L
lonelly
Jag skulle vilja ha lite råd utan att någon dömmer mig och min situation.
Jag har en nybliven 6-åring, som vi fött upp själva. Jag vet hela hästens historia och att den är rätt hanterad osv.
Denna häst fick sin första kolik redan som fölunge, ett par kolikanfall hade den då. Ganska lätta, ingen vet. behövdes. Det höll sig sedan lugnt för att helvetet skulle bryta löst när hon blev 4:a. Hon har nu haft kolik orekneliga gånger i 2 år och två gånger hamnat på kliniken där man fått tömma henne på gaser - senast igår. Hon har alltså gaskolik och blir mkt mkt dålig! Idag har en UL-undersökning gjorts och man fann inga fel på livmoder/äggstockar etc.
Hästen sköts minutiöst vad gäller fodring/utevistelse och allt sådant. Flera veterinärer och foderrådgivare har konstaterat detta.
Till saken hör oxå att hästen har ett fruktansvärt temperament, den går nästan intill inte att rida, inte sko, inte spruta, den sparkas och bits och är alltid redo på att anfall är bästa försvar! Vi kan hantera detta då vi känner den så väl - men den skulle vara farlig för andra och vill inteveta av någon annan häst än sin bästa vän och hagkompis.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till och min mamma vill att vi tar bort henne. Jag kan inte försvara för mig själv att tabort henne även omjag vet innerst inne att det vore det skonsammaste för hästen och för oss.
Vad skulle ni gjort?
Jag har en nybliven 6-åring, som vi fött upp själva. Jag vet hela hästens historia och att den är rätt hanterad osv.
Denna häst fick sin första kolik redan som fölunge, ett par kolikanfall hade den då. Ganska lätta, ingen vet. behövdes. Det höll sig sedan lugnt för att helvetet skulle bryta löst när hon blev 4:a. Hon har nu haft kolik orekneliga gånger i 2 år och två gånger hamnat på kliniken där man fått tömma henne på gaser - senast igår. Hon har alltså gaskolik och blir mkt mkt dålig! Idag har en UL-undersökning gjorts och man fann inga fel på livmoder/äggstockar etc.
Hästen sköts minutiöst vad gäller fodring/utevistelse och allt sådant. Flera veterinärer och foderrådgivare har konstaterat detta.
Till saken hör oxå att hästen har ett fruktansvärt temperament, den går nästan intill inte att rida, inte sko, inte spruta, den sparkas och bits och är alltid redo på att anfall är bästa försvar! Vi kan hantera detta då vi känner den så väl - men den skulle vara farlig för andra och vill inteveta av någon annan häst än sin bästa vän och hagkompis.
Jag vet verkligen inte vad jag ska ta mig till och min mamma vill att vi tar bort henne. Jag kan inte försvara för mig själv att tabort henne även omjag vet innerst inne att det vore det skonsammaste för hästen och för oss.
Vad skulle ni gjort?