the_connemara
Trådstartare
En tanke som kom upp när jag läste rubriken i den tråden med liten hjärna och stor kropp mm.
Om nu hästar är så himla bra på att läsa oss som många påstår, hur kommer det då att de kan reagera så "okänsligt" i andra situationer?
Tex min häst som aldrig blivit illa behandlad, nu efter 3 år med samma, vänliga, hovslagare accepterar han honom. Okej att det tar tid attlita på någon men att alla andra gånger stå och lite "vänta på att bli slagen" är ju att ta i när hovis snarare släpper och går undan om det är något. Om man inte T Y D L I G T (läs stannat, pratat gulligt och sträckt fram handen och väntat) visat för honom att man bara vill hälsa så kunde han ju kasta sig åt sidan. Borde han inte "känna" att mina tränare bara vill ge honom en berömmande klapp när de kommer fram och pratar? När han träffar nya hästar trodde han först att alla ville attackera honom, trots att de inte tog någon notis om honom utan koncentrerade sig på sina ryttare. Vad fick han det ifrån om nu hästar är så bra på att "känna av"?
Nej jag söker inga svar på mina frågor, jag vet mycket väl svaren i alla de enskilda fallen och med hästar som individer. Nu menar jag alltså med generellt. Om de nu läser av så bra, varför så många missförtånd eller för oss människor helt ologiska situationer?
Som en katt om fick en kattunge som sällskap. Kattungen blev först rädd, hon var ju liten, och fräste till den vuxna katten som bara ville hälsa och leka. Den vuxna katten blev då arg/rädd och fräste tillbaka. Sedan tog det typ 1 vecka av sådant "rädslebråk" innan de kom på att det enda de ville var att leka med varandra. Varför kände inte den vuxna katten att den lilla bara var rädd och typ "men kom liten, jag vill bara leka lite, titta min leksak här " eller nåt?
Eller kan de helt enkelt inte tänka logiskt/analysera alls öht inte ens i stunden? I våra ögon sett då alltså.
Om nu hästar är så himla bra på att läsa oss som många påstår, hur kommer det då att de kan reagera så "okänsligt" i andra situationer?
Tex min häst som aldrig blivit illa behandlad, nu efter 3 år med samma, vänliga, hovslagare accepterar han honom. Okej att det tar tid attlita på någon men att alla andra gånger stå och lite "vänta på att bli slagen" är ju att ta i när hovis snarare släpper och går undan om det är något. Om man inte T Y D L I G T (läs stannat, pratat gulligt och sträckt fram handen och väntat) visat för honom att man bara vill hälsa så kunde han ju kasta sig åt sidan. Borde han inte "känna" att mina tränare bara vill ge honom en berömmande klapp när de kommer fram och pratar? När han träffar nya hästar trodde han först att alla ville attackera honom, trots att de inte tog någon notis om honom utan koncentrerade sig på sina ryttare. Vad fick han det ifrån om nu hästar är så bra på att "känna av"?
Nej jag söker inga svar på mina frågor, jag vet mycket väl svaren i alla de enskilda fallen och med hästar som individer. Nu menar jag alltså med generellt. Om de nu läser av så bra, varför så många missförtånd eller för oss människor helt ologiska situationer?
Som en katt om fick en kattunge som sällskap. Kattungen blev först rädd, hon var ju liten, och fräste till den vuxna katten som bara ville hälsa och leka. Den vuxna katten blev då arg/rädd och fräste tillbaka. Sedan tog det typ 1 vecka av sådant "rädslebråk" innan de kom på att det enda de ville var att leka med varandra. Varför kände inte den vuxna katten att den lilla bara var rädd och typ "men kom liten, jag vill bara leka lite, titta min leksak här " eller nåt?
Eller kan de helt enkelt inte tänka logiskt/analysera alls öht inte ens i stunden? I våra ögon sett då alltså.