Sv: lindor, senskydd mm
Håller med då jag gjort samma erfarenheter. Jag har jobbat med (Islandshästar) i sammanlagt flera år, ridit ett 100-tal och sett åtminstone det dubbla passera. Alla hästar som "bråkar" har kanske inte ont, men min erfarenhet är också att hästar oftast har mycket goda skäl till att bete sig som de gör. Antingen ställs det för höga krav så att hästen inte förstår, eller så förstår hästen inte meningen med arbetet och tycker inte att det är kul, eller så har den ont.
De är i grund och botten oftast mycket trogna och samarbetsvilliga djur som man det är lätt att missbruka förtroendet och samarbetsviljan hos. Det är inte alltid så lätt att veta vad felet är, eller ens att det är något fel då hästen kanske inte visar så kraftiga symptom.
Ett par exempel:
Tre hästar som stuckit regelbundet, och mellan varven visat sig lugna och fina och framförallt protesterat med att dra iväg om man försökte samla dem visade sig senare ha spatt. De lät sig snällt ridas på mellan varven, men räknades som lite opålitliga. Två avlivades och en tror jag numera är promnadhäst.
En bockande häst som bedömts ha "lynnesfel" efter att ha gåtts igenom av kunnigt folk och veterinärer u.a och på röntgen visade sig ha brutna tornutskott i manken. Vissa personer kunde rida på honom utan att han bockade, trots att han antagligen hade fruktansvärt ont. Finns säkert fler som han. Om han hade lämnats bort på upptuktning hos någon tränare skulle han antagligen kunnat läras at lyda, men till vilket pris.
Ett antal "heta" hästar som springer och går emot handen och protesterar på olika vis har visat sig ha sår i munnen.
Hästar som ställer sig på bakbenen när de missförstår vad ryttaren vill när de skall gå åt sidan.
Hästar som ställer sig på bakbenen för att de hålls för hårt etc etc.
Sadelgjordstvång (protester vidspännande av sadelgjorden) beror ofta på spänningar i hästens bröstmuskler som ofta kommer av spänningar i nacken. (Källa Equiterapeut Håkan Lundell)
Extremfallet är en häst som var mycket svår att samla som skickades på träning, hästen protesterade på alla sätt och tränaren som är en av sveriges mest kända knäckte hästen totalt. Jag känner tjejen som ägde hästen, hon hade mycket svårt att bygga upp förtroendet hos hästen igen. Hästen fortsatte att vara svårsamlad, vid röntgen visade det sig att den hade för många revben och andra skelettdefekter (inavlad) vilket gjorde det helt omöjligt för hästen att göra vad ryttaren krävde. Hästen är avlivad nu.
Min slutsats är att man bör akta sig för att tvärsäkert tycka att hästen är dum och motspänstig.
Med detta vill jag inte anklaga någon för att rid arunt på skadade hästar, men vill att man skall ta sig en funderare iallafall. Tycker ofta att man läser här på formet om knäppa hästar med hårt psyke som måste sättas på plats och ryttare som blir förbannade på sina hästar.
Jag ger inte mycket för vissa så kallade "proffs" inom islandshästvärlden. Jag litar i vissa avseenden mer på mig själv efter att ha sett "kändisryttare" piska, slita och dra i sina hästar och komma tillbaka efter träningsturer med hästar som blöder ur munnen. Både i verkligheten, vardagen, tävling, visningar och på film. Kunde nästan inte kolla på hingstvisningsfilmen från Fornaboda från 2002 då i synerhet EN ryttare verkligen red fruktansvärt illa, med kraftiga ryck i hästens mun, gång på gång på gång.
Det är inte tidigare nämnda Y.H som jag syftar på, för henne har jag inte studerat så noga.
Men det var ryttare som tidigare var sådana som jag såg upp till som verkligen gjort bort sig i mina ögon och inte förtjänar att vara förebilder. det verkar finnas en övertro på "proffsen", men om man studerar flera av dem riktigt noga så ser man att även om träningen ger resultat så är det knappast på hästens villkor. Mycket ryck och slit och tvång.
Jag kan också få en snäll grisepassare som normalt lufsar i skogen att ställa sig på bakbenen och protestera om jag pressar den, och den kommer ganska snart att lyda, men det vill jag inte, jag vill få den att tycka att det är trevligt att göra som jag vill även om det kanske tar längre tid. Min erfarenhet säger mig att många snabbt behöver få fram resultat och kräver för mycket av hästarna vilket resulterar i protester som visar sig på olika sätt. Tex, kastar med huvudet, stegrar, sticker, skevar med käkarna osv.
Känn er träffade de som vill, och slipp de som inte vill. Men rannsaka er själva mellan varven och är det på dina eler hästens villkor du rider?
Inte_Ung skrev:
Håller med då jag gjort samma erfarenheter. Jag har jobbat med (Islandshästar) i sammanlagt flera år, ridit ett 100-tal och sett åtminstone det dubbla passera. Alla hästar som "bråkar" har kanske inte ont, men min erfarenhet är också att hästar oftast har mycket goda skäl till att bete sig som de gör. Antingen ställs det för höga krav så att hästen inte förstår, eller så förstår hästen inte meningen med arbetet och tycker inte att det är kul, eller så har den ont.
De är i grund och botten oftast mycket trogna och samarbetsvilliga djur som man det är lätt att missbruka förtroendet och samarbetsviljan hos. Det är inte alltid så lätt att veta vad felet är, eller ens att det är något fel då hästen kanske inte visar så kraftiga symptom.
Ett par exempel:
Tre hästar som stuckit regelbundet, och mellan varven visat sig lugna och fina och framförallt protesterat med att dra iväg om man försökte samla dem visade sig senare ha spatt. De lät sig snällt ridas på mellan varven, men räknades som lite opålitliga. Två avlivades och en tror jag numera är promnadhäst.
En bockande häst som bedömts ha "lynnesfel" efter att ha gåtts igenom av kunnigt folk och veterinärer u.a och på röntgen visade sig ha brutna tornutskott i manken. Vissa personer kunde rida på honom utan att han bockade, trots att han antagligen hade fruktansvärt ont. Finns säkert fler som han. Om han hade lämnats bort på upptuktning hos någon tränare skulle han antagligen kunnat läras at lyda, men till vilket pris.
Ett antal "heta" hästar som springer och går emot handen och protesterar på olika vis har visat sig ha sår i munnen.
Hästar som ställer sig på bakbenen när de missförstår vad ryttaren vill när de skall gå åt sidan.
Hästar som ställer sig på bakbenen för att de hålls för hårt etc etc.
Sadelgjordstvång (protester vidspännande av sadelgjorden) beror ofta på spänningar i hästens bröstmuskler som ofta kommer av spänningar i nacken. (Källa Equiterapeut Håkan Lundell)
Extremfallet är en häst som var mycket svår att samla som skickades på träning, hästen protesterade på alla sätt och tränaren som är en av sveriges mest kända knäckte hästen totalt. Jag känner tjejen som ägde hästen, hon hade mycket svårt att bygga upp förtroendet hos hästen igen. Hästen fortsatte att vara svårsamlad, vid röntgen visade det sig att den hade för många revben och andra skelettdefekter (inavlad) vilket gjorde det helt omöjligt för hästen att göra vad ryttaren krävde. Hästen är avlivad nu.
Min slutsats är att man bör akta sig för att tvärsäkert tycka att hästen är dum och motspänstig.
Med detta vill jag inte anklaga någon för att rid arunt på skadade hästar, men vill att man skall ta sig en funderare iallafall. Tycker ofta att man läser här på formet om knäppa hästar med hårt psyke som måste sättas på plats och ryttare som blir förbannade på sina hästar.
Jag ger inte mycket för vissa så kallade "proffs" inom islandshästvärlden. Jag litar i vissa avseenden mer på mig själv efter att ha sett "kändisryttare" piska, slita och dra i sina hästar och komma tillbaka efter träningsturer med hästar som blöder ur munnen. Både i verkligheten, vardagen, tävling, visningar och på film. Kunde nästan inte kolla på hingstvisningsfilmen från Fornaboda från 2002 då i synerhet EN ryttare verkligen red fruktansvärt illa, med kraftiga ryck i hästens mun, gång på gång på gång.
Det är inte tidigare nämnda Y.H som jag syftar på, för henne har jag inte studerat så noga.
Men det var ryttare som tidigare var sådana som jag såg upp till som verkligen gjort bort sig i mina ögon och inte förtjänar att vara förebilder. det verkar finnas en övertro på "proffsen", men om man studerar flera av dem riktigt noga så ser man att även om träningen ger resultat så är det knappast på hästens villkor. Mycket ryck och slit och tvång.
Jag kan också få en snäll grisepassare som normalt lufsar i skogen att ställa sig på bakbenen och protestera om jag pressar den, och den kommer ganska snart att lyda, men det vill jag inte, jag vill få den att tycka att det är trevligt att göra som jag vill även om det kanske tar längre tid. Min erfarenhet säger mig att många snabbt behöver få fram resultat och kräver för mycket av hästarna vilket resulterar i protester som visar sig på olika sätt. Tex, kastar med huvudet, stegrar, sticker, skevar med käkarna osv.
Känn er träffade de som vill, och slipp de som inte vill. Men rannsaka er själva mellan varven och är det på dina eler hästens villkor du rider?
Senast ändrad:
