Livsval

[Silverkedjan]

Sv: Livsval

Men jag har fått offra mycket av det liv jag ville leva för hans skull. Har vi chans att få barn är det värt det, men kanske inte annars.

Vad har du offrat? Offer är ingen bra grund att bygga en relation på. Ska man "ge upp" något ska man själv komma fram till att det är bäst för en själv.

Ibland kan man kanske behöva en katalysator för att komma på det (jag hade inte av mig själv upptäckt att det inte var hälsosamt att jobba 100timmar i veckan) men man ska inte ge upp något bara för någon annans skull. Det blir ett för tungt kors att bära både för partnern och relationen

När man får barn omprioriterar man mer än uppoffrar, tycker jag det känns som.

Har du tänkt på att han kan inte få egna barn (vad är det egentligen för diagnos?? Är det alldeles kört - det är så extremt ovanligt!) alldeles oavsett partner. Om han är barnkär och längtar är det ju en kärleksgåva från din sida att vara beredd på en krångligare process för att han ska få bli pappa.

Och man blir lika mycket pappa även om det inte är de egna spermierna

Vad gäller nyfikna grannar så hade jag gjort tvärtom mot priffy Vad är det för fel på sanningen? Den är väl inget att skämmas för

Tvärtom !

Sanningen har en tendens till att få tyst på sladdret

Jag kan inte tänka mig att någon skulle reta min Vidar för att han är gjord på konstgjord väg av icke simmande spermier. Och skulle de göra det - so what? Han kommer att kunna svara för sig - om det var alternativet för att man överhuvudtaget skulle kunna bli till så måste det ju varit MYCKET smartare än att inte göra något alls

 

[Balsamin]

Sv: Livsval

Till prinsessfeminist , och er andra:

Nej du var inte stygg alls. Jag ville bara förklara hur det kan vara på en liten ort där huvudsamtalsämnet är alla andras privatliv.

Det har sina för och nackdelar. Oftast bra eftersom man inte behöver förklara allt hundra gånger. Sånt man vill sprida säger man bara en gång till "rätt person" så vet alla.

 

[Balsamin]

Sv: Livsval

Sanningen är oftast enklast och jag är så extremt dålig på att ljuga eller ens undanhålla (oftast).

Jag är förvånad över att ingen här är negativ till donation. Mina ältande tankeloopar brukar sluta där. Men varje gång har det känts som att det är så totalt moraliskt förkastligt att jag undrar hur det överhuvudtaget kan vara tillåtet. Det tog ju lång tid innan äggdonation blev Ok.

Att han har en ärftlig sjukdom som indirekt är en del i vårt problem kan också vara en "förklaring" till eventuella barn om varför vi valde den vägen.

Jag har varit rädd att vårt barn skulle anklaga oss hela livet för att ha skurit av honom eller henne från halva sitt ursprung. Ett adopterat barn har i alla fall en möjlighet att så småningom få kontakt med sin ursprungliga familj.

Men med ert stöd känner jag att jag kan fundera lite mer på det och prata med min man också.

Det jag valde bort för hans skull är ett annat jobb än mitt nuvarande som jag inte trivs så bra med och att flytta närmare min hemort där mina vänner och släktingar finns.

På grund av sin sjukdom kan han inte heller dela det aktiva liv jag hellst vill ha och den gör också att han inte vågar byta jobb, vilket han skulle behöva göra om vi flyttar någon annanstans.

Sedan är det ju inte bara för hans skull som jag stannat här. Att det är enklare och billigare att hålla hästar på en mindre ort vägde också tungt.

Men nu känner jag att jag inte sätter samma värde på det längre. Jag önskar att det skulle finnas plats och möjlighet för något annat än hästar och yrkesarbete i mitt .

 

[prinsessfeminist]

Sv: Livsval

Vad gäller nyfikna grannar så hade jag gjort tvärtom mot priffy Vad är det för fel på sanningen? Den är väl inget att skämmas för

Tvärtom !

Sanningen har en tendens till att få tyst på sladdret

Jag kan inte tänka mig att någon skulle reta min Vidar för att han är gjord på konstgjord väg av icke simmande spermier. Och skulle de göra det - so what? Han kommer att kunna svara för sig - om det var alternativet för att man överhuvudtaget skulle kunna bli till så måste det ju varit MYCKET smartare än att inte göra något alls

Inget fel på sanningen. Jag är bara en person som gärna behåller personlig information för mig själv. Jag avskyr verkligen att vara ett samtalsämne. Inte för att jag skäms, utan för att jag har ett behov av att få vara just privat.

Kunde kanske vara intressant att analysera varför det är viktigt för mig, men sådan är jag... Jag har svårt för närgångna frågor över huvud taget. Vill jag dela något med någon så gör jag det av mig själv - inte för att jag blivit "utfrågad".

I övrigt håller jag med dig, Silver. Det där med att "offra" låter inte riktigt rätt... kanske skall Balsamin fundera över vad hon lägger in i begreppet? Det kan lätt bli en svårbemästrad bitterhet, det tror jag... *funderar*

Om Balsamin gärna vill ha barn med sin sambo så tycker jag att de skall försöka få barn. Vad gäller insemineringsregler så är jag inte insatt, men när det gäller äggdonation så finns det systrar/släktingar som väljer att donera till sin infertila släkting.

 

[Sunshine]

Sv: Livsval

Tja, jag flyttade fran Sverige till England for min mans skull - bytte alltsa land, stad, sprak, jobb, familj och vanner. Det har sedermera visat sig att vi har problem att bli gravida pga honom - rorligheten ar inte den basta . Jag ar fullt "frisk", om man kan kalla det sa.

Vi haller just pa och forbereder oss for ivf, men har redan blivit varnade att vi kanske borde fundera pa spermadonation. For mig ar det ett beslut som min man maste kanna efter om han vill genomfora - for mig spelar det absolut ingen roll. Det viktigaste for mig ar att jag vet att han kommer att bli en underbar pappa, trots allt ar ju det en av anledningarna till att jag valt att leva med just honom!
Jag tror ocksa stenhart pa att man formas av sin miljo likaval som av arvet. Jag ar t.ex. inte ett dugg lik min mamma (eller min syster) till utseendet, men vi gestikulerar likadant och har samma rosttonfall och anvander samma typ av ord, sa folk kommenterar anda hela tiden hur lika vi ar... Folk ser det de vill se

 

[Björk]

Sv: Livsval

Konstigt egentligen att man inte får välja donator. Njurar får ju vem som helst dela med sig av. Det skulle kännas bättre om det vore en av hans kusiner eller hans bror. Tror dock inte att min svägerska skulle tycka att det var en bra idé...

Sådan donation kan man ju fixa själv! Nu menar jag INTE att ni ska "göra det", men att inseminera själv hemma är det ju tex många lesbiska par som gjort med lyckat resultat.

 

[Björk]

Sv: Livsval

Jag har varit rädd att vårt barn skulle anklaga oss hela livet för att ha skurit av honom eller henne från halva sitt ursprung. Ett adopterat barn har i alla fall en möjlighet att så småningom få kontakt med sin ursprungliga familj.

Men ett barn som kommer till genom spermiedonation har ju också rätt att få reda på vem som är biologisk förälder när de är 18! Det är ju precis samma sak. Med en skillnad; DU skulle vara biologisk mamma och ha haft barnet i magen själv. Jag har då aldrig hört talas om att barn (som har vettiga föräldrar) anklagar dem för att de valde att få dem. Oavsett om det är biologiska föräldrar, donation eller adoptivföräldrar. Det där tror jag mest är ett "hjärnspöke" hos dig. Har man själv ett naturligt förhållningssätt till det så är det ju inget konstigt för barnet heller. Det är klart att h*n kan bli nyfiken och vill söka upp donatorn, men då är det ju bara låta honom/henne göra det - du och din sambo är ÄNDÅ ALLTID mamma och pappa till detta barn!

Men nu känner jag att jag inte sätter samma värde på det längre. Jag önskar att det skulle finnas plats och möjlighet för något annat än hästar och yrkesarbete i mitt .

Hmmm, KÄRLEKEN då?? Är inte den en stor och viktig del som ni har tillsammans?

 

[Halloy]

Sv: Livsval

Hej!
En klok människa sa att en människa har inte bara sina gener att föra vidare. Vi kan också föra vidare våra tankar, värderingar, idéer och känslor - vår själ.
Det är så jag ser på donation/adoption.

 

[Pisan]

Sv: Livsval

Stämmer inte riktigt det där med åldersangivelserna Du lämnar...men..visst börjar det bli lite bråttom även med adoption om man är över 40.
Och...lite vänder jag mig emot Ditt uttryck "egna" barn...vår dotter är i allra högsta grad "vårt eget barn"..och inte någon annans..även om hon inte är vårt biologiska barn.

För oss har adoption varit ett helt fantastiskt sätt att bli föräldrar...och sanningen att säga så väljer jag (även om jag nu inte befinner mig i en position där jag kan välja) att adoptera syskon framför att få ett biologiskt barn vid min ålder. Ja..jag är idag över 40.

För oss har man inte hittat någon orsak till vår tidigare barnlöshet annat än att den beror på mig.....och jag är otroligt glad..att min make inte tyckte att jag genom min bristande fertilitet var diskvalificerad som hans livspartner...hade han gjort det hade min besvikelse över hans person varit svår att komma över.
Som andra sagt...kärleken till ett barn är så otroligt stark...trots bristande genetisk gemenskap...och vi har naturligtvis fått förmånen och gåvan att få ta emot världens underbaraste varelse i våra liv.

Och...förutsättningarna för ett jämställt föräldraskap är riktigt stora när man blir familj genom adoption..))