerad till en ägare med kunskap om detta eller avliva, så valdes det sista. Det var en foderhund, men uppfödaren valde såklart att inte använda den i avel.

 

[inverterad]

Fast står man där med en hund som redan är rädd och som redan existerar så hjälper det ju inte den individen att avla bättre i framtiden. Givetvis är bättre avel den långsiktiga lösningen. Men det hjälper inte hunden jag har idag.

Jag tycker absolut att man kan fokusera på båda delar.

Så kan det ju vara, och det är jättekul att det funkat för dig att träna din hund att bli mindre rädd. Det är en av mycket få historier jag hört där en riktigt rejält rädd hund blivit bättre av träning. Därför är jag alltid noga med att prata om hur svårt, ibland helt omöjligt, det är att träna bort rädslor. Det finns för många hundägare som skuldbelagts för att de har rädda hundar som det är "bara att träna".

 

[baraclara]

Så tråkigt att läsa om er erfarenhet att det oftast bara blir värre vid mer generell rädsla. Min hund reagerar ingenting alls på inspelat ljud (t.ex fyrverkerier på CD eller höga ljud på film). Det känns lite hopplöst just nu. Det handlar ju om en älskad familjemedlem som man vill ska känna sig glad och trygg.

Hur ska man någonsin våga ha hund igen i framtiden? Även om släktingars BPH/MH talar för skottfasthet så vet man ju aldrig säkert hur en viss valp utvecklar sig... Upplever ni att vissa rasgrupper/raser är mer (ljud)rädda än andra? Om ert enda kriterie vore "ljudtrygg" hund - vilken ras skulle ni välja?

 

[SiZo]

Så kan det ju vara, och det är jättekul att det funkat för dig att träna din hund att bli mindre rädd. Det är en av mycket få historier jag hört där en riktigt rejält rädd hund blivit bättre av träning. Därför är jag alltid noga med att prata om hur svårt, ibland helt omöjligt, det är att träna bort rädslor. Det finns för många hundägare som skuldbelagts för att de har rädda hundar som det är "bara att träna".

Nej bara har jag aldrig skrivit. Vissa går säkert att träna, andra inte. Och även de som går att träna så pratar vi liksom mer än 200 timmar av träning innan något reelt resultat uppnås. Och då var vi ändå tvungna att ha musik på, vadd i öronen, gardinerna fördragna och sysselsätta henne på tolvslaget. Enstaka raketer ute på promenaden gick bra. Men vid tolvslaget var det andra bullar. Inte så konstigt egentligen, det smällde ju som kriget så att man själv inte tyckte att det var direkt behagligt.

 

[animalasia]

Så tråkigt att läsa om er erfarenhet att det oftast bara blir värre vid mer generell rädsla. Min hund reagerar ingenting alls på inspelat ljud (t.ex fyrverkerier på CD eller höga ljud på film). Det känns lite hopplöst just nu. Det handlar ju om en älskad familjemedlem som man vill ska känna sig glad och trygg.

Hur ska man någonsin våga ha hund igen i framtiden? Även om släktingars BPH/MH talar för skottfasthet så vet man ju aldrig säkert hur en viss valp utvecklar sig... Upplever ni att vissa rasgrupper/raser är mer (ljud)rädda än andra? Om ert enda kriterie vore "ljudtrygg" hund - vilken ras skulle ni välja?

Jag håller ju på med jakthundar, wachtel. Jag har aldrig stött på någon skotträdd wachtel men däremot sett några skottberörda och även haft en egen wachtel som var skottberörd. Min hund visade sin reaktion på ett jaktprov, den blev låg och sprang till bilarna. Med träning blev det bättre och i och med att det jagades med hunden så blev associationen istället positiv reaktion. Med en sådan hund skall ju inte användas i avel.

Jag tror jakthundar överlag är mer ljudtåliga då det är en sådan viktig del av deras arbete. De som är mest skottfasta borde vara fågelhundar eftersom de skall vara tysta och lugna när viltet skjuts.

 

[athena_arabians]

Jag håller ju på med jakthundar, wachtel. Jag har aldrig stött på någon skotträdd wachtel men däremot sett några skottberörda och även haft en egen wachtel som var skottberörd. Min hund visade sin reaktion på ett jaktprov, den blev låg och sprang till bilarna. Med träning blev det bättre och i och med att det jagades med hunden så blev associationen istället positiv reaktion. Med en sådan hund skall ju inte användas i avel.

Jag tror jakthundar överlag är mer ljudtåliga då det är en sådan viktig del av deras arbete. De som är mest skottfasta borde vara fågelhundar eftersom de skall vara tysta och lugna när viltet skjuts.

Sedan blir det ju en väldigt hård sållning avelsmässigt... en skotträdd jakthund lever sällan länge (många jägare tar ju bort dem direkt om de inte funkar i jakten) eller får chansen att para sig.

 

[inverterad]

Sedan blir det ju en väldigt hård sållning avelsmässigt... en skotträdd jakthund lever sällan länge (många jägare tar ju bort dem direkt om de inte funkar i jakten) eller får chansen att para sig.

Plus att många jakthundar som egentligen är skotträdda inte visar det vid arbete därför att jaktlusten är så stor att den tar över. Det är samma sak med en del hundar som tävlas i bruks, de kan gå en budföring under skott utan problem, men i vardagen är de jätterädda när de inte är i arbete. Andra egenskaper kan maskera rädslan (eller iallafall göra den hanterbar).

 

[inverterad]

Så tråkigt att läsa om er erfarenhet att det oftast bara blir värre vid mer generell rädsla. Min hund reagerar ingenting alls på inspelat ljud (t.ex fyrverkerier på CD eller höga ljud på film). Det känns lite hopplöst just nu. Det handlar ju om en älskad familjemedlem som man vill ska känna sig glad och trygg.

Hur ska man någonsin våga ha hund igen i framtiden? Även om släktingars BPH/MH talar för skottfasthet så vet man ju aldrig säkert hur en viss valp utvecklar sig... Upplever ni att vissa rasgrupper/raser är mer (ljud)rädda än andra? Om ert enda kriterie vore "ljudtrygg" hund - vilken ras skulle ni välja?

En del små sällskapshundar typ cairnterrier, skotte och liknande verkar helt immuna mot att bli skotträdda. Schäfer är också ett väldigt säkert kort.

I övrigt så nej, det finns inga garantier (inte ens om du köper hund som borde vara ett säkert kort) men du kan förbättra dina chanser väldigt mycket - många, många hundar beskrivna i släkten (inte bara avelsdjur utan också deras syskon, gärna i princip hela kullar både bakåt och åt sidorna), många KORADE i släkten, är såna saker som ger bra förutsättningar. Finns det mentalindex i rasen är det ännu enklare att få en större bild över släktens mentalitet.

 

[escodobe]

Min tibbe var skottsäker för fyrverkerier, skott och smällare men började bli lite orolig för åska efter att vi satt fast på kalfjället under ett sjudjävla åskväder, till och med jag som älskar åska tyckte att det inte var helt optimalt. Under hans sista år när han fyllde 13 slog blixten ned kanske 100 meter bakom oss när vi var ute, efter det var han rädd och med ökande demens så sista veckorna i livet fick han nattskräck om det blåste s¨att det mullrade i fönstren och så. Och då fick han somna in. Han hade även en fobi mot vissa modeller av spårvagnar i några år men där tror jag det var nån slags vibration eller överljud som han reagerade på.