Ingela_S
Trådstartare
Tänkte höra med er som har mer erfarenhet av ledproblem än jag, vad ni tror om framtidsutsikterna för den här hästen.
Bakgrundshistoria: Varmblodstravare född 1993, tävlat aktivt inom trav tills oktober 2002 (då 9 år) och började gå som ridhäst i oktober 2004 (då 11 år). Hästen är liten och kompakt, med kort rygg, långa bakben och överbyggd 4-5 cm. Jag vet inget om några skador under travkarriären, men i min ägo har hästen fått beröm för sina fina ben och min veterinär tror att hans kroppsbyggnad hjälpt honom att hålla för travet så pass länge. I min ägo genomgick han en utredning hösten 2007 för en rörelsestörning (helt ren på böjprov) som visade sig bero på låsningar i bog och höft och grundproblemet troddes vara ett svagare vänster bakben.
I augusti 2010 började hästen kännas konstig på böjt spår. Det lätta varvet blev helt plötsligt det svåra, bakskorna slets snett och hästen blev sedan halt bak, enbart på böjt spår. En utredning på klinik gjordes vilket visade 2 grader halt på båda bak efter böjprov. Efter bedövning av knälederna var hästen ren och slutsatsen blev ledinflammationer i bakknäna. Det togs även röntgenbilder på bakknäna, men dessa visade ingenting, inte minsta pålagring som veterinären hade befarat. Det fanns alltså ingen klar orsak till ledinflammationerna utan teorin blev "gammal, sliten travare".
Nåväl, hästen skrittades för hand i 3 veckor, med början på 30 minuter och vidare upp mot 60. På återbesöket var hästen bättre men inte helt ren, varpå han behandlades igen och även fick en spruta med "smörjmedel" för ligamenten runt knälederna. Hem igen och fortsatt skritt, men nu uppsuttet 60 minuter. På nästa återbesök (mitten på oktober) var hästen helt ren och fick klartecken till långsam och försiktig igångsättning.
Hästen skrittades i ytterligare 3 veckor, sen lade vi till 1 minut trav i 3 veckor, sen 5 minuter trav fram till slutet på december, 2*5 minuter trav i en dryg månad och sen ett par galoppsprång per ridtur. Att böja sig svagt i svängarna i skogen började vi med i slutet på december (2½ månad efter friskförklaring) och i början på februari tog vi något varv (2-3 åt vart håll) på (stor) volt 2 gånger i veckan.
I mitten på mars började hästen kännas oren på böjt spår igen, skorna bak var snett slitna sch det blev ett nytt klinikbesök. Den här gången svängde hästen hela baken åt höger när han skrittade på rakt spår. Halt på båda bak efter böjprov och sträckte inte fram vänster bak i höger varv på volt (kommer inte ihåg hur longeringen såg ut förra gången). Bedövning av knälederna och sen var hästen nästan helt ren vid böjprov och gick rakt utan att svänga baken åt något håll. Där var mycket ledvätska i knälederna, vilket tydligen är ett tecken på inflammation, och hästen behandlades i båda bakknäna igen. Inga röntgenbilder togs denna gången. Veterinären, som även är utbildad inom kiropraktik, gick igenom hela ryggen och bäckenet också, men kunde inte se eller känna något som tydde på att problemen kom därifrån. Tvärtom fick hästen beröm för att han var fint och jämnt musklad. Så teorin är fortfarande "gammal, sliten travare".
Och då är alltså frågan: vad gör vi nu? Eftersom det inte finns någon klar orsak till ledinflammationerna så är det svårt att veta vad man ska ändra på. Jag tyckte igångsättningen gick lugnt förra gången, men har å andra sidan aldrig satt igång en häst förr så jag har inget att jämföra med. Skulle det gått ännu långsammare kanske?
Kan det vara så att hästen, trots att ryggen kändes fin, får inflammationerna för att han inte jobbar korrekt med ryggen och bär sig i en bra form? Att viktupptagningen blir fel på något sätt? Han har blivit bättre och bättre hela tiden under den tiden jag haft honom, men orkar inte gå i stadig form någon längre stund. Han är som sagt överbyggd och har ett skarpt löphuvud, vilket förmodligen är det sämsta utgångsläget...
Nu ska vi tillbaka på återbesök om 4 veckor, och jag försöker att inte ta ut något i förskott, men kan inte låta bli att fundera över de olika scenarierna. Låt säga att hästen är ren på återbesöket, vågar jag sikta på att få igång honom i ridningen igen? Eller kan det vara så att han faktiskt är "gammal och sliten" även om röntgen inte visade nåt? Jag vet inte om jag gjorde nåt fel förra gången, om det är något jag kan ändra på för att förbättra oddsen för att han ska hålla, eller om det bara är att chansa, "går det så går det" typ.
Kan det vara bättre att få igång honom med körning istället för ridning? Veterinären var lite tveksam eftersom det är bakbenen som är problemet och det är de som skjuter på vid körning, men att en lätt vagn var att föredra ifall jag ville testa.
Eller är det helt enkelt så att det inte är lönt att chansa... Hästen är 18 år gammal och skulle det vara så att han får knäledsinflammation en tredje gång så vet jag inte hur roligt och givande det är att fortsätta spruta...
Vill gärna höra lite spontana tankar och input från er. Hur hade ni resonerat om det var er häst? Just nu känns det liksom tveksamt om hästen kommer hålla för ridning över huvud taget, med tanke på att problemen kom tillbaka trots en i mina ögon långsam igångsättning. Är det bättre att ge upp och pensionera honom när han (förhoppningsvis) blivit friskförklarad igen? Eller är det dumt att försöka göra en f.d aktiv travare till helpensionär?
Slänger in en bild för att visa exteriören på hästen:
Hoppas nån orkade läsa mitt långa, svamliga inlägg. Är det någon information ni saknar så fråga! Annars vill jag gärna höra hur ni hade tänkt och resonerat om det varit er häst.
Bakgrundshistoria: Varmblodstravare född 1993, tävlat aktivt inom trav tills oktober 2002 (då 9 år) och började gå som ridhäst i oktober 2004 (då 11 år). Hästen är liten och kompakt, med kort rygg, långa bakben och överbyggd 4-5 cm. Jag vet inget om några skador under travkarriären, men i min ägo har hästen fått beröm för sina fina ben och min veterinär tror att hans kroppsbyggnad hjälpt honom att hålla för travet så pass länge. I min ägo genomgick han en utredning hösten 2007 för en rörelsestörning (helt ren på böjprov) som visade sig bero på låsningar i bog och höft och grundproblemet troddes vara ett svagare vänster bakben.
I augusti 2010 började hästen kännas konstig på böjt spår. Det lätta varvet blev helt plötsligt det svåra, bakskorna slets snett och hästen blev sedan halt bak, enbart på böjt spår. En utredning på klinik gjordes vilket visade 2 grader halt på båda bak efter böjprov. Efter bedövning av knälederna var hästen ren och slutsatsen blev ledinflammationer i bakknäna. Det togs även röntgenbilder på bakknäna, men dessa visade ingenting, inte minsta pålagring som veterinären hade befarat. Det fanns alltså ingen klar orsak till ledinflammationerna utan teorin blev "gammal, sliten travare".
Nåväl, hästen skrittades för hand i 3 veckor, med början på 30 minuter och vidare upp mot 60. På återbesöket var hästen bättre men inte helt ren, varpå han behandlades igen och även fick en spruta med "smörjmedel" för ligamenten runt knälederna. Hem igen och fortsatt skritt, men nu uppsuttet 60 minuter. På nästa återbesök (mitten på oktober) var hästen helt ren och fick klartecken till långsam och försiktig igångsättning.
Hästen skrittades i ytterligare 3 veckor, sen lade vi till 1 minut trav i 3 veckor, sen 5 minuter trav fram till slutet på december, 2*5 minuter trav i en dryg månad och sen ett par galoppsprång per ridtur. Att böja sig svagt i svängarna i skogen började vi med i slutet på december (2½ månad efter friskförklaring) och i början på februari tog vi något varv (2-3 åt vart håll) på (stor) volt 2 gånger i veckan.
I mitten på mars började hästen kännas oren på böjt spår igen, skorna bak var snett slitna sch det blev ett nytt klinikbesök. Den här gången svängde hästen hela baken åt höger när han skrittade på rakt spår. Halt på båda bak efter böjprov och sträckte inte fram vänster bak i höger varv på volt (kommer inte ihåg hur longeringen såg ut förra gången). Bedövning av knälederna och sen var hästen nästan helt ren vid böjprov och gick rakt utan att svänga baken åt något håll. Där var mycket ledvätska i knälederna, vilket tydligen är ett tecken på inflammation, och hästen behandlades i båda bakknäna igen. Inga röntgenbilder togs denna gången. Veterinären, som även är utbildad inom kiropraktik, gick igenom hela ryggen och bäckenet också, men kunde inte se eller känna något som tydde på att problemen kom därifrån. Tvärtom fick hästen beröm för att han var fint och jämnt musklad. Så teorin är fortfarande "gammal, sliten travare".
Och då är alltså frågan: vad gör vi nu? Eftersom det inte finns någon klar orsak till ledinflammationerna så är det svårt att veta vad man ska ändra på. Jag tyckte igångsättningen gick lugnt förra gången, men har å andra sidan aldrig satt igång en häst förr så jag har inget att jämföra med. Skulle det gått ännu långsammare kanske?
Kan det vara så att hästen, trots att ryggen kändes fin, får inflammationerna för att han inte jobbar korrekt med ryggen och bär sig i en bra form? Att viktupptagningen blir fel på något sätt? Han har blivit bättre och bättre hela tiden under den tiden jag haft honom, men orkar inte gå i stadig form någon längre stund. Han är som sagt överbyggd och har ett skarpt löphuvud, vilket förmodligen är det sämsta utgångsläget...
Nu ska vi tillbaka på återbesök om 4 veckor, och jag försöker att inte ta ut något i förskott, men kan inte låta bli att fundera över de olika scenarierna. Låt säga att hästen är ren på återbesöket, vågar jag sikta på att få igång honom i ridningen igen? Eller kan det vara så att han faktiskt är "gammal och sliten" även om röntgen inte visade nåt? Jag vet inte om jag gjorde nåt fel förra gången, om det är något jag kan ändra på för att förbättra oddsen för att han ska hålla, eller om det bara är att chansa, "går det så går det" typ.
Kan det vara bättre att få igång honom med körning istället för ridning? Veterinären var lite tveksam eftersom det är bakbenen som är problemet och det är de som skjuter på vid körning, men att en lätt vagn var att föredra ifall jag ville testa.
Eller är det helt enkelt så att det inte är lönt att chansa... Hästen är 18 år gammal och skulle det vara så att han får knäledsinflammation en tredje gång så vet jag inte hur roligt och givande det är att fortsätta spruta...
Vill gärna höra lite spontana tankar och input från er. Hur hade ni resonerat om det var er häst? Just nu känns det liksom tveksamt om hästen kommer hålla för ridning över huvud taget, med tanke på att problemen kom tillbaka trots en i mina ögon långsam igångsättning. Är det bättre att ge upp och pensionera honom när han (förhoppningsvis) blivit friskförklarad igen? Eller är det dumt att försöka göra en f.d aktiv travare till helpensionär?
Slänger in en bild för att visa exteriören på hästen:
Hoppas nån orkade läsa mitt långa, svamliga inlägg. Är det någon information ni saknar så fråga! Annars vill jag gärna höra hur ni hade tänkt och resonerat om det varit er häst.