Livssituation, vad göra?

[Anonym111]

Jag skulle önska en objektiv analys av min livssituation och tips, kanske har någon känt likadant?

Jag gnäller aldrig, ogillar när någon pratar illa om andra, försöker hjälpa, svårt att säga nej, osv.

Varit på samma jobb flera år. Jag har länge känt att jag vill byta jobb, jag trivs inte alls. Folk utövar maktspel mot mig, om det är någonting som behöver göras så hamnar det på mig eftersom de vet att jag fixar saker och jag gör det bra. Från att ha varit energisk, social så har jag blivit osocial och går in i mitt jobb och äter lunch vid skrivbordet. Har vart på väg att sluta flera ggr men alltid blivit övertalad att stanna. När jag säger nej eller frågesätter när någon ger mig arbetsuppgifter de själva inte orkar göra så blir jag kallad sur.

Senaste åren har jag slutat med hästar, träning och inte orkat hålla igång mitt sociala liv för ja är så trött. Kom även på att en av mina närmsta vänner utnyttjade mig, jag ställer ju alltid upp så tillslut sa ja stop och då var ja en dålig vän, var väldigt jobbigt men bröt den kontakten, känns skönt.

Inte vågat söka jobb för jag vart rädd för att mitt jobb ska få reda på de(jag vet de låter helt sjukt, ja är rädd för dem...). När jag sökt jobb har jag fått komma på intervju men sumpat det.

Nu när jag pluggat halvtid så har jag fått lite mer energi och känner att jag sakta börjar komma tillbaka till mig själv men jag är så förvirrad samtidigt. Lärde känna lite nya människor och gick därigenom på en intervju på ett bra företag, gick vidare i intervjun och rekryteraren var helt lyrisk. Träffade VD´n och det gick skit, kom inte vidare för han fick inge grepp om mig som person, vilket jag kan förstå. Detta var verkligen ett bevis på att jag har tappat mig själv helt!

Pluggat och försökt komma in på utbildning för att komma bort från jobbet men nu ser det ut som att mitt HP poäng inte räcker till. Bör tillägga att jag har adhd så jag blir väldigt lätt distraherad av omvärlden och just nu kan jag inte plugga för jag bara tänker på framtiden och analyserar mina fel.

Jag skulle aldrig kunna prata illa om företaget eller människor i min omgivning, bara att posta den här tråden gör mig "rädd". Det finns folk som inte ens har ett jobb eller hem och så gnäller jag över mitt mående..
Vet inte vem jag ska prata med, min sambo pratar jag med men jag vill inte ösa på allt negativt på honom hela tiden.

I allt det här så får jag ju massa ideer som jag vill genomföra(företagsideer) men jag vågar inte, jag vågar inte ens starta en blogg eller lägga upp bilder på mig själv. Inte för att jag inte tycker om mitt utseende utan för att jag inte kan stå för bilden.

Sinnet svävar mellan hopplöshet och framtidstro.

 

[Masqueradee]

Spontant säger jag att du ska säga upp dig. Förstår att det kanske är lättare sagt än gjort, men utifrån vad du skriver så kommer du ändå ha svårt att få någonting gjort om du är kvar i den situationen du befinner dig i nu.
Trivs man inte på sitt jobb så kommer, precis som du beskriver, man att påverkas även utanför jobbet eftersom man spenderar så stor tid av sitt liv och vakna tid där. Du ska inte bry dig om vad chefer och sådant säger. Kolla upp hur lång uppsägningstid du har och börja söka lite andra jobb medan du har kvar det här så att du inte blir helt utan inkomst.
När det gäller pluggandet så prova och sök kurser även om det just nu inte ser ut som att du kommer in. Ibland kan själva handlingen ge så mycket mer även om man inte kommer in. Då har du i alla fall försökt och genom att grotta ned dig i kurspaket, program och enskilda kurser så kanske du hittar en ort där HP-poängen räcker till för att gå utbildningen.
Att vara kvar på ditt jobb som det ser ut nu tror jag tömmer dig på mer energi än vad det tillför vilket inte är optimalt, varken för dig eller någon annan.

 

[Lovisaleonora]

Säg upp dig. Livet är för kort för att gå och må dåligt över jobbet. Risken är att du tappar ännu mer av dig själv om du stannar kvar - och hur ska du då komma vidare till nytt jobb? Du känner redan nu att ditt nuvarande arbete ligger dig i fatet när du ska söka dig vidare, att du tappat dig själv. Tappat energi, gnista och självkänsla.

Run, Forrest. Run.

Det verkar ju som du är attraktiv på arbetsmarknaden, du kommer vidare till intervjuer när du söker. Våga säga upp dig och gå vidare. Livet är för kort för att må dåligt över jobbet.

 

[viriel]

Säger detsamma, säg upp dig och börja utforska dina andra alternativ. Även om det kanske inte blir nåt, så tror jag att du kommer må bra mycket bättre bara av att ge det en chans!

Och du ska absolut inte känna att du inte har rätt att må dåligt bara för att det finns de som har det sämre. Ditt liv är ditt liv, och ingen kan påverka hur du känner. Har jobbat mycket själv med det, så förstår hr du känner över det. Men! Du har all rätt att må dåligt, men du har också möjligheten att ändra på det så ta den möjligheten innan du helt går ner dig.

 

[Anonym111]

Tack för era svar! Jag ska göra allt nu för att komma därifrån.. har så lite energi men jobbar på, sökt mig till mitt gamla jobb som är prestigelöst(blev rastlös där) men är nog ett sånt jobb jag behöver ett tag framöver om ja inte kommer in på skolan.

Jag sökte hjälp, för jag inser hur galet detta blivit nu. Eftersom ja har svårt med min inlärning så blir jag frustrerad, inlärningen beror tydligen på min stress.
Min läkare försökte sjukskriva mig för hen ansåg att ja är utbränd efter långtid av stress och ångest. Men jag vägrade. Det kan låta märkligt men jag kan inte sjukskriva mig, sjukskrivning i mina ögon är ett tecken på misslyckande och vem vill anställa en utbränd person, hela min framtid skulle gå i graven(tydligen ett tecken på att det gått för lång enligt läkaren..och ja inser det själv men vågar inte sjukskriva mig)
Så jag ska få hjälp så fort som möjligt att träffa en stödperson och har fått ångestdämpande, har inte fattat att ja har så ångest, har stängt av ångesten mentalt men det förklarar min vilopuls som ligger på 100.. Ska få lära mig att ta hand om mig själv nu.

 

[susanne]

Har du provat att prata med chefen om hur du känner, eller en personalansvarig/HR (om ni har en sån)? Jag tycker även att du ska be att få gå till företagshälsan, om jobbet gjort dig sjuk så får de betala för att du ska bli frisk. Du skulle även kunna försöka bli sjukskriven (på deltid?) så att du kan återhämta dig.

 

[Anonym111]

Har du provat att prata med chefen om hur du känner, eller en personalansvarig/HR (om ni har en sån)? Jag tycker även att du ska be att få gå till företagshälsan, om jobbet gjort dig sjuk så får de betala för att du ska bli frisk. Du skulle även kunna försöka bli sjukskriven (på deltid?) så att du kan återhämta dig.

Vi har tyvärr ingen HR-ansvarig. Min chef(också VD) är inte så intresserad av att prata med mig om annat än saker som ska göras. Har inte haft ett utvecklingssamtal sedan jag börjat.. försökt få de men de rinner alltid ut i sanden. Har bara fått höjd lön(bra höjning) tre ggr sen jag började. Absolut är det mitt ansvar också men när någon är så ointresserad av mig så känner jag mig bara i vägen..

jag vet inte riktigt vad som är normalt eller inte längre, blir värre för var dag som går så ska bli skönt att få träffa någon. Hoppas det inte tar flera veckor bara.

 

[Kilauea]

Att bli sjukskriven är INTE ett misslyckande!
Tyvärr är det dock det som behövs ibland för att man ska orka ta sig vidare.

 

[lady_vip]

Kan du, rent ekonomiskt, säga upp dig? Isåfall låter det som att du borde göra det i morgon. Om du är med i a-kassa får du ersättning efter ett visst antal dagar, men du måste ju klara dig tills dess.
Och börja sök andra jobb så fort du är uppsagd.

Om du är orolig att en sjukskrivning ser dålig ut i ett CV (den syns ju inte?) så borde du nog agera snarast, för att rädda din egen hälsa.

 

[Rosett]

Min läkare försökte sjukskriva mig för hen ansåg att ja är utbränd efter långtid av stress och ångest. Men jag vägrade. Det kan låta märkligt men jag kan inte sjukskriva mig, sjukskrivning i mina ögon är ett tecken på misslyckande och vem vill anställa en utbränd person, hela min framtid skulle gå i graven(tydligen ett tecken på att det gått för lång enligt läkaren..och ja inser det själv men vågar inte sjukskriva mig)

Ja det är säkert bättre för din karriär och du slipper känna dig misslyckad om du jobbar tills du rasar ihop och blir sjuk i 5-10 år...
Folk som vägrar sjukskriva sig (eller förändra sin situation) i tid brukar bli deprimerade och får svårare att ta sig tillbaks sen. Det kan bli så att du får krypa till toaletten för att du inte orkar stå upp (som ett exempel). Så snälla lyssna på din kropp innan det hinner gå så långt.