vinkelina
Trådstartare
Inte lätt detta med kärleken. Som någon kanske mins så startade jag en tråd för någon månad sedan om klasskompisen som var kär i mig medans jag var mycket mycket tveksam. Efter att vi nu i sommar umgåtts en hel del så har jag vågat chansat och vi är ihop.
Dock har jag en enorm tvivel (kan beror på att jag varit singel i 4 år och mer eller mindre bestämt mig för att leva ensam) Är jag VERKLIGEN kär i killen? är han den rätta för mig. Mycket att fundera på efter 10 dagars förhållande men ni fattar säkert känslan, är så rädd att jag bara är kär i kärleken så att säga. För nej, jag är inte himlastormande kär i honom, ännu, men trivs otroligt bra i hans sällskap och finner trygghet. Mina spärrar kan även bero på att jag är 4 år äldre än honom och dessutom lovat mig själv att inte inleda ett förhållande igen med någon som har liknande problem som mitt ex hade, vilken nuvarande så klart har, suck. Handlar om depression bla.
Är dessutom bästa vän med just det exet och vi har idag otroligt roligt ihop, har även varit kk (men har berättat att jag är i ett förhållande och han har accepterat och önskat mig lycka till, men jag måste hitta en snygg blondin åt honom bara )
Saken blir ju inte bättre av att min kille har åkt på en sedan länge planerad resa till andra sidan jorden och vi kommer att vara ifrån varandra i 35 dagar + säkert nån till, kan ju inte räkna med att han kommer direkt till mig när han kliver av flyget efter 30 timmar på resande fot. Internetförbindelsen är dessutom urusel där han finns och han vill ju så klart vara ute på en massa äventyr och inte hänga vid en dator.
HUR får man bort tviveln ur huvudet?
Dock har jag en enorm tvivel (kan beror på att jag varit singel i 4 år och mer eller mindre bestämt mig för att leva ensam) Är jag VERKLIGEN kär i killen? är han den rätta för mig. Mycket att fundera på efter 10 dagars förhållande men ni fattar säkert känslan, är så rädd att jag bara är kär i kärleken så att säga. För nej, jag är inte himlastormande kär i honom, ännu, men trivs otroligt bra i hans sällskap och finner trygghet. Mina spärrar kan även bero på att jag är 4 år äldre än honom och dessutom lovat mig själv att inte inleda ett förhållande igen med någon som har liknande problem som mitt ex hade, vilken nuvarande så klart har, suck. Handlar om depression bla.
Är dessutom bästa vän med just det exet och vi har idag otroligt roligt ihop, har även varit kk (men har berättat att jag är i ett förhållande och han har accepterat och önskat mig lycka till, men jag måste hitta en snygg blondin åt honom bara )
Saken blir ju inte bättre av att min kille har åkt på en sedan länge planerad resa till andra sidan jorden och vi kommer att vara ifrån varandra i 35 dagar + säkert nån till, kan ju inte räkna med att han kommer direkt till mig när han kliver av flyget efter 30 timmar på resande fot. Internetförbindelsen är dessutom urusel där han finns och han vill ju så klart vara ute på en massa äventyr och inte hänga vid en dator.
HUR får man bort tviveln ur huvudet?