- Svar: 3
- Visningar: 1 984
Jag är uppvuxen med katter och har haft en katt själv också i vuxen ålder. Det har varit ganska lättsamt och enkelt och katten jag hade själv var väldigt självständig och skygg. Han höll sig på behörigt avstånd från okända och han ville heller inte gosa så ofta.
På något sätt trodde jag att det skulle bli likadant med de två missar som flyttade in hos mig för två och en halv månad sedan. Riktigt så blev det inte. De två tjejer som flyttade in hos mig var sociala till max. Jag är ju ingen gulligullmänniska men hamnade i läget där inte bara en katt, utan två katter, krävde att jag skulle gosa med dem. Bara att vänja sig alltså.
När det kommer hem främmande människor till mig, så är katterna inte blyga direkt. De är genast framme och ska sitta i knät på de främmande människorna.
En dag när sotaren skulle komma så var jag inte hemma. Sotaren fick ta sig in själv och göra det som skulle göras. När jag kom hem hade Toni väldigt mörkt grå framtassar, i stället för vita som är den riktiga färgen. Vad hände där egentligen? Fick sotaren hjälp? Jag har inget svar på det.
Jag har ju för vana att ligga på soffan och slappa. Toni, den lilla röda fluffkatten, utnyttjade läget blixtsnabbt och kom upp och la sig ovanpå mig. Jag var inte helt bekväm med det i början men numera trampar hon inte så mycket med klorna på mig längre utan lägger sig stillsamt tillrätta. Hon är en riktig myskatt. Vi gosar och vilar tillsammans.
Lina, min svartsköldpadda, är gosig på sitt sätt. Hon pratar mycket och vill gärna vara med, men är inte lika närgången som Toni. Hon vill dock gärna vara med när jag sitter vid datorn och då måste det klappas. Men även hon har vid sällsynta tillfällen kommit upp i soffan eller sängen. Hon har inte varit helt okomplicerad då hon varit helt fanatisk med klorna då hon trampat. Jag tycker det är sjukt obehagligt plus att hon då förstört min finaste fleecefilt. Och jag har inte lyckats klippa klorna på henne. Någon klo då och då har gått att klippa, men inte mer än så. Men en gång var hon faktiskt så där gosig och mysig då hon bara kom och la sig på mig och var gullig
På morgnarna har de ofta hjälpt mig att vakna. Vanligen är det Toni som kommit och försökt få mig att vakna, men någon gång har Lina tagit den uppgiften. Hon har inte alltid varit så smidig. Det är inte så skönt att bli petad på med en tass med utspärrade klor. Men sist hon väckte mig var det idel mjuka tassar som puttade på mig. Det är samma när hon sitter med mig vid datorn. I början var det mycket utspärrade klor när hon ville peta på mig, men nu tycks klorna vara indragna. Kanske kan även hon lära sig vad matte gillar och inte.
Det här med katternas mat blev en utmaning rätt snabbt. När de flyttade hit gav jag dem fri tillgång på torrfoder. Det gick de raskt upp i vikt av. Jag var inte ens uppmärksam på det. Det bara föll sig så att Lina satte sig på badrumsvågen en dag när hon var nyinflyttad och jag läste av 5,2 kilo. En månad senare gjorde hon om samma sak och vägde då 5,6 kilo. Hoppsan. Så jag vägde Toni också och hon vägde 5,3 kilo. Alltså måste hon också ha gått upp i vikt då hon är en mindre katt än Lina och nu vägde mer än Lina gjorde när hon kom.
Sen började ett trassel med att hitta en lämpligare kosthållning. Antingen matvägrade katterna för maten jag gav dem var äcklig eller så tyckte de att jag gav dem för lite mat. Så småningom landade jag i att ge dem blötmat två gånger om dagen och ett mellanmål med torrfoder som jag är klantig nog att spilla över golvet varje dag. Som blötmat vill jag helst ge dem Mjau, men det tycker de är äckligt. Latz är däremot "to die for" så jag blandar det med Mjau och då äter de. Oftast i alla fall. Toni är fortfarande lite kinkig med maten och kollar ibland inte ens vad jag serverar. Ett annat alternativ som jag växlar med är Bozita blötmat. Den slinker ner som den är men är dyrare än Mjau.
Katterna bjuder på en del underhållning också. De kan få för sig att rejsa genom huset i full fart och mattorna samlas i veck där de far fram. Eller så dödar de någon tygmus eller så får tygmusen i snöret som hänger i en dörrpost fartfyllda färder. En gång kom det in en riktig mus. Den fick det lite hett om öronen när katterna lekte med den. Särskilt Toni var på den. Jag fick avsluta det hela genom att plocka upp musen och döda den. Tråkigt.
Katterna gillar inte riktigt att det nu finns rutiner kring maten. När jag köpte en 4-kilossäck med torrfoder så stoppade jag in den i städskrubben. De bröt sig in i städskrubben en natt och moffade i sig av torrfodret. Eller ja, det är Toni som står för brytet och Lina hakar på. Så jag fick flytta upp fodret på en hylla i städskrubben som de inte kommer åt. Det har inte fått dem att sluta bryta sig in i städskrubben. Ibland tar sig Toni in, men sen går dörren igen och hon tar sig inte ut igen. När jag sen öppnar dörren sitter hon där inne helt oskyldig uppe på en hög med lådor. Så söt så.
Ända sedan katterna kom har jag bombat mitt privata Instagramkonto med kattbilder. Det är pinsamt många bilder och inte många ser dem eftersom kontot är privat. Så jag bestämde att katterna skulle ha ett eget Instagramkonto. Så nu finns de under kontot toni_och_lina. Där är inte så många bilder än, men kanske lägger jag upp "the best of" från senaste månaderna.
Det har inte varit helt okomplicerat att bli med katt. Frågor har dykt upp. T.ex. hur får man katterna att inte klösa på soffan? Hur mycket mat ska en katt ha? Får man flytta på en katt om den är i vägen? Och så har jag blivit varse att Toni är lite lättkränkt. Så jag får passa mig en aning. Men jag har börjat vänja mig vid dem. Det skulle bli tomt om de försvann. Och jag skulle inte ha någon att prata med här hemma. De roar mig och de ger mig sällskap.
På något sätt trodde jag att det skulle bli likadant med de två missar som flyttade in hos mig för två och en halv månad sedan. Riktigt så blev det inte. De två tjejer som flyttade in hos mig var sociala till max. Jag är ju ingen gulligullmänniska men hamnade i läget där inte bara en katt, utan två katter, krävde att jag skulle gosa med dem. Bara att vänja sig alltså.
När det kommer hem främmande människor till mig, så är katterna inte blyga direkt. De är genast framme och ska sitta i knät på de främmande människorna.
En dag när sotaren skulle komma så var jag inte hemma. Sotaren fick ta sig in själv och göra det som skulle göras. När jag kom hem hade Toni väldigt mörkt grå framtassar, i stället för vita som är den riktiga färgen. Vad hände där egentligen? Fick sotaren hjälp? Jag har inget svar på det.
Jag har ju för vana att ligga på soffan och slappa. Toni, den lilla röda fluffkatten, utnyttjade läget blixtsnabbt och kom upp och la sig ovanpå mig. Jag var inte helt bekväm med det i början men numera trampar hon inte så mycket med klorna på mig längre utan lägger sig stillsamt tillrätta. Hon är en riktig myskatt. Vi gosar och vilar tillsammans.
Lina, min svartsköldpadda, är gosig på sitt sätt. Hon pratar mycket och vill gärna vara med, men är inte lika närgången som Toni. Hon vill dock gärna vara med när jag sitter vid datorn och då måste det klappas. Men även hon har vid sällsynta tillfällen kommit upp i soffan eller sängen. Hon har inte varit helt okomplicerad då hon varit helt fanatisk med klorna då hon trampat. Jag tycker det är sjukt obehagligt plus att hon då förstört min finaste fleecefilt. Och jag har inte lyckats klippa klorna på henne. Någon klo då och då har gått att klippa, men inte mer än så. Men en gång var hon faktiskt så där gosig och mysig då hon bara kom och la sig på mig och var gullig
På morgnarna har de ofta hjälpt mig att vakna. Vanligen är det Toni som kommit och försökt få mig att vakna, men någon gång har Lina tagit den uppgiften. Hon har inte alltid varit så smidig. Det är inte så skönt att bli petad på med en tass med utspärrade klor. Men sist hon väckte mig var det idel mjuka tassar som puttade på mig. Det är samma när hon sitter med mig vid datorn. I början var det mycket utspärrade klor när hon ville peta på mig, men nu tycks klorna vara indragna. Kanske kan även hon lära sig vad matte gillar och inte.
Det här med katternas mat blev en utmaning rätt snabbt. När de flyttade hit gav jag dem fri tillgång på torrfoder. Det gick de raskt upp i vikt av. Jag var inte ens uppmärksam på det. Det bara föll sig så att Lina satte sig på badrumsvågen en dag när hon var nyinflyttad och jag läste av 5,2 kilo. En månad senare gjorde hon om samma sak och vägde då 5,6 kilo. Hoppsan. Så jag vägde Toni också och hon vägde 5,3 kilo. Alltså måste hon också ha gått upp i vikt då hon är en mindre katt än Lina och nu vägde mer än Lina gjorde när hon kom.
Sen började ett trassel med att hitta en lämpligare kosthållning. Antingen matvägrade katterna för maten jag gav dem var äcklig eller så tyckte de att jag gav dem för lite mat. Så småningom landade jag i att ge dem blötmat två gånger om dagen och ett mellanmål med torrfoder som jag är klantig nog att spilla över golvet varje dag
. Som blötmat vill jag helst ge dem Mjau, men det tycker de är äckligt. Latz är däremot "to die for" så jag blandar det med Mjau och då äter de. Oftast i alla fall. Toni är fortfarande lite kinkig med maten och kollar ibland inte ens vad jag serverar. Ett annat alternativ som jag växlar med är Bozita blötmat. Den slinker ner som den är men är dyrare än Mjau.Katterna bjuder på en del underhållning också. De kan få för sig att rejsa genom huset i full fart och mattorna samlas i veck där de far fram. Eller så dödar de någon tygmus eller så får tygmusen i snöret som hänger i en dörrpost fartfyllda färder. En gång kom det in en riktig mus. Den fick det lite hett om öronen när katterna lekte med den. Särskilt Toni var på den. Jag fick avsluta det hela genom att plocka upp musen och döda den. Tråkigt.
Katterna gillar inte riktigt att det nu finns rutiner kring maten. När jag köpte en 4-kilossäck med torrfoder så stoppade jag in den i städskrubben. De bröt sig in i städskrubben en natt och moffade i sig av torrfodret. Eller ja, det är Toni som står för brytet och Lina hakar på. Så jag fick flytta upp fodret på en hylla i städskrubben som de inte kommer åt. Det har inte fått dem att sluta bryta sig in i städskrubben. Ibland tar sig Toni in, men sen går dörren igen och hon tar sig inte ut igen. När jag sen öppnar dörren sitter hon där inne helt oskyldig uppe på en hög med lådor. Så söt så.
Ända sedan katterna kom har jag bombat mitt privata Instagramkonto med kattbilder. Det är pinsamt många bilder och inte många ser dem eftersom kontot är privat. Så jag bestämde att katterna skulle ha ett eget Instagramkonto. Så nu finns de under kontot toni_och_lina. Där är inte så många bilder än, men kanske lägger jag upp "the best of" från senaste månaderna.
Det har inte varit helt okomplicerat att bli med katt. Frågor har dykt upp. T.ex. hur får man katterna att inte klösa på soffan? Hur mycket mat ska en katt ha? Får man flytta på en katt om den är i vägen? Och så har jag blivit varse att Toni är lite lättkränkt. Så jag får passa mig en aning. Men jag har börjat vänja mig vid dem. Det skulle bli tomt om de försvann. Och jag skulle inte ha någon att prata med här hemma. De roar mig och de ger mig sällskap.
Senast ändrad:
