Sv: Lite bilder från lördagen i Autoillet.
Carmenzita skrev:
Det tror jag alla vet... Eller? Det här är ju ridning på hög nivå, inget man ser på barockclinics direkt.
Nu vet ju inte jag hur många barockclinics du bevistat, men du måste ha haft maximal otur som inte sett någon bra ridning på hög nivå.
Sedan jag började med AR i april 2003 har jag varit iväg på sju kurser med min häst. Instruktörerna har varit BJ och HE, och jag har även ridit enskild träning ett par gånger för KR.
På dessa kurser har det varit en handfull stycken som kommit så långt att de kunnat visa upp något perfekt som skulle platsa på en dressyrbana.
Övriga (mig själv inräknad) jobbar fortfarande mest med skolor i skritt. Men - gemensamt för alla ekipage jag sett är att det har varit god ridning. Under den tid jag varit med har jag sett hur de andra ryttarna - och hästarna - har utvecklats, bit för bit, och jag tvivlar inte på att en del av dem kommer att kunna rida mycket bra tävlingsdressyr så småningom.
Om man läser "Akademisk ridkonst" noga, så inser man att målet är detsamma för AR som för s k klassisk dressyr. Vad som skiljer sig är att tävlingsdressyren slutar vid piaff och passage, medan dessa rörelser inom AR egentligen är en "språngbräda" för vidare övningar som levad, terre a terre osv. En annan sak som skiljer AR från klassisk dressyr är vägen till målet, AR tar längre tid.
Annars är det ingen större skillnad, vad jag kan se.
Jag har själv ridit sedan 1964, med ett uppehåll på 5-6 år på sjuttiotalet, så jag är ingen nybörjare. Jag har ridit både hoppning och dressyr och tävlat i båda disciplinerna, dock endast lokalt eftersom jag i alla år varit ridskoleryttare och inte haft tillgång till egen häst. 1984 tog jag ryttarmärket i silver, vilket väl är så långt man kan komma med en ridskolehäst.
För snart 4 år sedan köpte jag min första egna häst. Att jag rider akademiskt på henne beror inte på hennes ras (hon är kallblodstravare och jag köpte henne eftersom jag behöver en viktbärande häst
) utan därför att min förra stallägare hade fått mig in på "Dansa med hästar" redan innan jag köpte Besten. Från Hempfling till Branderup är steget inte så långt.
Att sedan Besten är alldeles underbar och passar för AR (vilka raser gör inte det, förresten) är en annan femma.
Jag rider i en helt vanlig dressyrsadel, iklädd helt vanliga ridbyxor och ridskor (utan sporrar). Ibland rider jag på blankt kandar, ibland på ett vanligt tvådelat tränsbett. Vilket spelar ingen roll eftersom jag inte rider med handen. Spöet har jag á la AR, upp i luften, eftersom jag upptäckt hur praktiskt det är att ha det där.
Har du vägarna förbi Helsingborg någon gång? Det skulle vara väldigt roligt att träffa dej och utveckla tankegångarna vidare. Jag tror att du tyvärr haft oturen att se en del avarter av barockridning och skulle gärna vilja visa dig vad jag tycker är god ridning.
Välkommen att hälsa på mej och Besten!
Immer