Lite om vad som händer

Nu tänkte jag skriva lite fast jag säkert inte borde. Men vill ändå förklara några saker ifall nån undrar bara.
Så det första är att det var många andledningar att jag hade en paus och jag har inte läst den förra dagboks tråden efter det sista jag skrev där tror jag. Och kommer inte göra det heller för det blev ganska neggativt på flera sätt.
En sak var att jag blev påmind om det som hände med C varje gång. Och såklart var det jobbigt.
Men sen var det olika diskutioner som blev jobbiga för mig. Och nu menar INTE jag att nån skrev nåt dåligt eller att det var nåns fel eller nåt sånt! Men vill bara förklara. Och det är typ om nån skrev kanske nåt vad den tyckte är huvud problemet för mig och vad som inte är det tillexempel eller kanske nån skrev typ som att det var dåligt med den psykologen jag går till. Bara som exempel men typ såna svar så blir det väldigt neggativ på verkan för mig och blir typ jätte osäker och massa sånt. Så därför typ behövde jag ta en paus också. Och vill säga också OM nån vill skriva nåt sånt så vore det snällt om ni kanske kunde låta bli just det. För det blir bara sämre för mig av såna diskutioner.
Jag kommer nog inte skriva lika mycket nu heller och inte så mycket om såna saker heller för det blir bara dåligt ändå. Men bara så ni vet liksom.
Iallafall så en sak jag vill berätta iallafall så har jag varit till stallet igår och idag och träffat O

 

[LiviaFilippa]

Slutar mig till kören: Helt underbart att läsa ditt senaste inlägg, @EmmaFilippa!

Vi var på riktigt oroliga för dig när du skrev i din förra tråd att du bara ville dö, men nu känns det som det har vänt och jag håller tummarna att det fortsätter gå åt rätt håll för dig, det förtjänar du verkligen nu. Du har kämpat på så otroligt bra igenom allting som hänt, och jag är övertygat om att du kommer klara att bli frisk igen.

Tack Nu kanske nån tycker det här är dåligt att skriva om men tänker ändå göra det. Men ja det som är är att jag vill inte liksom slösa bort allt jag lärde mig med C och den andra ponnyn. Och att även innan O så hade jag ju mål att rida stora klasser och det skulle jag inte kunna med dom. Utan att dom var ju som en jätte viktig del på vägen liksom och om jag inte skulle ta till vara på det nu med O skulle det vara typ som att allt det var bort kastat. Och det vill jag ju inte och känns taskigt mot dom liksom. Så att nu har jag mer att jag vill få börja rida och träna och allt sånt igen.
Men jag har ändå dom dåliga tankarna ibland och fortfarande att dom är jätte starka ibland. Och nu så har jag klarat att säga till innan jag liksom lyssnar på tankarna men jag VET inte om jag kommer kunna det varje gång så jag litar typ inte på mig helt iallafall. Men här går det bättre och i stallet har det funkat men hemma blir det liksom för jobbigt.
Så det är väl det som är nu att det ÄR bättre och jag vet att jag HAR gjort fram steg men det känns typ osäkert ifall jag nånsin kommer klara att vara hemma.
Men ja jag måste ju fortsätta försöka liksom och träna på det och allt sånt men jag vill ju hellre åka till stallet än hem också.

 

[Fjordfrälst]

Tack Nu kanske nån tycker det här är dåligt att skriva om men tänker ändå göra det. Men ja det som är är att jag vill inte liksom slösa bort allt jag lärde mig med C och den andra ponnyn. Och att även innan O så hade jag ju mål att rida stora klasser och det skulle jag inte kunna med dom. Utan att dom var ju som en jätte viktig del på vägen liksom och om jag inte skulle ta till vara på det nu med O skulle det vara typ som att allt det var bort kastat. Och det vill jag ju inte och känns taskigt mot dom liksom. Så att nu har jag mer att jag vill få börja rida och träna och allt sånt igen.
Men jag har ändå dom dåliga tankarna ibland och fortfarande att dom är jätte starka ibland. Och nu så har jag klarat att säga till innan jag liksom lyssnar på tankarna men jag VET inte om jag kommer kunna det varje gång så jag litar typ inte på mig helt iallafall. Men här går det bättre och i stallet har det funkat men hemma blir det liksom för jobbigt.
Så det är väl det som är nu att det ÄR bättre och jag vet att jag HAR gjort fram steg men det känns typ osäkert ifall jag nånsin kommer klara att vara hemma.
Men ja jag måste ju fortsätta försöka liksom och träna på det och allt sånt men jag vill ju hellre åka till stallet än hem också.

Ta en dag i taget ❤.

 

[WhoIsItAgain]

Nu vill jag skriva lite och berätta lite saker men det kanske är väldigt privat enligt vissa eller neggativt eller kanske triggar nån så ifall nån är känslig så kanske ni inte behöver läsa. Men det är possitivt också men vill bara varna så ni vet.
Men iallafall det jag tänkte skriva är att för en vecka sen så var jag HELT typ bestämd på att jag skulle dö såfort det gick. Och jag hade enligt mig en ganska bra plan vad jag skulle göra och hur liksom. Och då skulle jag få gå ut och träffa hundarna första gången efter allt liksom för innan så fick jag inte gå ut alls. Men skulle få det förra lördagen med pappa iallafall så vi var ute och väntade på mamma och hundarna. Och då var det typ att jag måste göra det NU så kan jag vara död snart. Liksom att det kanske var den bästa chansen jag skulle få på jätte länge.
Men innan det också så hade jag pratat med hon som ägde den gamla ponnyn som jag red när jag var liten och hon sa några saker om C och hennes ponny liksom och mig och O och så. Så hade det i huvudet och att jag ändå på nåt sätt inte ville lyssna på dom dåliga tankarna och göra den planen jag hade. Så blev typ panik aktigt nästan och började grina jätte mycket och berättade exakt ALLT för pappa. Så liksom då kunde jag inte för han visste exakt min plan och allting. Så blev sååå jobbigt men ändå var det på nåt sätt lite skönt också att jag inte hade nån hemlighet eller hur jag ska säga. Så jag kunde inte försöka luras liksom.
Men iallafall så det jag ville förklara med allt dethär var att det såklart var skit jobbigt. Men nu känns det som det var MYCKET längre sen än en vecka för om man tänker så har det ändå hänt sååå mycket nu. Både att typ pappa och personalen här litar mera på mig nu för jag har visat flera gånger efter det också att jag kan säga till om dom tankarna börjar bli för starka liksom. Så pågrund av det så har jag fått åka till stallet flera gånger OCH klarat mellanmålet där. Och har inte vak helatiden längre heller så får vara själv lite här om jag vill. Och har träffat hundarna.
Så ja ville bara skriva det både ifall nån bryr sig eller nåt och typ som en på minning till mig för det är ju ändå skit jobbigt ibland och då ska jag försöka komma ihåg hur mycket som ändå har hänt på en enda vecka nu liksom. Så det kan ändå bli bättre på ganska kort tid fast det inte känns så. Och ja såklart är det jätte långt kvar men ändå egentligen stor skillnad åt det bra hållet!

Härligt Emma! Jag skriver inte mycket men bryr mig om dig ändå och detta gjorde mig jätteglad. Så bra gjort av dig att berätta för din pappa och jag är så glad för din skull att det går lättare nu ❤.

Du jobbar på bra och det med mellanmålet är ju så bra .

 

[LiviaFilippa]

Idag är det både bra och dåligt men det bra är jätte bra och det är att jag har ridit Eller bara skrittat lite så inte ridit riktigt liksom men ändå.

 

[Fjordfrälst]

Idag är det både bra och dåligt men det bra är jätte bra och det är att jag har ridit Eller bara skrittat lite så inte ridit riktigt liksom men ändå.

Asch det är ridning det med, du var ju på hästryggen , du måste ju börja nånstans ju .

 

[sorbifolia]

Tack Nu kanske nån tycker det här är dåligt att skriva om men tänker ändå göra det. Men ja det som är är att jag vill inte liksom slösa bort allt jag lärde mig med C och den andra ponnyn. Och att även innan O så hade jag ju mål att rida stora klasser och det skulle jag inte kunna med dom. Utan att dom var ju som en jätte viktig del på vägen liksom och om jag inte skulle ta till vara på det nu med O skulle det vara typ som att allt det var bort kastat. Och det vill jag ju inte och känns taskigt mot dom liksom. Så att nu har jag mer att jag vill få börja rida och träna och allt sånt igen.
Men jag har ändå dom dåliga tankarna ibland och fortfarande att dom är jätte starka ibland. Och nu så har jag klarat att säga till innan jag liksom lyssnar på tankarna men jag VET inte om jag kommer kunna det varje gång så jag litar typ inte på mig helt iallafall. Men här går det bättre och i stallet har det funkat men hemma blir det liksom för jobbigt.
Så det är väl det som är nu att det ÄR bättre och jag vet att jag HAR gjort fram steg men det känns typ osäkert ifall jag nånsin kommer klara att vara hemma.
Men ja jag måste ju fortsätta försöka liksom och träna på det och allt sånt men jag vill ju hellre åka till stallet än hem också.

Jag tycker det låter som en jättefin tanke att du hedrar dina första ponnyer genom att ta tillvara allt vad dom lärt dig, och fortsätta rida och tävla. Då kommer de alltid finnas hos dig, inte bara i ditt hjärta men även i din ridning och ditt umgänge med hästarna.

Och vad kul att du ridit igen i dag!

 

[LiviaFilippa]

Det är säkert några som tycker att det är dåligt att skriva dethär men vill göra det ändå. Vet inte varför eller iallafall vissa brukar skriva bra svar och tips så typ därför kanske.
Men iallafall igår var ju jätte bra att jag fick rida lite. Och jag hade längtat till att få göra det och såklart är jag glad att jag fick göra det! Och jag var glad för det igår också!
Men ändå så blev det jätte jobbigt efter och att jag inte kunde säga mot dom dåliga tankarna så blev typ inte bråk men ungefär. Och ja det blev jätte jobbigt bara.
Så ja det som är sååå jobbigt är att det typ ALLTID blir så att såfort nånting går bra så blir det typ bak slag efter. Och jag VET att det inte brukar liksom bara ändras så allting går jätte bra helt plötsligt men det är ändå skit jobbigt att det alltid alltid blir såhär. Och vet att typ det enda jag kan göra är liksom fortsätta göra saker jag mår bättre av och fortsätta träna lagom mycket på jobbiga saker och så. Men det är ändå bara jobbigt och att det känns så dåligt att det inte kan få vara bara bra liksom.
Men ja ville bara skriva det och om nån tycker det är för neggativt så okej synd för er men vore snällt om ni isåfall kanske inte behöver skriva det. Men bara om nån skulle ha nåt tips eller bara nån bra sak att säga eller nåt så får ni såklart jätte gärna skriva det

 

[Kjerulfia]

Stor kram Emma, du gör bara så gott du kan

 

[Fjordfrälst]

Det är säkert några som tycker att det är dåligt att skriva dethär men vill göra det ändå. Vet inte varför eller iallafall vissa brukar skriva bra svar och tips så typ därför kanske.
Men iallafall igår var ju jätte bra att jag fick rida lite. Och jag hade längtat till att få göra det och såklart är jag glad att jag fick göra det! Och jag var glad för det igår också!
Men ändå så blev det jätte jobbigt efter och att jag inte kunde säga mot dom dåliga tankarna så blev typ inte bråk men ungefär. Och ja det blev jätte jobbigt bara.
Så ja det som är sååå jobbigt är att det typ ALLTID blir så att såfort nånting går bra så blir det typ bak slag efter. Och jag VET att det inte brukar liksom bara ändras så allting går jätte bra helt plötsligt men det är ändå skit jobbigt att det alltid alltid blir såhär. Och vet att typ det enda jag kan göra är liksom fortsätta göra saker jag mår bättre av och fortsätta träna lagom mycket på jobbiga saker och så. Men det är ändå bara jobbigt och att det känns så dåligt att det inte kan få vara bara bra liksom.
Men ja ville bara skriva det och om nån tycker det är för neggativt så okej synd för er men vore snällt om ni isåfall kanske inte behöver skriva det. Men bara om nån skulle ha nåt tips eller bara nån bra sak att säga eller nåt så får ni såklart jätte gärna skriva det

Som sagt går det ju inte allt bara framåt utan nått bakslag, så gäller nog allt i livet....! ❤. Ska du till stallet idag med?

 

[LiviaFilippa]

Som sagt går det ju inte allt bara framåt utan nått bakslag, så gäller nog allt i livet....! ❤. Ska du till stallet idag med?

Jag vet inte om stallet. Planen var att åka hem ett tag idag och isåfall blir det inte stallet men jag vet inte så får se senare hur det känns och så.

 

[Luff]

Det är ju liksom så att en fastnar i det som känns bekant. Även trista dåliga känslor. Så då tar det ett tag att vänja sig vid att må bättre. Hjärnor är underliga.

 

[sorbifolia]

Det är säkert några som tycker att det är dåligt att skriva dethär men vill göra det ändå. Vet inte varför eller iallafall vissa brukar skriva bra svar och tips så typ därför kanske.
Men iallafall igår var ju jätte bra att jag fick rida lite. Och jag hade längtat till att få göra det och såklart är jag glad att jag fick göra det! Och jag var glad för det igår också!
Men ändå så blev det jätte jobbigt efter och att jag inte kunde säga mot dom dåliga tankarna så blev typ inte bråk men ungefär. Och ja det blev jätte jobbigt bara.
Så ja det som är sååå jobbigt är att det typ ALLTID blir så att såfort nånting går bra så blir det typ bak slag efter. Och jag VET att det inte brukar liksom bara ändras så allting går jätte bra helt plötsligt men det är ändå skit jobbigt att det alltid alltid blir såhär. Och vet att typ det enda jag kan göra är liksom fortsätta göra saker jag mår bättre av och fortsätta träna lagom mycket på jobbiga saker och så. Men det är ändå bara jobbigt och att det känns så dåligt att det inte kan få vara bara bra liksom.
Men ja ville bara skriva det och om nån tycker det är för neggativt så okej synd för er men vore snällt om ni isåfall kanske inte behöver skriva det. Men bara om nån skulle ha nåt tips eller bara nån bra sak att säga eller nåt så får ni såklart jätte gärna skriva det

Jag tror att jag kan relatera/förstå lite varför det blir så för dig. Ofta när man utmanar sig själv genom att göra något nytt eller jobbigt, så får man en form av reaktion efteråt där man t.ex. kan känna sig urladdad, sårbar, extra känslosam eller bara jättetrött. Eller andra emotionella och/eller fysiska reaktioner. Och det kan hända även om det är en kul grej som man sett fram emot.

Det som kan hjälpa är att vara berädd på att detta kan hända, och ha en plan för vad som kan göra så det blir mindre jobbigt. För vissa kan det vara bra att prata med någon - du kanske har hört om "debriefing"? Liksom att man pratar om t.ex. hur det man gjorde kändes, vilka tanker det satte i gång och varför, eller man kanske har behov av att prata om något helt annat.
Vissa andra kan behöva en kram, eller att äta t.ex. en chocklad/tårtbit för att få upp blodsockret, eller kanske att bara sitta ner och ha det lugnt och stilla rundt sig. Så det finns ingen facit utan det kan vara olika för var och en vad som behövs. Men du känner dig själv rätt bra nu tror jag, så du kan säkert känna efter lite vad du tror kan vara bra för dig.

Och jag vet att du säkert tänker att det inte borde vara en stor/ny/jobbig grej att skritta rundt lite på O, men det var ju första gången nu sedan allting som hänt, så då är det inte konstigt att det blir lite extra känslosamt. Så då har du använt mycket av din "mentala kapacitet" på att fokusera på ridningen, vilket gör att det blir mindre kapacitet kvar att stå emot de dåliga tankarna efteråt.

Men det kommer gå bättre, det är en träningssak som du själv skriver, så det är bara att ta små små steg i taget.

 

[LiviaFilippa]

Jag tror att jag kan relatera/förstå lite varför det blir så för dig. Ofta när man utmanar sig själv genom att göra något nytt eller jobbigt, så får man en form av reaktion efteråt där man t.ex. kan känna sig urladdad, sårbar, extra känslosam eller bara jättetrött. Eller andra emotionella och/eller fysiska reaktioner. Och det kan hända även om det är en kul grej som man sett fram emot.

Det som kan hjälpa är att vara berädd på att detta kan hända, och ha en plan för vad som kan göra så det blir mindre jobbigt. För vissa kan det vara bra att prata med någon - du kanske har hört om "debriefing"? Liksom att man pratar om t.ex. hur det man gjorde kändes, vilka tanker det satte i gång och varför, eller man kanske har behov av att prata om något helt annat.
Vissa andra kan behöva en kram, eller att äta t.ex. en chocklad/tårtbit för att få upp blodsockret, eller kanske att bara sitta ner och ha det lugnt och stilla rundt sig. Så det finns ingen facit utan det kan vara olika för var och en vad som behövs. Men du känner dig själv rätt bra nu tror jag, så du kan säkert känna efter lite vad du tror kan vara bra för dig.

Och jag vet att du säkert tänker att det inte borde vara en stor/ny/jobbig grej att skritta rundt lite på O, men det var ju första gången nu sedan allting som hänt, så då är det inte konstigt att det blir lite extra känslosamt. Så då har du använt mycket av din "mentala kapacitet" på att fokusera på ridningen, vilket gör att det blir mindre kapacitet kvar att stå emot de dåliga tankarna efteråt.

Men det kommer gå bättre, det är en träningssak som du själv skriver, så det är bara att ta små små steg i taget.

Ja det är nog att det blir kanske inte FÖR mycket men ändå mer än jag är van med så blir ju hjärnan trött liksom. Och då är det lättare för dom dåliga tankarna att bli för starka och att jag inte säger till om det i tid så jag kan få hjälp heller. Och att det typ går snabbare från att det är lite jobbigt till jätte jobbigt som jag inte kan säga mot.
Men ja jag ska iallafall fortsätta träna på det och försöka ha lagom stora steg liksom. Och typ lära mig var gränserna är när jag inte kan ha kontroll själv med dåliga tankar och så.
Iallafall så har jag varit i stallet igen idag och idag gick det bättre än igår så det var bra.

 

[Gimlan]

Ja det är nog att det blir kanske inte FÖR mycket men ändå mer än jag är van med så blir ju hjärnan trött liksom. Och då är det lättare för dom dåliga tankarna att bli för starka och att jag inte säger till om det i tid så jag kan få hjälp heller. Och att det typ går snabbare från att det är lite jobbigt till jätte jobbigt som jag inte kan säga mot.
Men ja jag ska iallafall fortsätta träna på det och försöka ha lagom stora steg liksom. Och typ lära mig var gränserna är när jag inte kan ha kontroll själv med dåliga tankar och så.
Iallafall så har jag varit i stallet igen idag och idag gick det bättre än igår så det var bra.

Du är så klok och stark, heja dig

 

[LiviaFilippa]

Vill bara fråga om nån har tips på saker man kan göra som typ inte kan råka hamna på jobbiga saker så inte typ lyssna på podd eller kolla på youtube så börjar dom prata om nåt jobbigt eller triggande liksom. Men förutom det så ändå nåt man behöver ha fokus på men inte jätte jobbigt för hjärnan ändå och som man inte behöver massa saker till så inte liksom massa svåra pyssel eller nåt. Och inte nåt spel eller sånt som man måste ladda ner.
Men fattar om ingen kommer på nåt bra sånt tips för jag kommer iallafall inte på nåt bra.

 

[Fjordfrälst]

Vill bara fråga om nån har tips på saker man kan göra som typ inte kan råka hamna på jobbiga saker så inte typ lyssna på podd eller kolla på youtube så börjar dom prata om nåt jobbigt eller triggande liksom. Men förutom det så ändå nåt man behöver ha fokus på men inte jätte jobbigt för hjärnan ändå och som man inte behöver massa saker till så inte liksom massa svåra pyssel eller nåt. Och inte nåt spel eller sånt som man måste ladda ner.
Men fattar om ingen kommer på nåt bra sånt tips för jag kommer iallafall inte på nåt bra.

Ett pussel med lagom många bitar med ett foto du älskar och gör tävla av det? .

 

[Flixon]

Vill bara fråga om nån har tips på saker man kan göra som typ inte kan råka hamna på jobbiga saker så inte typ lyssna på podd eller kolla på youtube så börjar dom prata om nåt jobbigt eller triggande liksom. Men förutom det så ändå nåt man behöver ha fokus på men inte jätte jobbigt för hjärnan ändå och som man inte behöver massa saker till så inte liksom massa svåra pyssel eller nåt. Och inte nåt spel eller sånt som man måste ladda ner.
Men fattar om ingen kommer på nåt bra sånt tips för jag kommer iallafall inte på nåt bra.

Kan en bok funka, antingen läsa eller lyssna på? Kanske typ Harry Potter, eller något du läst förut och tycker om?

 

[Motacilla]

Kan du läsa serietidningar? Snälla sådana, t.ex Bamse och såna.
Ungdomsböcker? T.ex författaren Maria Gripe är lagom spännande utan att vara triggande. (Finns säkert på alla bibliotek).
Bert och Sune-böckerna är också snälla.

Spela Uno med dina föräldrar/nån annan patient/nån sköterska?

Rita labyrinter/olika mönster ett helt papper fullt.

Några förslag, ska fundera om jag kommer på fler

 

[mamman]

Vill bara fråga om nån har tips på saker man kan göra som typ inte kan råka hamna på jobbiga saker så inte typ lyssna på podd eller kolla på youtube så börjar dom prata om nåt jobbigt eller triggande liksom. Men förutom det så ändå nåt man behöver ha fokus på men inte jätte jobbigt för hjärnan ändå och som man inte behöver massa saker till så inte liksom massa svåra pyssel eller nåt. Och inte nåt spel eller sånt som man måste ladda ner.
Men fattar om ingen kommer på nåt bra sånt tips för jag kommer iallafall inte på nåt bra.

Om du söker något som ger hjärnan lite distraktion utan att kräva för mycket/lång koncentration så kan jag föreslå patiens som man lägger med en vanlig kortlek, finns många olika patienser att välja på både med en och två kortlekar. Finns (fanns?) böcker med olika varianter, jag hittade också den här sidan med exempel: https://www.spelregler.org/category/goran/patienser-patiensspel/
Om du kan tänka dig att köpa ett spel så finns det ett ensamspel med kulor som heter solitaire som också är avkopplande sysselsättning.

Om du har sällskap så finns det många brädspel av varierande svårighetsgrad: Fia med knuff, kinaschack, Othello, kalaha, dam, schack, backgammon etc Har man ett vanligt rutigt papper kan man spela Fem i rad eller Sänka skepp.

Vet inte om det var något sådant som du tänkte på? Det är spel förstås, men inte på mobilen eller dator.

 

[Lillgrådis]

Vill bara fråga om nån har tips på saker man kan göra som typ inte kan råka hamna på jobbiga saker så inte typ lyssna på podd eller kolla på youtube så börjar dom prata om nåt jobbigt eller triggande liksom. Men förutom det så ändå nåt man behöver ha fokus på men inte jätte jobbigt för hjärnan ändå och som man inte behöver massa saker till så inte liksom massa svåra pyssel eller nåt. Och inte nåt spel eller sånt som man måste ladda ner.
Men fattar om ingen kommer på nåt bra sånt tips för jag kommer iallafall inte på nåt bra.

Jag har för mig att några redan har tipsat om handarbete, men kommer inte ihåg om det föll på att det är tillbehör som du inte fick ha, eller om du bara kände att det inte är något för dig. Är det själva fokus på en sysselsättning som är det viktiga, alltså inte att det måste bli något snyggt eller användbart, så kan man ju bara virka en lång orm och sedan repa upp den och göra om. Sedan kanske det blir tröttsamt efter ett tag och så kan man gå över till att göra något mer på riktigt.

Det är skönt att göra något med händerna, och det är bra att fokusera på något som man ser hur det växer fram.

Och det finns ju en del tekniker som går mer ut på att knyta eller fläta garn på olika sätt, makrame och liknande, kan dock inte några sådana själv så jag vet inte hur komplicerat det är att komma igång.

Eller kanske du kan få tag på något advents- och julpyssel? Till exempel att göra egna julkort eller någonting sådant? Behöver inte vara så märkvärdigt men lite papper i olika färger och fint textade. Decoupage, är det något som du har testat? Förutsätter sax men verkar roligt pyssligt (jag har inte testat det heller men tänkt flera gånger)