Lite om vad som händer

Nu tänkte jag skriva lite fast jag säkert inte borde. Men vill ändå förklara några saker ifall nån undrar bara.
Så det första är att det var många andledningar att jag hade en paus och jag har inte läst den förra dagboks tråden efter det sista jag skrev där tror jag. Och kommer inte göra det heller för det blev ganska neggativt på flera sätt.
En sak var att jag blev påmind om det som hände med C varje gång. Och såklart var det jobbigt.
Men sen var det olika diskutioner som blev jobbiga för mig. Och nu menar INTE jag att nån skrev nåt dåligt eller att det var nåns fel eller nåt sånt! Men vill bara förklara. Och det är typ om nån skrev kanske nåt vad den tyckte är huvud problemet för mig och vad som inte är det tillexempel eller kanske nån skrev typ som att det var dåligt med den psykologen jag går till. Bara som exempel men typ såna svar så blir det väldigt neggativ på verkan för mig och blir typ jätte osäker och massa sånt. Så därför typ behövde jag ta en paus också. Och vill säga också OM nån vill skriva nåt sånt så vore det snällt om ni kanske kunde låta bli just det. För det blir bara sämre för mig av såna diskutioner.
Jag kommer nog inte skriva lika mycket nu heller och inte så mycket om såna saker heller för det blir bara dåligt ändå. Men bara så ni vet liksom.
Iallafall så en sak jag vill berätta iallafall så har jag varit till stallet igår och idag och träffat O

 

[ginnies]

Jag bryr mig inte att okända läser. Utan egentligen så dethär låter nog konstigt men OM nånting jag skriver hjälper NÅN annan på nåt pytte litet sätt alls så är det isåfall bara bra. Och vet att iallafall några har sagt det så då vill jag skriva därför också liksom.

Ja jag var en av dem , som jag skrev har jag suttit extravak hos anorektiker e hel del och jag skrev nåt i stilen med att jag hade önskat att de då hade haft det du skriver nu för att läsa.

 

[LiviaFilippa]

Vet inte vad jag ska skriva om dethär. Men ja varning iallafall att det är kanske dåligt att skriva om och nån kanske blir triggad eller nånting.
Men ja okej. Inatt så var det jätte nära att jag gjorde en såkallat dålig sak. Eller alltså om jag hade hunnit och klarat att göra den saken så hade jag kanske varit död nu. Men blev typ upp täckt så blev stoppad och det blev bråk och massa jobbigt istället. Och har extra vak igen nu pågrund av det och ja allt blev skit jobbigt bara. Men ville iallafall bara berätta det.
Så vet inte nu om jag kommer få åka till stallet och såna saker och kommer aldrig aldrig komma härifrån. Men kan ju ändå inte vara hemma heller utan då får jag också panik attacker direkt och bara får massa dåliga tankar. Så liksom vad ska jag göra då om jag inte kan vara här och inte hemma? Kan ju inte direkt bo i stallet så finns ju ingen fram tid som har nån lösning som skulle fungera ändå.
Så bästa vore ju att jag kunde bara försvinna men nej tillochmed det kan jag inte. Utan då är jag för långsam och feg.

 

[emma-vsm]

Tack för att du berättar Jag vet inte vad jag kan skriva mer än att vi tycker om dig och bryr oss.
Jag förstår att det känns mörkt och skit nu men jag hoppas att du fortsätter kämpa. I mina ögon har du, trots bakslagen, kommit så långt jämfört med i somras.

 

[sorbifolia]

Jag är glad att du inte är död. Känns det som att ångesten blir värre nu pga det snart är din födelsesdag?

 

[LiviaFilippa]

Tack för att du berättar Jag vet inte vad jag kan skriva mer än att vi tycker om dig och bryr oss.
Jag förstår att det känns mörkt och skit nu men jag hoppas att du fortsätter kämpa. I mina ögon har du, trots bakslagen, kommit så långt jämfört med i somras.

Vet inte hur jag ska förklara men liksom jag vet att mycket har blivit bättre från i somras. Men är typ det som gör så det blir mer och mer jobbigt också att FAST att jag tillexempel har blivit mycket starkare mot anorexi monstret och jag kan säga till om jobbiga tankar mycket oftare och har klarat mycket mer på permisoner och allt sånt så ÄNDÅ är det så jobbigt ibland. Så blir bara mer tydligt att jag aldrig kommer slippa det.

 

[LiviaFilippa]

Jag är glad att du inte är död. Känns det som att ångesten blir värre nu pga det snart är din födelsesdag?

Ja blandannat därför. Men inte bara det.

 

[Fjordfrälst]

Skickar dig massa kramar

 

[emma-vsm]

Vet inte hur jag ska förklara men liksom jag vet att mycket har blivit bättre från i somras. Men är typ det som gör så det blir mer och mer jobbigt också att FAST att jag tillexempel har blivit mycket starkare mot anorexi monstret och jag kan säga till om jobbiga tankar mycket oftare och har klarat mycket mer på permisoner och allt sånt så ÄNDÅ är det så jobbigt ibland. Så blir bara mer tydligt att jag aldrig kommer slippa det.

Jag tror att jag förstår. För mig kan det kännas hårdare och jobbigare när något går dåligt om jag lyckats få upp hoppet innan. Alltså med saker som gång på gång skiter sig. Det är inte konstigt att du känner så nu. Men jag tror ändå att du kommer slippa det, det kommer inte alltid vara såhär.

 

[LiviaFilippa]

Det är säkert ingen som kommer fatta dethär. Men det att det är hopp löst så dom flesta säger ju att det inte är det. Men det är det och det kommer aldrig bli bättre. För spelar ingen roll att jag försöker så mycket jag kan så är det många saker som enligt typ alla så behöver man prata om det så man kan be arbeta det och allt sånt. Men jag kan inte prata med nån för kan inte lita på nån. Och varje gång jag har försökt så har ALLTID det gått dåligt och det har varit nåt så den inte går att lita på. Och det är EXAKT VARJE gång så KAN inte lita på NÅN hurmycket jag än vill och fast att jag har försökt massa gånger. Men det går bara inte. Så då är det ju hopp löst och kommer aldrig bli bra för kommer ju alltid vara ensam iallafall och inte kunna prata om vissa saker med nån. Och kan inte ha allt i huvudet själv bara men jag har ändå INGET val.

 

[Therese1988]

Vi försöker förstå och många av oss har nog upplevt ungefär samma sak någon gång. Nu menar jag inte att nonchalera dina känslor/tankar/mående, för jag förstår att du har ett helvete just nu. Men det KAN bli bättre, fast det inte känns så och att du just nu kanske inte orkar hålla hoppet uppe. Just nu är livet förjävligt och det är ok. Det kan få vara det ibland. Hur konstigt det än låter, men i dagens samhälle med press på att sociala medier om att uppehålla en perfekt fasad, tror jag det är viktigt att tänka på att så är det inte för någon. Det är fejk. Livet suger ibland och det går inte att komma ifrån det. Just den biten med sociala medier fanns inte när jag var tonåring och det är jag glad för. Det har liksom gjort det ÄNNU svårare att vara ung och må dåligt.
Vill du skriva av dig mer privat, får du jättegärna skriva PM till mig. Antingen för frågor eller bolla tankar och idéer eller bara för att skriva och veta att någon läser/lyssnar.