Absolut, och rätt tänkt. Men det är ju synd om man måste omhänderta ett barn för mycket eller ett barn för lite för säkerhets skull osv. Eller om barnets hälsa inte är hotat av föräldrarna utan "bara" hotar andra barns hälsa.Det finns en gråzon mellan det att barn har det så bra som de bör ha och att förhållanden uppfyller rekvisiten för omhändertagande. Den gråzonen är även ett skydd för individen för att inte bli utsatt för myndighetsövergrepp. Det är en svår balansgång var gränserna ska sättas och hur mycket staten ska kunna ingripa i hur människor lever sina liv.
Dessutom tänks det väl över om någonting bör göras, för helt perfekt just nu verkar det ju inte vara. Polisen har till och med önskat vissa ändringar.
Det är ju alltid dumt att ändra någonting som fungerar. Men att justera lite försiktigt när det inte fungerar tycker jag inte är fel.
Senast ändrad: